Kära dagbok…

Äppelträdet i Slottsträdgården blev beskuret i veckan och har nu knoppar.

Det är faktiskt inte klokt, en kan undra om jag är kunglig eller nåt men firandet av min födelsedag, som var igår, fortsatte idag. Men först arbetade vi lite. Vi var på plats vid Slottet före klockan tio för att ställa in en nyhämtad tårta från Butiken på Hörnet i ett kallt kylskåp. Sen tog vi krattorna och gav oss sta. Det var lite disigt och inte alltför hett – till att börja med. En ganska perfekt dag för trädgårdsarbete, med andra ord. Men först skulle vi göra sammanlagt tre timmars dagsverke i koloniföreningen som representanter för Slottsherrn och Slottsfrun. Och i de rollerna tillbringade vi en del av förmiddagen tillsammans med två systrar 85+ år och plockade pinnar, kvistar och grenar. Annas snälla mamma hade redan varit nere till det som ska bli kase sista april med en kärra grenar från Slottsträdgårdens äppelträd som blev beskuret i veckan. Jag var dit två svängar med fulla skottkärror från allmän mark. Första gången blev jag stoppad på vägen och tillfrågad om jag hade lust att städa toaletter. Det hade jag inte, men om jag hade bott mer permanent i Slottet hade jag kunnat tänka mig att ta en vecka. Nu förklarade jag situationen – och slapp undan med blotta förskräckelsen.

Precis som igår och alla andra dar gäller att en får klicka med musen på bilderna för att se hela bildtexterna, kommentera bilder, se i bildspel och allt vad det nu är.

Anna ägnar sig åt plockepinn.

Kände mig lite risig…

När dagsverket var utfört serverade Slottsherrskapet kaffe och jag karvade upp tårta. Jag fick en guldig påse med ett vidhängande litet paket. Påsen innehöll en finfin italienare och det lilla paketet ett perfekt presentkort till Blomsterlandet. Men jag fick inte bara paket, jag fick skönsång och varma kramar. Jag känner mig så glad och tacksam för att jag ”har” världens bästa svärmor och bonussvärfar – fast de (ännu) inte är det på riktigt!

Guldpåse med ett vidhängande litet paket.

En finfin italienare!

Trillertårtan var också rätt finfin, med choklad och körsbärssylt inuti.

Slottsherrskapet skulle fara vidare för att titta på ett fordon, men Anna och jag stannade kvar ett par timmar till och njöt i solen. Vi oljade in groggverandan och medan Anna diskade i vatten som jag varit och hämtat rensade jag bort lite torra växtdelar innan vi for hem till familjen Katt och vår tvåveckorssambo. Vi hade visserligen med oss var sin bok, men vi ville hem och softa lite före middagen. Förresten hann jag med bokbyte igår också, från en spännande kriminalare i Thailand till en spännande historia i söderhavsmiljö.

Groggverandan är egentligen en liten pergola med tak.

Blågult i rabatten.

Igår hann jag med bokbyte också, från en spännande kriminalare i Thailand till spänning i söderhavet.

I kväll blev vi en kvartett till middagen hos Alex. Härliga, fina killar, lillebror och storebror! (Bilderna är utlagda med samtliga personers tillstånd.) Jag tycker att det är så roligt att träffa dem tillsammans och se hur de växer som människor. Och god mat på det! Fast katterna fick nog vänta lite för länge på sin mat, för när jag väl kom hem var det en liten kicka som åt direkt ur burken.

Sönerna och Anna.

Ett glas rött och ett glas öl.

Pizza quatro formaggi.

???

Semifreddo till dessert.

Nån (Citrus) var jättehungrig och åt direkt ur burken.

Ett fint hus jag passerade på vägen hem.

∼ ♦ ∼

Och så en sista hälsning i kväll från oss, fast bilderna är tagna igår kväll. Tre knäpp på två knäppa – fast mest knäpp är den till höger i bild. Den till vänster ser ju normal ut på alla bilder.

Anna är söt, men jag har tjocka kinder.

Anna ler och jag ser skitsur ut.

Här ser vi i alla fall rätt glada ut.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.