Ett inlägg om rött vin.

Fylligt, strävt och förtjusande.

Förra helgen besökte sambon och jag Systembolaget i Boländerna. Det gör vi inte alltid. Därför var det roligt att botanisera bland vinerna och inte bara köpa det vi skulle ha just då utan några flaskor till. Anna köpte en flaska Romano & Adamo Cirò 2016, till exempel, för 105 kronor. Den drack vi nu i helgen.

Vinet är en italienskt och en nyhet här. Det har en låg sockerhalt (under tre gram per litern) och en alkoholhalt på 13 procent. Inget underligt, med andra ord. Men det som gjorde mig lite nyfiken är att vinet är gjort på druvan gaglioppo. Lustigt namn och en för mig okänd druva. Den växer i södra Italien, i Kalabrien, bland annat. Druvan ger fylliga viner, ofta med höga alkoholhalter och tanniner. Den kan vara svårodlad och drabbas lätt av svampangrepp.

Systembolaget rekommenderar vinet till rätter av lamm och nöt. Vi åt ostar av olika slag, som vanligt: St Agur, Brie, Kaltbach och en lagrad cheddar. Ost och vin passade utmärkt ihop.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig, något utvecklad, nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, choklad, jordgubbar, plommon, salvia, ceder och kanel. […] Kryddig, något utvecklad, nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, choklad, skogshallon, nötter, salvia och kanel.

Vinet är mycket fylligt och strävt. Det har en tydlig smak av choklad och torkade körsbär. Jag blev väldigt förtjust i det och tänker att det borde ligga en sån här flaska i vinskåpet. Det skulle vara roligt att lagra det ett tag och sen inta det till nån mustig gryta.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.