Kära dagbok…
Vad är väl en bal på slottet? Ja inte är den för mig. Det fjamsades runt i korridorerna på jobbet i fredags eftermiddag. Själv satt jag och jobbade tills arbetsdagen var slut, det vill säga klockan 16.30. Att vara glad och partaja med kollegorna känner jag inte alls för just nu. I stället träffade jag min kära på stan efter jobbet. Vi besökte Trillers senaste, Klostergatan 5, och dränkte våra sorger i vin och öl. Anna har haft ont i ryggen i flera dar, mitt ryggont började på fredagen, så det var som om två gamla tanter försökte dränka sina smärtor i alkohol. Ja ja, så farligt blev det inte, men på hemvägen stannade vi till vid Churchill Arms och åt rökta fredagsräkor och Churchill’s mess. Jag drack fler öl. Faktum är att jag kände mig smått illamående när vi kom hem och fredagskvällen fick ett ganska snabbt slut. Vid 22-tiden sov jag.
Snakehead IPA hos Trillers…
…och Fullers London Pride hos Churchill.
Rökta räkor…
Churchill’s mess och kaffe.
∼ ♦ ∼
Lördagsstart.
Lördagsmorgon och bakis. Ja, det var länge sen, men jag var fan bakis. Det handlar om att jag inte mår så bra just nu av olika skäl. Att marinera en värkande rygg i öl är inte det smartaste. Det blev en sedvanlig start på lördagen med läsning och kaffe på sängen. Jag läste faktiskt ganska mycket och jag är så glad och tacksam att jag har förmågan att fly in i fiktionens värld när den verkliga är för jävlig, på ren svenska. Efter dusch och frukost pep jag iväg på ett ärende och sen pep vi båda iväg i regnet till höstens antikmässa i Fyrishov. Det funkar bra att gå, men att stå har jag svårast med, Anna att sitta. Det värker på min vänstra sida i ryggen ner i benet. Båda fötterna värker också – jag som har gått ner flera kilon i vikt (i alla fall tre, ungefär) på ett par veckor.
På mässan var det mycket folk, men vi träffade bara en vi känner och många som stod i vår väg. Jag handlade inget mer än ätbart – chokladbollar till fika och ostar till kvällen. Min sambo handlade desto mer. Jag är så glad för hennes skull att hon hittade fina grejor. Jag såg själv två Gustavsbergsvaser som skulle ha passat finfint ihop med den jag har hemma. Fast… priserna var allt annat än finfina – 1 800 respektive 1 200 kronor…
En kul tjej.
Mer… kul…
En av vaserna som gärna hade fått följa hem till min vas.
Lyckotroll bland emaljgodset.
Chokladboll till fika.
En röd påse med…
..tre stinkande ostar.
Middag på lokal? Grill? Nja, skylten är gammal och sitter på det som i tidernas begynnelse hette Thelins, tror jag.
Det är vissst alltid samma problem när det gäller oss: vad ska vi äta till middag? Ett tag tänkte jag att vi kunde äta på lokal, men ingen av oss hade lust med det. Vi gick därför till Korgtassen och köpte hem en del plockmat – ytterligare nån ost, kalkonsalami, rökt skinka och vitlöksölkorvar till Anna, färskostfyllda paprikor, oliver etc. Anna hade tidigare i veckan köpt hem ett par flaskor vin. En av dem, ett vin som vi har druckit en tidigare årgång av, luftade hon och serverade senare i nyinköpta Iittalaglas (Kalinka) till vår lördagsplockmiddag. Innan maten intog vi öl och chips, det var ju faktiskt som sagt lördag.
Kvällen avslutade vi med andra delen av MotherFatherSon och Mini passade på att ta en selfie i en paus.
Chips och öl – det var ju lördag.
Vin i annas nyinköpte Iittalaglas.
Plocklördagsmiddag.
Mini tog en selfie.
∼ ♦ ∼
Jag påbörjade kapitel 17 i morse av Frida Skybäcks bok Bokcirkeln vid världens ände.
Söndag – ditt namn är ångest. Idag var det också värk. Men… inte kan en skita i sånt som behöver göras för det. En stunds läsning i min bok på gång inledde jag dan med i alla fall. Efter frukost och dusch drog vi iväg till ÖoB för att köpa flyttlådor med glasinsatser. Dagens lilla (!) projekt var nämligen att ta bort det sista av den eländiga, klistriga tejpen på Annas vitrinskåp i hallen samt rensa skåpet. Dö-städa, typ. Det blev också en tur till ICA Maxi i Gnista eftersom ICA Maxi i Stenhagen inte kunde leverera hem kattsand. Över 25 kilo bar jag från bilen till hissen och in. Min rygg var nämligen minst ond. Katterna behövde också mer mat och det behövde vi också. Och go-fika för att orka.
Vi gick igenom vitrinskåpet och några köksskåp och jag lyfte ner glas och porslin. Anna packade i de nyinköpta lådorna och skrev ner vad de innehåller, medan jag spritade och gnussade bort tejpeländet på vitrinskåpet. Det tog hela jävla eftermiddagen. Två lådor (de var lätta!) bar jag sen upp på vinden. En låda är påbörjad för skänkes. Vindslådorna innehåller glas som jag ska sälja och glas som Anna ska ge till sina barn. Nånstans däremellan blev det fika. Och i kväll blir det öl och räkstubbe till middag.
Över 25 kilo kattsand släpade jag in.
Annas vitrinskåp i hallen innehåller våra fina glas.
Go-fika mitt i.
Superömtåliga lådor till vinden.
∼ ♦ ∼
Nu har jag ännu mer ont i ryggen, vänster höft och nacken och Anna har sjukskrivit sig och ska försöka få kontakt med vården i morgon. Själv tänker jag inte låta ryggen tvinga mig att vara hemma så att det blir repris på det som hände 2008 – 2009. Den här gången har jag tagit rejält med egna initiativ. Under den kommande veckan blir det flera viktiga möten och annat som jag hoppas ska hjälpa mig att lösa en orimlig, ohållbar och orättvis situation som jag har hamnat i. Jag hade det så bra, men jag vill inte bli bitter utan försöker aktivt hitta lösningar.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Böcker som handlar om bokmalar känns som säkra feelgoodromaner, tycker jag. Och eftersom jag hade läst 
Författaren 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 