Ett inlägg om den senaste deckaren i Ellen Tamm-serien.

Författaren Mikaela Bley debuterade 2015 som deckarförfattare. Tidigare har hon jobbat på TV4, fast inte som reporter utan som inköpare. Jag upptäckte henne först 2017. Nu har det gått ett par år och ganska nyligen (augusti) kom den fjärde boken i Ellen Tamm-serien, Flickorna utan namn. De tidigare böckerna i serien har haft flicknamn som titlar, så jag gissar att denna den fjärde, fristående boken är en sorts avrundning. Jag köpte boken i slutet av september och nu har jag läst ut den i ett rasande tempo.

Författaren har inte varit reporter, men det är Ellen Tamm i hennes böcker. Även denna gång får Ellen ett tips som leder till hennes hemtrakter. Liket av en huvudlös ung tjej har hittats där. Parallellt med detta får läsaren följa bloggaren Linn som lämpas av på flickskolan Täcktaholm av sin mamma. Där dras hon omgående in i rådande konflikter. När en av tjejerna på skolan försvinner inser Linn att hon kanske själv är i fara. Och så dyker tjej nummer två upp död. Allt blir än mer mystiskt: ingen saknar nämligen de mördade tjejerna.

Rafflande och spännande är detta så det förslår! Jag fattar givetvis genast att Täcktaholm och de mördade tjejerna hänger ihop på nåt sätt, men jag vet inte på slutet riktigt varför och vem den skyldige är. Berättelsen löper snabbt framåt och med sina ganska korta kapitel och spännande handling läser jag den så hastigt att jag blir förvånad. Tjejerna som porträtteras är inga direkt trevliga typer, men generellt är samtliga personporträtt ganska ytliga. Det gäller även miljöskildringarna. Här ligger i stället fokus på det snabba – precis så som media och journalister jobbar. Detta och den utsatthet hos tjejerna som boken beskriver gör att den känns obehagligt realistisk.

Toffelomdömet blir högt

De tidigare böckerna i Ellen Tamm-serien:

Lycke

Liv

Louise

Livet är kort.