Ett inlägg om det gångna året.
År 2019 har snart passerat och vi ska skriva 2020. Lätt att komma ihåg. Men hur var mitt 2019? Det är dags att göra en liten sammanfattning av mina toppar och dalar under det gångna året.
Litterära sammanfattningar har jag gjort varje månad under rubriken Mitt bokår 2019…, så i det här inlägget skriver jag nästan inget om alla bra böcker jag har läst under året. Vill du läsa om de böcker jag har läst under året rekommenderar jag Läslistan.
År 2019 var som alla år både bra och dåligt för mig. Fast vi börjar förstås från början…
Januari
Pestsjuk.
Dal började året i, för jag drabbades av pesten på nyårsafton 2018. Sen var jag i princip sjuk i tre veckor, varav en semestervecka offrades, en vecka var jag sjukskriven och en vecka jobbade jag fast jag var sjuk. Hela min retroaktiva lön gick åt att täcka för den ekonomiska förlusten. Men det var i och för sig gott att det egentligen inte blev nån sämre månad ekonomiskt sett tack vare de extra pengarna.
En annan dal var att jag fick avsäga mig ett legat, ett arv från en vän. Det gör fortfarande ont så här ungefär ett år i efterhand. Men jag hade ingen möjlighet att ta emot det.
Månadens topp var att vi blev tillfrågade om vi ville vara med och jobba i Slottsträdgården. Det ville vi! Vi fick en bok där Slottsfrun hade nedtecknat sånt som behövs göras från vår till höst. Den har vi kompletterat under året med egna anteckningar.
Februari
Årets kortaste månad och en månad som jag inte är så förtjust i. Tråkigt väder, ömsom snö, ömsom regn och värk i leder på det blev månadens dalar. Men att tanka ljus och värme i Botaniska trädgårdens tropiska växthus tillhörde månadens toppar. Vilken förmån att ha tillgång till detta fem minuter från jobbet!
Mars
Med mars kom våren. En topp var att delta i årsstämman i föreningen där Slottsträdgården ingår. Då kändes det att vi liksom på riktigt skulle bli odlare.
Slottsherrskapet.
Till dalarna hörde att jag kände mig allt mer som en slagpåse och en syndabock i vissa sammanhang. Det gör fortfarande ont, men jag har fått en mer rationell syn på saken: det är inte ens fel att flera träter. Och jag har lärt mig att ännu mer lita på mig själv och ingen annan.
April
I april månad fyller vi år, både sambon och jag. Jag blev firad av färre personer 2019, men desto mer av dem som verkligen bryr sig och som jag verkligen tycker om. Och dessutom firades jag i flera dagar, hela tre, faktiskt. Att bli ihågkommen på födelsedagen, om så bara med det lilla ordet grattis, är nåt som går till hjärtat. De som medvetet dissade mig blev till månadens dalar. Det gjorde nämligen jätteont – vilket gissningsvis var avsikten.
Vi började greja i Slottsträdgården. Det var defintivt månadens topp.
Maj
Ryggen bråkade med mig under såväl april som maj. Det var givetvis en dal. Därför är jag extra tacksam för varje dag jag är frisk eller inte har ont nånstans.
I Uppsala blev det värmerekord. Och när Anna stack till England utan mig kom vännen FEM och hälsade på fredag till söndag. Det var så roligt!
Anna och jag var på vår första vinprovning med Vinklubben Tre kronor. Det var också väldigt, väldigt roligt. Vi provade 13 viner och en konjak och vi var inte nyktra när vi gick hem.
Vår första vinprovning med Vinklubben Tre kronor var en födelsedagspresent till min sambo.
Juni
Extra snygga på midsommarafton, fast vi ser ju ändå inte riktigt kloka ut.
Under juni planerade vi semestern månaden därpå. Det var skönt att ha nåt att se fram emot, för nu började det bli riktigt tufft på jobbet.
Den stundande omorganisationen var ett orosmoln. Jag kände att jag inte fick rätt typ av information och var orolig hela tiden. Jag försatte mig själv i katastrofläge. Tyvärr visade det sig att mina farhågor blev sanna på flera sätt.
Midsommar blev härlig och vi firade aftonen som de senaste åren i Slottet och Slottsträdgården tillsammans med Slottsherrskapet och Annas yngste son.
Juli
För mig blev sommarsemestern i juli den bästa på länge. Semestern innebar vila och nöje, återhämtning och stimulans. Jag började umgås med en kollega utanför arbetet, en kollega som skulle visa sig vara som en riktigt gammal god vän. Men ledigheten innebar också att Anna och jag fick lite mer tid tillsammans. Vi gjorde bland annat en resa ner till Motala. Tyvärr var vädret inte det bästa och tiden var för kort. Det finns så mycket jag vill visa Anna!
Juli är också en del av sorgens månad för mig. Dels infaller min mammas födelsedag den 11 juli, dels drunknade min pappa den 24 juli 2006, när sommaren var som vackrast. Även om tiden mildrar sorgen poppar den upp till ytan vid dessa årsdagar.
Mamma Marita och pappa Carl-Erik nån gång i början av 2000-talet.
Augusti
Jag och min älskade på Pride.
I augusti åkte Anna och jag till Stockholm för att bland annat delta i några Pride-dagar. Jag älskar våra Stockholmsresor, för vi gör lite annat också än bara prajdar oss. Vi går på museer, tittar på folk, shoppar, äter och dricker gott etc. Det har blivit allt viktigare för mig att leva här och nu, för i morgon kanske inte finns. I slutet av augusti var det för övrigt tolv år sen vår första dejt.
Under augusti trappades också oron inför omorganisationen upp. Vi hade fått en ny högsta chef, men vi skulle också få sex nya enhetschefer. Vad ville de göra? Vad ville de behålla och vad ville de skrota?
September
Hösten var min favoritårstid till 2016. Efter en fin semester trodde jag att jag skulle vara utvilad. Jag ville också tro att hösten skulle bli bättre än på länge. Tyvärr trodde jag fel. Mina farhågor besannades kring omorganisationen: den omgavs av dolda agendor, uteslutningar och information i tredje hand. Jag använde gamla och nya ventiler för att överleva.
Oktober
Sorgens månad. I oktober 2016 gick min mamma bort. I samma månad var min pappas födelsedag. Som jag skrev i juli månad påverkar årsdagar mig mycket. I år var jag extra känslig.
På jobbet blev katastrofen ett faktum. Det är extra ledsamt eftersom jag faktiskt har älskat mitt jobb under de första tre och halva åren. I oktober blev det tydligt att ledningen är svag och jobbet är ett korthus. Vår avdelning arbetar sen oktober med oräkneliga icke-frågor. Jag skäms. Jag började söka ett och annat nytt jobb i oktober. En intervju blev en äventyrlig – och dyr! – resa till Stockhom. Utan Anna hade jag inte fixat det hela. En av behållningarna den dan – och en av månadens toppar – blev Walnut Whip.
En av oktober månads toppar.
November
November blev visst årets mörkaste och regnigaste månad. Jag kämpade verkligen med att gå till jobbet och från det upprätt, men jag satt inte still i nån jävla båt utan jag sökte och tog hjälp från sjuhundrafyrtioelva håll. Hur det blir är ännu inte klart, men jag ser fram emot nästa anställningsintervju i januari. Flera kollegor har sagt upp sig, bland annat en extra kär kollega till mig. Jag hann nätt och jämnt säga hej då, men det blev en fin kväll med honom och hela hans familj.
En topp i november blev att vi firade vår elfte förlovningsdag. Jag fick en fin och passande bok av Anna. Men innan dess tog vi vår årliga promenad runt stan och tittade på Allt ljus på Uppsala.
Beams på Gamla torget – ett av verken i Allt ljus på Uppsala som var mest arbetat med.
December
Vår julgran 2019 – den finaste julgranen nånsin.
Enter December. Då ska det laddas för och firas jul. Själv kände jag mest ångest inför julfirandet, givetvis förstärkt av sånt som situationen på jobbet, men också vissa människors uttalanden. Inte för att jag är fri från skuld, men det är många som bär skuldens stenar. Jag var rädd att bli övergiven. Som tur var har jag en sambo som älskar mig. Och Biografmaskinisten visade sitt stora hjärta. Det blev en fin jul, med för mycket god mat, lagom dryck, gott sällskap och fina klappar.
Telefonsamtalet med mammakusinen B efter jul blev över en timme långt. Hon är mitt levande blodsband till mamma. Dessutom är hon fantastiskt rolig och uppiggande att prata med.
Bästa nyheten, som inte har med min person direkt att göra, men ändå berör mig är att lilla Saga tittade ut i världen i morse. Saga är vännen FEMs första barnbarn.
Nyårsafton är det idag. Jag hoppas och tror att 2020 blir så mycket bättre än 2019. Anna har jobbat från morgon och en bra bit in på eftermiddagen och hon börjar tidigt i morgon också. Det är livet för nån som jobbar i vården. Men nyårskvällen ska vi fira tillsammans och äta skaldjur och dricka bubbel.
Ett gott slut på det gamla året
och ett gott nytt år
önskar jag alla som har stöttat mig på olika sätt,
men också den – vän eller fiende – som har orkat
läsa det här inlägget.
Livet är kort.
Inte för att jag är särskilt sportintresserad, men… När jag var ung var kunde jag liksom inte undgå att påverkas av de stora idrottspersoner som då var aktuella. Igår kväll visade SvT1 en film om en av dem, 
Det blev en härlig hög med böcker som tomten kom med – förra året. (Men faktum är att jag har ytterligare en bok att vänta som kommer i år.) Jag har redan läst ut två julklappsböcker, så det är tur att det det finns fler olästa. Av Annas snälla mamma och hennes L fick jag 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 