Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Plötsligt händer det. Igen! Detta är andra Trissvinsten i år.

Senare delen av torsdagen visade sig bli lite av en lyckodag. Och kanske ska en sån som jag ha lite tur nån gång i livet också. I julklapp fick jag två Trisslotter av Anna. En av dem skrapade jag häromdan och vann 2 x 30 kronor på. Jag plockade ut två nya lotter i stället för 60 spänn. En av lotterna skrapade jag igår – och vann igen, lika mycket. I kväll löste jag in vinstlotten och tog två nya lotter, för plötsligt händer det. Vill jag tro. Lite nytt vore det om jag skulle vinna en högvinst. Mamma och jag skrapade en Trisslott varje vecka. Ursprungligen spelade vi på Lotto, men när de krånglade till reglerna där och mamma hade svårt att ta sig till en spelbutik varannan vecka fick det bli Triss i stället. Vi höll på i många år och aldrig vann vi några stora summor. Så… med nytt år kommer nya möjligheter och vem vet… Mamma får jag aldrig tillbaka, men kanske att jag vinner en större vinst nån gång. Det skulle passa bra ihop med mina nuvarande drömmar.

Antikintresserad blev omdömet om mig efter mitt besök i Höör – via en app, förstås.

Men inte var det slut på lyckan igår bara med lottvinsten. På kvällen var det säsongsstart för Antikrundan. Jag följde med till Höör och amatörvärderade i fåtöljen hemma via Duo-appen. Faktum är att jag fick en hel del fullpoängare – men jag gjorde också en hel del felvärderingar. På säsongens första diplom står det därför bara Antikintresserad. Men jag är nöjd ändå. Jag älskar bara att titta på Antikrundan. Det är ett roligt och lärorikt program – och en får skratta en hel del också åt än det ena, än det andra, utan att säga nåt så att nån blir arg. Igår var det som vanligt många fina saker. Jag tyckte att konsten var mest intressant. Och så gillar jag klockor av olika slag, inser jag.

Mini gillar Antikrundan, men somnade under Billgrens.

Efter rundan stannade jag kvar en stund framför TV:n och kollade vad familjen Billgren hade för sig. Det känns inte som nåt särskilt nytt koncept att familjer ”fläker ut sig” i TV-rutan, men Billgrens var ändå rätt fascinerande att titta på. Framför allt tycker jag att Elsa verkar så sympatisk. Hur hon är i verkligheten har jag förstås ingen aning om. Ungefär som att den som läser den här bloggen, och som inte känner mig i verkliga livet, tror att den vet hur jag är IJENKLIEN…

Mini tyckte att det var rätt intressanta TV-program igår, men sen somnade hon en stund på armstödet till min fåtölj. När Anna och jag hade lagt oss började nån galning skjuta smällare IGEN vid 23.30-tiden. Det lät som om det var väldigt nära oss. Då var det nästan så att jag gick upp för att kolla läget med Mini, hon blev ju så himla rädd på nyårsafton. Men jag låg kvar i sängen och vände och vred på mig halva natten. Det känns inte som om jag sov särskilt mycket. Jag plågades av diverse krämpor, bland annat värk i benet, sveda och klåda. Tror jag var lite nervös helt enkelt inför dagens e-intervju.

∼ ♦ ∼

Skit! sa min chef om en sak jag gjort mitt bästa med efter de förutsättningar som fanns.

Idag hade jag två möten på förmiddagen. Vid det ena mötet diskuterade vi en strategi som jag visserligen har bidragit med fakta till, men som jag ändå känner att jag inte helt kan stå bakom. Det är rätt ofta så med saker och ting numera på jobbet. Inte nog med att min känsla är att vi medarbetare censureras. Visst, våra åsikter efterfrågas, men antagligen för att man ska kunna hålla ryggen fri och kunna säga att man gjort just det, efterfrågat alltså. Åsikterna skiter man i och gör på andra, ibland sämre, sätt. Jag säger inte att allt nytt är dåligt. Däremot känner jag att rådande åsikt är att allt vi har gjort före oktober 2019 är dåligt. Skit! sa min chef till och med vid ett tillfälle när jag ändå hade gjort mitt bästa efter de förutsättningar som finns. Jag får väl ändå ge honom credd för att han sa det till mig direkt i ansiktet och inte bakom ryggen. Annars tycker jag inte att en chef ska uttala sig så om en medarbetare inför en annan chef. Då är man inte professionell som chef. Men censuren – och den hövliga tonen – gäller visst bara medarbetare numera, inte chefer. Jag tog väldigt illa vid mig under ”Skit-tillfället”. Och sagt är sagt.

Så… det var en väldigt givande e-intervju i eftermiddags på över en timme. Med alltför lite sömn i ryggsäcken och annan… skit kände jag att, oavsett utkomsten, är jag nånting värd. Redan nästa vecka kommer ett besked. Innan dess kan jag inte ta ställning till nåt mer eller nåt annat.

∼ ♦ ∼

Anna fixar tacos och jag äter väl nåt med mina sambor, för det blev bara två mackor till lunch. Jag har varit och köpt dryck till helgen och jag gick hem tidigare från jobbet. Solen sken lite idag. Nytt och eller eller antikt tål att tänkas på… Tur eller inte, men plötsligt kan det ju faktiskt hända nåt.

Lite dryck, bland annat fyra italienare varav två nyheter (ettan och trean från vänster sett), till helgen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.