Kära dagbok…

Gårdagens solnedgång.
Verkligheten är sannerligen inte nån film. Vad gör vi av våra drömmar egentligen? Jag tänker ibland att jag vill göra det och det och det, men sen stannar drömmen av och verkligheten tränger sig på. Förra året uppnåde jag inga mål jag hade satt upp och jag hade inga direkta drömmar heller, mest mardrömmar som visade sig bli sanndrömmar. Inte har jag avlagt några nyårslöften för 2020. Fast jag har några drömmar som jag självklart ska göra mitt bästa för att uppfylla. Den enda som kan uppfylla mina drömmar är nämligen jag själv.
Igår var verkligheten vackrare än den nånsin kan bli på film och foto. Den allra första solnedgången var ett storartat skådespel här i Uppsala. Sociala medier var förstås fulla av bilder, såväl bra som dåliga. Jag tog en bild där en glaskula är i fokus och verkligheten bakom, den med solnedgång och domkyrkotorn, är oskarp. Lite så som jag känner att tillvaron är just nu.
∼ ♦ ∼

Brunch igår.
Ledigheten krymper tyvårr, men igår var jag ledig och idag. Sen återstår ytterligare fyra dar. Anna jobbar och det är förstås inte alltid så kul att gå iväg när jag får vara hemma. Fast inte vet jag om jag ägnar mina lediga dar åt enbart roliga saker, precis. Igår hade jag tvättdag, till exempel. Sen hade jag lovat att stå för middagen – och jag avskyr verkligen matlagning.
Men jag började med att hyfsa lite i kylen till brunch. Eftersom jag känner mig rätt trött och seg gissar jag att järndepåerna inte är på topp – därav leverpastejsuget. I övrigt är det inte skinka eller prinskorv på bilden utan kalkon och kalkonetter. Notera mina nya pyjamasbyxor i lilarutigt som skymtar under bordet. Ja, jag köpte dem på annandagsrea. Att de har resår i midjan är superbra just nu.
Nyårsdagsmiddagen stod alltså jag för och den blev väl sisådär. Vi åt i alla fall upp både mat och dessert. Jag stekte kalkon och serverade klyftpotatis, såser och tomater samt en Ripasso till. Det var första gången jag gjorde After eightpäron med grädde och det tyckte i alla fall jag var smaskigt. Med kaffe och julklappslikör till blev det ännu bättre. Desserten serverade jag på fina, engelska efterrättskålar sparade från mitt föräldrahem.
SvT 1 visade en film som vi tittade på. Till den intog vi mera vin, men också goda ostar, kex och två sorters druvor.
∼ ♦ ∼
I morse kunde jag sova länge. Det var väl för att Anna inte skulle iväg skittidigt. Enligt sedvanlig procedur fixade jag kaffe till sängen. Anna läste lokalblaskan och jag läste slutet i min andra julklappsbok. Boken var lite seg i starten, men slutet blev så spännande. Nu ska jag läsa julklappsbok nummer tre och precis som filmen vi såg igår kväll är den baserad på verkligheten. Och så kom ett sms från NK*. Vi ska försöka få till den inställda lunchen nån gång nästa vecka eller så. Kanske kan det finnas nån öppning på min förra arbetsplats..?
Jag tog reda på gårdagens rena och torra tvätt, det vill säga sorterade den i rätt skåp och lådor och i strykhög. Kanske borde jag stryka i kväll, men jag sparar det ett tag till. Efter sedvanlig dusch gick jag några ärenden på stan. Tänk så perfekt att jag just idag, på mormors och mammas namnsdag, fick tag i ett dagblock till farmors datumflicka! Nu kallades bara mormor för Svea, medan mamma hellre ville heta – och även kallades – Marita.
Det blev en tur till Hemtex på vägen hem för att hämta de rödrutiga flanellakanseten vi hade beställt. De ser mycket fina ut, väldigt tjocka dessutom, så det var bra att vi rensade i vårt lakans- och handduksskåp häromdan. Nu väntar vi på nästa påslakanset, då blårutiga, som jag köpte från Newport.
En dag utan att handla mat går väl inte heller? Jag tog en promenad till Korgtassen för att inhandla mest mat till i morgon när Gymnasisten kommer. Ett besök på Systembolaget gjorde jag också och där köpte jag ett fylligt ostvin samt ett lätt fågelvin, minsann.
Somliga av oss har fått en del gjort idag, medan andra mest har slappat. Nu tänker jag slappa en stund med lokalblaskan och min bok på gång. Jag har också fått ytterligare ett brev från Oscar, skrivet i oktober med tack för födelsedagspengen. Den här gången köpte även han lakan och en mobiltelefon. Tänk, vi kanske snart kan skicka brev och foton per sms… Kan det bli mer verklighet..?
∼ ♦ ∼
*NK = Närmaste Kollegan på mitt förra jobb
Livet är kort.
Åh vad jag hoppas på ett gott 2020 för sig – och för mig;) Allt kan inte vara bra jämt, men lite bättre lite oftare kanske? Ändå finns det mycket i livet jag är tacksam över också, och det är skönt. Kram!
GillaGilla
Lite bättre lite oftare låter helt OK för mig.
Kram!
GillaGilla