Kära dagbok…

Fy te rackarns så gott det är med öl! Men se fredagsöl, den en sprättar max en halvtimme efter avslutat veckojobb, den är fan i mig den bästa. Att det fanns en tid när jag längtade till jobbet och måndagen känns obegripligt. Ändå är det inte alls länge sen. Det är så sorgligt, men tyvärr sant. Jag trodde aldrig att chefer och ledning kunde betyda så mycket för min trivsel.

Fredagsölen är den bästa ölen!

Det fanns uppenbarligen fler än jag som var fredagströtta. Tisslingarna var helt utslagna…

Lucifer och Citrus – fredagströtta och helt utslagna.

Det var visst bara Fästmön som hade ork nog att laga mat en go stund och sen servera den läckraste torskrygg i vitvinssås med ugnsgrillade rotfrukter jag har ätit. Till maten serverade Anna den härligt bubbliga P. Lex, vår proseccofavorit. Tack älskling för den goda fredagsmaten! (Jag klarade av att hålla mig vaken till Tyst vittne, tro det eller ej.)

Torskrygg i vitvinssås med ugnsgrillade rotfrukter…

…och härlig P.Lex till.

∼ ♦ ∼

Lördagsvädret skulle bli si och så, men vi bestämde i alla fall att potatisen skulle ner i jorden. Som vanligt en ledig dag inleddes den emellertid med läsning och kaffe på sängen. Det är en mycket märklig bok jag läser just nu och jag vet inte riktigt vad jag tycker om den än, trots att jag är mer än halvvägs.

Efter dusch och frukost stack jag iväg och handlade ett par saker som inte levererades med hemkörningen i torsdags. Eftersom jag gick till Korgtassen i Kvarnen passade jag på att besöka Systembolaget också. Fyra italienska herrar följde med hem. Chiantin (trea från vänster sett) drack vi ett glas av senare på kvällen.

Lördagsstart.

Fyra italienska herrar följde med hem.

Runt 13-tiden kom vi iväg till Slottet och Slottsträdgården. Och det blev några helt underbara timmar med trädgårdsarbete och sol på bleka nosen. Slottsfrun var där och påtade också, vilket ju var extra roligt. Vi satte vår potatis – Anna grävde lagom djupa (!) fåror och så puttade vi ner sättpotatisar tillsammans. Slottsfrun hade påbörjat gräsklippning och jag fortsatte den. Avslutningsvis blev det lite maskrosupptagning och underbar utomhusfika med kaffe och medhavda smörgåsar.

Anna gräver…

…lagom djupa fåror.

När potatisen var nerputtad krattades jorden över.

Min kompis.

Flickor och pojkar kallar jag dem. Vad kallar du dem?

På lördagskvällen var det minst sagt min (o)tur att laga mat. Nej, jag tycker inte att det är roligt, men det är väl inte så roligt för Anna heller att jämt behöva göra det. Jag stekte kalkonfilé som jag serverade potatisklyftor med skal, hot Béarnaisesås, vitlökssmör och tomater till. Matlagningsölen gjorde jobbet uthärdligt. Vi hyfsade ripasson vi hade öppnat härom kvällen och sen blev det ovan nämnda chianti. Och nej. Det är inte toalettpapper till servetter, det är hushållspapper.

Med öl och vin…

…blev maten ätlig.

Lördagskvällen ägnade jag mest åt att läsa. Anna ville se det svenska ESC-tramset, men efter en halv minut var hon galen. Jag också. Även om jag kommenterar som fan när och om jag själv tittar har jag ingen lust att höra på andras kommenterar om låtar och artister i stället för att höra själva låtarna ordentligt. Lucifer och Citrus får illustrera vad vi tyckte om eländet:

– Uschaaaan! säger Lucifer och gömmer sig.

– Jag får ont i örona! sa Citrus.

Lördagskvällen avslutades med sista delen av När mörkret kallar. Efter den ruggiga upplösningen gingo vi till sängs och sovo till nånstans runt sju, åtta i morse.

Och söndagsmorgonen inleddes som sedvanlig ledig dag, det vill säga med läsning och kaffe på sängen. Efter frukost betalade jag den hutlösa årsavgiften på över 300 spänn till stans bostadsförmedling för att få stå i deras kö. I samband med det upptäckte jag att ena routern krånglade, så jag fick göra en omstart av den.

Jag kör på med Miraklet.

Kolla fint bokmärke och fina födelsedagsmuggen.

Det är minst sagt dags för dagens dusch nu. Anna står som vanligt i köket och rör ihop nåt, för till middag i kväll får vi ett efterlängtat besök av Gymnasisten. En mysig hemmakväll igen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.