Ett inlägg om en sportfånebok, en rätt allvarlig sån.
Nej, sport har jag väl aldrig varit jätteintresserad av, även om jag har spelat både bordtennis och badminton i min ungdom. För mig är det böcker och läsning som gäller. Nu när jag har gått och väntat på ett bokpaket som tycks ta evigheter att leverera får jag botanisera lite i hyllorna i vårt Bokrum för att se om jag hittar nåt jag inte har läst. För ett tag sen tipsade Fästmön mig om Katarina Wennstams böcker. Av nån anledning har jag trott att jag har läst flera av dem. Det var fel. Jag hade väl läst två. För ett tag sen läste jag Alfahannen. Nu sist grep jag mig an den fjärde boken av författaren på just det hyllplanet, Svikaren. Men en bok om idrott, närmare bestämt fotboll… Kunde det verkligen vara nåt för mig..?
Fotbollsspelaren Sebastian Lilja har bytt klubb, från AIK till Hammarby. Sånt gör man förstås inte ostraffat. Förutom en massa hot och hat blir Sebastian dessutom ihjälslagen. Han hittas död i sin lägenhet. Lesbiska polisen Charlotta Lund får fallet på sitt bord. Shirin Sundin är förundersökningsledare och företräder Sebastians föräldrar. Men hur kan en ens förklara när en inte ens förstår hur sport kan få folk att hata så? För mördaren är förstås supporter och/eller huligan..? Snabbt får polisen upp spår på en riktig huligan som är starkt misstänkt. Dessvärre är det nåt som inte stämmer alls.
Det förvånar mig en del, men jag gillar den här boken. Den handlar egentligen inte så mycket om sport eller fotboll, utan låter enbart fotbollen vara en fond. Jag tänker inte gå på en fond mot vad, för då spoilar jag, men den här kriminalromanen har helt klart flera teman. Intolerans är ett av dem. Att författaren är journalist i botten gör med all säkerhet att romanen känns väldigt realistisk. Fallet påminner mig om nåt annat fall, fiktivt eller verkligt, jag minns dessvärre inte. Miljöerna tecknas ganska sparsamt, här är det personerna som lyfts fram. Detta är första boken i Shirin-serien, men Shirin Sundin har förekommet i tidigare böcker av författaren.
Toffelomdömet blir det högsta. Det här är så nära verkliga livet som det kan vara.
Livet är kort.
Det är härligt med vänner, men det är ännu härligare med vänner som ger en böcker. Ofta är det böcker de tycker en ska läsa och ofta blir jag som mottagare glatt överraskad. Nu har jag inte så många vänner och det händer inte alltför ofta att jag får böcker av dem. Men ett undantag finns: vännen FEM. I augusti skjutsade hon oss ända hem från Motala till Uppsala. Dessutom fick vi flera saker, bland annat 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 