Kära dagbok…

Kattprat.

Jag är fan bara trött. Hela, jävla tiden. Ursäkta svordomarna, men det är jobbigt att känna sig trött, seg och håglös. Jag orkade inte ens dammsuga i helgen och då var jag ledig två (2) dar. Fästmön är oftast bara ledig en (1) dag åt gången, förutom varannan helg och två (2) vardagar en vecka i månaden. Jag brukar dammsuga på helgen, men den gångna helgen förblev det ogjort. Till och med städningen känns meningslös, det blir ju lika skitigt på en dag igen sen, med katthår, damm, smulor och märken efter fötter. Jag bara orkar inte med detta Sisyfosarbete.

Så vad gjorde jag i helgen? Jag drack lite för mycket, jag åt för mycket, jag tvättade och jag tog en promenad. Sen läste jag en del. Men att läsa hela tiden blir ju inte heller roligt till slut. I min desperation kollade jag gamla brittiska serier och deckare och delar av en gammal Beck-film igår kväll – bara repriser. Jag behövde höra mänskliga röster, inte bara kattprat, få nån sorts stimulans. Ändå pratade jag med människor i helgen också. Jag pratade med H på lördagen och igår pratade jag med Annas snälla mamma i mobilen samt L, Gymnasisten och S i verkliga livet. Och Anna förstås, men det blir ju inte så mycket, mest sms. Trots det känner jag mig så… ensam… och tom… och bara trött…

∼ ♦ ∼

Gissa hur jag kände mig i morse? Just det, bara trött. Som en robot gick jag på toa, tömde kattpottor, duschade, åt frukost och startade datorn för att jobba. Det var inte mycket liv i mina assistenter heller. Lucifer har insett att det ligger en duk på Annas köksbord i Djungelrummet och den bara måste han ligga på.

-En duk. Hurra! Den måste jag ligga på, säger Lucifer.

Lucifers storasyster Citrus (typ några minuter äldre) la sig på ett av sina favoritställen – mina skor i skohyllan. Hon älskar att ligga ovanpå gympadojorna jag brukar ha på fötterna när jag kliver omkring i landen i Slottsträdgården. Dessutom är hon lite avskild från de andra katterna, men har ändå bra spaningsplats.

Citrus på ett av sina favoritställen tillika spaningsplats.

Tisslingarnas mamma Mini var uppenbarligen den som vann kampen om leopardfilten. Alla tre gillar att ligga där, särskilt när jag sitter vid datorn och jobbar eller bara skriver privat. Kanske gillar de ljudet av smattrande tangenter – eller bara att känna mitt sällskap intill?

Mamma Mini vann kampen om leopardfilten i morse.

Efter ett tag tycktes Mini emellertid ha fått nog av smattrande tangenter. Hon gick in i vardagsrummet och la sig på kudden på min fotpall.

Mini fick nog av smattrande tangenter.

Ensam skata i huset mitt emot också.

Jag känner mig inte bara trött utan lite som skatan jag såg på skorstenen på huset mitt emot. Ensam. Isolerad. Men jag har valt själv att jobba hemifrån idag. I morrn och på onsdag, däremot, ska jag in till kontoret. I morrn har jag bland annat en introduktion och dessa gör jag alltid IRL, aldrig elektroniskt. Det är bara en person jag ska träffa och då brukar det ta ungefär 45 minuter inklusive fotografering. Får jag många frågor tar det en stund till. Totalt avsätter jag alltid en timme. Sen säger jag också att de gärna får komma och fråga när jag är på plats eller skicka frågor via mejl eller chatt. Jag tycker att det är spännande att träffa nya människor, men i förra veckan fick jag återse ett ansikte jag kände igen. Annars är det vanligen tvärtom, för det är många som har lämnat det sjunkande skeppet. De går till jobben som de nya ansiktena har lämnat i vissa fall. Snacka om rundgång… Jag tycker att det är synd att vi förlorar kompetens, men kanske är det bra i vissa fall att vi får nytt blod.

Magen har inte varit helt OK idag. Det beror säkert på helgens utsvävningar vad gäller mat och dryck. Men låt oss säga att det var tur att jag kunde jobba hemifrån idag och att mina sambor var på jobb respektive skola. Vänsterbenet har bråkat lite, så jag har fått resa mig då och då för att få igång blodflödet. Vid ett tillfälle passade jag på att flytta om några böcker. Benet blev bättre, men bokhyllorna är ju lika fulla som innan.

Bokväggen mot köket är den fina bokväggen…

Hemma har jag annars inte gjort så mycket mer än det vanliga. Jag har tagit reda på gårdagens rena och torra tvätt och jag har kört en diskmaskin. Mitt spännande liv, liksom.

Lite spännande var det emellertid häromdan när jag ringde farbror Blå eftersom vi hade oönskat besök på gården. Igår fick jag veta av en granne att besökarna kollades upp av poliserna och avvisades. Nånting slängde en av dem ifrån sig och min gissning är att det var nån sorts drog. Vi hoppas nu slippa den här typen av besökare. Farbror Blå var här på fem minuter och genom att visa sin närvaro kan kanske flera brott förhindras.

Ja owingde poleisen å di köm hit. Översättning från östgötskan: Jag ringde polisen och de kom hit. Polisbilen på bilden finns emellertid inte här utan på Motormuseet i Motala.

∼ ♦ ∼

I kväll sitter det i väggarna och det ska vi titta på om inget annat inträffar. På våra väggar sitter nästan inget alls, det mesta av min konst står i lådor på vinden. Om huset vi bor i vet jag inte mer än att det är byggt på 1960-talet. Enligt en syster till Annas snälla mamma låg det riktiga gamla kåkar med utedass här innan dess. Det kanske vore intressant att forska mer i. Ja, inte i dassen, men i bebyggelsen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.