Morden i Midsomer: For death prepare

Ett inlägg om den femte delen i den tjugoandra säsongen av Morden i Midsomer.



Den femte delen av säsongens Morden i Midsomer 
var jag för upptagen för att se när den gick på SvT. Men i fredags tittade jag, vännen FEM och Finske PinnenFor death prepare.

Morden i Midsomer Barnaby och Winter

Barnaby och Winter hamnade i en musikal där även kommissarie Lewis dök upp.


Musikaldags i Midsomer var det denna gång. 
Eller egentligen amatöropera. Sällskapet The Midsomer Mummers repeterar för en välgörenhetskonsert. I sällskapet sjunger såväl fru Barnaby som kommissarie Lewis, den senare dock inte i sin tidigare polisroll. En död kropp hittas i en kista med guldpengar. Och det är bara det första offret…

Den här gången är det fullt av underliga mord och en och annan flepig doktor. Faderskap är också en fråga som ställer till det för somliga. Lite segare var detta säsongens sista avsnitt. Jag hade lite svårt att hänga med i svängarna. Men ändå… Morden i Midsomer är Morden i Midsomer och med sista avsnittet för säsongen är faktiskt sommaren slut.

Toffelomdömet blir ändå högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 21 augusti 2021: Roliga utflykter, avsked och magisk solnedgång

 



Kära dagbok…

Det har varit en mångsidig dag, fylld av roliga utflykter, fynd, trevligt umgänge och inte minst en utflykt ut på landet, till ‘Aggebiögga och Aska. Jag är så tacksam för de här dagarna i Motala hos vännen FEM och Finske Pinnen, dagar som har omfattat många härliga möten med fina människor och vänner. I morrn ska jag lämna er och tuffa hem till Uppsala. TACK till alla inblandade, kanske mest till värdparet! Gullpluttar! 

∼ ♦ ∼

Lördagen började med ett bokbyte. Jag läste ut en annorlunda ”biblioteksbok” och bytte till en spionbok, den senare en gåva från vännen FEM.

Böckerna Midnattsbiblioteket och Singöspionen

Bokbyte från en annorlunda biblioteksbok till en spionbok.

Dagens första utflykt gick sen till Återvinningen. Här skulle vem som helst kunna hitta ett helt bohag. Jag kikade lite på matsalsmöbler och böcker, men inget följde med hem, tro det eller ej.

Därefter besökte vi en loppis mitt i stan, i före detta sparbankshuset. Tänk, hit gick jag med både mamma och morfar – i bankärenden. Idag fyndade jag tre second hand-prylar. Ett smart system med Swish till respektive säljare. Det blev en tegelstenslåda, en liten sillskuta och ett ägg. Varorna avlämnades i bilen innan vi intog lunch på Ubbes. Vi tog därefter en tur till Figurinen. Somliga köpte nästan hela affären, jag följde mest med för den roliga tantens skull.

På väg tillbaka till stan svängde vi in i Södra Freberga och köpte rosor till graven. Vännen FEM och jag åkte upp till kyrkogården och besökte våra nära och kära. Mina rosor från i måndags var kvar, utslagna, men fortfarande väldigt vackra. Nu dröjer det innan jag kan besöka graven igen. Samtidigt vet jag att den är goda händer hos griftegårdsförvaltningens personal.

Nya rosor i orange till graven

Hej då, mormor och morfar, mamma och pappa!

∼ ♦ ∼

Till kvällen hade vi bestämt att gå och äta på Sjöglimten. Den här gången blev det dessvärre en besvikelse. Även här var kycklingen inte tillräckligt stekt. Jag skickade ut den och bad om att få den mera stekt. Den kom tillbaka uppvärmd. Så tyvärr kunde jag bara äta oliverna till förrätt och potatisgratängen samt öl och ett glas vin. Men… jag behövde inte betala för varmrätten och det hedrar restaurangen. Vännernas mat var bra, ska tilläggas.


Vår lördagskväll avslutades med en tur ut på landet
där djur utfodrades och Finske Pinnen pekade ut exakt vilken del av Askahögen som grävdes ut.


Som så ofta var solnedgången magisk
. Nu är det slut på min tid här. Men jag återvänder, på ett eller annat sätt, för bredvid mina föräldrar och morföräldrar ska jag läggas till min sista vila, det är min önskan.

Solnedgång i Aska

Magisk solnedgång, denna i Aska.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Midnattsbiblioteket

Ett inlägg om en annorlunda bok om livet och döden.



Matt Haigs bok MidnattsbiblioteketBöcker som handlar om böcker 
vill jag gärna läsa. I Visby finns en fin bokhandel som jag besökte när vi var där i början av augusti. Jag hittade många böcker jag ville köpa, men det blev Matt Haigs bok Midnattsbiblioteket från 2020 som fick följa med hem. Boken är riktigt berest, för den har inte bara varit i Visby och Uppsala utan även tagit en tripp till Motala.

Matt Haig blev för övrigt en ny författarbekantskap. Jag trodde att jag hade läst nåt av honom tidigare, men jag hade fel. Kanske, kanske såg jag honom som liten pojke för han är född 1975 och bor i Brighton där jag bodde 1980-81.

Bokens huvudperson är Nora Seeden kvinna på 36 år som inte vill leva längre. Hon tycker att hon har svikit ”alla” och känner sig själv sviken. Men i stället för att dö hamnar hon hos mrs Elm i Midnattsbiblioteket, ett bibliotek som finns mellan liv och död och där hyllorna fortsätter i evighet. Där har Nora en egen Ångerbok. Varje övrig bok i Midnattsbiblioteket är en möjlighet att prova ett annat liv. Nora ser sin chans att ställa saker och ting till rätta när hon provar flera liv hon hade kunnat leva. Men allt har en ände och även detta har det. För Nora har visserligen fått möjligheten att bestämma sig för vilket liv hon vill leva – hon måste bara göra det innan tiden rinner ut…

Det kändes som ett perfekt val av bok för mig. Dels handlar den här boken om böcker, men framför allt tycker jag att det finns nåt fascinerande och spännande i detta att kunna få ångra sina misstag, göra om och göra rätt. Sen vet jag förstås att det inte är möjligt. Men Nora får även tillfälle att prata med och träffa nära och kära som är döda och det är också nåt jag skulle vilja göra. Tänk att få ha ett sista samtal med föräldrarna, till exempel…

Jag läser den här boken snabbt. Berättelsen har ett bra flyt och det är inga tillkrånglade meningar eller ord. Personen Nora antar lite olika personligheter beroende på vilket liv hon lever, men för mig är hon allt igenom sympatisk. Författaren lyckas nämligen skildra henne som väldigt mänsklig och det är en bedrift när alla litterära karaktärer ska vara antingen framgångsrika och vackra eller misslyckade och smarta, ungefär. Ett HBTQ-tema finns och eftersom det inte är överdrivet platsar det fint i romanen.

Toffelomdömet blir det högsta. Den här boken gav mig verkligen nånting att tänka på – precis som en bra bok ska göra.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 20 augusti 2021: Fredag i Metropolen

 



Kära dagbok…

FjäderFredag…. det är en speciell känsla, oavsett om en har semester eller jobbar. Den enda gång fredagar vägde lätt var när jag var långtidsarbetslös. Då var det så jobbigt och ledsamt när nån önskade en trevlig helg en fredag. På den tiden var nämligen helgen inte trevligare än vardagarna – jag var lika mycket arbetssökande då.

Fast okejrå, jag erkänner. Under dessa helger sökte jag inte jobb, men måndag till fredag tvingade jag mig att söka minst tre jobb per dag. Det är sant. Tre gånger fem är femton. Femton jobb per vecka under hur många år. Med min kompetens. Ja ja, det är historia. Idag är jag anställd vid Sveriges första universitet så nånting måste jag var värd. Eller..?

∼ ♦ ∼

Idag begav jag mig till hamnen på förmiddagen. Vädret var OK. Jag hittade några bra presenter, jag tittade på båtar, hamnen var lite mindre full av båtar och handsken… den var precis som för en månad sen kastad på samma ställe…

Lunchen åt jag inte på Hamnkrogen (<== varning!) utan det blev Wetternmagasinet, tack och lov. Där träffade jag J och det var ett givande möte. J var en av dem som kände min mamma som gammal och det betyder mycket att hon ville träffa mig, den frånvarande dottern. Efter maten och semmelkaksdesserten tog vi en promenad. Sen satt jag en stund utanför kyrkan och bara filosoferade.

Därefter var det dags för träff med mammakusinen M och eftermiddagsfika.

Time for fika

Time for fika!

 


Det har varit guld värt att träffa mammakusinen M.
Idag sågs vi på Ubbes. Inte känns det som om det var 100 år sen vi lekte utan vi har mycket att prata om, både gammalt och nytt. Dialogen flyter fint och jag uppskattar våra möten och samtal. Hon är så viktig för mig, för även hon är en länk till min mamma.

∼ ♦ ∼

När vännen FEM kom hem från jobbet åkte vi och handlade. Kvällen tillbringades sen i min mammas gamla soffa, sen november 2016 vännen FEM:s och Finske Pinnens soffa. Vi åt och drack Staropramen, Campofiorin och GT, kollade Morden i Midsomer och Vit sand.

∼ ♦ ∼

I morrn väntar en second hand-tur, ett besök på kyrkogården samt en tripp ut till landet för att utfodra djur, minsann…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag eftermiddag och kväll den 19 augusti 2021: Lugntagning

 



Kära dagbok…

Läsning i shorts på nedre verandan

Eftermiddagsläsning iförd shorts på nedre verandan.

Inte blev det mycket gjort i eftermiddags. Och det är precis det jag behöver, det vill säga ta det lugnt, bara vara. Sen gjorde jag en del ändå, men det var ju för att jag ville och för mig själv. Att sitta och läsa en timme eller två på den nedre verandan var bara underbart skönt. Dessutom blev det så varm att jag kunde sitta i shortsen. Det är inte mycket kvar av min bok på gång nu och den är bra, det är allt jag säger så här långt.

Tyvärr har jag fått ont i magen, nåt som inte vill släppa riktigt. Förhoppningsvis går det över om 100 år.

En liten promenad tog jag på eftermiddagen också längs kanalen. Det var en skön eftermiddag, men det var inte riktigt badväder.


Trots magontet kunde vännen FEM och jag
gå och äta på Ströget som planerat. Jag åt kyckling och bad om den well done. Det fick jag och middagen var jättegod.

Well done kyckling på Ströget

Well done kyckling på Ströget. GOTT!


Efter maten tog vi en cykeltur – SKOJAR! 
Men vi tog en lite längre väg hem och beundrade såväl de gröna cyklisterna i Stadsparken som Motalabron i solnedgång.

Nyheterna på TV är betittade och jag är skittrött. Det blir tidig sänggång och en stunds läsning.  Vi får se om kudden delas av Lukas

∼ ♦ ∼

I morrn väntar nya, kära återseenden. Härligt!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag eftermiddag och kväll den 18 augusti och torsdag förmiddag den 19 augusti 2021: Stöllstadstripp med heshet som resultat

 



Kära dagbok…

Jag och min nya bestie Lukas

Jag och min nya bestie Lukas hängde lite innan jag åkte.

Igår runt lunchtid stack nya bilen och jag in till Stöllestandvs Vadstena. Jag vill innan jag fortsätter uppmärksamma dig på, kära dagbok, att det inte är jag som har myntat uttrycket Stöllestan utan en Vadstenabo. En och annan har ondgjort sig kring detta uttryck och visst, jag kanske inte borde använda det men… jag tycker att det är roligt. Ungefär som Tokerian. Nämligen kärvänligt roligt. Capiche???

Men innan jag lämnade Workshop road i Motala hängde jag med min nya bestie Lukas. Han verkar ha accepterat mig. Kanske för att jag släpper in och ut honom och ger honom mat när vännen FEM och Finske Pinnen inte är hemma. Eller kanske för att jag inte kör bort honom från gästsängen.

∼ ♦ ∼

Vädret var sisådär igår, men jag klarade mig från regn ända tills min värdinna Inna* kom hem. Då fullkomligt öppnade sig himlen och dränkte Stöllestan.

Jag fördrev en tre, fyra timmar på stan. Kikade i affärer och antikvariat, fikade, åt glass. Tittade på utsidorna av slottet, kyrkan och klostret, satt en stund och tittade på båtar. Promenerade mycket. Stöllestan är en fin liten stad som är väl värd ett besök om du är i krokarna, kära dagbok. Här finns både möjligheter till shopping och kultur, till exempel.

Här är några bilder från min eftermiddag. Som vanligt gäller att bilderna blir större när en klickar på dem och då ser en också hela bildtexten:

Några länkar:

∼ ♦ ∼

Min värdinna Inna fick en nattgäst som hon födde och gödde med mat och dryck. Hon lät mig sova i sin säng medan hon själv intog sin soffa till natten. För detta storslagna mottog Inna en orange bukett och jag fick ett härligt gapskratt. Orange är nämligen en diskussionsfråga oss emellan. Men tro det eller ej, jag fick låna ett orange paraply när det var dags att fixa parkering för och hämta ryggsäcken i bilen. Det var nämligen då det fullkomligt vräkte ner…

Utbudet av gin var i toppklass och två för mig nya sorter provade jag före maten. Inna har ett fantastiskt fint hem där gammalt och nytt blandas på ett smakfullt sätt. Eller vad sägs om ett vackert matsalsmöblemang i ek, skvallerspeglar och kakelugn, för att nämna något. Till middag serverades lax och kokt potatis med skalet på (som det ska vara!) samt god sås och fräscha grönsaker och vitt vin. Vi åt och drack så länge att ostarna från saluhallen, som var tänkta som dessert, provsmakades först i morse till frukost.

Det blev mycket prat och många härliga skratt under kvällen. Faktiskt så mycket att jag blev hes… Avslutningen på kvällen blev för min del fotmassage. Ja inte av Inna, dårå, utan av hennes fotmassagemaskin. En sån ska jag bara skaffa mig!!!

Några länkar:

∼ ♦ ∼

I morse vaknade lite ovilligt men trots allt utsövd. Inna skulle jobba, medan jag fortsätter att ha semester ett tag till. Borta var regnet, himlen var blå och min dag inleddes med kaffe ur en mugg med budskap…

Ett stort och varmt TACK för en trevlig kväll, natt (jag somnade runt ett) och morgon hos Inna i Stöllestan! Nu när jag vet var hennes brevlåda bor… Ja, hon fattar nog vad jag menar…

∼ ♦ ∼

Hemma på Workshop road låg Lukas på min huvudkudde och väntade och undrade var jag hade varit. När jag inte gosade med honom tillräckligt länge och han insåg att jag inte skulle gå och lägga mig utan sitta vid datorn och skriva det här, satte han sig nedanför och stirrade ut mig. Mat eller gå ut? Både och. Han är en härlig kisse, för övrigt, en riktig gammal gentleman på 15 år, med hög integritet. I kväll ska hans mamma FEM och jag gå ut och äta, så det får bli killafton på Workshop road med Lukas och Finske Pinnen.

Katten Lukas tittar uppfodradande på mig

-Mat eller gå ut? -Båda!

∼ ♦ ∼

* Inna heter egentligen något heeelt annat. Inna är smeknamn hon fick av sin bror som barn – så där kärvänligt och roligt och ganska gulligt, tycker jag.


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag förmiddag den 18 augusti 2021: På väg att resa under resan

 



Kära dagbok…

Middag med fr v Inna Antti Fem Anna Maria och Mia

Inna längst till vänster, Antti, Fem, Anna, Anders, Maria och Mia vid middagen i Motala i juli.

Även idag blev jag ensam i huset på Workshop roadmen det var också min tur att åka från stan ett knappt dygn. Semester är skönt. Jag gillar att ha lagom med saker att göra och lagom med människor att träffa. I kväll ska jag träffa Inna som jag lärde känna när jag började blogga 2009 och som jag träffade första gången redan 2010, i Stockholm. Outgrundliga är inte bara Herrans vägar utan många andras också. Det hampade sig så att Inna hamnade i mina hemtrakter. Nu bor hon i Stöllestan a k a Vadstena. Vi träffades senast på den trevliga middagen när Fästmön och jag var här och turistade för nån månad sen.

Den här gången reser jag ensam och ska därför träffa Inna ensam. Jag ska bli bjuden på både GT och vin i kväll, så överenskommet är att jag stannar kvar över natt. Det blir en liten resa under resan, så att säga. Mer om detta kommer förstås under morgondagen!

∼ ♦ ∼

Jag frukosterade med min bok på gång till sällskap i morse. Det är lustigt att sitta i Motala och äta frukost i nån annans kök. Men jag noterade att där fanns Uppsalaservetter också. Samtidigt vet jag ju inte var jag hör hemma riktigt, i Motala eller i Uppsala. Eller kanske på inget av ställena. Saken har ännu inte blivit klarare för mig.

 

Trätrappan i Segerstedthusetrappa

Vi är många som har gått i den här trappan, men senaste budet är att vi får vänta till oktober.

Igår var det en riktigt social dag för mig. Mammakusinen M ska jag försöka hinna träffa en gång till innan jag åker, vännen Mia ser jag inte mer den här gången. Jag hann faktiskt också med att jobba en stund igår. Det verkar som om de flesta utom jag har kommit tillbaka i tjänst. Inkorgen var ganska full av mejl och det var skönt att beta av dem. Tråkigt var emellertid att få bekräftat det jag misstänkte, nämligen att vi ska fortsätta jobba hemifrån även under september månad. Jag tror emellertid att jag och min närmaste grupp kan tänkas träffas då och då. Samtidigt kan ju rimligtvis alla 600 pers i huset inte komma tillbaka samtidigt – då har vi säkert en rejäl smittspridning. Många har varit väldigt isolerade och jag kan tänka mig att det är si och så med motståndskrafter och immunförsvar när en inte har träffat så mycket folk. Jag är otroligt glad och tacksam att jag har klarat mig från att bli sjuk.

∼ ♦ ∼

Det har regnat i natt och i morse. Liksom igår har solen försökt tränga sig igenom. Den har inte riktigt lyckats idag. Det blåser ganska mycket. Min ryggsäck är packad med necessär och övernattningsgrejor och jag ska väl strax klä på mig och fara iväg. Bye bye, en stund, Motala!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 17 augusti 2021: Regnvått och solhimmelsblått, men mest umgängesgott

 



Kära dagbok…

Jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte gillar att vara ledig, ha semester. Det bästa är att jag slipper passa tider, men också att jag kan sätta mig vid datorn när jag och att jag när jag gör det inte jobbar. Sen ger semestern mig mer tid över för såväl läsning som umgänge.

Igår kväll blev det bokbyte i gästrummet på Workshop road. Den mastiga sjukhusromanen, tillika kriminalromanen, blev riktigt spännande mot slutet. Sen började jag läsa romanen jag köpte i Visby. Det är en bok som är spännande fast på ett annat vis. Den handlar om biblioteket som finns mellan liv och död, där varje bok ger dig möjlighet att prova ett annat liv du kunde ha levt. Visst låter det både spännande och annorlunda? Jag läste ganska mycket i min nya bok på gång både igår kväll och i morse, givetvis med kaffe på sängen idag.


Nu när jag är i Motala för andra gången i sommar
blomstrar mitt sociala liv. Det blir många möten och träffar den här veckan. Jag har lite släkt i Uppsala, men jag har mer släkt i Motala. Jag har fler nära vänner i Motala än i Uppsala, men samtidigt tror jag ingen av mina vänner är riktigt, riktigt nära. Jo en, förstås. Den här resan är en prövning för att känna efter vad jag räknar som hemma. Är det stan där jag är född eller stan där jag bor? Jag hade en bild när jag kom hit i söndags. Nu är bilden lite förändrad. Igår var jag ute mycket på egen hand, för att liksom känna mig för. Inte vet jag om jag blev vare sig klokare eller gladare, men tanken var att både mitt värdpar och jag skulle få lite egentid. Annars känner jag förstås att det är väldigt, väldigt gott att umgås med människor.

∼ ♦ ∼

Regnvåt bil

Inte så nya, men namnlösa bilen, är blöt.

Vädret har inte varit så bra. När jag anlände i söndags var det tillräckligt varmt att sitta utomhus och äta, men sen har det mest regnat av och till. Idag på förmiddagen fick vännen FEM kasta sig iväg in till jobbet i Linköping eftersom tekniken inte fungerade hemifrån. Då ösregnade det. Vid tio-tiden försökte solen titta fram. Jag stack ut näsan. Det blåste kallt.

Nya bilen, som snart har bott hos mig i ett år och inte längre är så ny men ändå fortfarande namnlös, får stå utomhus och bli blöt. Den verkar klara det bra, ta i trä. Jag vet inte varför bilen inte har fått nåt namn än. Kanske är det för att jag inte vill knyta an till den för mycket, eftersom inga band är förevigt, inte ens dem en har med sina bilar.

∼ ♦ ∼

Idag stod två träffar på agendan och båda omfattade mat. Först ut var lunchen med mammakusinen M och hennes A. Jag hade vänligt men bestämt anmodat LÄTTLUNCH. Ha!.. Se nedan!

Lunch hos M o A

Så kallad ”lättlunch” hos M och A…


Tiden gick otroligt fort.
Det blev nästan fyra timmar på den nybyggda altanen under tak. Och medan vi satt där och hade det trevligt lyste solen på oss.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.

Redan i hallen blev jag varmt välkomnad av Ellen, med viss koppling till James. Det är mammakusinen M:s storasyster mammakusinen E:s verk. Tyvärr är inget av mammakusinen M:s tre syskon i livet, men James – och uppenbarligen Ellen – består.


Det blev en trevlig lunch och eftermiddag med alltför mycket gott att äta.
När A hade åkt till jobbet plockade M fram gamla fotoalbum. Ingen annan än hon och jag uppskattar bilderna, troligen. Det var guld värt och så roligt att se. Till nästa gång ska det rotas fram fler bilder och även jag ska leta hemma. Eventuellt/förhoppningsvis ses vi igen redan i slutet av veckan.

∼ ♦ ∼

Och nu var frågan om jag hade nån plats kvar i magen till kvällens middag hos vännen Mia..? Ja, är svaret på den frågan. Vännen Mia är bland annat utbildad kokerska. Vi fick GOD kyckling i ugn med ris och grönsallad samt saltgurka och egengjord glass med hallon till dessert. Vinet hade jag med från Systembolaget. Extra kul var att Mia hade dukat med min farmors glas till vårt bordsvatten. Vi hade en riktigt trevlig kväll, från fördrink till dessert. Katten Tussa trodde att vi aldrig skulle gå, men det gjorde vi.

Runt klockan 22 var vi hemma på Workshop road. Lite suddig var tillvaron, men å så gott jag mår!

Lite suddigt på hemvägen från Mia

Tillvaron var lite suddig på hemvägen.

∼ ♦ ∼

I morrn bär det av till Stöllestan för min del. Jag återvänder inte förrän torsdag till Motala.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett litet korn av sanning

Ett inlägg om den andra delen i Teklaserien.



Christian Unges bok Ett litet korn av sanningEn gång när Fästmön besökte bokhandeln 
följde en bonusbok med hem. Det var den första delen i Christian Unges Teklaserie, Går genom vatten, går genom eld. I år köpte jag uppföljaren till Anna i födelsedagspresent i april. (Passande nog är för övrigt även författaren aprilbarn.) När hon hade slagit ihop pärmarna roffade jag åt mig Ett litet korn av sanning.

I Teklaserien är akutläkaren Tekla Berg, 36 år, centralfigur. När boken börjar har just två män inkommit till Nobelsjukhusets akutmottagning från en bilolycka. Samtidigt drar en kvinna och en liten pojke runt i sjukhuskorridorerna. Kvinnan uppträder märkligt. I slutet av bokens första del blir det extremt tydligt att kvinnan hör ihop med åtminstone en av de skadade männen. Samtidigt planeras en stor levertransplantationsenhet på sjukhuset och stjärnkirurgen Klas Nyström har rekryterats. Dessvärre gör han allt för att motarbeta Tekla. Och vad är det för fel med sjukhusdirektören Monica Carlsson? (Jag listar ut det ganska snart.)

Bokens första del skildrar mest patientarbetet på ett sjukhus akutmottagning, men också sjukhusorganisation. Det är intressant. För mig blir det givetvis snäppet mer spännande när det sker ett mord. Tekla kan inte heller denna gång låta bli att lägga sig i fallet, som också handlar om att identifiera de inblandade.

Jag tycker att författaren lyckas storartat i sin beskrivning av Tekla, trots att hon är kvinna och han är man. Miljöskildringarna av sjukhuset känns realistiska och trovärdiga, liksom Teklas arbete. Ibland blir det aningen för många sjukvårdstermer/medicinska termer för mig, dock, och jag känner att jag behöver googla på vad saker och ting betyder för att få ett sammanhang. Det stör aningen i mitt läsflyt. Slutet är riktigt rafflande och värt att vänta på, men kanske hade de första delarna i boken kunnat var lite kortare.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Böckerna i Teklaserien (länk till mitt inlägg):

  1. Går genom vatten, går genom eld
  2. Ett litet korn av sanning (läs texten ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 16 augusti 2021: Moln över Motala

 



Kära dagbok…

PS Till att börja med:
Klickar en på bilderna i gallerierna blir de större.



Igår när jag anlände till Motala
visade stan upp sig från den vackrare sidan, i alla fall vädermässigt… Jag tog en bild på kvällspromenaden över Hårstorpssjön upp mot höjden (Holm?).

Hårstorpssjön

Hårstorpssjön – som ett vykort!


Idag var det bara regn hos mig och tunga moln över Motala.
Jag hade lite svårt att sova i natt, var väl för att jag druckit kaffe sent, gottat mig åt de två böckerna vännen FEM lagt till mig på gästsängen och/eller läst för länge. Men asså… visst har jag en snäll värdinna som ger gästen presenter? Nu fick även värdparet var sitt paket, men ändå. Gäster ska väl inte få grejor..?

Böckerna Singöspionen och Grace

Böckerna Singöspionen och Grace, present från min värdinna.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag vid sjutiden. Tog med mig en mugg kaffe upp till gästrummet när jag var nere i köket för att ta medicin och låg och läste nån timme. Andra delen i Teklaserien är bra och spännande, men innehåller rätt mycket sjukvårdstermer. Ibland är det svårt att låta bli att slå vad saker och ting betyder.

Lättare läsning var lokalblaskan, det vill säga Motala tidning. Den läste jag efter frukosten. Måste vara 100 år sen sist. Den tidningen fick inte förekomma eller ens nämnas i mitt föräldrahem, för si det var konkurrenten till tidningen som min pappa jobbade på, Corren. Idag är det samma ägare och samma artiklar i båda tidningarna. Hur trist som helst. Och det hade pappa inte gillat!


Ja, idag var det alltså dåligt väder.
Det regnade i natt och det regnade på dan. Temperaturen låg runt 13 grader. Jag fick helt enkelt ta på mig jeans för första gången på över en månad…  Motalabron blev inte alls bra på bild i gråvädret.


Jag tog bilen och åkte och köpte rosor till mina morföräldrar och mina föräldrar.
Det var väldigt blött när jag var på kyrkogården, men jag stannade vid graven en stund och tankepratade med mina kära. Stenarna var ganska skräpiga och jag försökte torka av dem efter bästa förmåga.

Rosor vid graven

Rosor till mina kära.


Lunch och en stunds torkning av fötter 
blev det därefter hos Ubbes i stan. Det var… intressant att sitta och lyssna på övriga gäster och höra ”modersmålet”.

Fika hos Ubbes i stan

Lunch/fika hos Ubbes i stan.


Därefter blev det en kort repa på stan.
Jag bokade bord  för mig själv på Hamnkrogen till kvällen. På fredag lunch ska jag träffa J på lunch där, J som var mammas sista städtjej. Vidare såg jag en utställning om kvarteret Plåtslagaren. Husen där ska tydligen byggas på och där ska bland annat bli bostäder. Det fanns några gamla bilder och morfars bror Olles frisersalong nämndes i en bildtext. Den kommer jag ihåg väl, för där blev jag klippt en gång.

På eftermiddagen blev det både kattgos och barnbarnsmys. Katten Lukas har varit väldigt reserverad sen jag anlände, men i eftermiddags kunde herrn tänka sig att dela säng med mig medan jag läste. Om jag kliade honom. Han både spann och trampade, så jag gissar att jag är godkänd. Jag fick även mysa en stund med värdparets underbara barnbarn, ett litet yrväder. Barnbarn skulle jag kunna tänka mig, men såna blir det ju inte eftersom det krävs barn först för det.

∼ ♦ ∼

Middagen på Hamnkrogen… önskar jag att jag kunde glömma. Tyvärr ska jag ju till samma ställe igen på fredag lunch om jag inte kan övertala J att gå nån annanstans. Det som var bra: ölen, förrätten, Toast Skagen, och brasan. Det som var medelbra: rödvinet. Det som var dåligt: den understekta kycklingen (jag upptäckte det först efter en fyra, fem tuggor och sen mådde jag illa), kalkfläckarna på glaset, det uppvärmda kaffet jag fick som kompensation, gråsparvarna som flög omkring i restaurangen samt ett par som hade en hund med sig in.

∼ ♦ ∼

Och så avslutningsvis några Motalabilder.

∼ ♦ ∼

En morrn blir det lunch hos mammakusinen M och hennes man APå kvällen ska vännen FEM och jag på middag till vännen Mia. Och på onsdag ska jag in till Stöllestan och kika innan det blir GT, middag och vin hos Inna på kvällen. Därför får bilen och jag sova över, för se alkohol och bilkörning går inte ihop.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer