Kära dagbok…
Jag och min nya bestie Lukas hängde lite innan jag åkte.
Igår runt lunchtid stack nya bilen och jag in till Stöllestan, dvs Vadstena. Jag vill innan jag fortsätter uppmärksamma dig på, kära dagbok, att det inte är jag som har myntat uttrycket Stöllestan utan en Vadstenabo. En och annan har ondgjort sig kring detta uttryck och visst, jag kanske inte borde använda det men… jag tycker att det är roligt. Ungefär som Tokerian. Nämligen kärvänligt roligt. Capiche???
Men innan jag lämnade Workshop road i Motala hängde jag med min nya bestie Lukas. Han verkar ha accepterat mig. Kanske för att jag släpper in och ut honom och ger honom mat när vännen FEM och Finske Pinnen inte är hemma. Eller kanske för att jag inte kör bort honom från gästsängen.
∼ ♦ ∼
Vädret var sisådär igår, men jag klarade mig från regn ända tills min värdinna Inna* kom hem. Då fullkomligt öppnade sig himlen och dränkte Stöllestan.
Jag fördrev en tre, fyra timmar på stan. Kikade i affärer och antikvariat, fikade, åt glass. Tittade på utsidorna av slottet, kyrkan och klostret, satt en stund och tittade på båtar. Promenerade mycket. Stöllestan är en fin liten stad som är väl värd ett besök om du är i krokarna, kära dagbok. Här finns både möjligheter till shopping och kultur, till exempel.
Här är några bilder från min eftermiddag. Som vanligt gäller att bilderna blir större när en klickar på dem och då ser en också hela bildtexten:
Några länkar:
∼ ♦ ∼
Min värdinna Inna fick en nattgäst som hon födde och gödde med mat och dryck. Hon lät mig sova i sin säng medan hon själv intog sin soffa till natten. För detta storslagna mottog Inna en orange bukett och jag fick ett härligt gapskratt. Orange är nämligen en diskussionsfråga oss emellan. Men tro det eller ej, jag fick låna ett orange paraply när det var dags att fixa parkering för och hämta ryggsäcken i bilen. Det var nämligen då det fullkomligt vräkte ner…
Utbudet av gin var i toppklass och två för mig nya sorter provade jag före maten. Inna har ett fantastiskt fint hem där gammalt och nytt blandas på ett smakfullt sätt. Eller vad sägs om ett vackert matsalsmöblemang i ek, skvallerspeglar och kakelugn, för att nämna något. Till middag serverades lax och kokt potatis med skalet på (som det ska vara!) samt god sås och fräscha grönsaker och vitt vin. Vi åt och drack så länge att ostarna från saluhallen, som var tänkta som dessert, provsmakades först i morse till frukost.
Det blev mycket prat och många härliga skratt under kvällen. Faktiskt så mycket att jag blev hes… Avslutningen på kvällen blev för min del fotmassage. Ja inte av Inna, dårå, utan av hennes fotmassagemaskin. En sån ska jag bara skaffa mig!!!
Några länkar:
∼ ♦ ∼
I morse vaknade lite ovilligt men trots allt utsövd. Inna skulle jobba, medan jag fortsätter att ha semester ett tag till. Borta var regnet, himlen var blå och min dag inleddes med kaffe ur en mugg med budskap…
Ett stort och varmt TACK för en trevlig kväll, natt (jag somnade runt ett) och morgon hos Inna i Stöllestan! Nu när jag vet var hennes brevlåda bor… Ja, hon fattar nog vad jag menar…
∼ ♦ ∼
Hemma på Workshop road låg Lukas på min huvudkudde och väntade och undrade var jag hade varit. När jag inte gosade med honom tillräckligt länge och han insåg att jag inte skulle gå och lägga mig utan sitta vid datorn och skriva det här, satte han sig nedanför och stirrade ut mig. Mat eller gå ut? Både och. Han är en härlig kisse, för övrigt, en riktig gammal gentleman på 15 år, med hög integritet. I kväll ska hans mamma FEM och jag gå ut och äta, så det får bli killafton på Workshop road med Lukas och Finske Pinnen.
-Mat eller gå ut? -Båda!
∼ ♦ ∼
* Inna heter egentligen något heeelt annat. Inna är smeknamn hon fick av sin bror som barn – så där kärvänligt och roligt och ganska gulligt, tycker jag.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 