Kära dagbok…

Jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte gillar att vara ledig, ha semester. Det bästa är att jag slipper passa tider, men också att jag kan sätta mig vid datorn när jag och att jag när jag gör det inte jobbar. Sen ger semestern mig mer tid över för såväl läsning som umgänge.

Igår kväll blev det bokbyte i gästrummet på Workshop road. Den mastiga sjukhusromanen, tillika kriminalromanen, blev riktigt spännande mot slutet. Sen började jag läsa romanen jag köpte i Visby. Det är en bok som är spännande fast på ett annat vis. Den handlar om biblioteket som finns mellan liv och död, där varje bok ger dig möjlighet att prova ett annat liv du kunde ha levt. Visst låter det både spännande och annorlunda? Jag läste ganska mycket i min nya bok på gång både igår kväll och i morse, givetvis med kaffe på sängen idag.

Bobkyte från en spännande sjukhusroman till en spännande roman om livet och döden.

Morgonsysslor på semestern.

Nu när jag är i Motala för andra gången i sommar blomstrar mitt sociala liv. Det blir många möten och träffar den här veckan. Jag har lite släkt i Uppsala, men jag har mer släkt i Motala. Jag har fler nära vänner i Motala än i Uppsala, men samtidigt tror jag ingen av mina vänner är riktigt, riktigt nära. Jo en, förstås. Den här resan är en prövning för att känna efter vad jag räknar som hemma. Är det stan där jag är född eller stan där jag bor? Jag hade en bild när jag kom hit i söndags. Nu är bilden lite förändrad. Igår var jag ute mycket på egen hand, för att liksom känna mig för. Inte vet jag om jag blev vare sig klokare eller gladare, men tanken var att både mitt värdpar och jag skulle få lite egentid. Annars känner jag förstås att det är väldigt, väldigt gott att umgås med människor.

∼ ♦ ∼

Inte så nya, men namnlösa bilen, är blöt.

Vädret har inte varit så bra. När jag anlände i söndags var det tillräckligt varmt att sitta utomhus och äta, men sen har det mest regnat av och till. Idag på förmiddagen fick vännen FEM kasta sig iväg in till jobbet i Linköping eftersom tekniken inte fungerade hemifrån. Då ösregnade det. Vid tio-tiden försökte solen titta fram. Jag stack ut näsan. Det blåste kallt.

Nya bilen, som snart har bott hos mig i ett år och inte längre är så ny men ändå fortfarande namnlös, får stå utomhus och bli blöt. Den verkar klara det bra, ta i trä. Jag vet inte varför bilen inte har fått nåt namn än. Kanske är det för att jag inte vill knyta an till den för mycket, eftersom inga band är förevigt, inte ens dem en har med sina bilar.

∼ ♦ ∼

Idag stod två träffar på agendan och båda omfattade mat. Först ut var lunchen med mammakusinen M och hennes A. Jag hade vänligt men bestämt anmodat LÄTTLUNCH. Ha!.. Se nedan!

Så kallad ”lättlunch” hos M och A…

Tiden gick otroligt fort. Det blev nästan fyra timmar på den nybyggda altanen under tak. Och medan vi satt där och hade det trevligt lyste solen på oss.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.

Redan i hallen blev jag varmt välkomnad av Ellen, med viss koppling till James. Det är mammakusinen M:s storasyster mammakusinen E:s verk. Tyvärr är inget av mammakusinen M:s tre syskon i livet, men James – och uppenbarligen Ellen – består.

Ellen välkomnade i hallen.

Hon har en stark koppling till James som här bär Stina Wollters bok.

Det blev en trevlig lunch och eftermiddag med alltför mycket gott att äta. När A hade åkt till jobbet plockade M fram gamla fotoalbum. Ingen annan än hon och jag uppskattar bilderna, troligen. Det var guld värt och så roligt att se. Till nästa gång ska det rotas fram fler bilder och även jag ska leta hemma. Eventuellt/förhoppningsvis ses vi igen redan i slutet av veckan.

Hos det här trevliga paret, mammakusinen M och hennes A, fick jag ”lättlunch”.

M visar gamla foton

Och jag glor. (Mammakusinen M fotade mig.)

∼ ♦ ∼

Och nu var frågan om jag hade nån plats kvar i magen till kvällens middag hos vännen Mia..? Ja, är svaret på den frågan. Vännen Mia är bland annat utbildad kokerska. Vi fick GOD kyckling i ugn med ris och grönsallad samt saltgurka och egengjord glass med hallon till dessert. Vinet hade jag med från Systembolaget. Extra kul var att Mia hade dukat med min farmors glas till vårt bordsvatten. Vi hade en riktigt trevlig kväll, från fördrink till dessert. Katten Tussa trodde att vi aldrig skulle gå, men det gjorde vi.

Vännerna Mia och FEM och jag skålar.

FEM och Mia vid matbordet.

GOD kyckling fick vi…

…och hemgjord glass.

Bordsvattnet drack vi ur min farmors glas.

Katten Tussa trodde att vi aldrig skulle gå…

Runt klockan 22 var vi hemma på Workshop road. Lite suddig var tillvaron, men å så gott jag mår!

Tillvaron var lite suddig på hemvägen.

∼ ♦ ∼

I morrn bär det av till Stöllestan för min del. Jag återvänder inte förrän torsdag till Motala.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.