Kära dagbok…

Inna längst till vänster, Antti, Fem, Anna, Anders, Maria och Mia vid middagen i Motala i juli.

Även idag blev jag ensam i huset på Workshop road, men det var också min tur att åka från stan ett knappt dygn. Semester är skönt. Jag gillar att ha lagom med saker att göra och lagom med människor att träffa. I kväll ska jag träffa Inna som jag lärde känna när jag började blogga 2009 och som jag träffade första gången redan 2010, i Stockholm. Outgrundliga är inte bara Herrans vägar utan många andras också. Det hampade sig så att Inna hamnade i mina hemtrakter. Nu bor hon i Stöllestan a k a Vadstena. Vi träffades senast på den trevliga middagen när Fästmön och jag var här och turistade för nån månad sen.

Den här gången reser jag ensam och ska därför träffa Inna ensam. Jag ska bli bjuden på både GT och vin i kväll, så överenskommet är att jag stannar kvar över natt. Det blir en liten resa under resan, så att säga. Mer om detta kommer förstås under morgondagen!

∼ ♦ ∼

Jag frukosterade med min bok på gång till sällskap i morse. Det är lustigt att sitta i Motala och äta frukost i nån annans kök. Men jag noterade att där fanns Uppsalaservetter också. Samtidigt vet jag ju inte var jag hör hemma riktigt, i Motala eller i Uppsala. Eller kanske på inget av ställena. Saken har ännu inte blivit klarare för mig.

Servetter från Uppsala, maison?

Frukost i Motala med boken Midnattsbiblioteket till sällskap.

Vi är många som har gått i den här trappan, men senaste budet är att vi får vänta till oktober.

Igår var det en riktigt social dag för mig. Mammakusinen M ska jag försöka hinna träffa en gång till innan jag åker, vännen Mia ser jag inte mer den här gången. Jag hann faktiskt också med att jobba en stund igår. Det verkar som om de flesta utom jag har kommit tillbaka i tjänst. Inkorgen var ganska full av mejl och det var skönt att beta av dem. Tråkigt var emellertid att få bekräftat det jag misstänkte, nämligen att vi ska fortsätta jobba hemifrån även under september månad. Jag tror emellertid att jag och min närmaste grupp kan tänkas träffas då och då. Samtidigt kan ju rimligtvis alla 600 pers i huset inte komma tillbaka samtidigt – då har vi säkert en rejäl smittspridning. Många har varit väldigt isolerade och jag kan tänka mig att det är si och så med motståndskrafter och immunförsvar när en inte har träffat så mycket folk. Jag är otroligt glad och tacksam att jag har klarat mig från att bli sjuk.

∼ ♦ ∼

Det har regnat i natt och i morse. Liksom igår har solen försökt tränga sig igenom. Den har inte riktigt lyckats idag. Det blåser ganska mycket. Min ryggsäck är packad med necessär och övernattningsgrejor och jag ska väl strax klä på mig och fara iväg. Bye bye, en stund, Motala!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.