Måndagen den 27 juni, men också Englandsresan 2022, dag sex, den 20 juni: Avkylning med fläktar och glass och resdag till Ilkley

 



Kära dagbok…

Citrus vid golvfläkten i Bokrummet

Fläktande…

Det gick ju inte världsabra att jobba igår, men det gick. Samtidigt är det renoveringsbeslut på gång i huset och det blir lite för mycket i värmen. Infektionen i kroppen gör sitt till också, även om jag mår bättre. Jag känner dock att jag är lite råddig i huvudet. Det kan i och för sig ha att göra med värmen. Det är inte så skönt att sitta inne och jobba när det är 30 grader utanför fönstret.

Fästmön var uppe på vinden och hämtade ner våra två golvfläktar. En av dem får jag ha i Bokrummet när jag sitter där och jobbar. Citrus kom och la sig en stund och svalkade av sig. Det blir lite cirkulation i rummet och aningen svalare i alla fall, men visst önskar jag att jag låg vid en strand i stället.

Mer avsvalkad blev jag vid eftermiddagsfikat med en glass. Det var inte helt fel. Efter jobbet tog vi bilen till Slottet och Slottsträdgården för att vattna. Där fläktar det skönt i skuggan, men jag var ganska sugen på att hoppa framför strålen från vattenslangen. Under tiden hade Biografmaskinisten varit här med nycklar. Vi ska försöka träffa honom när vi blir friska och gå ut och käka samt ge honom hans lilla present. Anna gjorde sallad med matvete och bröd till middag. Det var finfint och gott. Till kvällskaffet blev det en KitKat.

Senare på kvällen läste jag ut boken jag har fått för recension. Det blev byte till en bok på engelska, en måste ju hålla språket levande.

Böckerna Hemligheten och The Reading list

Bokbyte från en hemlighet för recension till en läslista på engelska.


Och på tal om engelska…
Nu kommer text och bilder från sjätte dan på Englandsresan…

∼ ♦ ∼

Måndagen den 20 juni

Vi var ganska sega i morse. Faktum är att det killade i halsar och näsor. Vi gick upp tidigare än vanligt, för idag var det utcheckning. Jag talade om i receptionen att jag hade lämnat kvar min trasiga resväska på rummet och att AC:n inte funkade – liksom inte heller Safetyboxen. Boxen sa jag till om tre gånger, men de fixade den inte. Eftersom vi var tvungna att vara på rummet när batteribytet på boxen gjordes – trots att vi inte hade några grejor i boxen – blev arbetet aldrig utfört. Fattar inte, städerskorna får ju vara på rummet utan att vi är där, varför får inte vaktisarna det?

Det blev en snärjig morgon. När vi kom fram till vår tunnelbanestation hittade Anna inte sitt Oyster card utan fick köpa en biljett. Tunnelbaneturen tog sin lilla tid, men vi kom fram till Kings Cross med 30 minuters marginal. Min nya resväska är enorm, astung och svårstyrd…

Även tågresan gick bra. Vi åt lite lunch som jag köpte på tåget. Plötsligt, efter totalt cirka ett par timmars resa, var vi framme i Ilkley. Annas snälla dotter jobbade hemma, så vi stannade till på Nelson road och lämnade väskorna. Den snälla dottern bar min tunga väska uppför en skitsmal trappa. Stark kvinna det där, måste komma från mamma och mormor.

Anna och jag gick en promenad runt Ilkley. Vi köpte 99 flake-glass och åt i parken. Lite senare blev det kaffe och cookie uppe i stan på Outside the box. Vi kikade i några affärer, bland annat en jättefin bokhandel. På hemvägen slank vi in på Marks ‘n Sparks Marks & Spencer för att köpa frukost, ost, kex, vin och öl.

Annas snälla dotter och Boy Wonder lagade mat åt oss – grillade spett i airfryern de fick av oss i julklapp och sallad. Vi drack ett glas vin, jag och Boy Wonder. Och pratade allihopa, på engelska (oartigt annars).

I morrn är det sista dan i England, på onsdag morgon åker vi taxi tidigt till flygplatsen i Manchester. Det är nämligen tågstrejk i England från och med i morrn…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Recension: Hemligheten

Ett inlägg om den första delen i Pegasus-serien.



Anna Bågstams bok HemlighetenJag blev så himla glad när jag blev tillfrågad av Norstedts förlag om att recensera Anna Bågstams senaste spänningsroman Hemligheten. Hennes tidigare serie om civilutredaren Harriet Vesterberg har jag läst med stor förtjusning. Förväntningarna på den första boken i nya serien var därför väldigt höga. Stort TACK till såväl förlag som författare!

Den här gången utspelar sig händelserna på en advokatbyrå och inom rättsväsendet. Den unga Alex arbetar på en advokatbyrå där affärsmannen Petter Larsson är klient. Alex och Petter har en relation som ingen (?) känner till. Men Petter är väldigt hemlig och en dag hittas han mördad. Det är Alex som gör den obehagliga upptäckten. När chocken har lagt sig börjar Alex nysta i Petters liv. Hon inser att han har dolt en hel del. Kollegan Lydia är den som verkar känna honom mest, men hon säger inget. Alex letar sig tillbaka i tiden till domstolen i Eksjö där Petter och Lydia var notarier för 20 år sen.

Här är det återigen karaktärerna som utgör det viktigaste i berättelsen. Det gillar jag, även om trästaden Eksjö har en speciell plats i mitt barnahjärta. Som alltid gör författaren skickliga beskrivningar av personerna. De blir trovärdiga, med sina fel och brister. Till och med Niko, som inte luktar illa fast han har druckit, är suveränt beskriven.

Det intressanta i den här romanen är spelet mellan de inblandade. Som läsare förstår jag att någon eller några inte har helt rent mjöl i påsen, men jag kan inte i förväg lista ut vem eller vilka. Mina sympatier hoppar lite, får jag i alla fall erkänna.

Berättelsen börjar i nutid, fortsätter tillbaka 20 år och återvänder sedan till nuet. Ibland blir det lite utdraget och aningen för långsamt skrider händelserna framåt. Samtidigt förstår jag att författaren bygger de nutida händelserna på det som skett i det förflutna.

Som alltid har språket ett bra flyt. Det här är en driven författare som skriver och en fröjd att läsa. Men jag hittar ett par korrekturfel och jag undrar över en hårfärg som jag tror har blivit fel.

Boken Hemligheten går snabbt att läsa och den är spännande, om ej på något riktigt otäckt och blodigt sätt (trots mord). Berättelsen har emellertid flera inslag av brott än mord. Det är nästan så jag tänker att författaren har lånat ett och annat från verkligheten. Att det blir en fortsättning är jag övertygad om, Pegasus startar precis i slutet. Och den fortsättningen vill jag förstås också läsa.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

PS Jag gillar blurben på vänsterfliken, även om det är samma blurb som på en annan av författarens böcker. TACK!

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Pegasus-serien:

  1. Hemligheten (se inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 26 juni, men också Englandsresan 2022, dag fem, den 19 juni: Bara hemma, men kyrkor, konst och Tommar i London

 



Kära dagbok…

Vi hade lovat oss att vara hemma hela söndagen och det var vi. I alla fall jag. Fästmön tog promenad, men sen softade vi hemma hela dan. Det var väldigt skönt att ta det lugnt, läsa lite, skriva, slappa och äta gott.

Jag gick till sängs i skaplig tid eftersom jag skulle upp och jobba idag, men jag hade jättesvårt att sova…

 

Här kommer nu ett inlägg med text och bilder från den femte dagen på Englandsresan!

∼ ♦ ∼

Söndagen den 19 juni

English cooked breakfast

Cooked breakfast på söndagen!

Idag hade vi just inga planer mer än middagen med Tom, min engelska släkting, fifth cousin med min pappa. Vi gick upp och åt cooked breakfast – och lite till. Så gott, även om jag ju numera sen länge varken äter bacon eller korv. Stekta tomater, svamp och äggröra med rostat bröd är också gott.

Vi traskade iväg på förmiddagen. Anna hade några saker hon ville kolla in. Det första målet var en kyrkoruin som låg mitt i smeten, S:t Dunstan in the east. Helt fascinerande byggnadsrester som nu tagits över av grönska i form av träd, buskar, gräs och blommor. Vi var inte ensamma där, utan många turister hovrade och fotade hej vilt, somliga mest sig själva…

Nästa mål var S:t Paul’s cathedral, en ”levande” kyrka, så att säga. Men först passerade genom söndagsstängda Leadenhall market – det ska vara öppet på söndagar, men vi kanske var tidiga.

Det var ömsom varmt, ömsom kallt och det blåste och regnade av och till. Det blev tröja av och tröja på. Vid S:t Paul’s var det emellertid skönt och vi satt en stund på en bänk och jag vilade min onda fot.

Vi gick över Millennium bridge och rätt som det var stod vi utanför Tate Modern. Där tittade vi på en del konst som inte direkt tilltalade mig. Den enda utställningen som Anna ville se var tyvärr utsåld. Men fikat var gott – trekantsmackor, chips och kaffe.

Vi gick södra sidan tillbaka och passerade fler ruiner – och en tortyrkammare. Vi stannade på The Vault och tog var sin drink. Jag fick en perfekt Tom Collins!

Tower bridge broöppning

Det blev broöppning medan vi packade.

Hemma på hotellet packade vi det som gick att packa, laddade mobilerna och slappade. En kvart efter klockan 18 traskade vi över Tower Bridge, till restaurangen The Ivy, för att träffa Tom.

Maten var inget särskilt och jag fotade bara förrätten, men atmosfären på restaurangen var… annorlunda. I taket klättrade en murgröna, en ivy. Hoppas den inte var giftig. Servitörerna talade obegriplig engelska, dock. Ingen av oss fattade vad de sa.

Men mötet med Tom var förstås det viktigaste och även det bästa. Vi utbytte presenter – jag fick jubileumsfrimärken och han en torkhandduk med delar av svenska nationalsången på.

 

Vid 21-tiden bröt vi upp. Jag kände mig trött och nöjd och glad efter mötet med Tom. Nu blir det extra roligt att mejla eftersom vi har träffats.

Solnedgång över Themsen och London

Vi bröt upp vid 21-tiden.

∼ ♦ ∼

I morrn blir det en tidig start. Tåget norrut går vid tio-tiden. Slutdestinationen är Ilkley där vi ska besöka Annas snälla dotter och Boy Wonder innan vi flyger hem på onsdag från Manchester.

Nu är det sista natten i London…

Solnedgång fotad från Tower bridge

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, HBTQ, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Midsommardagen, men också Englandsresan 2022, dag fyra, den 18 juni: I skuggan under ett träd, men bland konstnärer och folk i London

 



Kära dagbok…

Shortsben

I skuggan under ett träd…

Midsommardagen blev också en het och solig junidag. Jag ska erkänna att det tog emot att traska iväg till Slottet och Slottsträdgården för att hämta bilen. Samtidigt vet jag ju att jag ska jobba i morgon och vill förstås kunna njuta av det fina vädret. Fästmön hängde på och vi gick i sakta mak. Jag känner mig trött och är fortfarande snorig, täppt understundom och hostig, men jag känner mig mycket piggare. Dock inte så pigg att jag ska gå till jobbet i morgon. Det blir nog att jobba på distans hela veckan så att jag inte riskerar att smitta nån arbetskamrat med min förkylning. (Nej, jag har inte covid, jag har testat mig.) Igår hade jag också ont i foten.

Slottsfrun bjöd på kallt vatten när vi kom och sen blev det fika i trädgården. Därefter la vi oss i var sin vilstol och halvslumrade och löste korsord och sudoku. Det fläktade skönt i skuggan under äppelträdet. På eftermiddagen åt vi sill och potatis från midsommarafton, drack alkoholfri öl och tuggade i oss en och annan kycklingkorv grillad på elgrillen i Slottsträdgården. Sen packade vi ihop och jag skjutsade hem Annas snälla mamma innan Anna, jag och bilen åkte hem till oss. Vi åt ingen mer varm mat, Anna och jag, men vi tog var sitt glas vin och några bitar ost på kvällen.

Kapitel 35 och kaffe på sängen

Slutet närmar sig…

I morse vaknade vi ganska tidigt. Det är väldigt varmt fortfarande och jag sover inte så bra då. Vi tog det lugnt och läste och drack kaffe på sängen. Boken jag har fått för recension börjar närma sig slutet, faktiskt.

Anna torkade upp en kattspya och jag tömde kattpottorna. Frukosten åt vi tillsammans. Anna ska ta en promenad på egen hand medan jag är hemma för att skriva och passa täcken och kuddar som ligger i eller som ska läggas i frysen. Det är renbäddning på gång.

 

Men nu ska jag berätta om fjärde dan på Englandsresan…

∼ ♦ ∼

Lördagen den 18 juni

Planerna för dage var först lite oklara. Min fot gör ont och det har även huggit i ryggen ett par, tre gånger idag. Men så hade Anna plötsligt bokat biljetter till Mexican geniuses. Vi traskade iväg för att kolla in en utställning om Frida Kahlo och hennes Diego.

Det var mycket varmt i utställningslokalen, men också väldigt intressant att läsa om Frida Kahlos liv – och se en del av hennes verk och värk. Hon var inte ens 50 år fyllda när hon gick bort. Året innan bortgången hade hon amputerat ett ben. Vilket människoöde, hon var en väldigt spännande konstnär, tycker jag.

Efter utställningen tog vi var sin drink på ett lunchställe i närheten. Tre olika personer ur personalen kom och frågade om vi hade beställt. Trots det lät drinkarna vänta på sig. Sen fick vi fel nötter. Jag passade på att granska min arm och tyckte att jag blivit lite solbränd. Och så funderade jag över stipendiet jag hade sökt och varför beskedet dröjde. (I torsdags fick jag veta att jag inte hade fått det. Svenska journalistförbundet satsar uppenbarligen inte på gamla tanter. När jag kollade namnen på de som fått tyska respektive engelska stipendier verkade det mest vara unga tjejer och gamla gubbar.)

Vad skulle vi göra mer denna småregniga lördag i London? Det blev ett besök i Camden. Jag shoppade en svindyr Fred Perry-skjorta. De två ostälskarna hittade en ostpub, The Cheese Bar, där vi intog ost och rödvin. Vi köpte några små presenter innan vi trängdes med miljoner andra människor på tunnelbanan. Det hade varit mycket folk på marknaden i Camden också. Ganska skönt då att softa på hotellrummet med kaffe och kaka när vi kom hem.

Vädret hade blivit sämre, det regnade och blåste. Vi suktade efter grekisk mat och på kvällen gick vi över Tower bridge till The Real Greek för middag. Efter att förrätten ställts fram dröjde det en halv minut innan våra huvudrätter kom på bordet, i nån sorts ställning som påminde om ett våningsfat för kakor. Här gick det undan, till skillnad från förmiddagens drinkställe! Slafsigt upplagd mat drog ner omdömet rejält. Kolla in min dessert, till exempel…


Vi orkade inte promenera så mycket,
  men stannade förstås på bron och fotade lite. Hemma softade vi med kapselkaffe och gamla filmer på ITV.

∼ ♦ ∼

I morgon kväll blir det middag med min släkting Tom. Spännande!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Englandsresan 2022, dag tre, den 17 juni: Welcome (?) to Brighton

 



Kära dagbok…

En dag i Brighton… Eftersom väderappen sagt +30 grader i London blev fredagen Brightonresedag. Jag grundade med ordenlig frukost, men jag var mycket nervös när jag satte mig på tåget. Vi var ett sällskap på sex personer som åkte ner till kusten. Jag ville berätta en sann historia, men intresset var ljummet och jag själv alltför berörd. Den här gången var det visserligen bara fem år sen sist. Förra gången var det 35 år sen.


Dagen blev solig och härlig, saltvattnet var turkost,
glassen god och jag gjorde största shoppingen – en gigantisk resväska. Det blev en fin dag, men jag hade gärna träffat både en vän och en författare. Vännen var på semesterresa, författaren svarade aldrig. Synd…

Welcome to Brighton

Att åka sex personer på en dagsutflykt är inte heller kanske det bästa eftersom alla vill göra olika saker. Eller en del vet inte vad som finns att göra, några vill äta, några vill dricka, några behöver toa akut, några har siktet inställt på shopping. Nej, man ska nog åka ett par så att båda får göra saker de vill. Dessutom var det hett även i Brighton, så man orkade inte hur mycket som helst heller.

Det blev tyvärr ingen fish ‘n chips i Brighton för mitt sällskap ville äta mitt på dan när det var som varmast. Då ville jag bara ha dryck och nötter. Och när kvällen närmade sig var ingen hungrig. Kanske berodde det på dramat med de två enorma fiskmåsarna som orsakade stort rabalder och glaskross när de skulle sno matrester från ett bord. Vi gick genom The Lanes, förbi Quadrophenia alley (från kultfilmen Quadrophenia) och upp till stan för shopping av resväska och kaffe innan tillbakafärd till London.

∼ ♦ ∼

Anna och jag gick till Dickens Inn vid the docks bakom hotellet när vi kom hem. Där åt vi sen middag bestående av kycklingschnitzel och chips. Vi var trötta och varma och min onda fot var inte i bästa skick. Hemma på hotellet korkade vi upp en ny god och jättebillig italienare till kvällsosten

∼ ♦ ∼

I morgon blir det utställning och en tur i London. Vi får se vad vi orkar och vill. Anna hittade en Frida Kahlo-utställning och den ska vi försöka ta oss till i första hand.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Film, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 23 juni, midsommarafton och lite midsommardag 2022: Hemma och i Slottsträdgården

 



Kära dagbok…

Borta bra, men hemma är nog kanske ändå bäst – i alla fall när en inte är helt frisk. Jag tycker att det är skönt att vara hemma och Tisslingarna gillar nog också att mammorna är på plats igen.


Vi tar det lugnt. Fästmön sjukskrev sig på torsdagen och jag har bestämt mig för att jobba hemifrån nästa vecka. Jag värmde på en grillad kyckling och gjorde en grekisk sallad åt oss till middg. Vi åt vid soffbordet. Jag tog en skvätt ripasso till.

Grillad kyckling och grekisk sallad

Torsdagsmiddag.


Jag läste jag en del, det var ungefär vad jag orkade med. Det blev bokbyte från en bok om en kunglig detektiv till en bok om en svensk jurist, första delen i en ny serie som jag har fått för recension. Sen blev det lite ost och kex och ytterligare vin på det innan läggdags.

∼ ♦ ∼

Boken Hemligheten och kaffe på sängen midsommarafton

Midsommaraftonsstart.

Midsommarafton skulle bli den varmaste på länge. Det blev den. För vår del flöt den på lugnt, jag orkar inte annat just nu. Starten blev läsning och kaffe på sängen. Klockan elva, iförd munskydd, skulle jag hämta Annas snälla mamma för att skjutsa henne till Slottet. Allt gick bra – utom gräsklipparen, tydligen. En ny ska införskaffas när jag har blivit frisk. Nåt gräs orkar vi för övrigt inte klippa nån av oss just nu.

Jag åkte hem igen. Anna och jag piffade till oss och klädde oss svalt. Jag plockade ihop några böcker till Slottsfrun. Ingen hade feber, men för säkerhets skull tog vi brittiska alvedon. Vi packade in oss i bilen. Vi hade med dryck, ost, knäckebröd och ett par burkar sill. Slottsfrun fixade resten.

Faktum är att Slottsfrun a k a Annas snälla mamma fixade det mesta. Det enda jag gjorde var att duka, öppna sillburkar och klippa gräslök direkt från landet. Vilka underbara dofter! 

Vi bjöds på jordgubbstårta och kaffe när vi anlände. Lite senare blev det en aperol spritz. Vi vilade i vilstolarna och jag slumrade till en stund. Midsommarmiddagen med fem sorters sill, gubbröra, vår egen potatis, gräddfil, knäckebröd, ostar, laxrullar med mera blev underbart salt och god i värmen. Vid 20-tiden gick vi hemåt i sakta mak. Nog var vi trötta när vi kom hem, men promenaden var skön.

∼ ♦ ∼

Idag när jag ska hämta bilen tror jag inte att det blir lika skönt att gå – det är ännu varmare än igår. Anna följer nog med, för Slottsfrun vill bjuda på grillat. Jag har tillbringat morgonen med att läsa en del och är nästan halvvägs i boken jag fick för recension innan vi åkte till England. Och så har jag skrivit det här inlägget. I kväll påbörjar jag nästa inlägg från Englandsresan, om vår dag i Brighton.

Midsommardagsstart med Hemligheten och kaffe på sängen

Nästan halvvägs…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Windsorknuten

Ett inlägg om den första delen i Drottningens detektivbyrå.



SJ Bennets bok WindsorknutenAv mammakusin B och hennes tre barn fick jag i 60-årspresent bland annat ett generöst presentkort hos Akademibokhandeln. Det har jag nu nästan helt satt sprätt på, nån krona eller två återstår. Den första boken jag köpte var Emelie Schepps Björnen sover. Bok nummer två blev Windsorknuten av S.J. Bennett. Den pocketboken fick följa med på Englandsresan eftersom den passande nog är den första delen i serien Drottningens detektivbyrå. Drottningen i boken är nämligen drottning Elizabeth II.

Det är vår 2016 och drottning Elizabeth håller på att förbereda firandet av sin 90-årsdag. Hon är på Windsor Castle. Efter en fest hittas en av gästerna död. En rysk ung pianist har hängt sig i sin slips. Men slipsens Windsorknut får MI5 att fundera om det inte handlar om mord. Drottningen själv kan inte låta bli att genom sin biträdande privatsekreterare Rozie Oshodi göra egna efterforskningar.

Visserligen handlar den här boken om mord – och inte bara ett sånt – men den är annars mest en mysdeckare. Boken är mer klurig än otäck. På en resa som den jag gjorde blev den en alldeles förträfflig resekamrat eftersom boken är ganska lättsam och lättläst. Windsorknuten är välskriven och drottning Elizabeth skildras som ganska ”down to earth”, prins Philip som en skämtare. Karaktärerna känns realistiska, åtminstone för mig som har sett på The Crown. Den här boken ska jag låna ut till svärmor.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Drottningens detektivbyrå-serien:

  1. Windsorknuten (läs inlägget ovan!)
  2. A three dog problem (inköpt i London, men ännu ej läst; på svenska En hund begraven

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Torsdagen den 23 juni samt andra Englandsdagen den 16 juni 2022 : Snart midsommar och Towern, Daunts och ABBA Voyage

 



Kära dagbok…

Boken Windsorknuten och kaffe på sängen

Så skönt att kunna läsa en stund och dricka kaffe på sängen i morse.

Det gäller att försöka peppa upp sig till midsommar. Vi mår i alla fall inte sämre, men det är drygt med förkylningar och feber på sommaren. Det har blivit en hel del vila, småslummer och softande. Så skönt att kunna läsa och dricka kaffe på sängen igen! Tack vare nässprej kan jag andas både när jag är vaken och när jag sover. Och så kör vi på brittiska alvedon. Idag har vi inte feber nån av oss, men eftersom jag skulle gå och handla tryckte jag i mig en för säkerhets skull. Jag kompletteringshandlade ett par burkar sill med med mera. 

Det är ju midsommarafton i morrn och tanken var att vi skulle fira på Slottet med Slottsfrun. Det ska vi också göra, men det blir lugnt firande i Slottsträdgården. Inget skenande runt nån midsommarstång utan bara lite sill och potatis, en snaps eller två. Bilen tar vi dit och sen hämtar jag den på midsommardagen. Vi tar taxi hem, troligen. Detta förstås under förutsättning att vi inte mår sämre. 

Men nu en glad nyhet: en oss närstående person har fått ett efterlängtat och positivt besked idag. Jag visste att det skulle gå bra, men personen var klok nog att inte ta ut nåt alls i förskott. Ett stort grattis till J och vi ser fram emot att se er i Göteborg!

Underlägg coaster från Brighton


Jag skulle vilja fira ordentligt,
men vi fortsätter att ta det lugnt. Det blir lättfixad middag idag – grillad kyckling och grekisk sallad med tzatziki.

∼ ♦ ∼

Nu kör vi andra Englandsdagen, en dag som omfattade ett besök på Towern, Daunt Books och en ABBA-resa.

∼ ♦ ∼

Torsdagen den 16 juni

Hotellfrukosten var som alltid – snurrig första morgonen. Men tack och lov var kaffet gott! Vi hade varit uppe sent och behövde koffein.

Hotellfrukost

Hotellfrukost med gott kaffe.


Planerna för dagen var, till skillnad från kvällen,
inte bestämda i förväg. Vi inledde med ett tre timmar långt besök på Towern bland såväl snoriga och högljudda ungar som kronjuveler. Tyvärr fick vi inte fota juvelerna och ungdomarna hade vi klarat oss utan. Inträdet var dyrt, men det fanns mycket att se. Ändå såg vi inte allt. Vilken fantastisk byggnad Towern är där den ligger omgiven av Themsen och modern arkitektur. Att den är så bevarad… Lite lunch och shopping hann vi också med på Towern.

Vi gick ”hem” och vilade en stund innan vi gick ut igen, denna gång med ett litterärt mål. Men på vägen dit fotade jag en massa hus. London har onekligen en spännande blandning av gammal och modern arkitektur…


Det litterära målet var Daunt Books på Cheapside.
Himmelriket i miniatyr för en boktok. Trevlig personal, som bland annat hade en bok om Tove Jansson på display. Daunt Books är en bokhandelskedja med många affärer. Den vi gick till var inte den största, men det spelade ingen roll. Två böcker köpte jag – varav en stod på min inköpslista.

På hemvägen åt vi thaimat hos Wagamama. Annas var för stark, min för mild. Ölen var bäst, för svetten rann. Jag hade inte LP-skivor under armarna, men väl CD-skivor.

Kycklingrahmen med Singha hos Wagamama

Kycklingrahmen hos Wagamama var lite för mild för mig, ölen var bäst.

Uppfräschade och omklädda gick vi från hotellet snabbt, för i kväll hade vi en tid att passa – klockan 18.30 på ABBA Voyage-arenan. Där mötte delar av Annas familj upp. En öl tog jag före showen. Tyvärr fick vi vare sig filma eller fota showen. Men den var häftig. Hur kan man ens göra sånt här? Samtidigt tyckte jag att vissa delar mest handlade om att charma en yngre publik. Då tänker jag på den animerade filmen. Men det var inte alls nödvändigt, för medelåldern i publiken var ganska hög och närmare min. Snygg show annars, Agnethas berömda rumpa var lika fin som för 40 år sen. Fast när Frida slängde med benen kändes det inte helt… riktigt – hon går ju med käpp numera.

Hemresan tog lite tid, för vi gick en del kringelikrokar och omvägar. Till sist nådde vi hotellet och rummet och kunde vila föttarna. Vi avslutade med ost, vin och choklad. Det var vi väl värda, för i alla fall hade jag slagit såväl steg- som längdrekord.

Steg och längdrekord den 16 juni 22

Jag slog steg- och längdrekord den här torsdagen i London!

∼ ♦ ∼

I morrn klockan elva ska vi träffa Annas familj på Victoria station för gemensam avfärd till Brighton. Så otroligt synd att Kiera och hennes partner åkte till Skottland just idag…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Film, Mat, Musik, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Återkomsten samt första dan på Englandsresan 2022: Hemma igen, London igen

 



Kära dagbok…

Packade väskor hos L o J 22 juni 22

Packat och klart för tidig avfärd i morse från Yorkshire.

Tidigt i morse var det dags för oss att lämna Yorkshire. Vår vistelse där blev inte så lång, men ändå. Det var roligt att se hur Annas snälla dotter och Boy Wonder bor även om vi bara var där från måndag eftermiddag tills i morse.

Fästmön hade beställt taxi åt oss klockan fem med målet flygplatsen i Manchester. I England råder nämligen tågstrejk. Det är uppenbarligen inte bara SAS som har problem. Taxin kom när den skulle och bilresan till flygplatsen tog cirka en och en halv timme. Efter incheckning av bagage (det tog sin lilla tid eftersom systemet krånglade) intog vi frukost och första kaffet för dagen – vi blev Anna 1 och Anna 2.

Kaffemuggar Anna 2 och Anna 1 22 juni 22

Första kaffet för dagen för Anna 2 och Anna 1.


Flygresan gick bra förutom att det gjorde ont i örona
när vi landade. Vi lyckades nämligen bli förkylda och då är det aldrig skönt att flyga. Efter planet blev det tåg hem till Uppsala. Jag åkte till ICA Gnista och handlade och tvätten har vi hjälpts åt med. Tisslingarna var lite förundrade när vi kom hem. Citrus hoppade genast upp på min enorma resväska.

Till middag serverade jag räkstubbe och mycket mer än så orkade vi inte. Vi har i alla fall ätit, packat upp och tvättat några maskiner.

Räkstubbe och öl till middag

Räkstubbe och öl till middag.

∼ ♦ ∼


Nu blir det resumé i ord och bild från vår resa,
en dag i taget, räknar jag med. Jag har ju fört dagboksanteckningar för hand…

∼ ♦ ∼

Onsdagen den 15 juni

Vi klev upp i ottan på Main Street i Uppsala, klockan tre för min del. Anna hade beställt taxi till klockan fyra. Då var jag avblaskad, klädd, hade tömt kattpottor och slängt skräp samt hällt i mig två muggar kaffe. Det är svårt att hitta drickbart kaffe i England, ju…

Disig morgon på väg till Arlanda 15 juni 22

Disig tidig morgon på väg till Arlanda. Jag fotade genom taxifönstret.


Anna
fixade allt det praktiska med vår resa
och det gjorde hon så bra. Allt gick väldigt smidigt, även på Arlanda. Ja, det var mycket folk, men bra och serviceinriktad personal. Vi hade faktiskt flyt hela vägen från Uppsala till vårt hotell The Tower (inte Fawlty Towers…) Det enda dåliga som hände på ditresan var att min resväska hade spruckit, men inget hade ramlat ur.

Flytet fortsatte och vi fick checka in på hotellrummet flera timmar tidigare än överenskommet. Det var mycket skönt att bli av med resväskorna. London bjöd på riktig sommarvärme och en så där 26 grader.

Vi vilade en stund och tog sen en promenad för drink och mat. Efter det gick vi upp till The Ripper Museum – fascinerande ställe, se bilderna bara. På hemvägen svalkade vi av oss med var sin GT. Semester är underbart…

Åter en stunds vila innan vi gav oss ut på kvällspromenad. Det är som bekant nåt med mig och broar. Tower Bridge är min favoritbro i London. Vilken förmån att få bo så nära den! Många foton på bron blev det första kvällen – och ett par pints längs flodkanten.


Kvällen avslutades med smått och gott,
till exempel fika, choklad och ett italienskt rödvin (Montepulciano d’Abruzzo) som vi köpte på Tescos. Vinet kostade bara runt 60 pix och var kanongott.

I natt delade vi inte bara säng utan även täcke…

∼ ♦ ∼

To be continued…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Recension: Svarta segel

En recension av den första delen i Sjöräddarna-serien.



Rebecka Edgraen Aldéns bok Svarta segelNär knappt en vecka av juni hade passerat 
hittade en riktigt somrig bok ner genom brevinkastet och landade på dörrmattan hemma. Det var Rebecka Edgren Aldéns första del i Sjöräddarna-serien, Svarta segel, som Romanus & Selling vänligen sänt för recension. Tack till förlaget och författaren! Jag blev glatt överraskad eftersom jag har läst författarens tidigare böcker och uppskattat dem mycket. Så ja. Förväntningarna var höga.

Det är mitten av juli och vågorna kluckar mot båtar och bryggor i Stockholms skärgård. Joanna har gett sig ut för att segla med sin storebror Zack. Hon är tyngd av sorg och hoppas kanske att havet och sällskapet av brodern ska få henne att må bättre. Några dagar senare hittar sjöräddaren Annika en övergiven segelbåt som ligger och driver i Möjafjärden. Var är båtens ägare?

Upptakten till den här sommardeckaren är onekligen spännande och salt. Varför är båten övergiven och vad har hänt? Berättarperspektivet växlar mellan Joanna och Annika och det är så de två parallella berättelserna växer fram – för att så småningom förenas. Personernas yttre och inre beskrivs på ett sätt som gör dem levande och trovärdiga som karaktärer. Boken inrymmer såväl omtänksamma och goda människor som avundsjuka och onda. Att detta är en psykologisk thriller råder det ingen tvekan om. Det är intressant att följa hur författaren ger karaktärerna först konturer och därefter färglägger dem. Här får jag som läsare även följa med personerna i boken bakåt i tiden. Spel mellan människor är alltid intressant att läsa om, även om jag tycker att det är aningen för mycket stundtals kring olika kärleksrelationer. Men nåja. Sådan är verkligheten.

Uppväxt som jag är vid vatten, dock en insjö, uppskattar jag mycket miljöskildringarna av havet och öarna. Svensk sommar med stekande het sol – och lika heta känslor.

Det här är en spännande deckare och jag läser den snabbt. Jag lyckas inte lista ut vem som är mördare eller ens vem som är offer förrän det avslöjas i slutet. Då är det riktigt, riktigt bra. Självklart väntar jag ivrigt på uppföljaren.  Författaren har nått upp till mina förväntningar med råge.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar