Kära dagbok…
Sött eller surt?
Världens gladaste och piggaste var jag väl inte precis när jag kom hem igår. Jag inser att Fästmön tycker att jag är klängig och att det är rätt jobbigt med allt strul kring mig som har varit genom åren, som hon sa igår. Tyvärr har det varit så att jag har fått ha det bra korta stunder mellan katastroferna. Varje gång tar det tid att resa sig igen. Det tar energi att kämpa. Många gånger har jag känt att jag inte orkar, att jag ger upp. Igår var det en riktigt energislukande dag, med motsägelsefulla besked, lögner och sanningar, skratt och tårar blandat. Idag vet jag ännu inte hur det hela slutar, men jag vet att jag har goda krafter på min sida. Det finns många godingar som stöttar mig, från olika håll, bland annat ända nere i Halmstad. De goda gör vad de kan. Och går det inte att göra nåt har de i alla fall försökt. Då får jag bita i det sura äpplet till dess att jag hittar nåt riktigt sött. Eller så får jag ”bite the dust”. Stegen mellan surt och sött och slutet är ibland inte särskilt många eller långa.
∼ ♦ ∼
En skulle kunna tro att det var julafton hemma igår. Först hade det kommit ett blått paket till mig. Paketet innehöll en bok jag har fått för recension. Boken, utgiven på Blue Publishing berör min yrkesroll, så jag tänker att jag kanske kan läsa några kapitel då och då på arbetstid. Författaren Michael Riise inriktar sig på muntlig kommunikation med fokus på presentationer och framträdanden, tror jag. Eller jag får upptäcka boken ordentligt när jag väl läser den.
Jag fick ett litet blått paket…
…med den här boken i.
Det största paketet kom lite senare och det var till Anna. Nu står en 55-tums-TV ouppackad bakom Zebrafåtöljen formerly known as Farfarsfåtöljen och Annas brudkista i Djungelrummet. Där får den stå till dess att Anna har anlitat nån för installation. Det lär bli en stor förändring. Förhoppningsvis kan en sån som jag se lite bättre än på 37-tums-TV:n vi har idag, en TV som inte riktigt går att uppdatera. Ska vi se vissa Play-program måste vi koppla upp Annas dator mot den, till exempel.
Anna fick ett liiite större paket än jag igår kväll.
Torsdagskvällen avslutades med provning av den andra sortens glögg som Anna bar hem häromdan, Roslags äppelglögg från Norrtälje, Norrtelje brenneri. Den var mindre söt än Tegnér & son-glöggen vi drack i tisdags kväll och jag tyckte gårdagens glögg var snäppet godare. Lite grumlig till utseendet, bara, men stark, värmande och inte så söt.
Roslags äppelglögg var lite grumlig, men stark och god.
∼ ♦ ∼
Idag är det fredag. Under natten har det snöat lite och under förmiddagen föll ytterligare vitt från himlen, tyvärr. Det är inte mer än ett litet lager på marken och fläckvis halt. Det tutade några gånger utanför fönstret på jobbet. Det sker nog en och annan olycka, så vi som är ute och rör oss nu på snöunderlag måste vara försiktiga. Jag var ganska, inte helt, dock, ensam på jobbet idag. Då kunde jag både jobba undan och ta ut friskvårdstimme – när det snöade som mest, förstås. En del av fikastunden på förmiddagen omfattade även rundpingis eftersom ett bordtennisbord plötsligt stod uppställt nära kaffeautomaterna. Nog har jag rört på mig idag! Under friskvårdstimmen passade jag på att utföra ett viktigt ärende som involverar att mina tre närmaste arbetskamrater, som är så snälla, ska få lite tack för det. Därefter blev det vegetarisk lunch med arbetskamraten Å och slutligen mer arbete innan det var dags för hemfärd.
De som är snälla ska få lite tack för det.
Vegetarisk lunch med Å idag.
Egentligen skulle jag vilja tala om för ”alla” hur glad och tacksam jag är för allas stöd, men nu är det bara kanske en fyra, fem som har sett mig bryta ihop och som vet det mesta. Så går jag in i helgen och hoppas att nästa vecka inte innebär en likadan känslomässig hiss som den här veckan. När andra människor gör en sjuk, då är det sjukt på riktigt…
∼ ♦ ∼
Fredag innebär vägning. Det var goda resultat i morse. Viktminskningen var minimal, 300 gram, men mitt BMI har minskat. Kroppsfettet har också minskat med en procent på en vecka, medan bentätheten ligger som förra veckan. Muskelmassan har ökat med en procent och jag har mer vatten i kroppen, vilket är bra.
Bravo till mig och mina bättre värden.
∼ ♦ ∼
Helgen är här och inleddes med att Anna och jag halkade iväg för att handla efter jobben. I morrn har vi tänkt gå på julmarknad på stan och inköpa en och annan julklapp, förhoppningsvis. Julen infinner sig ju vare sig en vill eller inte. Jag får ta mig i kragen och försöka tindra lite med mina ljusblå.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I slutet av november i år var jag på två författarsamtal arrangerade av Akademibokhandeln vid Stora torget här i Uppsala. Vid båda tillfällena köpte jag de böcker som presenterades/marknadsfördes. Nu har jag läst även bok nummer två, Ulf Brobergs biografi över Christer Nordströms yrkesliv som polis, Polisliv: berättelsen om Christer Nordström.
Förra året fick jag den allra första boken om Dimön i födelsedagspresent av en vän. Det dröjde ett tag innan jag började läsa, men sen blev jag som fast på den där ön, skapad av 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 