Kära dagbok…

Söndagen förlöpte med diverse krumsprång, hushållsbestyr och det vanliga. Fästmön lagade mat och fixade julfint i köket medan jag dammsög och tvättade. Söndagsmiddagen åt vi tillsammans alla tre. Jag hade köpt extra fin korv till Gymnasisten och Anna hade köpt kalkonkorv till mig och sig. Den grillkorven hade jag inte ätit tidigare och den var mycket god och smakrik. Korven grillades på plåt i ugnen tillsammans med diverse slattar från olika påsar med klyftpotatis och pommes. Räksallad och bostongurka ställde jag fram på bordet medan Anna gjorde en fräsch grönsallad till. Nog tyckte jag att hon åt lite lite, men hon är vuxen och det är hennes val. För egen del åt jag mer än vanligt, så det är bra att det inte var vägning i morse.

Söndagsmiddag med extra god kalkonkorv.

∼ ♦ ∼

I morse var det kallt på riktigt.

I morse ja… Kissarna väckte mig nånstans strax efter klockan fem. Jag klev upp och utfodrade dem och slocknade sen en knapp timme i sängen. Så klev jag upp till.., mer än sexton grader kallt. Utomhus. Jag är väldigt tacksam att jag har tak över huvudet och värme. Hur pallar man att vara ute en längre stund i den här kylan? Det var så kallt att gympadojorna fick lämnas hemma och vinterbootsen åkte på fötterna. Trots inlägg fick jag ont. Undras hur det ska för mina stackars fossingar om det ska fortsätta vara så här kallt och jag måste ha bootsen.

På jobbet var det väldigt tomt. De enda jag såg och framför allt hörde när jag anlände var säkerhetsvakterna som huserar vägg i vägg där jag sitter och jobbar. Trots att det är skyltat att det är en semityst avdelning går det oftast livligt och högljutt till innanför den låsta glasdörren.

Det visade sig att flera av kollegorna som pendlar hade svårt att ta sig till jobbet. Strulet låg i Stockholm, med utrymning i city och inga pendeltåg. Och detta är bara början av vintern…

Tomt på jobbet för vinterbootsen och mig.

Den här ska jag försöka läsa på arbetstid och förkovra mig.

Jag tog med en bok jag har fått för recension till jobbet, för jag tänkte försöka stjäla några stunder på arbetstid för att läsa den eftersom jag ser den som jobblitteratur och förkovring – eller kompetensutveckling, som det så vackert heter. Boken handlar om kommunikation med fokus på framträdanden och muntliga presentationer.

I kväll är det stämma och jag höll på att åka på att skriva protokoll. Den stackars ordföranden kan ju inte göra det också, men nu ställer en suppleant upp och skriver. Vi bjuder inte på nåt fika i kväll, för ordföranden, som är den enda som inte arbetar och vi andra jobbar heltid. Vi varken orkar eller hinner alltså, för mötet hålls uppe i stan. En i styrelsen har dessutom flyttat – 30 mil härifrån. Vi får hoppas att det väljs in friskt blod i styrelsen i kväll.

∼ ♦ ∼

Det här inlägget är tidsinställt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.