Kära dagbok…

Middagen jag inte kunde äta så mycket av igår.

Plötsligt när jag satt här framför datorn igår efter jobbet blev jag fruktansvärt yr. Jag hade avslutat arbetsdagen och ställt undan jobbdatorn. Tryckte i mig en banan för att få lite energi. Sen skulle jag förbereda lite pappersformalia till kvällens styrelsemöte när jag blev fullkomligt överrumplad. Jag gick och satte mig i fåtöljen, men allting bara snurrade. Det blev till att lägga sig helt raklång på sängen av och till innan middag och möte. Fästmön lagade spaghetti och kycklingfärssås åt mig, vanlig köttfärssås och sig själv och Gymnasisten. Tyvärr kunde jag inte få i mig den lilla portion jag tog till mig, för yrseln gjorde mig illamående. Men det blev både pasta och sås över, så i kväll, om jag mår bra får jag ett skrovmål. Gymnasisten åt två groteska portioner, ungefär som minst fyra vanliga, och vi hamnade i en mindre diskussion om en hemgjord pizza jag gjorde en gång. En pizza som ett av Annas barn kallade grotesk. Men det var definitivt inte nåt ägg på pizzan, det lät bara vidrigt.

Annas snälla mamma ringde efter middagen och tackade för i söndags. Hon är så himla gullig! Vi pratade inte så länge eftersom jag skulle iväg på möte och försökte återfå balansen i kroppen.

Jag var fortfarande yr när jag tog mig till mötet, men det släppte tack och lov. Antagligen hade jag både ätit och sovit för lite – och jobbat för mycket. Jag var hemma igen före 20.30 och kunde då sätta mig och skriva protokoll. Jag mejlade ut utkastet, fick in synpunkter från samtliga (vi är effektiva!) och skickade slutversionen till ordföranden för utskrift och underskrift. Även jag ska skriva under i min roll som styrelsens sekreterare, tillika vice ordförande. Protokollet levererades genom brevinkastet i morse, signerat av ordföranden. Jag har också skrivit under och lämnat tillbaka, genom brevinkastet. Här går det undan, som sagt…

Anna hade haft en katt på filt i knäet och lyckats klippa bort delar av ett par tjorvor hos Citrus. Men katten är inte dum – så snart hon hör ordet sax eller ser en sax försvinner hon som en avlöning.

Den lilla kissan a k a Citrus i Annas knä.

∼ ♦ ∼

Matskålstömning efter att ha väckt mig.

I morse väcktes jag av Lucifer klockan fem. Jag klev upp och gick ut i köket för att hälla upp mat åt katterna, men så hittade han en skål med mat kvar och började äta den. Jädra katt! Nåja, jag hällde upp mat i en annan skål och gick sen och la mig. Hör och häpna lyckades jag somna om och sova tills klockan var 6.15.

Jag kände av yrseln även idag litegrann. Det blev en varningsklocka och jag tog upp ”häslofrågor” med min nuvarande chef vid vårt avstämningsmöte på eftermiddagen. Jag tycker att min jobbsituation påverkar mitt mående både psykiskt och fysiskt. Risken för sjukskrivning är överhängande. Men h*n är medveten om detta och vill precis som jag få till en långsiktig lösning.

Ja den här dagen var en mötesdag och jag hann nästan inte jobba operativt alls, trots att ett möte blev inställt.

Lunch hann jag med på 20 minuter. Det blev en liten lunchlåda från lördagens pulled turkey samt gårdagens salladsrester. Och till det min bok på gång.

Dagens lunch.

Morgondagen ser bättre ut, bara ett enda möte. Och så har jag bestämt att sluta klockan 15, för en kvart senare ska jag träffa M på Churchill Arms. Anna jobbar fredag kväll och i helgen, men jag är ledig, tack och lov. Den här helgen tänker jag inte stressa runt som en galning utan försöka varva ner så att varningsklockan klämtar mattare. Dessutom ska jag skriva ihop en jobbansökan och uppdatera mitt CV.

∼ ♦ ∼

Igår blev det bestämt om ett nytt försök med författarträff. Det blir på måndag efter jobbet på Ofvandahls, men boken kommer med snigelposten. I ärlighetens namn tror jag träffen sker före bokleveransen. PostNord har inte visat sig här på en vecka, tror jag…

Jag har också, lite till tröst och uppmuntran för Anna och mig, förbokat några böcker hos Bokus på årets bokrea. Inte vet jag om Anna blev så glad, men jag var tvungen att avslöja beställningen så att hon inte själv köper vissa böcker. De här böckerna har jag bokat till mig själv:

∼ ♦ ∼

För övrigt både gläds och oroas jag av att de flesta restriktioner tas bort den 9 februari, det vill säga på onsdag nästa vecka. Datumet är illavarslande, det är min morfars dödsdag. Samtidigt känns det som om många inte blir väldigt sjuka i covid nu så det är väl bara dags att försöka börja leva som vanligt igen.

∼ ♦ ∼

I kväll är det Antikrundan – hurra! Då är det Stör ej kl 20 – 21 som gäller.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.