Kroppen kommer inte till ro

Eldslågor bakom stängda ögonlock

Jag undrar var i helvete det brinner

Kliar i höger armhåla och på vänster fotknöl

Värst är kramperna, sendragen i nån stortå

Jag fryser under duntäcket,

sen blir jag varm

Hjärtat slår så jag tror att det ska sprängas

Svårt att andas

Ska jag tända lampan och läsa en stund till?

Eller har det hänt nåt på Instagram?

Är det nån som har gillat mig, förlåt, jag menar mina bilder?

Lämnat ett avtryck på bloggen?

Bryr sig nån?

Tycker nån ens om mig överhuvudtaget?

Är det ingen som vill prata med mig?

Lyssna! Hör mina andetag! Jag lever! Jag är här. Bredvid. Intill.

Klarar jag verkligen av det jag ska göra under morgondagen?

Blåljus och sirener

i själen

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

Vilken överraskning, va?! Jag började det här inlägget med en dikt. Tja allt kan inte jämt och samt vara som det alltid har varit. Dikten ”tänkte” jag i natt när jag hade lite svårt att somna. Sen när jag hade tänkt den färdigt somnade jag och sov ganska bra. Kanske ska jag fortsätta med detta, att tänka dikter innan jag ska somna.

En perfekt födelsedag tillsammans med katterna?

Jag hade en skön kväll igår. Tiden fördelade jag mellan min bok på gång och två vänner. Den ena ringde mig, den andra ringde jag. Ibland vill en snacka lite och då är det tur att jag har vänner som är intresserade av det. Båda mådde bra, en var ensam och en vill fira min kommande födelsedag med mig.

Både glad och rörd blev jag, för jag ser bara födelsedagen som ett problem just nu. Det går inte att planera nåt och jag vet inte vad jag vill göra heller. Det är ju inte precis så att tjocka släkten står utanför ytterdörren med blommor, presenter, sång och kramar. Kanske är den perfekta födelsedagen en dag jag tillbringar med katterna. Kanske är födelsedagen en dag som jag helst skulle vilja hoppa över.

∼ ♦ ∼

Möten och möten och möten…

I morse när jag vaknade var det visst ännu kallare än igår. Egentligen vill jag gå till jobbet, men tanken på kylan och halkan avskräcker mig just nu. Det är liksom uppför dit och nerför hem och väldigt halt, insåg jag igår. Det kanske får bli så att jag jobbar hemifrån till och med den 11 februari som det är bestämt sen tidigare.

Tre möten hade jag på arbetstid idag, ett möte är jag på nu i kväll. Avstämningsmötet med min nuvarande chef klämdes in på nytt i morgon, precis före ett annat möte. Men vi ska båda två till det mötet så det lär funka.

När jag lagar mat kan jag se ut så här.

Jag tömde kattpottorna före dusch och frukost. Katterna skrek och fick mat. Den stora ”bäbisen” hade färdigbredda mackor i kylen, jag behövde bara väcka inför dagens lektion. Diskmaskinen var full, så den startade jag efter frukost och tömde på lunchen. Detta är en typisk fördel med att jobba hemifrån, för jag skulle ju aldrig starta diskmaskinen och gå hemifrån för att jobba åtta timmar. Men det här hemmet… Det skulle behöva en rejäl storstädning på flera sätt än ett. Och jag mäktar inte med det. Jag skulle kunna tänka mig att köpa den tjänsten nån gång ibland. Min pappas familj hade hembiträde när han var barn och växte upp i Finland. Det är inte så jag vill ha det, med nåt tjänstehjon. Samtidigt är jag less på allt oavlönat och tröstlöst arbete i hemmet/hushållet med städning, tvätt, bäddning, sophantering, handling med mera. Och jo då, även jag lagar mat, senast i lördags åt oss båda. I söndags bjöd jag mig själv och några till på middag på lokal, men i måndags lagade jag mat åt mig själv. Igår åt jag köpepaj och sallad till middag. Men så gick jag och la mig hungrig också. Som man bäddar får man ligga. I kväll gör Fästmön spaghetti med två såser, en på kycklingfärssås till mig. Det ska bli gott med rejäl mat. Bara jag inte somnar på mötet.

Och jag fick i alla fall se solen utanför mitt fönster idag.

Solen idag utanför mitt fönster.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.