OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Nämen natten mellan måndag och tisdag blev inte bra alls. Självklart nojade jag över den glömda medicinen. Det är liksom inte tabletter som man bara slutar ta tvärt. Jag hade svårt att somna och tyckte hjärtat riktigt levde rövare i bröstkorgen. Terrade en stackars arbetskamrat som hade gott och väl nog med sitt eget. Försökte läsa i Vitnatten och det är väl inte den bästa litteraturen när en har medicinångest. Men det lugnade mig väl lite och så småningom somnade jag. Redan igår kväll hade jag förberett för en komplett frukost idag, det vill säga inklusive medicin.

I morse intog jag en komplett frukost, det vill säga med medicin.

∼ ♦ ∼

Tröjdags

På väg upp i hissen på jobbet, med tröja….

Även om himlen var ljus och solen tittade fram var det en kylig morgon. När jag vaknade var det bara elva grader. Temperaturen hade stigit till 13 när jag skulle gå.

Det blev till att ta på en tröja idag. Först provade jag min nyaste luvatröja, men den luggade så pass på hemmalinnet att den bara måste tvättas innan jag använder den. Annars blir alla mina kläder under tröja gråluddiga. Det fick bli min älskade blå. Konstigt var det i alla fall att klä på sig så mycket…

Även i morse var det tomt en god stund på jobbet. Det var bara städerskan och jag som var på plats. Hon börjar redan klockan sex och jag satt vid jobbdatorn runt 7.30…

∼ ♦ ∼

Skönt med rutiner

Känner mig lite trött och hängig i kväll…

Det är ändå ganska skönt att komma in i vardagslunken och dess rutiner. Åtminstone så länge man inte glömmer att ta sin medicin… Nu fick jag mig en rejäl minnesbeta.

När arbetskamraterna började trilla in fick jag hjälp att returnera ärendet jag blev tilldelad igår. Dessa system är inte gjorda för människor, känns det som. Vidare var det bara ett Zoommöte i morse, precis som igår och sen en ganska soft arbetsdag. Så visst blev det mjukstart på sätt och vis även för mig. Jag tycker att det är skönt att komma upp tidigt på morgnarna, för jag är ingen kvällsmänniska (trött som fan ibland). Det är väl bara så att under långledigheter är även en sån som jag uppe lite längre. Fastnar jag i en bra bok eller en bra serie är det lätt hänt. Annars kunde jag gå och lägga mig typ redan vid 23-tiden även på semestern. När jag jobbar går jag och lägger mig runt klockan 22 för att hinna orka läsa en stund. I kväll kan det nog bli tidigare, för jag känner mig ganska… trött och lite hängig.

Mitt på dan var det dags för lunch, inte frukost. Men idag åt jag ingen varm mat utan macka och kallt kokt ägg vid skrivbordet. Chokladen i muggarna var förstås varm så att jag kunde värma mig en stund. Det är kallt på jobbet! Vidare passade jag på att läsa till lunchen också. En stunds ro när de tre (3) som var på plats förutom jag gick iväg för att äta.

Kall macka och kokt ägg, men varm choklad till min skrivbordslunch. Och så en stunds läsning.

Resten av arbetsdagen filade jag på en artikeltext samt planerade lite framöver. Det kommer en stor korrekturläsning om cirka en månad, med flera korrvändor. Jag ska vara med i första och nån av de sista.

∼ ♦ ∼

Inga kul hjul, men böckerna var rätt

När jag kom hem hittade jag en påse i postboxen med de dammsugarhjul jag hade beställt. Men det var inga kul hjul, för till min dammsugare passade de inte. Det fanns en returetikett med, så jag ska returnera dem i morrn. Fast jag vill ju väldigt gärna ha nya hjul. Det stod att man kunde ringa kundtjänst, vilket jag gjorde. Två minuter efter stängningstid. Min vanliga otur.  Jag har stoppat ner påsen med hjulen och returetiketten och ska försöka ringa från jobbet i morgon.

Hurra! En påse med kul hjul, tänkte jag.

De här hjulen kom…

…och de är ju inte alls lika mina. Här mina hjuls insida…

…och utsida.

Efter det var jag både trött och hungrig och hade lite ont i huvet. Då kom ett sms att mitt paket från Bokus hade levererats till en Instabox i Kvarnen. Bara att ta på sig skorna och gå iväg igen. Jag hade liksom passerat Kvarnen en halvtimme tidigare… Innehållet i det paketet var i alla fall rätt: Mattias Edvardssons bok Flickorna vid altaret och Camilla Grebes böcker Alla ljuger och Flickorna och mörkret.

Ett paket från Bokus som jag var och hämtade…

…hade det här spännande innehållet.

∼ ♦ ∼

Kräm och prat om häng

Äntligen fick jag sen äta nåt. Jag var tokhungrig, för sex timmar hade passerat sen jag åt mackan och ägget. Här blev det rabarberkräm med mjölk och mackor. Underbart gott!

Kvällsmat nästan som igår, men med spetspaprika på mackorna  i stället för tomater.

Efter maten ringde jag Anna, som hade hört av sig och undrat hur det gick att arbeta. Jag frågade snällt om hon skulle kunna tänka sig att hjälpa mig att prova ut var jag ska ha mina akvareller. Jag kan ju inte både hålla dem och titta på avstånd med bara två armar. Det kunde hon göra, men vi bestämde ingenting när. Just nu är vi båda så trötta, bara. Det blir när det blir.

Jag ska värma på kvällskaffe och sätta mig och läsa en stund när det här inlägget är publicerat. Det är ungefär var jag orkar. Det fanns möjlighet för mig att följa med några arbetskamrater på bio i kväll, men jag insåg klokt att jag nog skulle vara för trött. Och sen… att gå hem ensam, när det mörknar, efter att ha sett en skräckfilm… Nja…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Så kände jag när verksamhetschefen ringde.

I natt funderade jag på om jag skulle avboka min läkartid om två veckor. Min arbetskamrat avrådde mig. Men… det jag gjorde i stället idag var att lämna synpunkter på hanteringen. Det gjorde jag via 1177 och det jag skrev går direkt till mottagningen. Dels är jag kritisk till dessa långa väntetider, dels att jag aldrig får träffa samma läkare. Och tro det eller ej, men jag blev uppringd typ tio minuter senare av verksamhetschefen. Vi hade ett mycket bra samtal. Jag blev lyssnad på och jag lyssnade på den jag hade kritiserat. Utöver detta fick jag en läkartid på torsdag, till den läkare jag har störst förtroende för på mottagningen. Hurra! (Fast tråkigt att jag behövde bli arg…)

∼ ♦ ∼

Livet är kort.