OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den tredje delen i en serie skånska kriminalromaner.

Författaren Mattias Edvardssons kriminalromaner har gjort goda intryck på mig. Nyligen läste jag andra delen i hans serie Brottsplats Söderslätt, men eftersom del tre också kommit ut kunde jag inte låta bli att nätshoppa den. Och nu har jag läst även Flickorna vid altaret. Ett dygn efter att jag hämtat boken började jag läsa den.

Det börjar bli sommar och året är 1995 när en tonårstjej hittas död i ett badkar på en bondgård på Söderslätt. På gården bor en sekt. Flickan har begått självmord, tror polisen först. Men snart anar de oråd. Gunni Hilding och hennes kollegor får hand om fallet. Deras utredning börjar inte bra med sektmedlemmarna som inte verkar vilja att sanningen kommer fram. Samtidigt påverkas Gunni av sitt förflutna och sin lojalitet med familjen eftersom den står sektledaren nära.

Det här med sekter är läskiga företeelser. Jag tycker att det är både intressant och bra att författaren får in det temat i en kriminalroman, för man hör inte så mycket om sekter numera. I den här boken blir det dock huvudtema. Lite svårt har jag att se vad det är som får polisen att ana oråd, men det klart… Ett kliniskt rent och urstädat badrummet där den döda hittades är misstänkt. Frågan är om det räcker.

Så mycket kärleksbjäfs är det inte, men den här boken handlar mycket om relationer. En del är sunda, andra mindre… friska. En HBTQ-relation finns till och med.

Vissa stycken är riktigt obehaglig läsning, fast jag känner att det som skildras vare sig är särskilt spännande eller överraskande. Jag tycker också att de flesta av karaktärerna har tappat… stinget. Bitvis känns boken nästan lättläst skriven. Tidstypiska produkter känns utplacerade bara för att läsaren inte ska glömma bort att det är 1995, till exempel ätbara ting, låtar och teknik. Som tur är räddar slutet upp omdömet över medel. Det är oklart ända in i det sista vem den faktiske mördaren är och det blir äntligen spännande och lite action. Den sista händelsen är gripande. Och då menar jag inte polisiärt.

Hade jag recenserat den här boken skulle jag ha gått in djupare på vad jag menar. Nu har jag köpt den själv blot til lyst och läsning.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Brottsplats Söderslätt-serien:

1. Gravglänta 
2. Vykort från en mördare 
3. Flickorna vid altaret (läs inlägget ovan!)

Bloggat om boken har också Lotten, Enligt O och Hyllan gjort

Livet är kort.