Senare delen av söndagen den 11 juni och måndagen den 12 juni 2023: Allt hänger ihop

 



Kära dagbok…

Den information jag fick i fredags visade sig vara sann. Jag har annars lärt mig att inte lyssna på hörsägen utan fokusera på fakta. Fyra oberoende personer har engagerat sig. Samtliga har mer eller mindre sagt samma sak. Men näven är än så länge knuten i fickan. Allting hänger ihop och som ett brev på posten kom inte fotontet ensamt utan fick sällskap av ryggontet igår. Nu har jag sån tur att jag ska få hjälp redan i morrn. Jag har också förnyat recept, denna gång utan krångel från doktorn. (Jag fattar inte varför han envisas med att vilja vara min husläkare, jag är listad på mottagningen och har hellre läkarkontakt med vem som helst där utom Den Envise.) Kroppen får tillfixning och bilen. Själen är det värre med. Allt sammantaget gör mig oerhört trött. Jag orkade nästan inte gå till jobbet i morse, men det måste jag ju. Och inte gjorde jag många knop igår. Ungefär som Lucifer som njöt ovanpå en renbäddad säng, en säng som ursprungligen tillhörde min mormor, i ett nystädat rum.

Lucifer sover på sängen

Lucifer sover på renbäddad säng. Sängen tillhörde ursprungligen min mormor.


Jag tog mig samman, det har jag alltid gjort hittills
även om mitt inre skriker. Föreslog korvgrillning i Slottsträdgården. Det tog hela dan innan allt var klart och bestämt. Anna, nya Slottsfrun, jobbade ju och det är hon som har nyckeln. Vi grillade korv, andra fick entrecôte, minsann. Ja ja, jag betalade bara korvbröd och räksallad. Passade på att skörda lite rädisor också. De smakar finfint, trots att jag inte har sått ett enda frö i år. Slottet och Slottsträdgården är Annas. Jag är där ibland och klipper gräs, vattnar, grillar och forslar bort skräp. Försöker göra rätt för mig. Men det mesta blir visst fel. Ryggen skrek igår.


Vi tog tidig kväll och for tillbaka till Main Street.
Jag läste en stund och Anna och jag delade en stor chokladkaka på längden. Vi såg del två av nya säsongens Happy Valley. Det blev annars inte mycket godis i helgen. Inte ens sedvanlig lördagsfika. Det ska jag ta igen den kommande helgen när jag och Tisslingarna är ensamma just på lördag till söndag. ”Alla” säger att jag ska vara snäll mot mig själv. Jag känner mig bara… dum.

Choklad och läsning

En halv choklad och en stunds läsning på söndagskvällen före Happy Valley.

∼ ♦ ∼

Knallblå himmel över Walmstedtska gården

Knallblå himmel och värmerekord är utlovat.

I morse när jag gick från Main Street var himlen knallblå och det var nästan 16 grader redan. Värmerekord har aviserats för veckan. Jag hade två möten idag och skulle även jobba med ett par artiklar. I morrn fortsätter det senare arbetet när jag jobbar hemifrån, det vill säga på distans, mellan vård av kropp och bil.

Lunchen omfattade ett pratmöte med en person som ska jobba hos oss från i höst. Det tror jag blir jättebra. C uppskattade mycket pratstunden och att jag hade tagit initiativ till mötet. Dessutom lyckades jag ordna otroligt vackert väder. Det var riktigt härligt att gå ut och värma sig, få en skön liten promenad genom Botaniska trädgården och äta räkmacka till lunch (mitt sällskap åt räksallad) i skuggan under ett träd på Café Victoria. Jag tycker att det är viktigt att nya medarbetare känner sig välkomna och inte rädda utan förväntansfulla när de ska börja jobba hos oss. När det gäller C är jag egentligen inte orolig, men jag ville ge tillbaka lite av det stöd jag fick från C när jag hade det tufft.

∼ ♦ ∼

I kväll försöker jag göra lite nytta i hushållet. Jag har startat en diskmaskin och jag har varit nere med sopor i källaren. I morrn jobbar jag på distans det vill säga på Main Street. Då ska jag också, som jag nämnde inledningsvis, få tillfixning av kropp och bil. Däremellan försöker jag göra skäl för min lön.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Lördag kväll den 10 juni och söndag morgon den 11 juni 2023: Osynliggjord försöker tanka

 



Kära dagbok…

Träd buskar vass

Ut i spenaten.

En fördel med att ha bil är att en kan ta sig nånstans. Komma ut. Igår mitt på dan åkte jag iväg. Planlöst körde jag. Grät och skrek bakom ratten, sånt en inte kan göra i en lägenhet. En riktig trafikfara, dock. Sen stannade jag nånstans ute i spenaten och bara var en stund. Nej, det löser inga problem, men jag var/är så förtvivlad, besviken, ledsen och arg och att låta illa i ett flerfamiljshus är inte populärt, det vet vi. Givetvis ville jag inte skrämma katterna heller. De var så söta igår, som att de kände på sig hur ledsen jag var. 

Varför? Det har slagit mig att jag nu förstår min mamma och jag tror att jag vet hur hon kände sig. Men hon hade mig. Jag var långt ifrån den perfekta dottern men jag fanns. Och finns. Jag blir emellertid allt mer osynlig. Det är en välutvecklad teknik som används på ett raffinerat sätt. Jag kan bara förbanna mig själv för att jag inte har fattat det förrän nu. Att göras osynlig är det mest grymma jag har varit med om.

Det är därför jag tog en selfie medan jag satt på Tegels uteservering och väntade på Anna medan jag tankade D-vitamin, B-vitamin och salt. För bilden visar att jag finns. Och den är inte Photoshoppad.

När Anna anlände tog vi var sin GT. Jag var inte så hungrig, men som alla behöver jag äta. Det blev chèvresallad för oss båda och till det en flaska The Butcher and cleaver.


Solen sjönk bakom träd och hus
 och när vi ätit oss mätta och jag hade betalat gick vi vidare till Kitchen & Table/Clarion Gillet. Anna köpte chips och rosa drinkar till oss. Chipsen var perfekt salta och drinken underbart läskande och söt. En text på en svart tavla, utsikten, blå himmel… Det kändes som om jag var utomlands, i New York. (Jag, som inte ens kommer till Brighton i år. Sökte stipendium för andra året i rad och fick det inte. Misslyckad där med. Osynliggjord. Vem vill ge en gammal kärring språkstipendium, liksom?!)


Så gick vi till Main Street,
tog kvällskaffe och flydde verkligheten med ett avsnitt av Tyst vittne. Jag la mig tidigt. Det snurrade bra…

∼ ♦ ∼

Boken En familj som andra och kaffe på sängen

Intressant och bra bok, men jag har svårt att koncentrera mig på läsningen.

Tyvärr vaknade jag i morse också. Natten var jobbig, även om jag somnade tidigt. Det är som om katterna känner av hur ledsen jag är, för de gnällde också. Jag gick upp ett par gånger och serverade mat, kliade lite och pratade en stund. Sen la jag mig igen, försökte att inte störa Anna, sjönk ner i nån sorts dvala.

Jag vaknade tidigt. Det verkar bli lika varmt som igår. Det känns inte bra att sitta inomhus, men vart ska jag ta vägen? Jag måste vänta med att köra bil idag. Det blev en rastlös timme med läsning och kaffe på sängen. Svårt att koncentrera mig på min bok på gång, som annars är intressant och bra.

Katterna är sällskapssjuka. Lucifer vill gärna gå ut på balkongen, men får nöja sig med att titta genom fönstret. Citrus är en liten godisråtta och vill in i skrivbordslådan där hon vet att godisgömman finns. Vilken tur att de finns, vilken tröst de är! Men jag känner att jag inte räcker till för dem, jag räcker knappt till för mig.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

En cava: Hola MZ Cava by Måns Zelmerlöw

Ett inlägg om en cava.



MZ Cava

Fräsch doft, men intetsägande smak.

Ibland blir det spontaninköp både när det gäller middag och måltidsdryck.Till fredagsmiddag inköptes en helgkasse med gazpacho och paella samt spansk hårdost. Spanskt att äta, alltså… Så lite wild and crazy slog jag till på en cava och inte en prosecco. En flaska Hola MZ Cava by Måns Zelmerlöw fick bli drycken till soppan och risrätten. Systembolaget rekommenderar cavan som aperitif eller till sallader eller rätter av fisk eller skaldjur.

Den här cavan är torr och knappt medelfyllig med hög fruktsyra. Den är gjord på tre druvor jag inte alls känner till: xarel·lo, macabeo och parellada. En cava är alltså ett spanskt mousserande vin. De flesta cavor görs i Katalonien, så även just detta.

 

Alkoholhalten ligger på 11,5 procent. Sockerhalten är låg, endast 0,5 gram per 100 milliliter. Priset är också lågt, 99 kronor.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets doft och smak:

”Fruktig doft med inslag av gröna äpplen, päron, kex, mineral och lime. […] Fruktig, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, päron, kex, mineral, nougat och lime. 

Jag tyckte nog att doften var fräsch och noterade framför allt gröna äpplen och citrus. Smaken däremot var intetsägande och rentav torftig. Jag tyckte inte ens att det bubblade så mycket. Till gazpachon, som var ganska het och vitlökig, blev cavan perfekt, till paellan funkade den inte alls. Till ostdesserten drack jag ett glas rött.

Toffelomdömet blir lågt.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 9 juni och lördag morgon den 10 juni 2023: Det blev inte så

 



Kära dagbok…

Så värst hungrig var jag inte igår kväll. Jag vet inte om det berodde på en för flottig lunch eller om jag helt enkelt tappade aptiten av andra skäl. I vart fall åt jag gazpachon (den var kall, stark och god) samt lämnade det mesta av riset i paellan. Men se desserten – Boffard reserva (spansk hårdost), tryffelhonung och blåbär – åt jag förutom tryffelhonungen, förstås. Nu tyckte både jag och Anna att en ostbit var i snålaste laget, så vi kompletterade med de snuttar vi hade kvar i kylen. Till ostarna drack vi var sitt glas appassimento. Jag läste bara lite. I stället såg vi ett avsnitt vardera på SvT Play av Happy Valley och Tyst vittne. Det var den fredagskvällen.

∼ ♦ ∼

Boken En familj som andra och kaffe på sängen

Jag försökte läsa en stund och dricka kaffe på sängen i morse.

I morse vaknade jag tidigt och ville bara gråta. Men det ska jag inte göra även om det är en stor sorg att misslyckas som människa. Om jag ändå kunde vara omedveten eller ha teflon, vara lite autistisk när det behövs… Så funkar jag inte.

Jag skickade ett sms med grattis på en födelsedag till en person som kunde ha blivit en betydande del av mitt liv om det hade varit möjligt. Det blev inte så. Som så mycket annat i mitt liv blev det inte så. Och det finns ingen annan än jag själv som är och bär skulden till ”allt”. Nu måste jag samla kraft att orka resa mig en sista gång, för det är inte OK att ha det så här. Det är inte OK att vara osynlig. Och jag tänker inte dö osynlig.

Jag försökte läsa en stund och dricka kaffe på sängen på morgonen. Njuta av tystnaden som enbart rubbades av fågelkvitter utanför. Det lär bli en varm dag och jag funderar på vad jag ska göra och vart jag ska ta vägen.

Paket från Adlibris till grannen

Det här skulle till en granne.

Nåt icke läskunnigt bud tyckte att ett paket till en granne skulle ta vägen hit. Anna tyckte paketet var till mig och tog in det, men jag handlar inte från Adlibris. Så det paketet ska jag bära till rätt mottagare, sopor ska kastas och jag ska ta en tur nånstans ut i… spenaten eller evigheten. Vi får se. Jag slipper i alla fall dammsuga, för den sysslan delade Anna och jag på igår. Det är nog så att jag lägger ner att försöka hålla efter på Main Street. Jag orkar fan inte mer.

Jag vill först tillbringa några timmar med Tisslingarna innan jag drar iväg. Visst är hon oemotståndlig, lilla Citrus? Givetvis fick hon godis ur skrivbordslådan.

Citrus vid skrivbordet

– Mammisen, jag vill ha godis som jag vet finns i skrivbordslådan!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 9 juni 2023: Gnäll men grönt

 



Kära dagbok…

Antik o auktion nr 7 2023

Jag ville bara sitta ner en stund igår kväll och bläddra i Antiktidningen. Det gillade inte ryggen.

Jag försöker verkligen. Verkligen. Hålla igång, alltså, och sitta så lite som möjligt. Men jag var trött efter en arbetsdag  och simningen igår kväll och som många andra gillar jag att krypa upp i min fåtölj en stund om kvällarna. Jag bläddrade i Antiktidningen som kom i onsdags. Ryggen var ju bättre igår, men… I morse gjorde den sig påmind igen. Dessutom känns det som träningsvärk efter simningen. Och så undrar jag varför kondisen aldrig blir bättre, jag flåsar och flåsar, framför allt i trapporna på jobbet och på Main Street. Handen gör ont och fingrarna domnar. När jag vaknar gör det ont ända upp i högeraxeln. Utöver det hade jag fruktansvärd kramp igår kväll igen, denna gång i vänster lår. Och så har jag fått ont under högerfoten. Så. Nu är jag färdig med gnällandet.

Vad gör jag för att motverka krämporna då? Simmar och går, använder hårda handledsstöd nattetid, ett mjukt på dagtid samt en ”stödstrumpa” till långfingret som jag inte kan böja. Jag har kontaktat handkirurgen och ska få en läkartid i höst. I skorna har jag inlägg. Jag ringde Fot-Agneta och lämnade ett meddelande på hennes mobilsvar för att kolla om hon möjligen kunde klämma in mig nån dag.  Annars har hon inte tider förrän i september. På eftermiddagen idag hade vi sms-kontakt och nu har jag fått en tid på tisdag eftermiddag. Så nej. Jag klagar inte enbart utan ja, jag försöker hitta lösningar.

∼ ♦ ∼

Domkyrkotornen sedda från universitetsparken

Domkyrkotornen sedda från universitetsparken där jag genade i morse.

Fredagen började soligt. Jag är trött av smärtan och ser fram emot att det är helg och två dars ledighet igen. För min helg finns ingen planering. Anna jobbar och jag gissar att hon ska till sitt Slott och sköta om det när hon hinner.

Jag traskade uppför S:t Olofsbacken i morse och genade genom universitetsparken. Det har blivit så otroligt grönt och lummigt där på nolltid, känns det som. På jobbet var Stora A och jag ensamma bra länge, men sen anslöt ytterligare två. En del andra jobbar hemifrån/på distans, som så ofta en fredag. Nästa fredag är det min tur. I vart fall jobbar jag hemifrån på förmiddagen efter att ha varit med bilen på besiktning klockan åtta. På tisdag ska jag också jobba hemifrån, för även då är det bilen men även kroppen som ska skötas om.

Jag fick faktiskt en hel del gjort på förmiddagen. Eftersom det oavsett årstid alltid är kallt i huset där jag jobbar föreslog jag Stora A att vi skulle luncha på Café Victoria i Botaniska trädgården. Idag var det också rörigt där med menyerna, men till sist fick vi våra grillade halloumimackor som vi avnjöt i lagom sol och värme. Samtidigt pratade vi förstås mest jobb.

Grillade halloumimackor på Café Victoria

Grillade halloumimackor till lunch i solen.


I kväll hoppades jag att det skulle nåt annat än mackor.
Det blev mackor igår kväll för mig och mackor till lunch idag. Vi hade inte pratat om kvällsmåltid, men det löste sig, som alltid. Vi gick till Korgtassen när jag kom till Main Street och köpte med oss var sin helgkasse med gazpacho, paella och spansk ost. På Systembolaget köpte jag en cava som det kommer ett särskilt inlägg om senare. Likaså den spanska osten!

∼ ♦ ∼

Fredag innebär som alltid vägning. Med lediga dar när det ska vara vardag ballar jag ur och svullar. Det visars sig genast på vågen. I morse talade den om för mig att jag har gått upp ett halvt kilo. Kroppsfettet har ökat med sex tiondelar och muskelmassan har minskat lika mycket. Benmassan har minskat en tiondel. Mängden vatten i kroppen var fyra tiondelar lägre än förra fredagen och BMI hade ökat med två tiondelar. Jaha. Och nu är det helg igen. Inte konstigt att jag flåsar och får ont i kroppen när jag lägger på mig. Men det är bara att ta nya tag. Inte hjälper det att gnäll, här krävs handling!

∼ ♦ ∼

Utöver detta blev jag under dagen delvis informerad efter beslut om nåt jag inte kan acceptera eftersom det strider mot en av mina grundprinciper. Under morgondagen ska jag resonera med sakkunnig och fundera på motdrag. Det lutar åt att draget kommer i höst, nåt som ger mig tid att förbereda saker och ting för min egen del. Jag vet ju att det bara finns en lösning och inga alternativ till den. Som överkörd går det nämligen bara att resa sig ett visst antal gånger. Sen är körd borta och över kvar.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Torsdagen den 8 juni 2023: Bokbyte, bättre i ryggen och balkongrejor

 



Kära dagbok…

Citrus med böckerna Höken sjunger om död och En familj som andra

Citrus hjälpte till vid bokbytet.

Tack och lov var ryggen bättre i morse när jag vaknade! Jag försökte röra på mig hemma igår kväll, men det var svårt för jag hade ont och var rejält smärtpåverkad. Faktum är att jag tog en värktablett, nåt jag ytterst sällan gör. Sen satt jag med Annas massagekudde bakom ryggen. Kudden både knådar och ger värme.

Samtidigt kunde jag läsa och det blev faktiskt bokbyte. Jag läste ut deckaren i uppsaliensisk universitetsmiljö och bytte till en bok om en familj som andra, en familj som i mitt tycke inte alls verkar vara som andra. Den senare är min namnsdagspresent på Jeannette-dagen till mig själv. (Ja, Jeannette är mitt förstanamn, men jag har nästan alltid kallats för mitt andranamn.) Citrus hjälpte mig att välja.

Anna jobbade till 21.30 och kom hem sent. Vi satt uppe nån timme och pratade, tog några bitar ost, innan vi ramlade i säng. Anna hade inte enbart jobbat igår utan även marscherat iväg för att köpa plantor.

∼ ♦ ∼

I morse var det nästan lite mulet ute, men ändå varmt. Katterna var inte så hungriga, men eftersom det var tomt i matskålarna fyllde jag på med färsk mat. Lucifer var där och slickade lite, medan Citrus mest är intresserad av ett specifikt torrfoder för tillfället. Jag har några bitar av detta kattgodis i min översta högra skrivbordslåda. Citrus ställer sig ofta på bakbenen när jag sitter vid datorn och vill att jag ska öppna lådan och ge henne godis. Hon verkar vara en lika stor godisråtta som sin mammis. Men i morse var hon mest trött. Så även Lucifer.

 

Näckrosor och blommor Fyrisån

Näckrosor i Fyrisån!

Morgonpromenaderna upp till jobbet är för det mesta jättesköna, trots att det är uppför. Luften är relativt frisk och det är lagom varmt så här års. På S:t Olofsbron noterade jag att det faktiskt finns näckrosor i Fyrisån. Det trodde jag inte!

Igår på jobbet var det en delvis frustrerad stämning och mycket stress. Jag försökte vara en god arbetskamrat, men kände att alla inte försökte med det. Sånt gör mig illa till mods. Det var bara att hoppas på att den här dan skulle bli bättre. Jag bestämde i alla fall i morse att ta friskvårdstimme på eftermiddagen för att simma eftersom ryggen var bättre. I natt hade jag kramp i stortårna visserligen, men jag tyckte att jag behövde simma. Det var därför passande med fisk till lunch idag. Mitt sällskap var min bok på gång.

Fisklunch med boken En familj som andra

Fisk till lunch idag, passande nog inför simningen.

 

Två frallor med vallmofrön och boken En familj som andra

Vallmofrallor till kvällsmat.

Jag simmade 40 längder, det vill säga 1 000 meter. Även den här gången fick jag bryta, idag efter 34 längder på grund av kramp. Efter stretchning och lite ångbastu hoppade jag i bassängen igen och simmade de återstående sex längderna. Jag hatar verkligen krampen jag får, men det känns som om det inte går att göra nåt åt mer än att försöka ta sig upp så jag inte drunknar. Att simma så jag inte drunkar som pappa är liksom grejen med det hela.

Vrålhungrig var jag sen och hoppade in på Butiken på Hörnet. Där köpte jag två väldigt vallmofröiga frallor till halva priset samt minus ytterligare den sedvanliga rabatten. På Main Street gjorde jag kaffe och åt ungefär en och en halv fralla. Så hungrig var jag alltså (inte). Katterna hade fått mat när jag var hemma vid 15.30-tiden för att byta jobbrygga mot simrygga.

∼ ♦ ∼

Jag fick en signal från Anna tidigare under dan att det hände saker på balkongen. Ganska besviken blev jag därför när jag noterade att det enda som hade hänt var att där stod en skena och en hink med grejor. Nä, den här balkongrenoveringen går inte särskilt fort, inte…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Höken sjunger om död

Ett inlägg om en debutdeckare i universitetsmiljö.



Johan Tralaus bok Höken sjunger om dödNär jag skulle skriva en text för intranätet på jobbet med lästips, böcker vars författare hade anknytning till Uppsala universitet, debuterade Johan Tralau, professor i statskunskap, skönlitterärt. Debutdeckaren har titeln Höken sjunger om död och utspelar sig inte bara i Uppsala utan också i universitetsmiljö. Så snart jag kunde köpte jag boken och kastade mig över den för att läsa.

En ung doktorand hittas död i en fontän på slottsgården i Uppsala av forskaren Sebastian Grimner vid litteraturvetenskapliga institutionen. Sebastian Grimner är nybliven änkling och ensamstående pappa. Hans lilla dotter har svårt att sova om nätterna och därför var han ute med henne i vagn när han hittade Kim Nyman. Ganska snart inser polisen Erika Lönnroth att det inte var nån olyckshändelse. Kim Nyman jobbade med en avhandling om Olof Rudbeck. Avhandlingen har i allra högsta grad betydelse för fallet. När ytterligare en person vid institutionen hittas mördad inser Erika Lönnroth att hon kämpar mot tiden och rykten som handlar om rituella människooffer. Kan Kim Nymans tankar om ett uråldrigt sällskap som styr på universitetet i hemlighet vara sanna?

Det är verkligen jätteroligt med miljöskildringarna i den här boken – även om jag inte håller med om att Segerstedthuset i folkmun kallas Finlandsfärjan. Det var nån som sa det när huset var nybyggt 2017, men inte längre. Dessutom äger universitetet inte sina byggnader, det gör Akademiska hus. Inte heller finns längre litteraturvetenskapen kvar på slottet, det har flyttat ner till Engelska parken. Men slottet är kvar, likaså universitetshuset, Carolina Rediviva och Gustavianum – även om det senare har varit stängt länge för renovering (öppnar igen sommaren 2o24).

När så mycket i miljöerna i boken existerar i verkligheten undrar jag en hel del kring hur många av karaktärerna som har verkliga förebilder. Jag skrattar högt åt en tydlig referens till en sportstjärna som skrivit (med hjälp av en professionell skribent) en självbiografi. Det är helt klart vem som avses. Och en lokal journalist med en bildbyline som visar h*n med korsade armar över bröstet. Har de andra i persongalleriet också motsvarigheter i verkliga livet? Jag får en stark känsla av det. Min avdelning inklusive rektor får en känga liksom säkerhetsavdelningen och vi finns ju. Men dessa kängor når inte riktigt sina måltavlor.

Det är svårt att sätta ett omdöme på den här boken, för den är spännande ovh ganska blodig samtidigt som den, liksom många debutromaner, innehåller för många teman. Jag tänker i vart fall invänta uppföljaren med spänning.

Toffelomdömet för den här debutdeckaren och första delen i serien blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Uppsala Arcana-serien:

  1. Höken sjunger om död (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Onsdagen den 7 juni 2023: Livat i holken..?

 



Kära dagbok…

Oj! Plötsligt är det en vanlig vardag mitt i veckan. Jag fick upp och studsa redan klockan 3.30 för då tyckte Tisslingarna att det var frukostdags. De har annars varit ganska lugna. Det verkar som om de sover mycket i alla fall dagtid. Nog hörde jag nånstans att de rumlade runt i natt, så nattetid tycks de vara aktiva. Det var också en människa utanför som mitt i natten gapade och skrek om känslor och kärlek, troligtvis i en mobiltelefon. Jag fattar inte att folk tycker att det är OK att blotta sina innersta känslor på det viset. Det är ju varmt om nätterna och många sover med öppna fönster. Det klart att en vaknar när nån gallskriker argt utanför…

Katterna tycks annars ha hittat nya favoritplatser. Lucifer gillar kökssoffan mest för tillfället och Citrus min karmstol vid matbordet. Jag lägger en fäll på den med en kudde under och det är väl mysigt för kattan.

 

Ben på byggställningarna utanför balkongen

Händer nåt i balkongrenoveringen?

I morse var det livat i holken igen, dock inte så mycket kattlivat. Balkonggubbarna var på plats. Genom vardagsrumsfönstret såg jag ett par ben och en hand som höll nån sorts hammare. Att det skulle vara inglasningar på gång var önsketänkande från min sida.

Det blev en skön promenad upp till jobbet, det var så där lagom varmt ute. Men jag har fortfarande ont i ryggen och det gjorde rejält ont bitvis, framför allt i stigningarna under promenaden.

På jobbet fick jag kasta mig över en akutgrej som jag inte för mitt liv begriper att vi inte fick före helgen. Alla som kallar sig kommunikatörer är uppenbarligen inte det. Eftersom systemet som skulle skicka ut budskapet var extra segt idag, tog det naturligtvis mer tid än vanligt. Just därför hade det varit bra att få materialet före helgen, eftersom det handlade om ett evenemang idag på förmiddagen. Framförhållning? Vad är det?

Utöver det påbörjade jag arbetet med en artikel som ska publiceras i september. Genom att skriva artikeln och få den översatt före semestern sparar jag tid. Jag vet ju hur hektiskt det kan vara på jobbet efter en längre ledighet…

Dagens lunch blev kyckling med ris och currysås. Det var gott och lagom mycket mat. Jag åt dock inte upp allt ris.

Kycklinglunch med boken Höken sjunger om död

Lagom kycklinglunch.

∼ ♦ ∼

Ryggen blev sämre under dan, men idag tog jag tag i att kontakta handkirurgen. En sköterska ringde upp. Jag ska få träffa en läkare – i höst. Det blir bra. Kanske blir den opererade handen bättre till dess. Eller inte. Som plåster på operationsärret noterade jag att en uppföljare till en bok jag nyligen har läst kommer ut i augusti. Jag bad att få ett recensionsexemplar och det blev jag lovad från förlaget. Böcker stoppar inga smärtor, men de gör under för humöret.

I kväll hänger jag med Tisslingarna och tvättar lite samtidigt. Det finns alltid smutstvätt i korgen. Jag har också tagit en värktablett för ryggen, för jag är less på att ha ont.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… det är visst jädrigt svårt att skilja på de och dem. Och tycker inte du, kära dagbok, att det saknas ett genitiv-s i produktnamnet?

EvighetRollern som fångar dem allra envisaste hårstrån

Nej nej nej! Inte dem utan de. Och saknas det inte ett genitiv-s i produktnamnet?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nationaldagen 2023: Nationaldagsfirande i Slottsträdgården

 



Kära dagbok…

Svensk flagga på Slottsväggen

Nationaldagsfirande på Slottet.

Jag var fullastad med mest matvaror när jag drog till Slottet mitt på dan. Två kassar i vardera handen och en ryggsäck. Men det gick bra, jag hade inte glömt nånting på Annas lista. Tvärtom tog jag med sånt hon skulle ha skrivit upp.

Annas snälla mamma hade varit på Slottet sen tidig morgon. Det blev lagom att fixa fika när Anna kom från jobbet runt 13.30. Så goda – och väldigt söta – nationaldagsbakelser från Butiken på Hörnet.

Och fasadflaggan passade perfekt på framsidan! Nu får den sitta där resten av sommaren. Jag nådde nämligen nästan inte upp för att sätta i den…

Eftermiddagskaffe med nationaldagsbakelse

Eftermiddagskaffe med nationaldagsbakelse.


Det hade verkligen växt sen jag var i Slottsträdgården sist i helgen!
Jisses, det är nästan så en hör hur det knakar från knoppar och grönsaker. Här är lite av odlingarna:

Anna och hennes snälla mamma trängdes i köket och vid kolgrillen utanför Slottet. Under tiden rensade jag lite ogräs, mest i rågångarna med långt redskap så jag slapp böja mig. Ryggen var inte helt medgörlig, men det gick bra och det var ändå skönt att röra på sig.

Till nationaldagsmiddag blev det kycklingspett och grönsaksspett, kraschad potatis, tzatziki och paprikaröra med fetaost. Och avslutningsvis grekisk yoghurt med honung, valnötter och kardemumma. Grekiskt och gott på vår nationaldag, alltså.

∼ ♦ ∼

Nu är jag på Main Street igen, medan Anna är kvar i Slottet för hon börjar jobba sent i morrn. Jag har gett katterna mat, vattnat krukväxter och startat diskmaskinen. Nu ska jag packa jobbväskan. Men vilka dar det har varit… Jag är mycket sugen på sommar, semester och ledighet…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Måndag kväll den 5 juni och nationaldagens morgon 2023: Tack och hej

 



Kära dagbok…

Ibland är det så att en möter människor som en bara råkar gilla. När det gäller Nina är det precis just på det sättet för mig. Ändå känner vi inte varandra utan jag har varit gäst när Nina har jobbat på Churchill Arms. Hon har varit bossen på plats och hon har lyft stället rejält. Men nu är det slut med det. På torsdag går resan till nya hemmet i London. Nähäda, jag är inte ett dugg avundsjuk! (Jag fick inte nåt Englandsstipendium i år heller, by the way. Vem vill premiera gamla tanter?) Churchill Arms har en del bra personal kvar, men Nina var nåt alldeles extra. Det blir inte samma sak att gå dit igen. (Och jag tror att hon kanske saknar stället och alla jobbarkompisar samt en och annan gäst, för hon var inte jätteglad hela tiden igår kväll.) Men tack och hej och lycka till och när jag kommer till London nästa gång då ska vi ses!


Anna
känner Nina ungefär lika bra eller lite som jag
och var förstås också bjuden på tack-och-hejdå-partyt igår. Hon valde att vara hemma och förbereda nationaldagsmiddagen för oss och sin snälla mamma efter en lång arbetsdag. (Hon skulle dessutom börja jobba tidigt idag.) Sen säger hon själv att jag är mer social än hon. Och ja. För mig är det viktigt att träffa vänner, bekanta och nya människor.

Jag blev inte sen, kom hem 21.30, eftersom jag även idag på nationaldagen ska umgås med människor – Anna och Annas snälla mammaSlottet. Hemma luftade jag en flaska appassimento och så tog Anna och jag var sitt glas och några bitar ost. Vinet har jag druckit tidigare. Nu har flaskan fått ett modernare utseende och priset har höjts 14 kronor.

∼ ♦ ∼

Boken Höken sjunger om död och muminmugg med kaffe på sängen båda på sniskan

Nationaldagsstart för mig.

Idag har balkonggubbarna borrat lite. Jag blev förvånad när jag hörde detta och såg firmabilen parkerad på gården. De har uppenbarligen inte ledigt idag. Konstigt, för själva renoveringen går ju inte precis fort framåt. Jag noterade dock att lägenheten på bottenvåningen på vår sida har fått sin inglasning monterad. Nu återstår bara resten plus att balkongerna mot gården inte har fått sina räcken på plats än heller.

Jag inledde min dag med läsning och kaffe på sängen efter att ha tömt kattpottorna och gosat med katterna. De får vara ensamma några timmar idag, men jag kommer hem till kvällen medan Anna sover kvar på Slottet. Det finns en lång kom-ihåg-lista med mat och grejor som jag ska ha med.

∼ ♦ ∼

I kväll packar jag jobbväskan igen, för i morrn är det dags att jobba – tre hela dar innan det kommer en ledig helg. Jag är trött och känner mig sliten, men semestern dröjer än till en bra bit in i juli. Kanske är det därför ryggen har gjort sig påmind igen..? Nåja, jag gick 14 250 steg igår och det gillade den. Den är lite bättre idag.

∼ ♦ ∼

En fin nationaldag önskar jag dig, kära dagbok, och eventuella läsare som är välvilligt inställda till skribenten!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar