Mitt bokår 2023: Boktoberfest!

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om i oktober 2023.


Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Oktober månads böcker 2023:

Anna Laestadius Larssons bok Räfvhonan Mattias Lönnebos bok Den första sången

Jonas Moströms bok RovdjurAnna Laestadius Larssons bok Kurtisanen

Sofie Sarenbrants bok ParasitenPascal Engmans bok Eldslandet

Christian Benedicts bok Sov dig till ett bättre livJulia Bartz bok The writing retreat

Pascal Engmans bok Råttkungen

 

Påbörjad i månaden:

Darcy Coates bok Quarter to midnight

 

Antal lästa böcker i månaden:
9 stycken

Omfång:
1 – 99: 0
100 – 199: 1
200 – 299: 0
300 – 399: 2
400 – 499: 5
500 – 599: 1
600 – ???: 0

Omdömen:
Fem tofflor: 6
Fyra tofflor: 3
Tre tofflor: 0
Två tofflor: 0
En toffla: 0

Ingår i serier
5

Genrer:
Skönlitteratur: 2
Spänningsroman/kriminalroman/deckare/thriller: 5
Fantasy: 1
Självbiografi: 0
Facklitteratur: 1

Författare:
Amerikanska: 1
Svensk: 8
Brittisk: 0

Nya författarbekantskaper:
3

Språk (som jag läste på):
Svenska: 8
Engelska: 1

Format/utgåvor:
Pocketböcker: 5
Inbundna: 3
Häftad: 1

Hur hamnade de hos mig?
Fått: 0
Köpt ny: 2
Köpt second hand: 0
Lånat: 4
Recensionsexemplar: 2
Läst i tjänsten: 1

Den bok jag läste i månaden och som jag anser vara den bästa av månadens böcker är…

Parasiten av Sofie Sarenbrant

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Den sista (tis)dagen i oktober 2023 och Halloween: Ett löv på nåns fönsterbleck

 



Kära dagbok…

Det har sagts mig att jag är en kämpe. Att jag är envis, inte ger upp varken i första, andra eller tredje taget. Men kanske är det dags nu att sluta vara så stark och inse att det finns en match jag inte kan vinna. Med förmaksflimmer ska man helst inte utsätta sig för stress eller stor fysisk ansträngning. Fysisk ansträngning är ganska lätt att undvika. Stress, däremot, har jag varit utsatt för i såväl privatlivet som arbetslivet under många år. Jag orkar inte längre. Eller… orkar jag en stund till? Slutet kan jag ana nånstans där borta och paniken är inte riktigt lika påtaglig som för en 15 år sen. Men ska jag klara av det ett tag till måste stressen minska – på alla plan. Jag orkar inte bli skuldbelagd för att jag har känslor, till exempel och jag orkar inte med oron inför att inte orka vara ”snäll” nog att ställa upp på vissa saker – som jag kanske inte borde göra. Och nej. Jag tänker varken tjura eller tjata mig till saker och ting. Det var sånt jag gjorde som tonåring.

En annan sak jag egentligen vill göra är att sluta vara så diplomatisk och inlindande som jag faktiskt är i vissa sammanhang. Sluta lyfta fram andra och sluta ge sken av att det är så himla bra och rätt. Sluta larva, med andra ord. Risken är att mitt hjärta exploderar en dag. Jag blir ett löv på nåns fönsterbleck…

Löv på fönsterblecket

Ett löv på nåns fönsterbleck…


Igår lämnade jag prover och naturligtvis gick jag in på 1177
och kollade om det hade kommit in några provsvar. Det hade det. Inte alla, men några. Av de svar jag kunde läsa mig till såg jag att tre olika prover kring vita blodkroppar ligger för högt. Jag har läst mig till att det tyder på stress, infektion i kroppen eller leukemi. Svart på vitt, alltså, men oklart vilken ”svårighetsgrad”. Det jag själv kan göra nåt åt är stress, infektion kan jag få hjälp med, men leukemi… Den är tuff, den. Nu tror jag verkligen inte att jag har leukemi, kära dagbok, jag tror mer på nån av de första två. To be continued…

∼ ♦ ∼

Våta gula löv på trottoaren

Blött.

Tisdagen var vädermässigt som en grå, fuktig filt. Efter lunch regnade det riktigt mycket. Det var disigt och blött, ett väder som gjort för att sitta inomhus och läsa läskiga böcker och äta godis. Men jag har inte alltid lust att vara ledig, jag vill jobba. Godis åt jag igår, en Kick och en nougat, och mer blir det i kväll. Inte bra, för viktkurvan pekar uppåt.

I morse publicerade jag den andra artikeln i ”min” serie om pristagare på vårt intranät. Det krånglade rätt bra, men till sist fick jag till det efter en del svordomar. Ja jag vet inte om svordomarna hjälpte. Artikeln blev publicerad, i alla fall. Nu har jag ytterligare två på översättning, en översatt och klar för publicering förutom at jag väntar på foto och en intervju kvar att göra. På förmiddagen, efter våra morgonmöten, ägnade jag mig åt att skriva en artikel. Jag skickade den på fakta- och citatkoll och fick tillbaka med ett OK.  Lunch var välkommen som alltid mitt på dan, som igår tillsammans med skräcknoveller.

Jobblunch med skräcknoveller

Jobblunch med skräcknoveller var ett välkommet inslag idag.


Därefter följde ytterligare ett möte.
På eftermiddagen skickade jag också artikeln jag fått OK:ad på översättning. Den här veckan har jag bokat små rum där jag kan sitta och skriva, så även idag. Jag får ingen arbetsro annars. Eller ingen ro att skriva. Tilläggas ska också att jag har haft ett oerhört flyt. Jag har fått snabb och positiv återkoppling på det jag har skrivit. Det är roligt att få

”tack för ett bra jobb

och

”tack för en fin recension

och

”lycka till och sov gott

och inte

”du har gjort fel.

∼ ♦ ∼

Main Street åt vi resterna av gårdagens fisksoppa med mackor till. Anna hade besökt Butiken på hörnet och införskaffat för dagen passande kakor till kvällskaffet: var sitt spöke och var sitt Frankensteins monster. Godisskålen är också fullproppad (ingen bild på den, då skäms jag). Mörkret har sänkt sig, det ösregnar och klockan 21 är det en amerikansk skräckfilm från 2019 på TV6. Det kan bli en riktigt bra Halloweenkväll…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndag kväll den 29 oktober och måndagen den 30 oktober 2023: Körv och gött, stucken och en riktig soppa

 



Kära dagbok…

När vännen FEM hade åkt hem blev jag riktigt deprimerad. Eftersom hon lite grann är den syster och familj jag inte har blev min ensamhet så påtaglig just på söndagen. Det gjorde mig nästan apatisk. Jag körde i alla fall diskmaskinen och plockade ur den innan jag åkte till Äldreboendet och hämtade Anna med bil. Nån middag hade jag inte planerat alls. Det har ju varit två dagar när middagsplaneringen bestått av att bestämma vart vi ska gå och äta. I längden blir det ju dyrt med uteätning, men det är det som funkar bäst för mig. Igår körde jag Anna och mig till ICA Heidan där vi köpte kalkonkorv till middag och lite annat som Anna behövde. Korv med bröd, räksallad och bostongurka blev vår söndagsmiddag.

Kalkonkorvar med bröd till söndagsmiddag

Gött mä körv även på en söndag till middag.


Till kvällskaffet bjöd Anna på browniekaka och godis
som blivit över efter hennes lördagsträff. Vi såg sista avsnittet av Tinderbedragaren och fortsatte sen att se de resterande avsnitten av The Catch. Den sistnämnda var så himla spännande att det inte gick att sluta titta. Fast Anna listade ut hur det hela låg till. Somliga är smarta.

Kvällsfika med Halloweenkaka och godis

Kvällsfika med Halloweentema.


Vi drabbades av ett haveri i ett fjärrvärmeverk igår eftermiddag och kväll.
Hela Uppsala, mer eller mindre, råkade ut för det. I vårt hus slapp vi strömavbrott och förlorade bara varmvatten och värme. Till läggdags började värmen komma tillbaka och i morse kunde jag duscha varmt. Lyckligt lottad…

∼ ♦ ∼

Citrus vid köksbordet

C-vitamin fick jag inte inta på 24 timmar, men Citrus gick bra. Här som sällskap vid frukosten.

I natt sov jag väldigt dåligt. Jag var så ledsen när jag hade gått och lagt mig att jag faktiskt grät tills jag somnade. Sen vaknade jag flera gånger under natten. Hjärtat bankade och slog. Jag kollade hjärtfrekvensen och den pendlade mellan väldigt lågt och väldigt högt. Det är jobbigt och ångestframkallande. Och så blir jag mer ledsen eftersom jag inte enbart känner mig så ensam, jag hatar den här jävla sjukdomen också.

I morse skulle jag lämna prover. Urinprov tog jag hemma. Så blev det frukost med Citrus. C-vitamin skulle jag undvika ett dygn innan proverna. Katten behövde jag inte undvika.

Det blev en extra promenad inledningsvis, alltså. Först gick jag till jobbet och startade datorn. Därefter gick kisset och jag genom fina, höstliga Kåbo till min husläkarmottagning.


Jag träffade bästa doktorn P,
som gör sin ST och tyvärr inte går att lista sig hos, men ändå. Receptionisten lovade att göra sitt bästa när jag behöver träffa honom. Därefter blev det provtagning. Jag passade på att fråga vilka prover som skulle tas och varför. Varför fick labbpersonalen inte svara på, men det kunde jag ju räkna ut själv – jag ska ju på ett längre läkarbesök på Sjukstugan i Backen nästa vecka. Besöket handlar bland annat om konverteringen av hjärtat. Det var en stor provtagning med många rör. Vid såna tillfällen underlättar det att jag äter blodförtunnande medicin, för då rinner blodet till snabbt.

 

Bitmoji Tofflan obegripligheter vid datorn

Produktiv dag på jobbet.

På jobbet fick jag träna på min flexibilitet. Först hetsade jag igenom två Zoommöten. I stället för att göra en intervju och skriva den artikeln, fick jag mejla över frågor och skriva texten senare i veckan. Jag bokade ett rum där jag kunde sitta avskilt och skriva en annan artikel i stället. Den kunde jag sen skicka på fakta- och citatkontroll. Efter några korrigeringar skickade jag den på översättning på eftermiddagen.

Under tiden hade det börjat snöa. Eller regna. Snöblandat regn…

Jag informerade min sambo om en likhet mellan en arbetskamrat och en karaktär i The Catch samt provtagningen i morse och fick tumme upp till svar på den senare.

Lunchen blev lätt och sedvanlig innan jag gick till nästa rum, som jag bokat, och skrev en timme till. Därefter hade jag dagens tredje möte, detta IRL.

Lunch med trekantsmackor yoghurt ägg o boken Quarter to midnight

Jobblunch med mackor, yoghurt, ägg och en läskig bok.


Det blev med andra ord en väldigt produktiv dag på jobbet
och ändå var jag borta på provtagning etc cirka en timme. Under eftermiddagen kände jag dock att hjärtfrekvensen höjts. Vid en koll låg jag på 121 innan jag gick hem och det är för högt. Kroppen signalerar att jag inte mår bra, troligen på grund av sömnbrist, stress och annat tjafs.

Anna hade köpt fisksoppa och valnötsbröd till kvällsmat och det var mäktigt, men som vanligt väldigt… gött.

Fisksoppa och mackor

Mäktigt men gött med fisksoppa och mackor.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag läsa och fundera. Det finns ett och annat att ta tag i. Jag har haft en avstämning idag. Efter det var det som om jag bestämde mig för att verkligen gör nåt. Kan andra borde jag också kunna. Och kan två (2) av varandra oberoende personer tycka att det finns konstigheter, borde det vara ”sant”. Man ska inte finna sig i saker och ting, samtidigt ska man välja sina strider. Strida tänker jag göra när hjärtat och jag är starkare. För om jag lägger nosen i vädret behöver jag ju inte kämpa mer, eller hur? En riktig soppa, kan man säga…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag eftermiddag och kväll den 27 oktober, lördagen den 28 oktober och söndag förmiddag den 29 oktober 2023: Helg med FEM

Jag publicerar inte anonyma kommenterar.



Kära dagbok…

På fredagseftermiddagen anlände vännen FEM per bil i alldeles lagom fikatid. Anna hann ta en slät kopp kaffe med oss, medan FEM och jag, och i synnerhet jag, mofsade i oss/mig rejält. Jag hade köpt kanelbullar och russintoppar från Butiken på hörnet. Anna sparade sitt fikabröd, FEM åt en av två och jag åt båda mina. Och det var inte slut med ätandet den här fredagen för min del…

Anna och FEM fikar i Salen

Gofika på Main Street med Anna och FEM.


FEM
gick till sitt hotell
för att checka in och vila en stund och Anna gick till jobbet. Själv avslutade jag min arbetsdag och arbetsvecka. Sen vilade jag lite och svidade om, för klockan 17 knackade FEM på ytterdörren igen. Vi besökte fyra affärer på gågatan (de låg intill varandra) innan vi slank in på Churchill Arms för middag.

Där fick vi bra bord och fin service som alltid. Vi åt burgare, det vill säga jag åt en kycklingversion som i princip var två filéer mellan bröd minus bacon. Det smakade så gott med London Pride att jag tog två öl. Jag åt upp allt utom det översta brödet på burgaren!!!


Vännen FEM
var trött efter en natt med dålig sömn
och därpå följande långkörning, jag var trött efter arbetsveckan, så det blev ingen långsittning på puben. FEM följde mig hem och gick sen till sitt hotellrum.

Jag och katterna softade och läste. Lucifer hjälpte mig med bokbytet. Jag bytte boken om en råttkung till en bok med 15 skräcknoveller på engelska, passande nog. Det är ju snart Halloween och på Main Street har förberedelserna för detta startat…


Anna
kom hem runt 21.30.
Vi kollade på Frost som höll på till midnatt. Och ja. Jag åt en halv choklad och cheddarbågar. Lätt illamående (!) stapplade jag i säng och somnade snabbt.

∼ ♦ ∼

Boken Quarter to midnight och morgonkaffe vid köksbordet

Morgonläsning vid köksbordet.

På lördagsmorgonen vaknade jag tidigt. FEM och jag hade kommit överens om att ses vid garaget vid tiotiden, så jag hade gott om tid till dusch, frukost och läsning. Fast… så värst hungrig var jag inte efter fredagens svullande, så det blev en skål fil med hemkokt äpplemos och hallonsylt (Annas, förstås!) och en halv banan samt kaffe. Anna hade semester idag och sov lite längre innan hon skulle iväg på sitt håll.


Vi hade kommit överens, FEM och jag,
att jag skulle köra till Thuns och hon eventuellt köra min bil hem. Jag körde tur och retur och är mycket stolt och nöjd att jag orkade. För mellan körningarna skulle det ju shoppas också. Nån ropade mitt namn inne på affären och bakom mig med en varuvagn stod fina M, min första chef på universitetet. Roligt att ses eftersom jag också mådde bättre än sist vi sågs tidigare i veckan.

Det mesta i min garderob är för stort. Mitt fokus låg på överdelar, typ skjortor och tröjor, samt underkläder. En skjorta, en tröja och ett trepack trosor kom jag hem med också, samt hygien, godis och en julklapp.

 

FEM fikar i Gamlis

FEM fikar i Gamlis.

Innan vi åkte till Main Street behövde vi dock tanka kaffe och macka på Odinsborg i Gamlis. I Gamlis var det springtävling och vi ojade oss över eländet. En fågel sket på min bilruta, så vi fick passera en mack och torka bort detta.

Main Street vilade vi och hängde över var sin bok. Jag körde två maskiner tvätt och vännen FEM gick till hotellrummet för att byta om före middagen.

Vi hade bestämt oss för att gå till TegelMenyn är inte så omfattande där, men det som finns är lagom stort portionsmässigt och gott. Dessutom luktar kläderna inte frityr och stekos som de tyvärr gör efter besök hos Churchill

Räkpasta på Tegel

Räkpastan på Tegel var god, servicen usel.

Tyvärr lämnade servicen på Tegel ett och annat att önska. Ägaren var inte där. I hans ställe skötte en yngre manlig förmåga som talade amerikansk engelska, mest med en lika manlig bargäst. Att det kom två kvinnliga gäster som ville äta middag upptäckte han först sedan en av dem själv skuttat efter menyer. Under de timmar vi var där besöktes puben mest av, vad det verkade som, barkillens kompisar, som alla också talade högljudd amerikansk engelska. Även barkillen var högljudd och hans kommenterar om vissa gäster, oss bland annat och ytterligare ett par andra, gjorde att jag förstod att vi inte var hans kompisar.

Maten var dock helt OK, jag åt räkpasta, FEM åt oxfilépasta. Men vi hade inte beställt pommes till maten, nåt som barkillen levererade… Och plockade bort (efter att FEM snott en pommes). Pommes till pasta liksom… Vem tänkte inte..?

Denna gråkalla lördagskväll skildes vi åt i hörnet S:t Persgatan – Storgatan och jag gick hem till katterna. Jag vattnade krukväxterna och pratade lite med dem (krukväxterna). När Anna kom hem såg vi Saknad, aldrig glömd och därefter en skräckfilm, The Others. Filmen var, sin ålder till trots (+20 år) riktigt läskig och speglade stämningen riktigt bra. Tur att det fanns choklad att gnaga på…

∼ ♦ ∼

På söndagsmorgonen vaknade jag 6.30, men igår var ju klockan 7.30 vid den tiden, så… Jag klev upp och tog medicin, sopade hallen och tömde kattpottorna. Inte kunde jag somna om efter det! Jag fixade kaffe och så läste jag fram till klockan nio. Det märks, förresten, att det börjar närma sig Halloween – både på mina medicinboxar och min litteratur…

Jag tog reda på gårdagens två maskiner rena och torra tvätt och la in det som inte skulle strykas. Sen rev jag fram strykbrädan och strök det som skulle strykas. Efter söndagsduschen åt jag frukost, men eftersom jag har ätit så mycket i helgen var jag inte särskilt hungrig. Det fick bli en macka med bredbar leverpastej. Jag blev tvungen att jobba en stund efter frukost.

Vännen FEM checkade ut från hotellet och kom på förmiddagsfika på Main Street. Anna hade familjekaka kvar från gårdagen så den fick jag bjuda FEM på. För egen del åt jag russintoppen jag köpte till Anna i fredags – som hon inte ätit upp utan hade erbjudit mig på en lapp i morse. FEM och jag pratade en liten stund och gjorde sen som när vi var små: läste ihop i tystnad.

Nu är jag ensam igen och idag kändes det väldigt ledsamt. Jag har gått i trappor och vinkat av FEM samt gått ner med sopor för att få lite motion. Diskmaskinen jobbar i köket och jag har också jobbat lite, det vill säga styrt om lite i kalendern för morgondagen. Jag har bestämt mig för att gå och lämna prov på husläkarmottagningen i morgon bitti, så är det gjort.

I morrn går vi in i veckan med både Halloween och Allhelgona… För min del innebär det en halv extra ledig dag (fredag).

Balkongutsikt lördag skymning 28 okt 2023

Halloween först, Allhelgona sen är på gång.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

The Others (2001)

Ett inlägg om en skräckfilm. Och nej. Jag publicerar inte anonyma kommenterar. Gör om och gör rätt.



The OthersIbland ska en bara ha lite tur när det gäller film. Ofta har jag inte tålamod att leta upp nåt bra att se. Många gånger har det blivit skräp. Men en lördagskväll strax före Halloween 2023 råkade jag på The Others (2001). Inte trodde jag att filmen hade +20 år på nacken.

Händelserna i filmen utspelar sig 1945. Grace  bor i stort hus ensam med sina två barn Anne och Nicholas. Barnen tål inte solljus och gardinerna måste vara fördragna. Graces man Charles är soldat och har inte återvänt från kriget. När filmen börjar har tjänstefolket gett sig av mitt i natten. Men så knackar tre nya på dörren – mrs Mills, mr Tuttle och Lydia – och erbjuder sina tjänster. Först blir barnen övertygade om att det spökar i huset, sen Grace

Det här är riktigt ruggigt. Spänningen byggs hela tiden upp. Som tittare blir jag galen på den retsamma Anne, men sen visar det sig ju att hon har rätt – det spökar verkligen i huset. Många skumma saker händer. Det stampas på övervåningen och mot slutet har nån tagit ner alla gardiner. Slutet i sig har en riktig twist som gör att den här skräckfilmen verkligen håller, trots sin ålder. Skådespeleriet är dessutom kanonbra.

Toffelomdömet blir det högsta för denna läskiga skräckis.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Råttkungen

Ett inlägg om den andra delen i Vanessa Frank-serien.



Pascal Engmans bok RåttkungenFör ett tag sen gjorde jag en ny författarbekantskap inom deckargenren, Pascal EngmanAnna har köpt hans två första böcker i serien om polisen Vanessa Frank. Jag passade förstås på att låna båda. Nu har jag läst även del två, Råttkungen. Första delen var en tegelsten, andra cirka 100 sidor kortare. Bättre eller sämre?

Flera olika ingångar är det även i den här boken. Bland annat hittas en ung kvinna och småbarnsmamma död i sin lägenhet i Täby. Kvinnan är knivhuggen över tjugo gånger. Vanessa Frank tar sig an utredningen och inser snart att det är nåt stort och viktigt som inte riktigt stämmer. Incels är ett digitalt nätverk som består av kvinnohatare. De involverade söker upprättelse från kvinnor som aldrig mött deras blickar. Detta innebär att många liv står på spel. Det kan vara allt från småbarnsmammor till unga journalister… Frågan är bara vilka i berättelsen som är med i Incels.

Som sist lyckas författaren knyta ihop alla ingångar och få till ett logiskt händelseförlopp och ett rafflande slut. Jag uppskattar mycket hans förmåga till karaktärsteckning, även av kvinnorna i boken. Det här är en oerhört spännande kriminalroman. Uppföljare till en lovordad bok brukar sällan hålla samma klass, men det tycker jag definitivt att den här gör. Såväl det språkliga som själva storyn håller hela vägen ut. Nu får vi jaga del tre!

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Vanessa Frank-serien:

  1. Eldslandet 
  2. Råttkungen (läs inlägget ovan!)
  3. Änkorna
  4. Kokain
  5. X
  6. Bestseller

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 26 oktober och fredagen den 27 oktober 2023: Mysigt sätter sina spår…

 



Kära dagbok…

Ostassiett kex vin och boken Råttkungen

Mysiga hemmakvällar med nåt gott att tugga på och dricka sätter sina spår.

Mysiga hemmakvällar, ja… De är verkligen mysiga, men… om de omfattar inmundigande av onyttigheter sätter de onekligen sina spår. Igår kväll hämtade jag Anna efter jobbet med bil eftersom det var sent, kallt och mörkt. Vi dukade fram var sin ostassiett och till den tog vi var sitt glas Copertino.

Det var ju inte så smart för min del eftersom det är fredag och vägning idag. Nåja, jag har gått ner så mycket i vikt att en viktuppgång på 1,4 kilo under en vecka är tillåtet. Fast mycket! Muskelmassan har ökat en hel procent, fettprocenten i kroppen har minskat lika mycket. Bentätheten ligger på samma nivå som förra fredagen. Vattenprocenten i kroppen låg åtta tiondelar högre och BMI har stigit fem tiondelar än för en vecka sen. Nu får jag kanske tänka mig för lite mer kring vad jag stoppar i mig. Fast jag börjar på måndag för nu är det ju helg och då tänker även jag unna mig.

∼ ♦ ∼

Termometern i köket visade runt två grader när jag kom upp i morse. Det var kolmörkt och katterna kisade med ögonen när jag tände lampor för att inte snubbla över dem eller nåt annat. De masade sig fram till sina matskålar där jag hade hällt upp fisk till Lucifer och biff till Citrus. Så tömde jag kattpottorna före dusch och veckans hårtvätt (ja, jag tvättar håret med schampo endast en gång i veckan!) samt min egen frukost. Sen behövde Lucifer och Citrus vila och de gör det som alltid med stil…

 

Bitmoji jag bär böcker

Jag publicerade lästips på vårt intranät i morse.

Vid jobbdatorn hade jag lite problem med det skyddade nätverket, men till sist fick jag liv i det och kunde publicera en text med lästips på vårt intranät. Vidare grejade jag lite med fjärrpublicering av texter på skärmar innanför skalet på jobbet. Det tar tid innan det slår igenom och detta skapar frustration och oro. Dessutom måste jag be nån arbetskamrat på plats att kolla hur det ser ut eftersom länken jag har till skärmen inte heller uppdateras i första taget. Nu löste sig allt, men ändå. En liten sak tar för lång tid. En kan undra hur publiceringen ska ske efter bytet av webbplattform om mindre än en månad. Ingen har sagt nåt om detta och själv vågar jag knappt andas om det.

Dagens två Zoommöten klarades av på en halvtimme under förmiddagen. Skönt! I eftermiddag anländer vännen FEM, så dessa rader skrev jag på förmiddagsrasten och lunchen. Jag tänker sluta tidigt idag och försöka orka äta middag med FEM på lokal framåt kvällningen. Hjärtfrekvensen/pulsen låg hyfsat i morse och om jag klarar av att inte stressa upp mig kanske jag klarar av ett besök utanför hemmet. Enda kruxet har varit magen som, så att säga, har levererat lite för ofta idag. FEM är ingen nattuggla och har dessutom en långkörning bakom sig, så gissningsvis är jag tillbaka på Main Street innan Anna har slutat jobba i kväll.

Wefie jag och FEM tillgjort glada

Jag och FEM i somras.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 25 oktober och torsdagen den 26 oktober 2023: Behöver mysiga hemmakvällar!

 



Kära dagbok…

BitmojiTofflan sopar

Minst en gång i veckan behöver vi dammsuga hemma.

Onsdagskvällen blev en riktigt mysig hemmakväll. Nu är jag inte ironisk. Faktiskt. Jag behöver mysiga hemmakvällar mer än nånsin nu när jag inte är kurant. Mina krav är inte så stora. Framför allt behöver jag lugnet eftersom jag har en tendens att bli hetsig och lätt uppstressad.

Jag är till exempel rätt ofta stressad över att det behöver dammsugas hemma minst en gång i veckan på grund av katthår och kattsand. Men kanske jag orkade ta en del och hinner senare. I kväll dammsög jag sovrummet, badrummet, Salen, katternas toalett och Bokrummet. Kanske Anna hinner och orkar ta kök, hall, matrum och gästtoaletten i morrn.

Igår efter kvällsmaten etc såg vi två intressanta TV-program på raken. Det ena var andra delen av en dokumentär och handlar om Tinderbedragaren – vars namn min sambo naturligtvis luskade ut via sin älskade mobil. Dokumentären består av totalt tre delar och den tredje går klockan 21 på TV4 i afton. Jag väntar med att se även den delen på TV4 Play tillsammans med Anna. Det andra programmet vi såg var första delen av fyra av brittiska psykologiska thrillern The Catch, även den på TV4 Play. Båda programmen var spännande, fast på olika sätt.

∼ ♦ ∼

Torsdagsmorgonen var mörk. Tänk att vi ska få tillbaka en timme i helgen, då blir morgonen ljusare, men kvällen mörkare. Jag gillar som bekant inte detta hattande med klockan hit och dit. Katterna lär stå utanför sovrumsdörren och skrika efter mat lika tidigt som vanligt, till exempel. I morse fick de vänta på frukost tills jag klev upp 6.15. Då serverade jag fisk, vilket inte passade lilla fröken (Citrus), som i stället fick kyckling. Lucifer sprang fram och tillbaka mellan matskålarna, överlycklig att det fanns två skålar med fiskmat till honom. Så var det ju inte tänkt, men så blev det. Våra katter är rätt bortskämda, ja. Smörgåsbord, snudd på.

 

Citrus på golvet vid skrivbordet

Övervakerskan Citrus på plats.

Jag satte mig för att jobba vid sjutiden. Då hade jag tömt kattpottorna också, förstås. Övervakerskan kom och ställde sig vid skrivbordet, så jag hade inget annat val. Det vill säga inget annat val än att jobba och ge henne godis från skrivbordslådan… Kolla den uppfordrande blicken!

På förmiddagen hade jag ett par möten och på eftermiddagen förberedde jag intervju, fotografering och artikel nummer fyra i serien jag skriver om pristagarna.

Däremellan tog jag en friskvårdspromenad för att köpa lunch och sen åt jag lite lunch också. Det känns inte helt OK att använda en del av friskvårdstimmen för att gå och handla, men jag hade inget val. Det fanns ingen qwarj hemma och det vill jag ha när jag lunchar på Main Street. Jag tog dock en omväg till Korgtassen, så själva promenaden blev totalt sett 30 minuter. Det var inget skönt promenadväder utan ruggigt och blåsigt.

 

Lax potatis sås tomater knäcke med kaviar och boken Råttkungen

Laxmiddag med Råttkungen.

Anna började jobba klockan 13 och ska fortsätta ända till 21.30. Hon åt därför middag på jobbet, medan jag fick äta laxen hon köpt igår på egen hand på kvällen. Eller egen hand och egen hand… litterärt sällskap och kattdito hade jag ju. Vissa föredrar människomat och kattgodis framför kattmat av lamm som serverades till aftonen.

Av maten fick jag energi nog att dammsuga en del av rummen i lägenheten – se ovan. Ett tag tänkte jag tvätta också, men nä, det fick vara nog.

Så telefonerade jag med vännen FEM om väder och sånt inför hennes bilresa hit i morrn. Vädret ser inte alltför lovande ut och det kan komma snö på söndag när hon ska åka hem. Idag var det dock en riktig höstdag. Medan jag dammsög i sovrummet tog jag en bild på den gula världen utanför i allén utanför med en liten svartklädd människa på stigen. Innanför fönstret tar jag åter en mysig hemmakväll.

Höst i allén gula löv svartklädd människa

Gul värld utanför sovrumsfönstret, mysig hemmakväll innanför.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

FN-dagens kväll och onsdagen den 25 oktober 2023: En Besvärlig Person med dåligt samvete

 



Kära dagbok…

Löv på trappsteg

Jag ville trappa upp lite, men det blev intet av det.

Tisdag kväll och jag mådde fint, onsdag morgon hemma, samma lika. Så gick jag till jobbet i morse och tog ut mig på vägen antagligen. Jag tog mig i alla fall till jobbet, men var yr, andfådd och mådde illa. Ont på vänster sida över hjärtat. Pulsen var normal, konstigt nog. Idag var det nätverksträff för kommunikatörer hela dan på jobbet och jag hade sett fram emot att delta. Jag fick avstå, det gick inte. Bröt ihop lite inför några arbetskamrater, men alla är så snälla och omtänksamma och säger åt mig att tänka på mig själv och hälsan först.

Min första enhetschef på universitetet, hon som anställde mig, kom förbi av en tillfällighet. Jag fick en stärkande kram av henne. Vilken chef gör så? Jag blir rörd och gråtmild och väldigt glad för människors omtanke. En arbetskamrat satte sig i skrivbordsstolen bredvid min och pratade en stund. Mina arbetskamrater har nog mer accepterat att jag är sjuk än jag själv. Jag är inte där än. Det blir sånt bakslag psykiskt också när jag efter en ganska bra vila i helgen och två bra arbetsdagar, som gjorde att jag nästan var redo för att trappa upp och öka tempot, blir jättedålig och måste avstå från evenemang, träffar etc. I stället satte jag mig vid datorn och gjorde en del småfix samt skrev. Att skriva ger mig andrum och kan få mig att glömma yrslar, tokskuttande hjärtan och rädslan att plötsligt och ohämmat bara börja kräkas.

Dessutom får jag dåligt samvete gentemot människor runt omkring mig. Känner mig som En Besvärlig Person. Kanske har några läst en bok om såna eller gått en kurs. På jobbet känner jag mig… omhuldad. Men jag blir så… besviken. På mig själv och min jävla kropp som inte orkar.

Konsten att hantera besvärliga personer

Nån kanske har gått en kurs..?


Mitt på dan försökte jag peta i mig lite lätt lunch.
Den som nån gång i livet har mått illa vet hur lätt det är – NOT! – att äta när en mår illa. Och efter jag hade ätit min macka och yoghurt och ägget i Råttkungens sällskap fick jag rusa in på toa. Inte konstigt att jag går ner i vikt, för vissa dar får jag inte i mig tillräckligt med näring och det jag behöver. Andra dar får jag i mig bra – och även mindre bra – ätbara ting. Ibland är det smickrande att få höra att jag ser så pigg och fin ut, att jag har gått ner i vikt. Men jag får också höra att jag ska köpa mig ett nytt gäng kläder för allt är för stort. Och ja. Jag vet. I rätt många av mina kläder ser jag ut som en clown, det tycker jag själv. Men varför är det så viktigt för andra att kommentera mitt utseende när jag inte frågar efter det? Tänk!

Jobblunch med boken Råttkungen

Utseendet på min jobblunch som jag intog i Råttkungens sällskap.


Efter lunch såg jag att det föll några glesa snöflingor utanför…
Hoppas att de håller sig just glesa och att det inte blir nåt vitt täcke på marken än på länge. Det blev inte så mycket mer och jag fortsatte att jobba med diverse. Bland annat påbörjade jag en ny artikel. I morrn och på fredag blir det jobb hemifrån. Det tycker kroppen till den här besvärliga personen känns bra. Anna jobbar kvällar då och på fredag kommer vännen FEM. Det ska bli så roligt!!!

∼ ♦ ∼

Böckerna The writing retreat och Råttkungen

Bokbyte igår från en sorts spökhistoria till andra delen i en deckarserie.

Som synes på lunchbilden ovan blev det bokbyte igår. Jag läste ut en riktigt bra debutthriller med litterära förtecken tillika nästan en spökhistoria. Sen grabbade jag tag i den andra delen i deckarserien om Vanessa Frank, den som Anna har börjat köpa och läsa – och jag lånar av henne. Inte tyckte jag att jag läste så mycket igår kväll, men det jag läste då och till frukosten i morse var nästan 70 sidor, det vill säga 16 procent av boken, enligt Goodreads.

 

Mer läsning blir det i kväll och inte så mycket hushållsarbete. Diskmaskinen lämnade jag till Anna, som var ledig, att plocka ur under dagen. Hon tog sig också till Slottet på dan för att göra diverse och har monterat ner en möbel som ska kastas på återvinningen. Jag har tagit reda på gårdagens rena och torra tvätt. På vägen hem från Slottet köpte Anna med sig räkstubbe. Det blev vår kvällsmat tillsammans med var sitt glas vitt vin. Jag åt långsamt för att magen inte skulle reagera framåt eller bakåt.

Räkstubbe och ett glas vitt

Räkstubbe och vitt vin till kvällsmat.

∼ ♦ ∼

Och ja. Det var FN-dagen igår. Det var därför det flaggades på bussar och på Uppsala slott där till exempel Dag Hammarskjöld växte upp. Bilden på Uppsala slott i från igår i repris här nedan. Det syns inte, men på den låga delen av slottstaket, där vi knatade omkring förra året vid ungefär den här tiden, sitter en flaggstång och svenska flaggan var hissad.

Slottet från Urbans rum

Uppsalas rosa slott där Dag Hammarskjöld växte upp.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

The writing retreat

Ett inlägg om en thriller med bokliga förtecken.



Julia Bartz bok The writing retreatEn lördag i oktober 2023 slank jag in på English BookshopSom så ofta hittade jag ingen av böckerna på min inköpslista. Men den här gången kom jag ändå inte ut lottlös. Två böcker följde med hem. Den första, Julia Bartzs bok The writing retreat, har jag alldeles precis läst ut och slagit ihop pärmarna på. Författaren blev en ny bekantskap.

Det här är en thriller med bokliga förtecken. Boken handlar om fem kvinnor som får komma på en månadslång skrivretreat hos den kända skräckförfattaren Roza Vallo. Alex är en av de fem. Som kämpande författare med svår skrivkramp är hon förstås exalterad över möjligheten. Uppgiften kvinnorna får är att skriva en hel roman från början till slut. Den som skriver den bästa boken för ett utgivningskontrakt som ska ge en sjusiffrig inkomst. Det är förstås Alex dröm som hon nu känner att hon är nära att uppnå. Men sen upptäcker hon att inget är sant. Kvinnorna dör, en efter en, vettskrämda, instängda och insnöade. Alex måste avsluta sin roman för att rädda sig.

Författaren bygger skickligt upp en läskig stämning. Roza är i mina ögon lynnig och obehaglig, svår att få grepp om. Kvinnorna är osäkra, söker sig till varandra, skapar relationer och band. Frågan är vem/vilka de kan lita på. Det blir en riktig studie i mänsklig psykologi samtidigt som det är en sorts modern spökhistoria. Var och en av karaktärerna skildras stilsäkert och jag som läsare kan skapa mina egna bilder och uppfattningar om dem. Två av kvinnorna känner varandra sen tidigare. De har gått från att vara bästa vänner till att vara riktiga ovänner. Ovänskapen mellan dessa två är en viktig ingrediens i berättelsen. Det är en hel del sex i boken, vilket givetvis gör att pryda jag rodnar. Vidare är det flera HBTQ-teman, eller snarare med betoning på L.

Boken är välskriven med många finurliga ordvändningar, men själva berättelsen är också annorlunda. Detta till trots är boken inte svår att läsa på originalspråket, amerikansk engelska. Jag tycker att det här är en riktigt ruggig bok som passar utmärkt att läsa när det börjar bli kallt och mörkt.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer