Kära dagbok…
Mysiga hemmakvällar, ja… De är verkligen mysiga, men… om de omfattar inmundigande av onyttigheter sätter de onekligen sina spår. Igår kväll hämtade jag Anna efter jobbet med bil eftersom det var sent, kallt och mörkt. Vi dukade fram var sin ostassiett och till den tog vi var sitt glas Copertino.
Det var ju inte så smart för min del eftersom det är fredag och vägning idag. Nåja, jag har gått ner så mycket i vikt att en viktuppgång på 1,4 kilo under en vecka är tillåtet. Fast mycket! Muskelmassan har ökat en hel procent, fettprocenten i kroppen har minskat lika mycket. Bentätheten ligger på samma nivå som förra fredagen. Vattenprocenten i kroppen låg åtta tiondelar högre och BMI har stigit fem tiondelar än för en vecka sen. Nu får jag kanske tänka mig för lite mer kring vad jag stoppar i mig. Fast jag börjar på måndag för nu är det ju helg och då tänker även jag unna mig.
∼ ♦ ∼
Termometern i köket visade runt två grader när jag kom upp i morse. Det var kolmörkt och katterna kisade med ögonen när jag tände lampor för att inte snubbla över dem eller nåt annat. De masade sig fram till sina matskålar där jag hade hällt upp fisk till Lucifer och biff till Citrus. Så tömde jag kattpottorna före dusch och veckans hårtvätt (ja, jag tvättar håret med schampo endast en gång i veckan!) samt min egen frukost. Sen behövde Lucifer och Citrus vila och de gör det som alltid med stil…
Vid jobbdatorn hade jag lite problem med det skyddade nätverket, men till sist fick jag liv i det och kunde publicera en text med lästips på vårt intranät. Vidare grejade jag lite med fjärrpublicering av texter på skärmar innanför skalet på jobbet. Det tar tid innan det slår igenom och detta skapar frustration och oro. Dessutom måste jag be nån arbetskamrat på plats att kolla hur det ser ut eftersom länken jag har till skärmen inte heller uppdateras i första taget. Nu löste sig allt, men ändå. En liten sak tar för lång tid. En kan undra hur publiceringen ska ske efter bytet av webbplattform om mindre än en månad. Ingen har sagt nåt om detta och själv vågar jag knappt andas om det.
Dagens två Zoommöten klarades av på en halvtimme under förmiddagen. Skönt! I eftermiddag anländer vännen FEM, så dessa rader skrev jag på förmiddagsrasten och lunchen. Jag tänker sluta tidigt idag och försöka orka äta middag med FEM på lokal framåt kvällningen. Hjärtfrekvensen/pulsen låg hyfsat i morse och om jag klarar av att inte stressa upp mig kanske jag klarar av ett besök utanför hemmet. Enda kruxet har varit magen som, så att säga, har levererat lite för ofta idag. FEM är ingen nattuggla och har dessutom en långkörning bakom sig, så gissningsvis är jag tillbaka på Main Street innan Anna har slutat jobba i kväll.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.