OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Fredagskvällen bjöd på bra TV-program. Jag blev förvånad. Först såg jag en intressant dokumentär om Maria Lang. Kul att se ett antal bekanta ansikten och höra ägarna till nunorna berätta om den excentriska författaren. Lite sorgligt att se bilder från deckarfestivalen i Nora dit jag gärna hade åkt i år. Men se då var jag mitt uppe i en separation och flytt. Nästa braiga program var Tyst vittne. Där har nu karaktären Sam gjort entré igen. Det var första avsnittet av säsong 25 som gick på SvT igår. Samtliga delar av tjugofemte säsongen finns på SvT Play liksom även de två första ur säsong 26. Hurra! Sommaren är räddad! (Jag kan inte leva på Morden i Midsomer, böcker och chianti enbart.)
∼ ♦ ∼
Igår kväll gick jag och la mig innan det hade blivit lördag. Jag var trött. Jag känner mig jättetrött. Så trött att jag glömde rapportera gårdagens vägning, kanske. Eller också beror viktuppgången på två (2) kilo sen förra fredagen på att jag äter skräp och då blir hjärnan därefter. Men nu får det vara så, hålla igen eller snarare äta vettigare kan jag göra i höst när jag jobbar. Det är mycket lättare då.
Lördagsstart.
Jag vaknade ändå för medicinintag och kunde sen sova fram till dess att klockan var över åtta. Då blev det kaffe på sängen i lördagsmuggen och nån timmes läsning. Jag har faktiskt bara 50 sidor kvar i den svarta franska thrillern. Nån brist på böcker att läsa har jag inte och det är tur så mycket som jag läser just nu. Jag rev fram några tänkbara titlar. En lyrikbok ska jag recensera i augusti. Den och en samling noveller fick jag en fredag av författaren, men idag såg jag att förlaget inte har lagt in böckerna på Goodreads. Och det är ett krav jag har när författare och förlag vill att jag ska läsa, tycka och skriva om deras böcker. Att förlag lägger ut böcker åt sina författare där innebär också gratis marknadsföring – det är där alla boktokar finns. (Och marknadsföring är inget recensenter ska ägna sig åt, de ska ju bara tycka.) Jag meddelade författaren som skulle vidtala förlaget. I stället har jag valt som nästa bok att läsa en deckare som jag fick i midsomras av vännen FEM.
En av mina många högar med böcker som inte är lästa. Den understa boken håller jag på med.
Vad ska vi göra idag?
Det var skumt väder igår, med skyfall och sol, varmt och kvavt. Idag var det först bara soligt och varmt, sen blev det mulet och varmt. Jag hade kunnat göra ett nytt försök att åka till Ulva, men jag hade tappat lust och ork. Väderappen sa att det skulle regna under lördagen också, eller i kväll, snarare. Vidare tycks det regna av och till de kommande dagarna, särskilt mycket ska det komma på onsdag morgon när jag ska gå upp till Sjukstugan i Backen. Typat… Jag har ju svårt att hålla ett paraply i mina dåliga händer, så regnar det mycket får jag ta Tältet, som jag kallar min regnjacka.
Under frukosten funderade jag och familjen* på dagens aktiviteter. Jag behövde ut och röra på mig, men hade ingen lust att hamna i ett ösregn. Dessutom behövde jag handla. Jag hade ett par ärenden. Det hela slutade med att jag gick cirka 5 500 steg (ja, vänster häl gör skitont, men ryggen är tacksam), köpte ett nytt mobilfodral (jag köpte ett brunt, färgen jag verkar vara helt inne på) och handlade lördagsgodis och ingredienser till kvällens middag. Jag skulle nämligen laga mat. Ja, du läste rätt, kära dagbok.
Till protokollet vill jag föra att mitt gamla mobilfodral var trasigt. Dessutom provade jag en snygg skjorta (åt det gråbruna hållet). Den var för stor. När jag gick ner en storlek var den för trång. Jag hängde tillbaka.
Allt ätbart jag behövde fanns på Korgtassen, så efter handlingen där gick jag hem och fikade.
Eftermiddagsfika med Rosy & John.
Jag försöker ha en aktivitet utanför hemmet varje dag. Den ska omfatta
- att jag rör på mig
- att jag har ett mål
- att jag helst umgås med nån.
Idag blev det check på ettan och tvåan. Det får räcka. I morrn borde det bli check på alla tre. Då ska jag promenera ner på stan och träffa nån för en söndagsfika. På måndag blir det också check på allt. Då ska jag ut och handla för att jag får en fikagäst hemma på eftermiddagen. På tisdag ska jag visserligen ut på morgonen, men jag tar bilen till provtagningen, mitt mål. På tisdag eftermiddag ska jag umgås med min personliga bankman. På onsdag… tja, då ska jag röra på mig genom att gå upp till sjukhuset, målet är att få bra rytm på hjärtat och umgås ska jag göra med vårdpersonal (undersköterska, kardiolog och anestesiolog) samt vännen Mimmi som hämtar och skjutsar hem mig.
Men… åter till dagens middag. Jag gissar att du är väldigt nyfiken på vad jag ska laga, kära dagbok..? När jag flyttade till Saint Ollie bestämde jag att jag skulle bli bättre på matlagning och laga en ny rätt en gång i månaden. Jag rev ut och sparade ett (1) recept. Det var det jag skulle följa i kväll. Resultatet skulle bli… sparrisfrittata, en vegetarisk rätt.
Så här skulle sparrisfrittatan bli enligt Buffé.
Inte massor av konstiga ingredienser, inte för krångligt (bra recept!) och en rätt som till stor del skötte sig själv i ugnen. Så här blev mitt resultat i verkligheten och utan filter:
Så här blev min sparrisfrittata – utan filter.
Hur det smakade? Tja… Jag tog en rejäl portion, men det är mer än hälften kvar. Det var lite smaklöst, men jag blev mätt. Recept och ett fetare omdöme kommer i ett separat inlägg!
Egengjord sparrisfrittata till lördagsmiddag.
∼ ♦ ∼
I kväll vilar jag ut efter promenad och matlagning. Det är en ny irländsk kriminalserie som börjar i kväll klockan 21, Blackshore: Anmäld försvunnen. Totalt visar SvT 1 sex avsnitt, två av dem ligger redan på SvT Play.
∼ ♦ ∼
*min familj = Hopptimisten och min bok på gång
Livet är kort.
Serien om Linköpings-polisen Malin Fors har jag läst och gillat från början. Dess författare, 
En författare som skriver riktigt bra kriminalromaner med en psykologisk touch är 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 