OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Jag har en tro…
Jag har en tro. Men min tro är min och det är inget jag vill pådyvla nån annan. Var och en ska ha sin egen, tycker jag. Däremot kan jag inte låta bli att påminna dig, kära dagbok, och omvärlden om varför vi firar jul. För ursprungligen har inget med tomtar, julklappar och frosserier i fet mat att göra. Möjligen har såna influenser varit nödvändiga här uppe i den mörka Nord, men originalskälet är att Jesus föddes. Guds son, enligt kristendomen. Tro vad du vill.
Teodicéproblemet ligger nära till hands att ta upp som motargument mot tro. Jag skulle så gärna… Säg så här. Om jag fick skicka ut ett enda budskap och önska mig en enda klapp till jul så skulle det vara:
Lägg ner alla vapen och allt skit som pågår där ute. Håll sams!
Det där sista var en arbetskamrat till mig som via prästen skickade med oss som var på hennes begravning. Jag vet inte hur det gick för de andra, men för mig har det gått… sisådär. Det är svårt att hålla sams. Människor är olika. Och bara en sån sak som tro skiljer sig åt.
Så för att visa på hur olik jag är – och skoja till den här lite tunga inledningen – vill jag skicka med en bild på min julkrubba. Kan du, kära dagbok, se vad som… inte är riktigt som det ska vara? Du kanske kan… förstora bilden och räkna lite.
Nåt som ser annorlunda ut jämfört med andra julkrubbor???
∼ ♦ ∼
Jag har gjort en lista med hemmaaktiviteter för att hålla mig sysselsatt under ledigheten.
Kvart i sex gick mobillarmet i morse. Jag stängde av det – och stängde av det helt för tre veckor och lite till framöver. För idag är det sista dan det här året som jag jobbar. Nästa år börjar jag inte jobba förrän den 13 januari. Eoner av tid… Vad ska jag göra med den? Var lugn. Jag har gjort en lista. Och den omfattar inte kontakt med alla som säger att vi ska höras och ses nån gång. Jag stänger av folk och fokuserar på aktiviteter i stället. Och det är mest hemmaaktiviteter som jag har listat. I ett hem finns ju alltid saker som behöver göras och som en inte orkar fixa när en jobbar. På min lista står bland annat en del småfix bland böckerna i arbetsrummet och i garderoberna. Inga stora saker, bara saker som behöver göras och som kan hålla mig sysselsatt en stund.
Min fredag inledde jag emellertid som en vanlig arbetsdag. Dusch och frukost. I morse rev jag ur lakanen för att bädda rent. Tvättmaskinen fick tvätta lakan. Jag läste som vanligt till frukosten. Igår trodde jag nog att jag skulle läsa ut Flickoffret, men jag var för trött. (Dessutom såg jag fjärde och sista delen av Det svenska styckmordet på SvT Play och blev alldeles tagen…) Men i morse var det inte många sidor kvar i boken…
Fredagsfrukost med Hopptimisten och Flickoffret.
Sen satte jag mig vid jobbdatorn. Idag skulle jag förbereda januariintervjun, men jag skulle också ”städa” bland filer och bokningar och en och annan flextidsrapport. Typ sån administration som jag har prioriterat ner för att jag inte har orkat med.
Efter ovanstående jobb och två möten tog jag förmiddagsfika. När en är hemma kan en få kakor till. Idag blev det pepparkakor. Och eftersom jag hade 20 sidor kvar i boken passade jag på att läsa ut den. Nu ska jag läsa ytterligare en bok jag har lånat av Anna. Lustigt nog gick bokbytet från en offrad flicka till änkor. Även den boken gav jag till Anna i julklapp förra året.
Rödrutigt flanell i bädden.
Efter fika och bokbyte fortsatte jag att knacka ner en ramartikel och frågor till januariintervjun. Micropauser blev att hänga tvätt och att bädda. I bädden ligger nu Nallisen och väntar på mig mellan rödrutiga flanellakan. Det var ett lakanset Anna och jag köpte. Anna var inte så förtjust i det, men det var jag och jag är tacksam för att jag fick ta det.
På lunchen noterade jag att det hade snöat lite. Jag tog en rask promenad till Korgtassen för att köpa middagsmat. På hemvägen började det snöa igen – som faaan.
Postboxen var full av post, bland annat ett registerutdrag av mina läkemedelskostnader för året. Trots att jag hade frikort till början av oktober har jag betalat över 2000 spänn. Dessa pengar – eller del av – ska jag nu försöka få tillbaka från arbetsgivaren via ett av dess krångliga system.
Då var det lite roligare med de tre julkorten jag fick. Samtidigt… jag har inte skickat ett enda i år heller – har ju ingen lust med julen. Men det var fina kort och jag blev rörd av dem alla tre. Vilka de var ifrån säger jag inte, jag bara visar korten här. Tack till avsändarna!
Så blev det dags för en snabb lunch. Jag skippade ägg idag och gjorde bara mackor och varma koppen sparrissoppa. Jag hade precis tänt ljusen när solen tittade fram! Förvåningen var stor.
Hemmalunch med Hopptimisten och Änkorna.
Jag hade precis satt mig för att jobba igen när jag fick sms om att jag hade ett paket nere i postbpoxen. Varför Bokus envisas med att skriva ”Leave at door” när paketen från dem i nio fall av tio lämnas i postboxen på entréplanet fattar jag inte. Sluta med falska budskap! Dessutom var paketet trasigt, nåt som gärna händer när det trycks in i en postbox. Innehållet gladde mig dock. Låt oss säga att det blir mina hårda julklappar till mig själv, böckerna Lova mig tystnad, Glaset mellan dem och I mörkret.
Redan två saker avbockade på ledighetens att göra-lista och ledigheten har bara börjat.
Strax efter klockan 15 loggade jag ut från jobbet. Jag fixade en trasig adventsljusstake, dock inte den som stod i sovrummet. Vidare kollade ledighetens att göra-lista och kunde bocka av en andra grej som hade med böcker att göra. Sånt prioriterar jag! Annars har jag ju eoner av tid att fixa det som står på min lista. Inte bråttom alls. Men… putsa kandelabrarna var sånt mina föräldrar gjorde tillsammans inför varje jul. Tänk om det fanns nån som ville dela den sysslan med mig. Det är inte arbetet i sig som är jobbigt, det jobbiga är… ensamheten…
Efter en stunds vila började det knorra i magen. Det blev dags att äta. Jag hade gotländsk fisksoppa kvar från igår och inledde med den. Därefter blev det en något mindre bit än vanligt av smörgåstårta. Till soppan hällde jag upp ett halvt glas italienskt vitt, till smörgåstårtan tyskt riesling (länken går till en tidigare årgång, 2021 och i kväll drack jag ett glas 2023 – mycket gott!).
Såväl soppa som smörgåstårta var från Korgtassen. Jag har bestämt att gå dit på söndag och handla fler sillinläggningar, gubbröra samt eventuellt Janssons frestelse, för såväl delidisken som fiskdisken har extra öppet och de har så goda grejor där.
∼ ♦ ∼
Men det är fortfarande bara fredag kväll och min långledighet är endast några timmar ung. I kväll ska jag vila på soffan och läsa, men i morrn behöver jag städa. Det blir en promenad då också trots att det ska snöa.
Och kan du inte lösa bildgåtan ovan (den med krubban),
serverar jag lösningen på en blogg nära dig i morrn.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Jag har börjat låna en del böcker av Anna nu när vi inte längre delar bibliotek, så att säga. En brittisk pocketdeckare som jag hittade i hennes hyllor var 
Det händer ibland – inte så ofta längre – att jag läser böcker i tjänsten. I januari 2025 ska jag intervjua ett par av författarna, 
Böcker ger jag gärna bort i present och till jul. Förra året gav jag bort den åttonde delen i en riktigt bra kriminalserie av 
Gå till Toffelprofilen
