OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, oktober är en ond månad…

Kyld vetekudde är bättre än värmd.

Man ska vara försiktig när det gäller vad man önskar sig. Jag är en sån som vill dö snabbt. Nog känner jag mig understundom döende, fast… det här är en utdragen, plågsam död. Jag har ont hela jävla tiden. Nya medicinen hjälper inte dugg. Jag har gjort uppehåll med Voltarengelen, men i morse, när jag trots vila och medicin hade jätteont, drog jag på en sträng. Det kan ju inte skada. Vidare testade jag kyld vetekudde igår kväll. Det var bättre! Då orkade jag sitta i fåtöljen och läsa och knäet gjorde bara lite ont. Tyvärr är en iskall vetekudde inte skön att ha i sängen under täcket. Då gäller det att försöka somna och sova ändå. Nätterna är sisådär. Jag vaknar väl då och då för att benet gör ont.

∼ ♦ ∼

Fredagsförmiddag med spännande bok, vippa och Stora A i örat

Grå horisont är riktigt spännande och jag kunde glömma smärtan en stund.

Det går inte att rusa upp ur sängen, men samtidigt kräver magen en viss brådska. Den är dock lite bättre idag. Jag tror att det var smart att dela på soppan igår och äta hälften mitt på dan och resten på kvällen. Kaffe klarar jag mig inte utan, så jag försökte njuta av det tillsammans med Grå horisont i sängen i morse, efter medicinintaget. Boken är riktigt spännande, den började läskigt och bra. Då kan jag också glömma smärtan en stund.

Men jag kan inte ligga i sängen hela tiden. Jag ska röra på mig lite grann. Här hemma passade det bra att gå med dammvippan på förmiddagen. Det gör ont som fan att gå, fast jag blir stelare ju längre jag är still också. Dagens plan och mål var faktiskt att gå ner till tunnelbygget och fota samt köpa Noisette hos Butiken på hörnet.

Jag hade precis hängt in vippan i städskåpet och startat datorn för att läsa nyheter när Stora A ringde. Vi pratade länge. Det är så gott att inte vara bortglömd av sina arbetskamrater. Vidare hade Stora A publicerat min historiska studentpromenadartikel på våra tre centrala webbplatser. Jag hade bara förberett den internt, så det är lite mickel med resten, men nu ligger den även externt och på studentwebben. Sån hjälpsam arbetskamrat!

∼ ♦ ∼

Envis så hon spyr

Idag åt jag filfrukost med de sista jordgubbarna (?), blåbär och banan. Jag satt vid ett soligt köksbord och det kändes nästan som en sommardag.

Fredagsfrukost med de sista (?) jordgubbarna, blåbär och banan i filen. Hopptisarna och Grå horisont var på plats på mitt soliga köksbord också.

Jorå, ut skulle jag, men först… Jag slet fram dammsugaren. Jag mår fan bara sämre av att se alla smulor och dammråttor. Och, som sagt, jag ska ju gå lite grann här hemma. Det tog sin lilla tid, med ett antal avbrott för att vila och spy. Jag har väl sagt att jag är envis så jag spyr? När hemmet väl var dammsuget kändes det bättre även om det inte är skinande rent. Mycket elände syns i solen. Men för min del fick det vara bra med detta. Jag tog en dusch, klädde mig och gjorde mig redo för att tanka ljus utomhus, fota och köpa Noisette. Det är två kvarter, inte ett, dit…

∼ ♦ ∼

Klara, färdiga, aj fan

Genomsvett stapplade jag iväg. Det är en sak att gå inomhus, en annan att gå utomhus. Jag kunde knappt gå där ute. Högerbenet ville inte vara med. Men jag kom ner till tunnelbygget och tog mina tre bilder. Det slog mig då att jag är ganska säker på att jag aldrig lär gå där när det är färdigt. Ska livet vara så här fyllt av smärta då hittar jag ett sätt att avsluta det på.

Tunnelbygget på S:t Olofsgatan från höger sida…

…från vänster sida…

…och rakt framifrån.

Vidare tog jag mig nästan inte upp för de få trappstegen in till Butiken på hörnet, men jag klarade det också. Trevliga Åsa sopade manegen när jag anlände. I morrn reser hon… Det är henne så väl unt med tanke på att hon inte hade nån sommarsemester. Jag köpte mina två Noisette, men eftersom det är kanelbullens dag på söndag blev det en sån bulle också.

Två Noisette och en kanelbulle lyckades jag bära hem idag.

Fast kanelbullens dag firade jag i eftermiddags i stället. Jag hade mycket ont när jag kom tillbaka från promenaden och försökte vila på min ”dagbädd” medan jag körde en maskin tvätt. Det var omöjligt att hitta nån skön och avslappnande ställning för benet. När tvätten sen var klar hängde jag den sittande på ”dagbädden”. Och när jag var färdig behövde jag en belöning. Det fick bli kanelbullen och kaffe och en stunds läsning. Jag satt då med en iskall vetekudde på knäet och det lindrade lite.

Jag firade Kanelbullens dag ett par dar för tidigt.

På seneftermiddagen hörde min kompis i norr av sig – jo, jag har alltså kompisar fast inte här – och vi telefonerade nästan en timme. Idag har jag fått prata massor. Det är så gott, så gott att människor bryr sig!

∼ ♦ ∼

Oktoberkväll

Det har blivit kväll i oktober. Solen har försvunnit och himlen mörknar. Till middag serverade jag mig en bit smörgåstårta som jag stolt har burit hem från Korgtassen för egen maskin. Kan själv. I glaset GW:s riesling.

Korgtassen har gjort, jag har burit hem.

Några större planer för vare sig kväll eller helg finns inte. Den kylda vetekudden dämpade smärtan lite och jag njuter av det. Den är på kylning igen till kvällen. Njuter av att slippa städa i morgon gör jag också. Jag ska verkligen ta det lugnt. Och om jag går ut blir det bara runt kvarteret, som doktorn sa. Inte slita mer i nån trasig krage. Inte heller önska mig… vad som helst.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Bara två samtal från försäljare idag och dem besvarade jag inte, bara blockade. Däremot har några börjat mejla i stället, men dessa mejl har gått direkt i skräpmappen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.