OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, jag trodde att jag skulle må lite bättre…
Jag hade fel. Igår efter läkarbesöket var jag trött och vilade typ resten av eftermiddagen. Sen masade jag mig iväg för att handla, hämta ut medicin och hämta paket. Hemkommen pajade magen. Jag kunde inte äta den goda fisksoppan jag hade köpt. Tre havrekex fick jag i mig senare på kvällen. Det var allt. Tog mina kvällsmediciner. Fick ett efterlängtat sms från en annan sjukling. Satt i fåtöljen med varm vetekudde på knäet till dess att jag inte orkade sitta längre. Klockan var väl runt 21 när jag gick och la mig. I morse vaknade jag vid femtiden och fick rusa (nåja, försök rusa när du har problem att gå…) på toa. Knäet gjorde fruktansvärt ont. Och gör. Det är stelare än igår, det värker långt ner på smalbenet och upp i ljumsken. Jag vill fan bara dö…
Låt mig dö.
∼ ♦ ∼
Inte kreativ, ingen njutning
Ett försök att glömma smärtan en stund. Ingen njutning alls…
Jag är rätt bra på att ta mig i kragen, trots allt gnäll. Men nu har jag tagit mig i kragen så att den har gått sönder. Kom bara inte och säg att jag inte har försökt. Vid sjutiden tog jag mina morgonmediciner. Den nya medicinen har hittills inte gjort nån nytta. Det var tredje gången jag tog den i morse. Jag gick upp på toa, givetvis, men satte också på kaffe. Vetekudden slängde jag in i frysen för att testa och kall kudde är bättre än varm. Varm gjorde värken värre, tycker jag. Jag försökte glömma smärtan en stund genom att läsa Lev kreativt och njuta av kaffe på sängen. Kände mig allt annat än kreativ och njöt inte alls. Tyckte bara att det var skönt att inte behöva stappla iväg till jobbet. Medtagen rent allmänt, ingen feber men frusen, värk och stel och grinfärdig med en mage som jag klarat mig utan.
∼ ♦ ∼
Sorgens månad är inledd
Sorgens månad är inledd och Nina Hemmingsson-kalendern refererar till en mamma.
Det är den första oktober idag och sorgens månad är därmed inledd. Jag skrev för några dar sen att jag hoppas få dö i oktober precis som mamma. Det känns just nu väldigt troligt. Märkligt nog när jag vände blad i kalendern av Nina Hemmingsson i köket illustreras oktober av en teckning som refererade just till en mamma. Men den här bilden känns som om den föreställer mig. Jag jobbar och sliter för att klara tillvaron, men fan… snart ger jag upp. Jag kanske dör om jag bara lägger mig ner och skiter i allt. Först var mamma den som höll mig från såna tankar, sen dog hon. Därefter blev det Anna, tills hon lämnade mig. Nu finns ingen. Min mammavikarie är jättesjuk. Anna hörde av sig per sms igår också. Men jag kan inte be nån av dem hålla mig i handen den här gången. Min vän i södern finns där långt borta, F får mig att skratta i chatten och en (1) arbetskamrat har hört av sig. Man håller inte kompisar och kollegor i handen, men jag är väldigt tacksam att de bryr sig.
∼ ♦ ∼
Glömma smärtan en stund
Recensionen för Hämndoffer var tack och lov tidsinställd i morse.
Att skriva får mig att glömma smärtan lite grann. Men jag kan inte sitta för länge, då förvärras det onda. I morse hade jag tack och lov tidsinställt inlägget med min recension av Hämndoffer. Jag hade inte orkat fixa det idag. Däremot fick jag givetvis fixa puffarna här och var, men det gjorde jag betydligt senare.
När jag väl kom upp ur sängen var dagens första mål att försöka äta nånting. Jag har gått ner ett par kilo, men det är inget som märks. Läkarna tycker att jag väger för mycket, men sätt då för fan ut den där jävla betablockaden så att min kropp kan få igång ämnesomsättningen! Fisksoppan tänkte jag dela upp så jag äter halva till lunch och halva till middag. Givetvis provade jag med snäll frukost först, fil med bär. Det gick bra. och jag kände mig genast lite starkare.
Övriga planer för dan var att duscha och gå och posta brevet om gravrätten för graven i Norrköping. (Detta föranledde att jag ville kolla gravrätten för graven i Motala. Den gäller till 2042.) Jag måste försöka. Försöka gå. Jag skulle ju gå hemma och typ ett kvarter. Och tar jag mig till brevlådan i Kvarnen klarar jag av att köpa en bit smörgåstårta på Korgtassen till i morgon. I eftermiddag ska jag vila och ringa en kompis. To be continued…
∼ ♦ ∼
Det här är vad jag klarade idag:
- åt frukost
- duschade (ingen bild!)
- kollade gravrätten för Motalagraven
- gick en kort promenad
- postade brevet om gravrätten till Norrköpingsgraven
- köpte en bit smörgåstårta till i morrn och lite till
- åt halva burken gotländsk fisksoppa med ett par bitar vitlöksbaguette till lunch vid 13.30
- ringde en kompis (ingen bild!)
- läste äntligen ut Lev kreativt och bytte till en sprajtans ny spänningsroman som landade i min postbox i måndags
- chattade och skrattade med F i Skostaden (fick känna mig normal en liten stund)
- åt resten av fisksoppan och vitlöksbaguetten till middag
- drack mjölk till soppan och den stygga medicinen, inte vin
Nu ska jag läsa, sätta upp onda benet och lägga en kall vetekudde runt knäet. Det testade jag tidigare under dan och det kändes bättre än en varm. Jag är trött. Smärtan gör mig trött. Ytterligare en dag har passerat snart.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Bara tre (3) oönskade telefonsamtal idag från säljare. Det tar sig, sa han som hade eld i håret.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
