OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, jag satt uppe till 22.30 igår…

Lördagsstart efter elva timmars sömn med Grå horisont och kaffe på sängen.

Fan, en fredagskväll, jag hade inte jobbat på tre dar och jag började titta på en bra brittisk serie på SvT Play, Vigil. Det finns tre säsonger med sex stycken timslånga avsnitt vardera. Jättespännande och bra. Säsong ett utspelar sig ombord på en ubåt. Men ändå… Jag hade ont och smärtan gör mig trött. Hasade i säng och somnade som en sten. Först elva timmar senare vaknade jag. (Exklusive en snabb vaken stund för morgonmedicinen klockan sju.)

Det är inte normalt för mig att sova elva timmar. Jag sover vanligen sex timmar om natten. Jag gissar att jag är… lite sjuk. Nu oroar jag mig för hur jag ska kunna gå till jobbet nästa vecka. Jag kan knappt gå. Har svårt att lyfta högerbenet, böja det och gå. Hasar verkligen fram. Snubblar på trösklar och mattor. Snart ryker väl en lårbenshals också. Så jag låg kvar ett par timmar och läste Grå horisont och drack kaffe på sängen. Men jag var oförmögen att hitta en bekväm ställning för högerbenet.

∼ ♦ ∼

Försöker och försöker

Ärligt talat, jag försöker verkligen gå. Normalt. Men det är som om en kniv kör upp i högerfoten ända upp till ljumsken. Och snubblar gör jag. Det är inte bra. Tänk om jag blir liggande, i förnedring. Så jag tänker på det doktorsflickan sa att jag är gammal och måste försöka gå. Jag försöker också hitta på inomhusaktiviteter som tar fokus från smärtan. Det är lite svårt. Att skriva mig genom smärtan hjälper bara lite grann. Utanför mina fönster var det en helt underbar höstdag. Bara det att jag inte vågade inte gå ut idag. Jag har så pass ont. Tänk om jag ramlar utomhus. Ännu värre!

Det är en underbar höstdag där ute. Jag får vara inne idag och njuta av mina pelargoner och Saint Paulior i köksfönstret i stället för att gå ut.

När jag hade klivit upp ur sängen tog jag reda på gårdagens rena och tora tvätt. Jag stod. Det gjorde ont. Men jag stod. Jag satt inte. Det blev några turer in i olika skåp och lådor, inte så mycket till strykning, tack och lov. Jag gick. Det gjorde ont. Men jag gick.

Lördagsmiddag på tining.

Vidare tog jag fram en matlåda ur frysen till lördagsmiddag. Resterna av kalkonen och klyftorna från förra helgen skulle serveras i afton.

Nästa aktivitet var att rensa handfatet där det var nästan stopp igen, för hundrade gången. Händerna är nu så pass OK att jag kunde skruva loss locket på röret under. Sen stod jag där och krafsade och rafsade ut tvålrester och gojs tills jag inte orkade stå längre. Skruvade på locket, spolade och tja… Något bättre är det kanske… Efter det torkade jag av handfatet och toaletten när jag ändå var igång.

Så kom inte och säg att jag bara gnäller och inte försöker. Jag gör fan både och. Men i skrivande stund vet jag inte om jag vågar mig på att ge mig ut runt kvarteret.

∼ ♦ ∼

Andra halvan av lördagen

Frukost åt jag vid lunchtid. Inget konstigt med det, ganska normalt för mig en ledig dag. Fast nu är det en sjukdag, förstås… Jag åt rostat bröd med cheddarost och skotsk köpemarmelad samt flingor och blåbär med mjölk. Hopptisarna var förstås med och givetvis läste jag. Det var soligt vid köksbordet… Jag kände mig så ledsen, så ledsen.

Lördagsfrukost vid lunchtid med Hopptisarna och Grå horisont.

När jag hade plockat undan var det dags att ta tag i uppfräschningen av vraket Tofflan. Jag borstade tänderna och klev sen försiktigt i badkaret för att duscha. Det var underbart skönt, men sen var jag helt slut och fick krascha på ”dagbädden”. Tog nya medicinen först, den som inte hjälper ett skit.

Jag vilade nån timme, en och en halv. Låg mest och glodde på mobilen, men läste också. Vid 15-tiden värmde jag kaffe och dukade fram Noisette. Guschelov för fijka, döh! Nåt att göra en stund…

Guschelov för fijka, döh!

∼ ♦ ∼

Ytterligare en meningslös dag

Tänk att jag överlevde den här dan också. Tyvärr. Ytterligare en meningslös dag att lägga till handlingarna. Men jag har försökt göra det normala, försökt aktivera mig, det lilla jag kan göra. Jag äter, sköter hygienen, dricker kaffe, läser och skriver. Idag har jag inte varit ute och jag har inte pratat med nån.

Lördagsmiddagen blev en repeat på förra lördagens, om än lite mer… dämpad. Jag tog ett glas tempranillo till maten. Det är säkert inte bra med medicinerna, men det skiter jag i. Snart skiter jag i medicinerna och dricker bara vin i stället. Det vet jag smärtlindrar.

Lördagsmiddag med Hopptisarna, Grå horisont och levande ljus. På tallriken kalkon och klyftor, i glaset tempranillo.

Jag tänker inte gå ut heller, det kan jag inte. Kanske läser jag ut boken, kanske ser jag nåt mer avsnitt av Vigil.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Solen gick ner i kväll också.

Solnedgången den 3 oktober 2026.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.