Kära dagbok…

Hemgjord pizza på libabröd.

Det blev hemgjord pizza till lördagsmiddag. Tänk så gott, snabbt och enkelt det var att göra på libabröd! Jag startade ugnen i god tid och åkte och hämtade hem Anna från jobbet i bil eftersom det var ruggigt väder. Sen fixade hon pizzorna, medan jag dukade och gjorde sallad. På pizzorna hamnade tomatpuré, kalkon, rödlök, oliver och ost. Mycket smarrigt och man blev inte tokmätt och däst. Jag grävde dock fram lite béasås och de grekiska rörorna som det fanns några skedar vardera kvar sen häromdan. Eftersom det finns två bröd till i påsen tänkte vi äta det i morrn kväll också. Det passar bra eftersom det är min första dag på jobbet efter en veckas ledighet.

Vi slog oss sen ner i Salen med kvällskaffet. Jag ville se Stjärnorna på Slottet – det var Lars Lerins dag – och Anna tittade förstås också. Efteråt ylade Danny i nån konsert en timme. Under tiden fick en flaska vin (jag köpte två häromdan, men vi öppnade den till höger på bilden nedan) stå och lufta och några goda ostar ligga framme. Ost, kex och vin intog vi sen till dokumentären om Christer Lindarw, som vi hittade på SvT Play.

Lars Lerin var stjärna på Slottet.

Jag öppnade Copertinon.

Ost, kex och vin…

…till Christer Lindaewdokumentären.

∼ ♦ ∼

I morse sov jag länge. Det är rätt typat eftersom jag ju måste vänja mig vid att gå upp tidigt igen från och med i morrn. Typ tre timmar tidigare, nästan, än i morse… Den här ledigheten har jag verkligen vänt på dygnet. Men det beror också på att jag har ont. Nu gör faktiskt benet nästan mer ont än händerna och jag vet inte om jag ska försöka ringa nån doktor. Det är bara så jävla krångligt med allting, känns det som. Och det är framför allt inte lätt att få telefonkontakt med husläkarmottagningen… De svarar inte alltid på Aros Hälsocenter och när de ringer min privata mobil på jobbet svarar inte jag eftersom signalerna inte går fram när jag är på jobbet (ingen mottagning).

Ja ja, i morse försökte jag njuta den sista lediga morgonen på ett tag. Jag drack kaffe på sängen och läste ut den femte julklappsboken jag fick, tillika den andra av tre från Anna. Nu ska jag läsa julklappsbok nummer sex, den tredje jag fick av Anna. Bytet gick från riktig bokälskarfeelgood till en bok jag bestämt tror blir riktigt läskig.

Läsning och kaffe på sängen denna sista lediga morgon på ett tag.

Citrus är också trött, men hjälpte till vid bokbytet.

Förra året satte jag upp ett bokmål på Goodreads som jag inte nådde. Jag läste bara 89 böcker, men målet var 100. Ändå blev det 27 8674 sidor lästa, vilket låter ganska mycket. I år har jag också satt 100 böcker som mål att läsa och jag måste säga att jag har gjort en rivstart – fyra böcker lästa hittills, den femte påbörjad idag.

”Bara” 89 lästa böcker förra året.

Rivstart i år med fyra böcker lästa redan av 100 som mål.

Wok, vatten och morgontidningen till middag.

Folk frågar ofta hur jag hinner läsa så många böcker. Det är förstås en prioriteringsfråga. Böcker är mina vänner, för riktiga vänner har jag bara några få av och dem kan jag inte träffa så ofta av olika skäl. Men jag tycker att jag hinner massor ändå, jag inte bara läser. Jag jobbar heltid, till exempel. Den senaste veckan har jag emellertid varit ledig och då blev det förstås mer tid över till läsning – och annat. Idag har jag till exempel kört och hängt en maskin tvätt, jag har tömt kattpottorna, gosat, busat med och gett katterna mat, startat och tömt en diskmaskin samt slängt sopor och varit och handlat. Vidare har jag hjälpt till med swishshopping – det är inte lätt för nån att swishhandla när man inte äger en smartphone. Och så har jag skrivit två inlägg här på bloggen, torkat av i badrummet, ätit wok till middag med vatten och morgontidningen och tagit emot en låda från Linas matkasse till Anna och stoppat innehållet i kyl och skafferi. Men jag varken vill ha eller förväntar mig applåder eller annat från utomstående för det.

En låda mat från Lina till Anna.

Jag klappade mig själv lite på axeln i stället och nätshoppade nåt jag förtjänar – simborgarmärket 2023. I år är det mintgrönt.

En klapp av mig själv på axeln för nåt jag har förtjänat.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.