Kära dagbok…

Lördagen startade segt. Viruset slog klorna i mig. Infektionen bröt ut så sakteliga, med halsont, feber, huvudvärk, muskelvärk och sånt. Jag tog det lugnt för jag skulle ju göra en långkörning till Uppsala. Det var inte nåt som lockade mig och jag hade gärna sluppit, men jag ska ju börja jobba i morrn. Hade jag tänkt. I morse slog jag bort tankarna på det. Jag är så dålig idag på söndagen att jag känner att jag inte ens orkar jobba hemifrån de närmaste dagarna. Bara att skriva det här inlägget har tagit hela dan, det är skrivet i etapper. Men för den som undrar kom jag iväg från Motala igår efter att ha haft sköna dagar när jag har blivit ompysslad och bortskämd av vännen FEM och Finske Pinnen. Jag har besökt graven med blommor två gånger, träffat släkt och vänner, promenerat, fotat och läst. 

Igår morse läste jag ut feelgoodromanen om familjehemligheter och bytte till boken jag köpte på Erikshjälpen i Motala. Boken jag läser nu utspelar sig i äldre tider, men är en deckare. Inte kan jag låta bli att önska att jag hade en familj med släktingar som… Äh, jag säger inte mer om hemligheterna som Rebecka hittade i bokskåpet, läs inlägget jag länkar till ovan i stället!

Jag läste ut feelgoodromanen om familjehemligheter.

Bokbytet blev boken jag köpte på Erikshjälpen i Motala.

Med alvedon i kroppen körde jag hem på cirka tre timmar. Jag stannade inte en enda gång, men fick sänka farten rejält vid Askersund (antikmässa med massor av bilar) och vid Arboga (skyfall).

Välkomstkommittén hemma bestod av Citrus och Lucifer. Lucifer mådde visst inte heller så bra, för jag hade väl varit hemma en kvart när han spydde. Att torka kattpyor när en själv inte mår bra är ingen höjdare, men det var tvunget.

Lucifer…

…och Citrus = välkomstkommitté.

Tack vare alvedonet klarade jag också av att gå och handla fil. Tyvärr glömde jag köpa tandkräm. Idag är det inte att tänka på att ge sig ut, så jag får snåla. Jag körde ett par maskiner tvätt i badrummet och läste ikapp veckans lokalblaskor. Kände mig ändå något sånär. Kanske kunde jag jobba hemifrån trots allt.

Fästmön messade att jag fick äta kycklinglasagne. Det gjorde jag och det behövdes, för jag hade inte ätit sen frukosten och åtta timmar hade gått. Tyvärr mådde jag som blaffan på fönstret i Matsalen efteråt.

God mat och gott vin…

Jätteblaffan på fönstret…

Jag satt en stund på balkongen med Lucifer och skulle just gå in och lägga mig raklång på soffan när Anna kom hem från Stockholm. Vi snackade lite, tog ett par kex med ost och var sitt glas portugiskt rött, samma som jag tog till maten. Jag kände mig trots allt ganska OK. Det var skönt att komma hem och sova i egna sängen (som ju är Annas, min säng är såld).

Skönt att vara hemma hos Lucen.

∼ ♦ ∼

Anna gick iväg tidigt i morse för att jobba. Jag sov dåligt i natt och det gjorde även Lucifer. Två gånger fick jag gå upp och ge honom mat för att han pep. Han har också pipit av och till under dan, oftast när jag har legat i sovrummet och vilat med stängd dörr.

Min assstent Citrus skulle gilla att jag jobbar hemifrån.

Jag har tömt kattpottor, men annars inte gjort nån större nytta idag. Allt sker i etapper och det blir bara punktinsatser. Först på eftermiddagen orkade jag ta reda på gårdagens rena och torra tvätt. Jag har vilat mig i sängen eller balkongstolen. Klarar att vara uppe max en timme åt gången. Slumrar och vaknar av sms från nån kompis som undrar hur jag mår. Det är svårt att dricka kaffe för att jag mår så illa. Jag har fått i mig frukost, men efteråt mådde jag jätteilla. Vi får se hur det blir efter resten av lasagnen som jag skulle få äta till middag i kväll. Och så har näsan börjat rinna lite och hostan river då och då. Nånstans hade jag hoppats att jag skulle må bättre. Tyvärr är det sämre.

En etapp den här dan blev att kontakta min chef och växeln samt lägga på sjukmeddelanden på jobbmejlen. I morrn måste jag starta jobbdatorn för att sjukanmäla mig. Kanske kan jag jobba hemifrån mot slutet av veckan?  Nån som jag vet skulle gilla det är min assistent Citrus. Idag på eftermiddagen när jag hastigt slog mig ner i en fåtölj kom hon och var knäkatt en liten stund. Hon spann så gott och var så varm att jag nästan kände mig frisk.

Kanske kan jag prova….

….Mammisens knä om jag trampar lite??

Eller vänta…

Jag vänder mig om så blir det bra.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.