Ett inlägg om en kuslig spänningsroman.

Ytterligare en bok från årets bokrea har jag läst nu. Jag sparade ganska länge på Stina Jacksons bok Ödesmark, rädd att ha för höga förväntningar. Författarens debutbok Silvervägen blev mycket hyllad. En uppföljare kan ha svårt att mäta sig. De båda böckerna hänger inte ihop i nån serie utan mer att de utspelar sig i norra Sverige och handlar om udda människor – och saknade.

Ödesmark är en liten by utanför Arvidsjaur med många övergivna gårdar. Liv bor i en av gårdarna tillsammans med sin gamla pappa Vidar och sonen Simon. Alla tre har de hemligheter, men Liv jobbar på bensinmacken. Varför hon har stannat vet ingen, men om Vidars kassaskåp pratas det. Till dess att nån bestämmer sig för att se vad det innehåller.

Det här är en sån kuslig och smutsig berättelse, i sanning en spänningsroman snarare än en kriminalroman även om den handlar om ett brott. Människorna är verkligen udda. Som läsare har jag svårt att förstå dem i vissa sammanhang. Men de är på sätt och vis riktigt byhålefolk. Jag blir faktiskt rädd för en del av dem. Miljön som inramar dem gör det på ett sånt sätt att den förstärker det obehagliga. Författaren lyckas dessutom få läsaren att tro att h*n vet vem mördaren är. Jag har fel – och säkert många med mig. Riktigt bra!

Fast en lustig grej hittar jag och det är nog faktiskt ett fel som en redaktör borde ha upptäckt. I Motala spelas bandy, inte hockey. Jag tror knappast att nån från Motala blir nyförvärv i nåt hockeylag. Vidare hittar jag ett grammatiskt fel, en felaktig böjning av ett verb och ett stavfel. Även detta borde en redaktör ha upptäckt.

Ett nyförvärv till ett hockeylag kommer knappast från Motala.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.