Kära dagbok…
Lördagskvällen förflöt som de flesta andra lördagskvällar. Jag tycker ibland att dagarna och kvällarna är alltför lika. Kanske är det bra att jag skriver till dig, kära dagbok, så att jag kan se skillnad om jag vill läsa om passerade dagar. Men faktum är att det händer saker.
Nån korv med potatisklyftor blev det inte igår. Jag fick i stället äran att bjuda mina sambor på middag på Byblos. Jo, Gymnasisten ”kunde tänka sig det” och Fästmön var på. Vi gick dit direkt när Anna kom hem från jobbet. Det var tur, för alla bord var bokade. Nu var personalen så vänlig att vi fick ett bord som skulle befolkas först klockan 19. Vi hann äta i lugn och ro. Anna och jag tog vår sedvanliga kyckling, medan Gymnasisten valde lamm, en rätt som var 100 spänn dyrare än vår. Ja ja, vi åt bara huvudrätt. Ägaren bjöd oss på kardemummakaffe att runda av med. Det var första gången jag såg Gymnasisten dricka kaffe.

Middag hos Byblos.
Anna och jag tillbringade resten av kvällen hemma med att mest lyssna på en musikgala på TV. Och hur det nu var blev vi i alla fall sugna på nåt gott lite senare. Det blev inget sött lördagsgodis utan var sin assiett med ostar, kex och päron, Jag korkade upp en flaska Ricossa Vistamonte Barbera i tron att det var första gången vi drack det vinet. Det var förstås fel. Vi har druckit en tidigare årgång (2019). I december 2020 gav jag vinet högsta Toffelomdöme. Det är ett lätt vin som passade fint till ostarna och som inte gav oss tunga huvuden på söndagen.
∼ ♦ ∼
Men jag kände mig inte så smal, förstås, när jag vaknade i morse. Som alltid när jag är ledig vaknade jag tidigt, en kvart över sju. Jag gick upp och tog min dagliga dos medicin och fördelade veckans tabletter. Sen tömde jag kattpottorna på kattskit och fyllde på med sand. Så tog jag med mig kaffe in till sovrummet och läste de sista sidorna i en bok om en trio unga människor. Jag har nu bytt bok till en om tvillingar i stället. Kom nu inte och säg att jag inte försöker motarbeta min dyskalkyli! <== skojar!

Jag kom i den här gamla, men snygga skjortan!
Idag blev det en stadig frukost med fil, rostat bröd och ett ägg som Anna hade kokat åt mig i morse. Jag försökte sammanställa en handlingslapp för den sedvanliga veckohandlingen på ICA Gnista, men först… Jag vet inte vad som flög i mig, men troligen är jag inspirerad av Anna: jag provade skjortor. Det är ju så att det händer en del saker här framöver. Då är det onekligen praktiskt att ha gått ner i vikt, för även om vissa kläder har ett antal år på nacken är de varken fula eller omoderna. Att vara snyggt klädd är inte fel när det händer saker.
Först ut är ett evenemang i Stockholm nu på tisdag. Jag ska jobba hemifrån på förmiddagen, men på eftermiddagen är jag ledig. Då åker Anna och jag in och kollar en utställning samt äter middag och lyssnar på Eva Dahlgren på Göta Lejon. Konserten blev framflyttad från februari. Nu ska den äntligen bli av.
Jag ringde Annas snälla mamma, bland annat för att peppa henne inför morgondagens återbesök på lurendrejiga Elgiganten. Vi har en plan B. Vi diskuterade annat också. Hon har till exempel en dotter som snart fyller år. Sen åkte jag och handlade och kom hem med fyra kassar livsmedel, främst. Snart är det dags för eftermiddagskaffe och då ska jag läsa lokalblaskan och lösa sudoku. I kväll blir det helt säkert tre sorters korv och klyftpotatis till middag. Det händer inget mer spännande än så.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Va roligt att få åka iväg på konsert. Jag minns nog inte senast jag var på någon sådan tillställning, men man kanske skall se över utbudet och boka in nått trevligt på den fronten snart 🙂
GillaGilla
Hoppas bara att snöovädret inte sätter stopp för tågresan. Pendeltågen mellan Uppsala och Stockholm är ganska ofta inställda 😦
Den här konsterten skulle vi gå på i februari, men den blev framflyttad pga pandenmin.
GillaGilla
Nu har jag sett att det gick rätt bra – men att vara beroende av att tågpendla vill man inte !
GillaGilla
Ja nu är det nytt snöoväder på väg hit, så stockholmarna jobbar på distans, dvs hemifrån, i morrn, skulle jag tro.
Nej fy. Tågpendla skulle jag inte kunna tänka mig. 😦
GillaGilla