Ett inlägg om en skönlitterär debutroman.

Nu har jag väl läst ut alla julklappsböcker, eller? Sist ut (?) blev Johanna Hedmans debutroman Trion. Det kändes bra och lite wild and crazy att inleda födelsedagsmånaden med att läsa en skönlitterär roman och ingen spänningsroman. En måste förnya sig lite. Tack till arbetsgivaren för julklappen!

Thora, Hugo och August är de tre huvudpersonerna. Frances är en bifigur med en viktig roll. Tidsperspektivet skiftar inledningsvis, men när huvudberättelsen utspelar sig är de tre huvudpersonerna unga vuxna. De bor i Stockholm och åker till Paris, London, Brighton, minsann och Berlin. För att inte tala om New York… Starka känslor råder, men tankar kring klasstillhörighet är också ett tema. Hugo kommer från enklare förhållanden när han blir inneboende hos Thoras föräldrar. Thora och konstnären August, som ibland är hennes vän, ibland hennes älskare, fascinerar Hugo inte så lite.

Jag blir väldigt förvånad när jag läser den här boken, för jag gillar den redan från början. Det här är en relationsroman och samtidigt en utvecklingsroman som skildrar ungas vänskap och samspel. Berättarperspektiven växlar mellan Thora och Hugo. Det är genom deras ögon läsaren får se de framväxande relationerna mellan de tre huvudkaraktärerna.  Karaktärerna beskrivs trovärdigt och tydligt och miljöbeskrivningarna är… vackra. Allting är väldigt detaljerat i viss mån, men inte så att det stör läsflytet. Språket gör mig nästan rörd bitvis för berättelsen är så… välskriven.

Egentligen sker inte så mycket på ytan i den här boken, resorna till tros. Men det är de inre resorna, dessa turer som leder fram till att bli vuxen, som är kärnan i romanen. Detta är en mycket stark debut.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.