Recension: Lektioner i kemi

Ett recenserande inlägg.


 

Bonnie Garmus bok Lektioner i kemiPå självaste löningsdagen i januari 2023 ramlade det ner ett spännande bokpaket på dörrmattan genom brevinkastet. Paketet innehöll en penna, en magnet och Bonnie Garmus bok Lektioner i kemi. (Editionen är alldeles ny – den släpptes den 1 februari 2023.) Avsändare var Älska pocket som önskade att jag recenserade… bokens format. Det gör jag gärna, men jag skriver givetvis om bokens inlaga och innehåll också. Tack för boken!

Bokens händelser utspelar sig i 1960-talets USA, med ett förspel tio år tidigare, det vill säga på 1950-talet. Elizabeth Zott vill forska inom kemi, men tiden är allt annat än mogen för kvinnliga forskare. Hon jobbar emellertid vid ett forskningsinstitut och där finns en person som verkligen ser henne både som forskare och som kvinna: Calvin Evans. Han själv är känd forskare, tillika roddare och lite av en enstöring när han faller som en fura för Elizabeth. Men livet är ju som det är – oberäkneligt och oförutsägbart. Snart blir Elizabeth inte bara ensamstående mamma utan även TV-stjärna i ett matlagningsprogram. Där lär hon ut hur en lagar mat – men också att en kvinnas plats är ute i världen.

Det här är en bok jag inte själv skulle ha valt. Men nu när jag fick den ville jag ju läsa den. Och faktum är att jag gillar den redan från start. Jag gillar hur Elizabeth och Calvin gnabbas och samspelar, de är ett team både på jobbet och privat. Författaren skildrar väldigt bra både deras relation och deras karaktärer. Jag gillar också alla andra starka kvinnor, förutom huvudpersonen själv, i boken, från dottern Mad till grannen Harriet. Författaren skildrar männen som klena och svaga och ganska okunniga. Trots det är det de som har makten och de ledande positionerna.

Att detta är en debutbok är svårt att förstå. Den är så bra. Författaren är en driven skribent och såväl bok som författare har fått många välförtjänta utmärkelser och priser. Boken kom ut på originalspråk 2021. Bonnie Garmus var då 64 år. Det är aldrig försent att debutera som författare, med andra ord.

När det gäller formatet kan jag säga att jag gillar pocketböcker för att de väger mindre än inbundna böcker. Pocketböcker är därför bra för en sån som jag som för det mesta har en bok med mig. Lätt litteratur, alltså.

Pappret i den här bokens inlaga väl inte av högsta kvalitet och därför inte helt vitt. Det gillar jag också, för den där grågulaktigheten i pappret är skonsammare för ögonen.

Men jag gillar att en pocketbok är vad den säger sig vara – för fickan, the pocket. Jag tycker om att en pocketbok faktiskt får plats i min bakficka när jag går iväg för att äta lunch eller vad jag nu ska göra. Den här bokens format är lite större än en sedvanlig svensk pocketbok. Dilemma! Gillar jag det eller inte? OK, jag gillar det. MEN… jag skulle föredra om det större formatet förde med sig större bokstavsgrad också, så att till exempel min svärmor kan läsa pocketböcker igen. Då skulle formatet få högsta toffelomdöme.

Toffelomdömet för romanen blir emellertid det högsta. Det här är en väldigt annorlunda och väldigt bra bok.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Mitt bokår 2023: Januariplöjt

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om i januari 2023.



Jädrar i min lilla låda 
vilken fart jag fick på läsningen under mitt bokår 2023s första månad! Det kanske var för att jag var ledig från och med nyår och en vecka framåt, men det kan också bero på att jag fick många bra böcker i julklapp 2022. Och shoppade en del på nätet, bland annat för ett presentkort på Adlibris och på Bokus mellandagsrea på pocketböcker. The English Bookshop, som byggt ut, fick också ett besök och tre böcker (på engelska, dårå) köpte jag där. Böcker lades i en fin liten hög också inför operationen i februari, eftersom jag räknar med en sjukskrivning då. Jag är redo!

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Januari månads böcker 2023:

Michel Houellebecqs bok FörintaElly Griffiths bok Det låsta rummet

Stina Flodéns bok Nu dör viAnnie Austens bok Shelf respect a book lover's defence

Fredrik P Winters bok OlycksfåglarPeter Mays bok Lockdown

Alex Michaelides Den tysta patientenNina Gunkes och Helene Arkhems bok Innan jag glömmer

Stephen Chboskys bok Den osynlige vännenBirgitta Bergins bok Toktanten

Påbörjad i januari:

Bonnie Garmus bok Lektioner i kemi

Den första bok jag läste ut det nya året var en roman (Förinta). Ytterligare en roman läste jag (Toktanten). Jag läste givetvis kriminalromaner och spänningsromaner också, sex stycken (Det låsta rummet, Nu dör vi, Olycksfåglar, Lockdown, Den tysta patienten, Den osynlige vännen del 2). Det blev en kåseribok (Shelf respect a booklover’s defence) och en självbiografisk bok (Innan jag glömmer).

Av de böcker jag läste i januari är fyra (Nu dör vi, Olycksfåglar, Innan jag glömmer, Toktanten) skrivna av svenska författare (Stina Flodén, Fredrik P Winter, Nina Gunke, Helene Arkhem, Birgitta Bergin). En bok (Förinta) är skriven av en fransk författare (Michel Houellebecq). Tre böcker (Det låsta rummet, Shelf respect a booklover’s defence, Lockdown) är skrivna av brittiska författare (Elly Griffiths, Annie Austen, Peter May). En bok (Den tysta patienten) är skriven av en brittisk-cyperiotisk författare (Alex Michaelides). En bok (Den osynlige vännen del 2) är skriven av en amerikansk författare. Tre av böckerna ingår i serier (Det låsta rummet, Nu dör vi, Den osynlige vännen del 2). Jag gjorde sju nya författarbekantskaper (Michel Houellebecq, Stina Flodén, Annie Austen, Alex Michaelides, Nina Gunke, Helene Arkhem, Birgitta Bergin). Jag läste en bok på engelska (Shelf respect a booklover’s defence).

Av januariböckerna köpte jag två böcker nya i pocket (Lockdown, Toktanten). Jag fick sex böcker i julklapp 2022 (Förinta, Det låsta rummet, Nu dör vi, Shelf respect a booklover’s defence, Olycksfåglar, Den tysta patienten). Två böcker lånade jag (Innan jag glömmer, Den osynlige vännen del 2).

Sammanlagt läste jag tio böcker i januari 2023. Av dessa fick sju högsta omdöme (Förinta, Det låsta rummet, Nu dör vi, Shelf respect a booklover’s defence, Olycksfåglar, Lockdown, Innan jag glömmer). Två böcker fick högt omdöme (Den tysta patienten, Toktanten). En bok fick lågt omdöme (Den osynlige vännen del 2).

Den bok jag läste i januari och som jag anser vara den bästa av januariböckerna är…

Shelf respect a booklover’s defence av Annie Austen

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 30 januari och den sista (tis)dagen i januari 2023: Sol, soppigt och så… Maria Lang

 



Kära dagbok…

Snorre ogiltigt ord

Jag har lärt mig att vissa ord är ogiltiga.

Under måndagskvällen fortsatte tröttman. Fästmön hade grejat massor hemma, förutom på balkongen och handlat hade hon bakat bananbröd och lagat mat. Bananbrödet hade jag gärna provsmakat, men det var borta i morse. Det visade sig vid efterfrågning att det låg i kylen. (Uppenbarligen trött även i morse.) Nåja, måndag kväll och vi var trötta båda två. Vi satt i var sin fåtölj och läste och spelade Wordfeud. Jag spelade lite för intensivt och känner att jag måste dra ner igen på spelandet. Det är framför allt inte bra för händerna. Idag har jag väldigt ont. Just nu har jag fem matcher igång… Så jag ska meddela mina motspelare att efter typ nästa match gör vi ett avbrott. Typ… Kanske. För det är ju roligt och man lär sig en hel del.

Boken jag läser just nu, den jag fick för recension av formatet, har en fantastiskt tråkig titel men är i övrigt väldigt bra. Jag har ungefär 100 sidor kvar och om jag inte jobbade skulle boken vara utläst under tisdagen.

Bonnie Garmus bok Lektioner i kemi från Älska pocket samt magnet och blyertspenna

Boken jag fick för recension och som jag läser just nu.

∼ ♦ ∼

Domkyrkan fotad från Gamla torget

I morse var det så ljust att jag såg domkyrkan tydligt på väg till jobbet.

I morse var det ännu ljusare än igår. Det var faktiskt så ljust att jag såg domkyrkan tydligt på vägen till jobbet, inte bara en silhuett mot himlen. Temperaturen låg strax under nollan och steg väl ett par grader. Solen tittade fram tidigt. Det blev en riktigt härlig dag, nästan som vår i luften trots vind och kyla.

Idag visste jag att jag skulle komma ut på dagtid och få sol på nosen, för jag hade ett avstämningsmöte klockan elva och därefter lunch på slottet med Stålmannen. Det var en mycket trevlig lunch. Jag åt trattkantarellsoppa och det passade perfekt denna lite kyliga dag.

 

 

Lunch med Stålmannen på slottet

Lunch med Stålmannen på slottet. Jag åt härlig trattkantarellsoppa.


På jobbet håller jag mest på att avsluta saker och ting.
Jag tar inte på mig stora och omfattande uppdrag utan sköter mest löpande saker som kommer in, typ uppdaterar infoskärmarna i huset och intranätsidor. Det får vara så de här veckorna före operationen. Nästa vecka ska jag dessutom jobba hemifrån.

Under eftermiddagen idag hade vi ett födelsedagsfirande. Trevligt som alltid med go-fika och presenter till en fin arbetskamrat. Dessvärre tjorvade det ihop sig med ett jobb när det nästan var dags att packa ihop för dan. Jag hoppas att jag kan lösa det i morrn.

Födelsedagspresenter

Presenter till födelsedagbarnet tillika en fin arbetskamrat.


I kväll fick jag god vegetarisk tikka masala av Anna när jag kom hem.
Det gav mig energi nog att göra ett litet handtag på balkongen. Den måste ju tömmas före tisdag nästa vecka. Tyvärr fick jag inte in bordet genom dörröppningen till vindsförrådet, så jag fick tillkalla hjälp. Anna fick rycka ut upp och bära ner bordet, för det klarade inte mina onda händer. Övriga möbler var lätta. Anna hade tagit ner ljusslingan idag. Nu återstår några tegelstenar och golvplattorna och det kan vi hjälpas åt med.

∼ ♦ ∼

Dagens shelfie visar min samling Maria Lang-böcker. Och för den som är nyfikis kan jag meddela att Anna och jag åker till Nora för att delta i en deckarfestival med Maria Lang-tema, anordnad av Svenska Deckarakademin, i slutet av april. Då ska jag förhoppningsvis kunna köra bil. Maria Lang är vår oslagbara deckardrottning! Vi har varit i Nora tidigare och gått Maria Lang-vandring med hennes systerson. Det var… en upplevelse. Visit Nora har en webbsida där man läsa mer om Maria Lang och hennes Skoga.

Shelfie Maria Lang

Maria Lang-shelfie.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lösenordsskyddad: Det går ju liksom inte

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i Personligt | Märkt , , , , , , , , | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Söndag kväll den 29 januari och måndagen den 30 januari 2023: Trött, men det ljusnar

 



Kära dagbok…

Det klart att vi skulle äta lite gott på söndagskvällen, men både Fästmön och jag var trötta. Det är tur att Korgtassen hade nåt gott i delidisken som vi kunde köpa med hem. Bara att värma. Anna gjorde en sallad till och jag öppnade en flaska rött. (Det här med alkoholrestriktionerna går som synes inget vidare.)


Kvällen i övrigt hängde vi mest i var sin fåtölj.
Vi såg fjärde delen av Händelser vid vatten och tredje delen av Sherwood. Båda serierna är så himla svarta, men den svenska tar nog priset. Jag mår riktigt dåligt när jag ser den.

∼ ♦ ∼

I morse var jag fortfarande trött trots att jag gick och la vid 22-tiden. Men morgonen var ljusare än den varit på ett tag. Medan jag promenerade till jobbet ljusnade det allt mer och solen steg så sakteliga upp. Jag tog en bild utanför huset där jag bor för jag tyckte att ljuset var så häftigt.

Mot Österplan vänster

Häftigt ljus i morse.


Det jag inte noterade var en hink
som hängde i ett träd, nåt som Anna hade sett, fotat och skickat en bild på. Märkligt…

Hink i träd

En hink i trädet! Foto: Anna


Det blev en solig dag idag, om än lite kylig.
Fast det regnade förstås när jag gick hem… Blåsten håller i sig och vinden är som is. Idag skulle det komma studiebesök från Stockholms universitet, men jag beslutade mig för att avstå från att delta eftersom jag inte vill befinna mig i för stora kretsar med människor. Skälet är att jag inte vill bli smittad med nåt virus och sjuk inför operationen. Händerna har varit för jävliga idag. Fingrarna i båda händerna domnar av och till och det är mycket obehagligt. Jag tyckte till och med att en fot domnade.

Jag köpte yoghurt och en macka till lunch och åt den i sällskap av min bok på gång. I morrn har jag emellertid en lunchdejt med återvändaren Stålmannen. Men det blir vi två och vi ska gå till slottet och äta.

Lättlunch på jobbet med boken Lektioner i kemi

Lättlunch med kemilektion.

Och Uppsalas rosa slott visade sig från sin vackraste, solbelysta sida på eftermiddagen.

Uppsala slott

Uppsalas rosa, solbelysta slott.

∼ ♦ ∼

Idag kom jag på att vi måste tömma balkongen den här veckan och inte nästa. Anna hade bättre koll på datumet! Nästa tisdag kommer de och tar mått inför renoveringen och då får det inte finnas en pryl där ute. Jobbigt, jag trodde vi hade en vecka till på oss. Eftersom jag är ”justerad” blir det förstås Anna som drabbas av det mesta kring det. Det känns skit att inte kunna göra såna enkla ting. Men, men nånting kanske jag kan fippla med ändå. Det knäppa är att det är små och lätta saker jag tappar, inte stora och tunga – då protesterar ”bara” ryggen… Anna hade i alla fall börjat idag och jag tänker försöka bära upp balkongmöblerna på vinden (inte i kväll, dock) – de är inte så tunga.

∼ ♦ ∼

I kväll åt vi tillsammans Anna och jag. Rätten, pasta med räkor, saffran, vitlök och en maaassa morätter, kommer från Lina-lådan. I gengäld bjuder jag Anna på middag på lokal vid tillfälle.

Pasta med räkor och saffran

God räkpasta!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis, som de senaste dagarna, dagens shelfie. Här en detalj ur våra hyllor med nordisk skönlitteratur, främst finsk och norsk.

Shelfie 30 jan 2023 finsk o norsk skönlitteratur

Dagens shelfie visar en del av vår finska och norska skönlitteratur.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rödvin: Poliziano Vino Nobile de Montepulciano 2019

Ett inlägg om ett italienskt rödvin.


 

Poliziano Vino Nobile di Montepulciano 2019

Ett strävt vin på fyra druvor.

Söndagsmiddag kräver lite god dryck i glasen. Dessutom tyckte jag att det var värt att fira Fästmöns återkomst. Jag tog fram en flaska Poliziano Vino Nobile de Montepulciano 2019 ur vinskåpet.

Dessvärre hann jag knappt lufta vinet, men nåja… Det var ett exklusivare vin ur det tillfälliga sortimentet, så det borde funka ändå.

Det här vinet är gjort på fyra druvor: sangiovese, canaiolo, merlot och colorino. Två av druvorna är välkända för mig, de två andra icke. Canaiolo är en blå druva som tidigare var huvudruva i chiantiviner. Idag används den för att mjuka upp sangiovesedruvan som är ganska sträv. Colorino förstår den språkkunnige nog vad dess syfte är – att ge vinet fin färg.

Vinet är fylligt, strävt och har hög fruktsyra. Systembolaget rekommenderar det till rätter med mörkt kött, det vill säga nöt, lamm och vilt. Vi åt kolgrillad kyckling som var välkryddad.

Alkoholhalten ligger på 14,5 procent, sockerhalten känner jag inte till. På prislappen står det 241 kronor.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets doft och smak:

”Nyanserad, kryddig doft med rostad fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, kryddnejlika, pomerans, nypon, nougat och vanilj. […] Nyanserad, kryddig smak med rostad fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, kryddnejlika, pomerans, nypon, nougat, ceder och kakao.

Det här vinet var väldigt strävt, men kycklingen och framför allt potatisgratängen vi åt till, mjuka helt klart upp det. Fruktsyran var tydlig. Doft och smak av mörk choklad och med tydlig smak av mörka bär gjorde vinet till en spännande upplevelse. Lite senare blev det påfyllning i glasen och till det smakrika ostar. Där kom vinet mindre till sin rätt.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 28 januari och söndagen den 29 januari 2023: Segt, men nu är vi två (mänskor) igen

 



Kära dagbok…

Räkmacka tända ljus och boken Lektioner i kemi

Räkmacka till lördagsmiddag.

Lördagskvällen blev lite seg, i ärlighetens namn. Jag åt i alla fall min middag, en räkmacka på rågbröd, med tända ljus på bordet och i sällskap av två sugna katter och min bok på gång. Mackan var god och alldeles lagom.

Så telefonerade jag med vännen FEM en stund. Det var sjukdom igen på Workshop Road och nu börjar det bli lite ofta, tycker jag. Hoppas att det snart blir friskt. (Och det säger jag inte bara för att jag ska få vara konvalescent där efter operationen utan för att jag bryr mig om mina vänner!)

Jag läste lite, såg Stjärnorna på Slottet, Carolina Gynnings dag, kollade del två av Sherwood och sen… såg jag nån dokumentär om prinsessan Birgitta, liksom Sherwood på SvT Play. Till programmen intog jag ostar och kex och ett glas rött. Och så plötsligt hade lördagen blivit söndag trots att kvällen varit så seg.

∼ ♦ ∼

Lektioner i kemi och Stinkymugg

Lite längre kemilektion i morse.

I morse fick jag minsann sova för katterna, men då vaknade jag alldeles av mig själv redan 7.30. Det var jag som väckte Lucifer och Citrus. De åt emellertid gärna sin frukost när den väl var serverad. Min egen frukost väntade jag med, för jag låg och läste och drack kaffe på sängen en god stund. Därefter blev det en dusch innan jag tog bilen och åkte en sväng.

Hemkommen åt jag frukost och väntade på att höra från Fästmön. Det var överenskommet att hon skulle messa när hon satt på tåget till Uppsala. Det gjorde hon och vid 13.30-tiden gick jag iväg till centralen för att möta henne. Tåget höll tiden! Innan vi gick hem hämtade vi en vara som Anna hade köpt och så skuttade vi in på Korgtassen för att köpa middagsmat och lite annat. Det blåste och var rått ute och det blev inte alls nån skön söndagspromenad, plusgraderna till trots.

På perrongen

Det blåste kallt på perrongen.


Anna hade inte druckit nåt kaffe,
så jag brassade på Moccamastern. Medan kaffet bryggdes var det presentutdelning. Jag fick en rolig disktrasa och en fin skrivbok med böcker på.

Disktrasa och fin skrivbok med böcker på

Presenter från Anna till mig.

Fast roligast av allt var nog vykortet med en slemla på. Min kära sambo vet att jag tillhör den promille av svenska folket som inte gillar semlor. Tur att vi hade toscabulle och shortbread till söndagskaffet.

Lina har levererat en låda mat tidigt som attan, men vi ska äta potatisgratäng och kolgrillad kyckling från Korgtassen till middag. Gissningsvis avslutar vi kvällen med Händelser vid vatten.

Jobbväskan är packad och händerna onda med domnande fingrar. Men… i morrn ska jag jobba.

∼ ♦ ∼

Och så avslutningsvis dagens shelfie, även idag en detalj från våra hyllor med svensk spänningslitteratur.

Dagens shelfie den 29 jan 2023

Dagens shelfie visar en detalj ur våra hyllor med svensk spänningslitteratur.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Fredag kväll den 27 januari och lördagen den 28 januari 2023: Kalas

 



Kära dagbok…

Tänk att Fästmön känner mig så väl! Hon listade ut att jag skulle äta ostbågar och öl till fredagsmiddag… Det var liksom sånt jag gjorde innan vi flyttade ihop. Och nu passade jag på att falla tillbaka i gamla ovanor eftersom jag är ensam. Ja ja… Helt ensam är jag inte, Tisslingarna är hemma. Och Lucifer är riktigt svår på ostbågar. Kolla in, bara, jag har förstorat bilden. Snacka om psycho cat

Till middagen kollade jag på första delen av Sherwood, en brittisk kriminalserie som min frisör Igor tipsade mig om. Den var bra, så i kväll ska jag se andra delen. Även Anna hade tittat igår.

Jag försökte dock förkovra mig lite också och amatörvärderade Antikrundan. Det går bra att göra i Duo-appen även om man ser på SvT Play. Och nej, jag fuskade inte. Jag fick två stjärnor och omdömet antikkunnig.

Diplom antikkunnig i Bålstad 27 januari 2023

Antikkunnig i Båstad, minsann.

Efter denna ansträngning av hjärnan behövdes påfyllning. Jag gjorde en ostassiett och en kexassiett och så hyfsade jag en burk av Annas äpple- och ingefärsmarmelad. Till det blev det ett och ett halvt glas rött. Ja jag veeet, jag har alkoholrestriktion, men just nu kör jag önskekost och dito dryck eftersom jag har svårt att få ner nåt överhuvudtaget.

Kex ost marmelad vin och boken Lektioner i kemi

Önskekost och dito dryck.


Sen fipplade jag lite med kameran på mobilen
och tog en selfie i porträttmode. Bilden blev rätt bra, tycker jag. Vacker är jag inte, som jag sagt och visat tidigare, men bilden i sig blev OK. Katterna tycktes däremot vara mer intresserade av vad som hände i köket… Och det har jag ingen aning om, för ingen annan än jag och Tisslingarna var här… Creepy…

∼ ♦ ∼

Boken Lektioner i kemi och kaffe på sängen

Det blev inte så mycket läst i morse…

I morse väckte de mig redan 5.30 och ville ha mat. Jag stapplade upp och serverade herrskapet och föll sen ner i sängen igen. Och tro det eller ej, jag somnade om och vaknade inte förrän klockan nio! Jag tömde pottor och fixade kaffe och hasade tillbaka för att läsa min bok på gång. Då ringde Anna och vi pratade en god stund. Klockan var över tio innan jag klev upp, så det blev inte många sidor lästa. Jag messade med ett par kompisar också.

Dusch och frukost stod sen på schemat. Dan hade börjat ganska grått, men solen tittade fram. Jag skulle ut, hade jag bestämt. Men först ringde jag Annas snälla mamma. Hon skulle bort på kalas i eftermiddags.

Även jag hamnade på kalas, faktiskt. Jag kunde inte passera The English Bookshop utan att titta in. De har fått så stort och fint nu när de har expanderat och skaffat sig flera rum längs med S:t Olofsgatan. Det var underbart att slippa trängas så mycket som tidigare. Och bara det faktum att de hade fixat ett helt Mystery room gjorde förstås att jag shoppade loss. Ordentligt. Faktum är att jag handlade så mycket att jag fick ett bonuskort med tre stämplar. När en har köpt tio böcker och fått tio stämplar får en tio procents rabatt på elfte köpet. Nu får jag fan hålla i kosingen!!!

 

Lördagsfika och lördagssudoku

Lördagsfika från Wilmas med lördagssudoku, förstås.

Sen gick jag och gick och gick och träffade E från jobbet två gånger och även L, fast bara en gång. Jag gick faktiskt över en halvmil. Att komma på vad jag skulle äta var lögn i h-e. Jag var in i tre livsmedelsbutiker och fastnade inte för nåt. Till sist gick jag till Wilmas och köpte gofika till eftermiddagen och räkmacka till middag. Sen kan jag ta ostar även i kväll om jag vill ha det. Är det kalas så är det, menar jag. Livet är så tråkigt ändå just nu. Inte blir det roligare av att äta, men om jag nu måste äta vill jag äta nåt gott.

I afton blir det förutom räkmacka och Sherwood även Stjärnorna på Slottet. Det är sista delen av den här säsongen och Carolina Gynnings dag. Sen ska jag försöka läsa, för boken jag läser nu har jag fått för recension och den måste skrivas före operationen. Och på tal om den är fingrarna för jävliga idag, de domnar hela tiden.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis dagens shelfie från nya BokrummetHär är en detalj ur våra hyllor med spännings- och kriminallitteratur. Som synes når böckerna ända upp till taket…

Shelfie kriminal o spänningsromaner 28 jan 2023

Dagens shelfie 28 januari 2023 visar en detalj ur våra hyllor med spännande böcker.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 26 januari och fredagen den 27 januari 2023: Det går – att lära gamla hundar sitta, men jag måste röra på mig

 



Kära dagbok…

Biobiljett Filmstaden filmen Megan

Jag gick på bio med en kompis.

Tänk att det går! Jag menar… det är möjligt, det går att lära gamla hundar sitta. Den gamla hunden är undertecknad. Hon, som i stället för att frossa i säsongsstarten av Antikrundan, gick på bio med en kompis! Märkligt nog är det som om jag prioriterar om en del i mitt liv. Kanske handlar det om den stundande operationen där jag har och även själv sätter vissa restriktioner. En sån restriktion är att inte träffa för mycket folk samtidigt. Veckan före operationen tänker jag isolera mig – så gott det nu går – på Main Street. Jobba på distans, inte träffa fler människor än nödvändigt etc. Jag vill verkligen inte riskera att åka på nån simpel förkylning eller irriterande magsjuka så att operationen måste ställas in.

 

Megan - årets läskigaste film

Underhållande och läskig.

Så igår träffade jag M och vi gick på bio. Nästa gång vi ses blir efter operationen, så är det bara. Filmen var underhållande och läskig. Vi var totalt åtta personer i salongen. En bonus var det förstås att träffa Biografmaskinisten, som jobbade på plats, och sålde goda popcorn till oss. Fint långhårig var han, dessutom, men jag vet att en hårtrimmer står överst på önskelistan. Kanske jag iggar det (han fyller år snart). Nåja, jag vet hur det är. Jag har själv kort hår och höll på att bli tokig på barret de senaste veckorna – men idag hade jag tid för klippning efter jobbet.

Efter filmen gick M och jag på Taps och åt. Jag åt nästan samma som till lunch, det vill säga en grillad macka. Middagsmackan hade dock fyllning av ost och spenat. Till den en öl. Och jorå. Jag tog bilder både på mig själv i biosalongen och på maten och M, men ingen är publicerbar. Jag ser helt galen ut och bilden på M var totalt oskarp. Annars fick jag komplimanger från kända och okända att jag ser pigg och fräsch ut och att jag är fin i kroppen. Det var nån som inte trodde att jag är 60 år. (Jag sa inte att jag fyller 61 om tre månader, utan svarade att jag är rätt barnslig.)

Min torsdagskväll avslutade jag med att ringa Fästmön och prata en stund om våra respektive dagar. Jag är trött på detta messande fram och tillbaka, det funkar bättre just nu att prata för mig, bland annat på grund av händerna.

∼ ♦ ∼

I natt sov både jag och Tisslingarna bra, dock med stängt fönster. Citrus krafsade på sovrumsdörren strax efter att väckningslarmet tillrat igång på mobilen. De fick mat och jag tömde pottorna innan jag hoppade upp på vågen och därefter in i duschen.

Det har blivit kallare och i morse var det sex minusgrader. Till frukosten hörde jag saluten med anledning av doktorspromotionerna idag. Solen tittade fram över Uppsala. Himlen var nästan ljus när jag satte mig vid jobbdatorn strax före 7.30.

Januarimorgon himmel över huset mitt emot

Nästan ljust redan tidigt i morse.


Men jag hann också med ett bokbyte i morse!
Nu har jag bytt bok från den om Galna Greta till boken som ramlade in häromdan för recension av formatet. Titeln på den senare, Lektioner i kemi, lockar mig inte nämnvärt, men det gör däremot baksidestexten! För den här boken handlar på sätt och vis om kemi, fast mer om kvinnors plats i tillvaron i 1960-talets USA.

Böckerna Toktanten och Lektioner i kemi med brickan When life gives you lemons

Bokbyte i morse från en bok om Galna Greta till en bok om kemi – och kvinnors plats i 1960-talets USA.

 

Gult hus o blå himmel på Main Street

Ett annat gult hus på Main Street och inte riktigt lika blå himmel som igår.

Jag bestämde mig för att ta en kort promenad på lunchen. Det blev bara runt kvarteret, men jag skulle ju ut igen senare. Före och efter försökte jag jobba, men, som sagt, tjatigt, tummarna var onda och fingrarna domnar av och till. Det blev många korta avbrott och jag passade på att tvätta. Jag dammsög även ett par rum i taget. Det funkar med handledsstödet på och det är bra för min onda rygg och proppbenen att jag reser på mig och går runt lite. Jag är numera van att stå och jobba, men det kan jag bara göra på jobbet. För att musklerna i händer och fingrar inte helt ska förtvina behöver de också röra på sig.

Efter jobbet var det äntligen dags för klippning. Jag kände mig så långhårig och med alla virvlar som är på fel plats ser det inte snyggt ut. Nu blev det betydligt bättre. Vacker har jag aldrig varit och lär aldrig bli, men jag har en bra frisör i Igor.

Nyklippt selfie 27 jan 2023

Nyklippt av Igor.


I kväll blir det lugna puckar.
Jag har skrivit det här inlägget i etapper. Nu ska jag unna mig nåt gott: till middag blir det helt enkelt goda ostar med kex och Annas äpple- och ingefärsmarmelad. Till senare blir det ostbågar och en öl. (Anna gissade det på ett tidigt stadium.) Givetvis ska jag se gårdagens Antikrundan på SvT Play. Jag är som hund inte helt ”platsbenägen”.

∼ ♦ ∼

Varken betydligt eller vackert men lite bättre, var veckans siffror från vågen. Nu har jag laddat ner appen och siffrorna kom in finfint direkt efter att jag klivit av vågen. Jag har gått ner 100 gram och BMI har sjunkit en tiondel sen förra fredagen. Fettprocenten har minskat med nästan två procent och muskelmassan har ökat med mer än två procent. Bentätheten har ökat en tiondel. Mängden vatten var betydligt högre än sist jag fick fram den siffran – och det var årets första vecka. Ganska nöjd får jag vara, för jag har inte rört på mig lika mycket som vanligt och jag har ätit sämre den gångna veckan, för många mackor, framför allt.

∼ ♦ ∼

Och med detta avslutar jag som alltid de senaste dagarna med dagens shelfie. Idag är det Förintelsens minnesdag och i hyllorna finns en del mycket viktiga böcker om detta.

Dagens shelfie 27 januari 2023

Dagens shelfie den 27 januari 2023 innehåller en del viktig litteratur.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Film, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Toktanten

Ett inlägg om en feelgoodroman som börjar som en feelbad dito.



Birgitta Bergins bok ToktantenI början av året hämtade jag en låda pocketböcker som jag hade nätshoppat på Bokus mellandagsrea. Lådan innehöll en del spänningslitteratur, men också andra genrer. Flera av författarna var nya bekantskaper. Av annan genre tillika ny författarbekantskap var Birgitta Bergins bok Toktanten. Baksidestexten på boken gjorde mig nyfiken – det är många av oss som är ganska galna kärringar och grannar. Nu har jag läst ut boken och försöker sammanfatta mina intryck.

Greta Liilja är en sån där kärring, på ren svenska, som förpestar tillvaron för ett gäng sommarboende och permanent boende i Lövudden. Hon får öknamnet Toktanten när hon sätter stopp för ett påbörjat husbygge. Hon verkar vilja förstöra för allt och alla genom att hota och klaga på det mesta, från tomtgränser och tillåtna gångvägar, skräpiga trädgårdar och så… vad hände egentligen med katten och den lilla hunden? Och varför går Greta omkring med en gigantisk skruvmejsel? Stämningen blir allt mer hotfull. Hur ska detta sluta?

Även om den här typen av bok kanske skulle kategoriseras som feelgood handlar den rätt mycket om feelbad. En människa som får andra att må dåligt. Den typen av människor fascinerar dock mig – kanske för att jag är en feelbadmänniska själv? Dock verkligen inte i Greta Liiljas klass – hon är unik. I vart fall vill jag gärna ta reda på varför nån är på det här viset. Den nyfikenheten lockar även författaren till den här boken fram hos mig. Varför är Greta så fläng och elak?

Personporträtten är helt klart författarens starka sida. Jag ser dem allihopa framför mig. Eller… jag gör mig förstås egna bilder efter det författaren har skrivit och hur hon beskriver sina karaktärer. Även om det är sommaridylliskt skapar Birgitta Bergin också en tät, hotfull stämning. Min enda invändning är att det drar ut så pass på tiden. Är det realistiskt att människor står ut så länge och är det trovärdigt att de inte riktigt slår tillbaka, eller gör det ganska sent? Nåja. Det här är fiktion. Och det är verkligen intressant att läsa om hur en galen människa kan terrorisera sin omgivning och liksom ha makten över så många andra personer. För att hon är galen är den enda förklaring på det hela som jag kan hitta.

Toffelomdömet blir högt för denna roande – och oroande! – och framför allt annorlunda bok.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar