OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Inga problem att äta våfflor.
Säga vad en vill, men äta våfflor kan jag. Jag tror visst fortfarande att jag är två. Samtidigt är det inte helt enkelt för en ovan matlagare att halvera recept. Nåja, nu dröjer det innan jag äter våfflor igen. Och idag har jag haft mycket ont i magen…
Paltkoma inträdde givetvis efter våffelmiddagen. Jag orkade inte ens deklarera, så det sparade jag till i kväll. I stället såg jag två avsnitt av true crime-serien Likets hemlighet på TV 4 Play. Kunde knappt hålla mig vaken under del två, men så fick jag vansinnig kramp i höger innanlår. Då jäklar vaknar en till! Det gör svinigt ont, kan jag meddela. Tack och lov gick det över efter nån kvart och jag fick ingen mer kramp. Morgonens krämpa var i stället blödningar. Det är nog bra att jag ska lämna koagulationsprov i april… Helst av allt vill jag sluta med blodförtunnande, men det tror jag dessvärre inte är aktuellt.
∼ ♦ ∼
I morse var jag fortfarande mätt. Magen var inte glad och jag förstår den. Frukosten bestod mest av fil och bär och lite av mer substans.
Onsdagsfrukost med mest fil och bär, Hopptimisten och Rädslans labyrint.
Gula krokus tittade yrvaket på mig i slottsbacken.
Onsdagen började mulet, men det var plusgrader och solen kom fram, om än bakom moln, fram redan på förmiddagen. I slottsbacken tittade små gula solar från växtriket yrvaket på mig ur gräset när jag flåsade uppför stigningen.
Mitt-i-veckan-dan är vanligen en mötesdag, idag var inget undantag. Men jag var mycket nöjd med att jag lyckats flytta eftermiddagsmötet – till ett konditori.
Innan vi kunde lämna arbetsplatsen skulle dock ett antal möten på plats sittas av. Innan enhetsmötet på förmiddagen hann jag träffa Bruno och hans husse Magnus som jobbar på onsdagar i huset. Bruno har varit och är krasslig och orsakerna till detta håller på att redas ut, berättade husse. Nån form av behandling och eventuell operation kan det bli tal om. Jag vill inte gå in djupare på det här, det är inte min fina hund. Men jag vill gärna lyfta fram Bruno som en av min veckas höjdpunkter. Han blir tydligt glad när han ser mig. Jag vet ju att det handlar om vildsvinsgodiset. För mig blir det ändå ett kvitto på att jag har nån sorts värde för nån.
Efter enhetsmötet blev det en kort stund för arbete och så var det lunch. Den blev mycket lite annorlunda för mig – jag satte mig på andra sidan bordet jämfört med där jag brukar sitta. ”Min” plats var nämligen upptagen, men det var av en tystlåten person och helt OK för min del. Det är gaphalsarna och pratmakarna jag inte orkar med när jag äter.
Jobblunch med Rädslans labyrint.
Fikaarbetsmöte på Fågelsången i eftermiddags.
Strax före klockan 14 gick en trio från jobbhuset ner till Fågelsången för ett fikaarbetsmöte med vår samordnare. Det blev ett riktigt bra möte där jag kände att vi är väldigt enade som grupp. Vi är rädda om varandra samtidigt som vi är engagerade och vill göra bra jobb. Men det finns moln på himlen. Ett sånt är besparingar. I år görs en del som kanske inte räcker. Det finns en stor risk att det blir nedskärningar på personal nästa år, är min uppfattning. Och det oroar, förstås.
Deklarerat!
Efter mötet blev jag mycket trött. Detta i kombination med en mage som revolterat mot i princip allt jag har ätit idag gjorde att jag knappt tog mig hem. Men jag lyckades. Det blev en stunds vila på soffan. Efter det tog jag tag i deklarationen i pappersform. Blanketterna ska jag posta i morrn när jag går och handlar på lunchen – jag jobbar ju hemifrån torsdag och fredag. Jag kan bocka av en oro mindre.
Att magen inte är OK oroar mig lite. Nånstans vet jag att jag borde ta tag i den utredningen, men jag orkar fan inte med en åkomma till. Hela jag är en enda sjukdom, känns det som. I kväll blir det därför ingen mat. Jag tog kvällsmedicinen till en skål fil med bär och kanel och ett glas Pro Viva.
Onsdagskvällsmat med fil med bär och kanel samt Pro Viva. Hopptimisten och boken höll mig sällskap.
∼ ♦ ∼
I kväll tar jag det lugnt på soffan med min bok. Jag har ont i magen, jag är jättetrött och fryser.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Den som väntar på nåt gott väntar ofta för länge. Det tog ett bra tag innan 
Gå till Toffelprofilen
