Torsdag kväll den 2 januari och fredagen den 3 januari 2025: Minimal interaktion funkar bäst

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det finns vissa saker jag inte förstår. Det finns vissa ”saker” jag kan ändra på. Men det finns också saker jag fattar och sånt jag kan förändra. Jag hade en grundplan för mina tre lediga veckor. Kände mig så lugn när jag väl hade bestämt mig.

Den höll inte, planen. Livet är en gåva och min plan var långt gången för att ge tillbaka den gåvan till ???. Jag slutade ta mediciner. Men så fegade jag ur. Jag fegade ur för att jag mådde så dåligt fysiskt. Det var… förnedrande. Jag vill fan inte skämmas när jag slutar andas. Så jag är kvar här och försöker göra det bra för mig. Sånt jag mår bra av. Eller… jag äter och dricker helt vansinnigt just nu, men det skiter jag i. Det är gott med ost, fina viner och choklad. Hellre äter jag gott när jag mår illa av biverkningar från medicinerna än nyttigt.

Ost amarone o litteraturfest en torsdagskväll

En bra bok, goda ostar och ett fint vin en vanlig torsdagskväll.


Det andra mår jag bra av.
Jag läser bra böcker, ser på väl valda TV-serier, städar för att jag gillar att ha rent. Svarar på tilltal, men hör verkligen inte av mig om jag inte har nån fråga eller nåt viktigt att säga. Minimal interaktion med människor funkar bäst nu för mig. Den bortglömda, den bortvalda, den som pratar för mycket…

Läser gör jag. Det är min andra och sista julklappsbok jag läser nu. Igår blev det nämligen bokbyte igen, som folk säger i en negativ ton, från en bok om mörker till en bok om att följa en stjärna. Den som inte har fattat varför jag läser så mycket har inte fattat mig. Då behöver man heller inte kommentera eller gilla mina göranden och låtanden eller snoka på nätet. Låt mig vara. Nu behöver verkligen ingen bry sig eller höra av sig. #behöveringennu

Böckerna I mörkret och Den som följer en stjärna vänder inte om

Bokbyte igår kväll från en bok om mörker till en bok om en stjärna.



Men jag går faktiskt hemifrån och ut när solen skiner.
Min förhoppning är att den ska smitta mig. Dessvärre är mörkret inombords kompakt. Hur kan det vara så? Hur kan det vara så totalt svart inuti mig när solen är ett stort ljusklot?

Stor januarisol går upp bakom husen på baksidan

Ett stort ljusklot i morse, men inuti mig är det svart.

∼ ♦ ∼

Den som följer en stjärna vänder inte om o kaffe på sängen

Fredagsstart när musiken tystnat.

Den här fredagen, min andra semesterdag, blev jag väckt av att en granne spelade hårdrock. Högt. Klockan var kanske 9.30, så det var inte jättetidigt. Hårdrock gillar jag. Men… ja du fattar, kära dagbok. Det tycks inte människor göra. Fatta, vill säga, att det finns andra människor som kanske föredrar tystnad en ledig morgon.

Om jag visste vem det var hade jag gått dit och frågat om personen möjligen hade lurar eller öronpluggar, men det var omöjligt att säga varifrån musiken kom. Till sist tystnade den och jag kunde läsa och avnjuta kaffe på sängen utan att sängen hoppade och trumhinnorna vibrerade.

 

Bitmoji Tofflan i en kartong

Behöver pirran till döstädningslådor.

Anna skickade sms om en sak som återlämnats. Inget som var mitt, men jag passade på att fråga om häftpistolen och pirran som jag behöver låna framöver. Pirran kan vänta tills det är barmark, för jag kan inte köra den med döstädningslådor i djup snö ändå. Häftpistolen ska jag ha till strykbordsöverdraget innan jag får ett totalt utbrott på det och slänger ut strykbrädan genom ett fönster eller så.

Jag duschade länge idag. Lustigt det där. Jag vill inte leva, men jag vill ändå hålla mig fräsch och duschar eller badar varje dag och ser till att jag har rena kläder. Idag fixade jag fötter och naglar också och tvättade håret.

Fredagsfrukost med rosor Hopptimisten o stjärnboken

Fredagsfrukost i sol med Hopptimisten och nyårsrosor.

Frukosten avnjöt jag i sol vid köksbordet tillsammans med Hopptimisten, stjärnboken och nyårsbuketten. Rosorna är fortfarande helt raka och så vackra! Typisk grej som jag köpte till mig själv för att må bra.

Efter frukosten gick jag och handlade på Korgtassen. Jag behövde ett och annat och köpte gotländsk fisksoppa och vitlöksbaguette till middag. Det var tolv grader kallt ute. Tur att jag har en bra jacka och varma vantar och halsduk!

Hemkommen städade jag av i badrummet för att det behövdes. Sen skrev jag det här och efter det värmde jag mig vid strykbrädan. Arbetsrummet där jag sitter och skriver är nämligen skitkallt, för elementet fungerar inte som det ska. När jag har suttit vid skrivbordet en stund fryser jag som fan. Jag borde höra av mig om det, men har ingen lust att ta emot hantverkare. Eller… de kanske har ledigt de också. Vad vet jag..?

Så blev det middagsdags och jag värmde fisksoppan och baguetten, tog fram ost, hällde upp ett glas vitt, tände ljus, satte på klassisk musik… Dukade fint som vanligt (?) och gjorde det mysigt. Köket kändes riktigt varmt. Där fungerar elementet. Det var så gott med soppa att jag åt upp hela portionen. Jag kom ju på att jag inte behöver spara till i morrn. Dessutom rafsade jag ihop en snabb och enkel dessert bestående av vaniljglass med hallon och ett digestivekex samt kaffe.


Jag är trött, yr och lätt illamående i kväll.
Kanske inte så konstigt med tanke på att jag har smockat i mig så mycket. Yrslig har jag varit ett par dar. Det kan vara de där jävla betablockerarna som jag helst av allt inte vill ta. Soffan ropar på mig.

∼ ♦ ∼

I morrn måste jag vara pigg och alert för då ska jag utföra sista punkten på min ledighets att göra-lista. Och den punkten är astråkig. Som belöning har jag bokat bord på lokal för middag. Ensam givetvis. #behöveringennu

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

I mörkret

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den andra delen i Ulvö-serien.



Lina Areklews bok I mörkretNär jag flyttade till Saint Ollie fick jag en hel hög med böcker av vännen FEM och Dotra. En av böckerna var den första delen Lina Areklews Ulvö-serie. I december 2024 köpte jag del två och nu har jag läst ut även I mörkret.

Det är iskall vinter. En natt försvinner en fyraårig flicka från familjens fritidshus utanför Örnsköldsvik. Föräldrarna är förstås utom sig av oro. Alla i trakten engageras i sökandet efter flickan. Ingen vet om hon har lämnat huset frivilligt eller blivit bortförd. Men snart visar det sig att ytterligare en familjemedlem är försvunnen. Det blir en kamp mot klockan för utredaren Sofia Hjortén. Sofia är höggravid med sitt första barn och fallet väcker starka känslor hos henne. Förövaren är hänsynslös och beredd att offra allt för att få sin vilja igenom.

Det här är andra delen i en serie. Eftersom jag läser så mycket hade jag varit betjänt av en resumé från del ett. Det underlättar inte heller att boken har flera olika ingångar. Det är först ungefär halvvägs som dessa går ihop. Men hur som helst. Boken består av mer eller mindre knepiga personer. Till och med karaktären som representerar HBTQ-folket är knepig. Argsint. Hmmm… Det blir en hel del relationstugg och i den här boken är relationerna tilltrasslade. Alla har skilt sig/separerat/tjafsat, somliga har bänga nya partners, en del har bänga gamla dito och många är rätt bänga rent allmänt. Det blir lite mycket av det… knepiga.

Men det är spännande också. Väldigt spännande. Det är inte bara en liten flicka som försvinner, det gör ytterligare en person. Det blir verkligen en kamp mot klockan för det är smällkall vinter och om de försvunna vistas utomhus klarar de sig inte länge. Vidare blir det extra spännande eftersom många av karaktärerna mår dåligt psykiskt. Det ställer vissa… krav på omgivningen och även på läsaren.

Jag tycker att författaren gör ett riktigt bra jobb som får ihop alla trådar i slutet. Alla klarar sig inte helskinnade, men det är ju så det är i verkliga livet också. Mest nyfiken är jag på hur det ligger till med… Niklas. Självklart vill jag läsa de övriga delarna! Snart.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Ulvö-serien:

  1. Ur askan 
  2. I mörkret (läs inlägget ovan!)
  3. Av skam
  4. Utan dig
  5. Genom eld (kommer ut i april 2025)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Årets första semesterdag, Svea-dagen 2025: Tvingar mig, men #behöveringennu

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

I mörkret o kaffe på sängen i brun Höganäsmugg

En svart titel, men Svea-dagen var ljus.

Det blev ingen bra natt. Jag släckte runt 0.30, somnade ganska snabbt och vaknade två, tre timmar senare. Mitt i natten gav jag upp försöken att somna om och läste en stund. Lyckades väl efter det sova av och till, men inget vidare. Klockan var en kvart i nio när jag bestämde mig för att vakna ordentligt idag. Jag har sen dess haft ett illamående lurande i mig. Det är med all säkerhet ingen smittsam sjuka utan beror på magmedicinen som jag blev tvungen att börja ta igen. Fan jag hatar att vara tvungen att medicinera, verkligen! Är det nåt jag önskar det nya året är det att slippa mediciner. Den önskan blir aldrig verklighet. Jag tröstade mig med mer läsning och kaffe på sängen. 

Boken jag läser just nu har en svart titel, I mörkret. Det passar väl mig bra. Men min första semesterdag 2025, tillika mammas och mormors namnsdag (Svea), var allt annat än mörk. Och då menar jag inte bara att snön som fallit lyste upp tillvaron. Solen sken som värsta hellyset in genom köket och vardagsrummet. Jag bestämde mig för att tvinga mig ut, det finns alltid ett och annat ärende att utföra. Men jag såg inte fram emot att möta kylan och kanske halkan… Kylan klarade jag bra med den blåa jackan Anna lämnade och Dotras nya, tätstickade Lovikkavantar samt vännen FEM:s halsduk. Halt var det inte så mycket.

Tog en dusch för att försöka få illamåendet att gå över innan frukost. Det lyckades dessvärre inte, så jag fick tvinga mig att äta också. Anblicken av de vackra rosorna i nyårsbuketten gav mig en viss mental lindring. Jag lovade mig själv tidigt att köpa blommor varje vecka efter flytten till Saint Ollie. Så har det inte riktigt blivit, men nu känner jag att jag vill ta upp det löftet till mig själv och unna mig för att jag är värd att ha det fint runt omkring mig.

Nånstans mitt på dan gav jag mig iväg. Även idag såg jag HH, hon bor ju så nära. Jag blir lite full i skratt. Tänk att träffa på en gammal… älskarinna på äldre dar! (Säger man så? Vi hade en fling, men var aldrig ihop, när jag var 20nånting och hon nästan 40. Två gamla tanter nu, med andra ord.)

Mediciner Trisslotter och Ritualslotion sport

Dagens ärenden: hämta ut två mediciner (magsårsmedicin och betablockerare), köpa lotion och byta in Trissvinst.

Mina steg gick mot stan. Jag ville få tag i en gardinkappa till köket, men hittade ingen. Det blev ett sedvanligt besök på apoteket för medikamenter. Idag blev det billigt trots att jag skulle ha två sorter. Vidare köpte jag en sportlotion på Rituals. Jag brukar varva den med Mehr så att jag inte tröttnar på nån av dem. Min Trissvinst löste jag in på Pressbyrån på Stora torget. Jag tog två nya lotter medan de arga kvinnorna där jagade ut en frusen stackars duva. När jag kom hem visade det sig att jag hade gått ungefär fyra kilometer. Det är bra, för alla skjortor stramar nu över magen igen. Hälsporren gav sig till känna mest efter promenaden, ljumsken kände jag av en del medan jag gick. Men jag måste ju fan röra på mig.

Idag hade jag bestämt att äta pannkakor med grädde och hjortronsylt. Jag hade ingen lust att stå i mataffären och fundera över vad jag ville äta. Tyvärr fick jag inte ut nån grädde ur sprejburken. Det här är inte bästa middagsmaten för en tjockis, men det skiter jag i. Och på sätt och vis var det ju bra att jag tvingades skippa grädden. Senare i kväll blir det ost och amarone. Vinet gör sig nämligen bäst till ostar. Ost och vin skippar jag aldrig om jag får bestämma!

Pannkakor med hjortonsylt mjölk Hopptimisten I mörkret

Pannkakor med hjortronsylt och mjölk i glaset.


Nu ska jag läsa de sista sidorna i mörkerboken…
Slutet är så spännande!

∼ ♦ ∼

Jag ska försöka hålla mig vaken till sent i kväll när tredje delen i andra säsongens Dalgliesh börjar. Den ligger på TV4 Play så jag kan titta tidigare, men annars går den på TV4 klockan 23.20. Risken är att jag är trött i kväll. Samtidigt kan jag säkert inte sova om jag går och lägger mig tidigare. Jag ska försöka se de sex avsnitten i säsong ett också innan jag börjar jobba igen.

∼ ♦ ∼

I morrn är det fredag. Det ska bli ännu kallare än det är nu. I skrivande stund visar termometern åtta minusgrader. Då måste jag gå och handla en del frukostvaror och kanske mat, rentav. Jag funderar på att gå ut och äta nån av dagarna i helgen. Och nej. Jag vill inte ha sällskap. #behöveringennu är mitt nya motto. Vidare har jag en riktigt trist punkt kvar på att göra-listan. När den är gjord kanske jag är värd en god middag?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett amaronevin: Masi Cosastera Amarone Classico 2011

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett amarone med några år på nacken.


 

Masi Cosastera Amarone Classico 2011

Ett amaronevin med några år på nacken.

Klart som fan att man ska njuta av fina viner när man har dem! På nyårsafton 2024 grävde jag i vinskåpet, hittade och öppnade en flaska Masi Cosastera Amarone Classico 2011. Givetvis säljs inte den årgången på Systembolaget längre, så länken går till 2019 års vin.

Det här vinet är gjort på tre druvor: corvina, rondinella och molinara. Corvina är min favoritdruva. De andra druvorna är mest utfyllnadsdruvor. Jag ska inte uttrötta dig med nån utläggning om tillverkningsproceduren, men amaroneviner är fylliga, smakrika och alkoholstarka. Just det här vinets alkoholhalt ligger på hela 15 procent. Sockerhalten är också hög, ett gram per 100 milliliter.

 

Vinet finns att köpa i olika storlekar. En vanlig 75-centilitersflaska kostar 349 kronor. Den som vill ha hälften kan köpa det och den som vill ha en magnumflaska kan få göra det.

Systembolaget rekommenderar vinet till lagrade hårdostar eller till rätter av nöt- eller viltkött. Jag avnjöt ett glas bara så där, men drack det även till pizza och lagrade hårdostar (i alla fall ett rätt där!). Bäst var vinet till ostarna, förstås.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Nyanserad, kryddig, något utvecklad doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, russin, mörk choklad, sandelträ, nougat och tobak. […] Nyanserad, kryddig, något utvecklad smak med fatkaraktär och liten sötma, inslag av mörka körsbär, russin, kakao, sandelträ, salvia, nougat och tobak.

Jag kan ärligt säga att vinet doftade härligt av mörka bär och mörk choklad samt något träigt, kanske sandelträ. Smaken var kryddig, hade en aning sötma, men smakade mycket tung choklad och även lite tobak. Eftersmaken var lång.

Det här var ett riktigt höjdarvin, men det höll på att gå illa. När jag skulle öppna vinet gick korken av. Jag lyckades dock få ur den med enträget, men försiktigt korkskruvande utan att vinet besudlades av korkbitar. Fem tofflor till mig bara för det, tycker jag.

Toffelomdömet blir förstås det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nyårsdagen/pizzadagen 2025: Vintrig nyårsdag med skumbad och vinst

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Nyårsafton blev ingen glammig och festlig tillställning hos mig. Jag var ensam som vanligt. I stället blev det vinter. Runt 20-tiden var jag ut till soprummet med skal. Då var det barmark. Nästa gång jag tittade ut genom fönstret hade det snöat så mycket att inte bara taken var lite vita, marken var full av snö. Genom vardagsrumsfönstret beskådade jag nyårsfyrverkerierna (jag är skotträdd så behörigt avstånd är det som gäller) och skålade med mig själv i ett amaronevin från 2011. Vännerna FEM och Finske Pinnen skickade sms och önskade gott nytt år. Annars gör man det tydligen via sociala medier. Visar upp sin lycka med familj och vänner på fina middagar. Ja ja… 

∼ ♦ ∼

Snö på nyårsdagen St Olofsgatan

Det var sant! Vintern hade återvänt.

Jag trodde först inte att det var sant att vintern hade återvänt, men när jag vaknade idag (väldigt sent) och tittade ut fick jag bevis. Det är inte lite snö som har kommit utan massor, verkligen. Och det har snöat av och till även idag. Nej fy, idag struntar jag i ryggont och ljusinsläpp till sinnet, jag bestämde mig för att stanna inne hela dan och gå runt i pyjamasbyxor. Jag har gått runt väldigt mycket i det hela ledigheten. Varför slita på kläder?

Inte behöver jag heller klä upp mig som på nyårsafton. Det var ju bara jag här. När mamma levde och hon var hos mig under jul och ibland även nyår gick vi omkring i hemmauniform båda två. Det var liksom bekvämast och det fanns ingen anledning att klä (upp) sig.

I mörkret och kaffe på sängen nyårsdagen

Inledningen av min nyårsdag.

Som vanligt fixade jag kaffe och tog med mig in till sängen där jag låg och läste ett par timmar. Jag behövde inte kliva upp och jag hade tidsinställt inlägget om böckerna jag läste i december 2024. Där finns länkar till inläggen jag skrev om varje bok. Under eftermiddagen kom nästa tidsinställda inlägg, min årskrönika för 2024.

Förmiddagsläsningen i sängen var en pocketdeckare. Även den här författaren, Lina Areklew, upptäckte jag sent. Hennes Ulvö-serie består av fyra böcker, den femte släpps i april. Nu läser jag del två och den är spännande även om den också innehåller relationsbitar, tyvärr.

Sen gick jag upp och skrev en stund vid datorn samt gjorde en del räkenskaper. Än så länge ser det hyfsat ut. Jag åt frukost – eller brunch, dårå – nån gång vid 13.30-tiden. Medan jag käkade smet Hopptimisten ut i badrummet och fyllde upp ett hett skumbad åt mig. Ryggen älskar såna, men tyvärr har jag svårt att ta mig ur badet när jag har ont. Idag gick det bra.


Medan tvättmaskinen fick jobba lite så här på nyårsdagen
säkerhetskopierade jag och rensade foton. Jorå, jag duschar eller badar och byter underkläder varje dag och då behöver även en sån som jag tvätta ibland. Det undrar jag om andra gör. Byter underkläder, alltså. Eller… ärligt talat skiter jag i det. Jag träffar ju inte så många andra. Här hemma kan jag gå i pyjamas, som sagt, och jag pratar med mig själv för att få höra en mänsklig röst. Bordsskicket bryr jag mig inte om. Visst, jag kanske dukar fint, men numera kan även jag bete mig som en gris vid måltiderna. Om jag vill. Det händer faktiskt att jag skärper mig.

När tvätten var hängd var det synnerligen hög tid för eftermiddagsfika. Jag grävde fram några pepparkakor och några Ballerinakex ur skafferiet samt den sista Trisslotten jag hade oskrapad av dem jag fick av Annas snälla mamma i höstas. Och kan du tänka dig, kära dagbok, att otur i kärlek faktiskt ger tur i spel! Jag vann hela 60 kronor. Det blir två nya Trisslotter.

Nyårsdagen skrivs också som pizzadagen. Jag tycker synd om alla pizzabagare som svettas och bakar pizzor, så jag hade köpt en mozarellapizza från ICA. Tillsammans med ett glas amarone och en ostassiett efter pizzan blev det en fullkomligt värdig nyårsdagsmiddag.

I kväll ska jag skriva, läsa deckare och se ett avsnitt av Dalgliesh (andra avsnittet i säsong två; finns även på TV4 Play). Det gäller att skapa spänning i livet. På morgondagens agenda står Inte Ett Skit. Jag är ledig och bästa tiden de lediga dagarna är morgnarna med läsning och kaffe på sängen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Årskrönika 2024

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Jag brukar inte göra det, men… för 2024 har jag skrivit en årskrönika. Året var ett tufft och kämpigt år för mig. Förutom separation och flytt har jag inte mått så bra, bland annat har jag startat om hjärtat två gånger. Men några bra saker blev det också. En sån grej är att ny medicin före och efter tredje elkonverteringen av hjärtat (den första gjorde jag i december 2023, den andra i januari 2o24 och den tredje i juli 2024) har gjort att jag ändå har fått må hyfsat.

Januari

Bra saker:

Vännerna och omtanken från oväntade håll.
Elisabeth Ohlson blir intervjuad på TV.
Jag är på lägenhetsvisning – och får hyreslägenheten jag har tecknat mig på. Den 26 januari skriver jag på kontraktet.
Katterna, mina bäbisar.
Månadens bästa bok blir Meddelande av Tove Jansson.

Dåliga saker:

På nyårsdagen säger Anna att hon ville bo själv. Sorg och besvikelse över mitt misslyckande!
Jag sover dåligt hela månaden.
Hjärtat mår inte bra och frekvensen ligger på topp på 156 (ska normalt ligga på mellan 50 och 100). Den 17 januari startas mitt hjärta om för andra gången. Det krävs tre försök innan det går i rytm. Dessutom tar inte narkosen, vilket är skitjobbigt.

Solnedgång 10 jan 2024

Solnedgång den 10 januari 2024.

Februari

Bra saker:

Vännerna, de som ställer upp och till exempel följer med till vården.
Katterna, mina tröstare.
Det är inte många saker jag behöver till mitt nya hem, men i februari beställer jag en ny dubbelsäng.
Arbetskamraterna.
Februaris bästa bok blir Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin.

Dåliga saker:

Jag mår ofta väldigt illa fysiskt. Hjärtat börjar klappra igen. Och psykiskt jobbar jag med att acceptera att jag inte bara är föräldralös nu utan även familjelös. Det är inte aktuellt att jag är med när Biografmaskinisten ska firas på födelsedagen. Sånt gör ondare än jag trodde. Men vi träffas senare i månaden, bara vi två.
På Alla hjärtans dag är det sex år sen jag flyttade till Main Street. Om ett par månader ska jag flytta därifrån.
Jag inser att ingen älskar mig. Jag inser också att ingen håller mig i handen när jag är döende.
Jag känner mig stressad hela månaden. Det är massor som ska fixas.

Stanna inte och gråt runt min kista citat ur Färskt vatten till blommorna

Citat ur Färskt vatten till blommorna. Ord som tog.

Mars

Bra saker:

Jag kan läsa och det är tur, för böckerna ger mig sällskap och stimulerar mig.
Jag köper en ny secondhand skrivbordsstol.
En bloggläsare och jag utför efterforskningar om konstnären Dagmar Stapelberg.
Jag skriver ett nytt testamente.
Vännen FEM kommer upp ett par dar under påsken och vi har mys på hennes hotellrum.
Mars månads bästa bok blir Jävla karlar av Andrev Walden.

Dåliga saker:

Sorgen över separationen är påtaglig och kroppen, framför allt magen, bråkar. I mitten av månaden är det ryggen.
Vi har visningar av vår lägenhet och det är jobbigt. Anna fixar det mesta, jag orkar inte, känner mig mest dålig och ledsen. Och jag blir spydig.
Det blir en del besök i vården med provtagningar och EKG. Hjärtat är inte bra. Frekvensen ligger på runt 130. Vissa besök i vården skjuts på framtiden på grund av separation och flytt.

Lucifer tvättar Citrus på min säng i Bokrummet

Lucifer och Citrus på min säng i BokrummetMain Street.

April

Bra saker:

Anna fyller år och det blir sista födelsedagsfirandet på Main Street för vår del.
Jag får behålla Stina Wollter-tavlan, en av två tavlor som Anna hade köpt på en utställning.
Jag blir kompis med Sasha Mops.
Till min födelsedag får jag två paket av vännen FEM.
På min födelsedags morgon ringer Anna och sjunger. På kvällen äter vi middag och jag får presenter av henne och hennes mamma.
Jag börjar känna mig lugn även om det kommer tuffa, svarta dar och är mycket att göra.
Mot slutet av april träffar jag katterna hemma hos Anna och får gosa med dem.
Jag firar sista april ensam och överlever.
April månads bästa bok blir Vad jag bevarat av Wallace Stegner.

Dåliga saker:

Hjärfrekvensen blir allt högre och toppar på 158.
Katterna flyttar med Anna.
Jag bryter ihop av och till.
Katterna mår inte heller så bra, framför allt Citrus kräks oftare. Mot slutet av månaden åker Anna med henne till veterinären. Katten har magsår och får medicin. Jag hämtar dem.
Fredagen den 19 april slutar jag att vara sambo.
Jag blir dunderförkyld.

Tavla av Stina Wollter som Anna lämnat

Den här lämnade Anna kvar till mig.

Maj

Bra saker:

Två goa vänner ställer upp och hjälper till att packa upp saker, medan jag fokuserar på boklådorna +60 stycken. Tack till Emma och vännen FEM!
Jag får en ny spis och ett nytt handfat i badrummet, bland annat.
När vännen FEM kommer hit för att hjälpa mig packa upp har hon bland annat med sig en hel hög med böcker från sig och min adoptivdotter V.
Jag får en ny hjärtmedicin som ger grymma biverkningar, men som gör hjärtrytmen mer stabil.
Mimmi hjälper mig att hänga tavlar, men när det gäller stringhyllan går vi bet. Jag hänger senare även tavlor utan hjälp – och det går bra! Och stringhyllan monterar Leif från Veterankraft hur snabbt och lätt som helst nån vecka senare.
Anna kommer på besök och fikar och jag får en fin blomma.
Den 16 maj har jag bloggat i 15 år.
Den 24 maj får jag träffa Tisslingarna hemma hos Anna.
Jag nätshoppar sängbord, en matta till hallen och ett fåtöljöverdrag.
Biografmaskinisten skickar grattis på Mors dag.
Maj månads bästa bok blir Gesällen av Ida Andersen.

Dåliga saker:

Det är flyttdags och jag har bokat flyttfirman Onspot logistic AB som ska både packa och flytta åt mig. Det är strul från början till slut, från packning till och med själva flytten. Packarna kommer två timmar senare än avtalat och är inte försiktiga med grejorna. Flytten dan därpå pågår sen till långt in på natten – firman skickar en liten bil och två gubbar. Ingen skugga på flyttkarlarna dock, de är suveräna. Men firman… Det slutar med att jag blir utskälld av ägaren som påstår att jag har ställt dit saker på Main Street som inte var med när de kom och kollade. Jag får betala massor med mer pengar än avtalat enligt offert som gjorts på deras egen visuella bedömning (hembesök) – och det ska ske dan därpå. Då är en inte så kaxig, när det är sent och flytten ännu inte är avklarad, så det är bara att bita ihop och betala.
Tvättmaskinen får jag också betala en massa extra för vad gäller installationen. Jag ska nog aldrig mer handla dyra grejor på Elgiganten.
Jag får en för liten garageplats och repar bilen. På båda sidor… Jag säger upp parkeringsplatsen och får en ny – den 1 oktober. Senare i månaden kontaktar jag försäkringsbolaget. Jag åker på dubbla självrisker för reparationen. Och vid bilservicen upptäcks att batteriet är slut och måste bytas.
Några dar efter flytten blir jag jätteförkyld igen.
Provtagning och läkarbesök på hjärtmottagning.
Den 24 maj överlåter Anna och jag lägenheten på Main Street på de nya ägarna. Ytterligare ett misslyckande.
Jag sover dåligt hela månaden och vaknar ofta av kramp om nätterna.

Flyttkartonger i gästrummet

Tomma flyttkartonger.

Juni

Bra saker:

Anna och jag besöker Medicinhistoriska museet och Uppsala industrimuseum på museinatten 2024.
Glassfikar med gullige T på jobbet.
Kattgos med Tisslingarna på nationaldagen.
Jag får kallelse till min tredje elkonvertering av hjärtat.
Gustavianum öppnar igen efter flera års renovering!
Jag tillbringar midsommar i Motala med vännen FEM och hennes familj – och känner mig välkommen i en familj trots att den inte är min. Och så får jag en fin broderad tavla av en uggla av min adoptivdotter V.
Anna och jag gör vår årliga utflykt till Emmaus i Gryttby.
Juni månades bästa bok blir The Man in Black & Other Stories av Elly Griffiths.

Dåliga saker:

Ensamheten är inte helt lätt att anpassa sig till.

Skagenmålarna i Motala minus en son ett bonusbarnbarn o två barnbarn

Skagenmålarna i Motala på midsommar.

Juli

Bra saker:

Vännen FEM och Finske Pinnen kommer och hälsar på min första sommarsemesterdag. Bland annat besöker vi nyöppnade Gustavianum.
Jag träffar Biografmaskinisten på min namnsdag.
Jag har en återträff på semestern, en återförening som börjar bra…
Slottet och Slottsträdgården får besök av mig och jag får plocka hallon.
IKEA gör jag få men bra fynd till hemmet, bland annat till köket och till sovrummet.
Jag träffar Författar-Sanna.
Annas snälla mamma kommer på fikabesök.
Mitt i semestern startas mitt hjärta om. Det håller takten efter det! Och Annas snälla mamma ringer dan efter konverteringen. Jag är inte bortglömd!
Jag får kattgosa med Tisslingarna.
Biografmaskinisten bjuder mig och Anna på förhandspremiär och vi ser filmen Sommartider på nya Filmstaden.
Jag kör ner till Motala för några semesterdagar. Bland annat köper jag ett soffbord och besöker Rundradiomuseet samt träffar Göstas vänner.
Jag köper vin för hemleverans på nätet för första gången.
Juli månads bästa bok blir The Mystery Guest av Nita Prose.

Dåliga saker:

Juli är årets första sorgemånad för mig.
Människor gör mig besviken. De sätter sig själva främst när det finns andra runt omkring som behöver dem. (Då tänker jag inte på mig som behövande!) Jag orkar inte med och ”gör slut”.
Mamma skulle ha fyllt 89. Jag saknar henne.
Min pappa gick bort för 18 år sen.
Bankmöte och elkonvertering stressar upp mig.
Efter den tredje elkonverteringen blir jag väldigt deprimerad. Läkaren som gör konverteringen är otrevlig och en annan i personalen fattar inte att jag inte har några närstående. Jag känner mig ensammast i hela världen och alla glädjeämnen i tillvaron blir förbjudna.
Jag får en flimmerattack som varar ett dygn. Orsaken är en olycka med dödlig utgång.

Soffhörnan kompletterad med nytt soffbord

Mitt nya soffbord.

Augusti

Bra saker:

Bilen handtvättas och blir jättefin. Den besiktigas och blir godkänd.
Nån kallar mig ”en fantastisk kommunikatör”.
Jag blir bjuden på fika i Slottsträdgården.
Jag får vara med på kräftskiva hemma hos Anna med Annas snälla mamma. Jag har också kräftskiva hemma själv senare i månaden.
Jag hittar ett kuvert som försvann i flytten. Anna och jag går en mysterievandring i stan.
Jag firar Elin med ett besök på K5 där vi bland annat äter goda ostar.
Augusti månads bästa lästa bok blir Sara my Sara: A Memoir of Friendship and Loss av Florence Wetzel.

Dåliga saker:

Hälsporren blir ondare och ondare.
Jag lämnar in bilen på plåtverkstan. Skadan tar längre tid att laga än beräknat och jag är utan bil i tre veckor.
Ensamheten är svår. Jag kämpar med den varje dag.
Jag är så trött. Hela tiden… Och jag sover dåligt.
Händerna domnar under natten. Den ena är opererad, men det gör visst ingen skillnad.

Bilen i augustimorgonsol på plåtverkstans parkering

Bilen när jag lämnade den hos plåtverkstan den 21 augusti.

September

Bra saker:

Jag får fikabesök av vännerna Ewa och Béchir.
Mimmi kommer på raclette – den varmaste septemberdagen…
Anna kommer hit och äter helgkasse.
Jag får hämta min bil från plåtverkstan och den är så fin, så fin! Dessutom får jag veta att jag har rätt till 3 000 kronor i stilleståndsersättning från försäkringsbolaget. Tacksam!
Det blir ett litet besök på Kulturnatten dagtid och matmarknaden. Jag har för dålig ork, men jag försöker i alla fall.
Månadens bästa bok blir Ospårat av Sanna Mac Donald.

Dåliga saker:

Ofta har jag svårt att sova om nätterna. Däremot har jag inte svårt att stoppa i mig onyttigheter. Vikten går stadigt uppåt.
Magen bråkar och jag har ont i ljumsken.
Vännen FEM skadar sig och kan inte komma på besök som planerat. Stackars henne!
Jag har ett dåligt lönesamtal och inser att jag inte orkar jobba som tidigare. Jag kan inte heller vara med på enhetens planeringsdag på grund av att jag inte orkar.
Jag går på söndagsmiddag på lokal med vänner och orken tar bara slut. Jag vet knappt hur jag tar mig hem.

Helgkassar och Hopptimisten tittar mellan dem

Hopptimisten mellan två helgkassar från Korgtassen.

Oktober

Bra saker:

Jag får äntligen min garageplats. Bilen trivs bra där.
Lisbeth, som egentligen heter nånting heeelt annat, hälsar på hemma hos mig.
Jag hjälper Anna och Annas snälla mamma att slänga en massa skräp från Slottsträdgården. De bjuder mig på både fika och mat och jag får Trisslotter av Annas snälla mamma.
Jag börjar kunna lyssna på musik.
Noisette!
Vännen FEM kommer en helg och hälsar på.
Fonus tänder ljus på mina gravar.
Oktober månads bästa bok blir Trädgårdsmästarens dotter av Marcus Jarl.

Dåliga saker:

Oktober är årets andra sorgemånad för mig.
Mitt frikort för vårdbesök går ut och även frikortet för läkemdel. Det kostar att vara sjuk…
Jag tappar livslusten.
Det är åtta år sen mamma gick bort.
Pappa skulle ha fyllt 97. Han gick bort för tidigt.
Elisabeth Ohlson går bort. Hon hade en sån talang!

November

Bra saker:

Anna och jag går till Gamla kyrkogården under Allhelgona. Jag klarar att gå dit, men det är knappt. Anna är den enda som erbjuder praktisk hjälp till exempel med att handla. Varje dag hör hon av sig per sms och kollar läget.
Jag läser mycket, det är i princip det enda jag gör, och det får mig att glömma smärtan för stunden.
”Min” doktor P sjukskriver mig i två veckor. Det är bra både för ryggen och själen. Jag vilar. Ordentligt.
Jag nätshoppar en massagekudde. Den och Linnex är toppen för ryggen! Och så sover jag mycket. Sömn läker!
Ryggen blir långsamt bättre och jag går promenader som blir längre och längre. Ett nytt mål blir Nya Björck blomsterhandel där jag alltid får en fin pratstund med ägaren Mia.
Jag får också blommor från jobbet.
Det kommer massor av snö och när jag vågar mig ut halkar jag på en isfläck – och bryter inte ett enda ben i kroppen!
Mina tidigare arbetskamrater Birgitta och Gunilla kommer på söndagslunch. De har med sig lunch och en underbar snittamaryllis.
Månadens bästa bok blir Dödens lustgård av Karolina Schützer.

Dåliga saker:

Jag får ryggskott och kan inte jobba på nästan tre veckor. Smärtan påverkar mig mycket och jag blir ännu tröttare än vanligt. Jag biter ihop och klarar mig. Det är inte precis så att massor av folk hör av sig och frågar om jag behöver hjälp med nåt. (Då vet jag hur jag ska agera när de behöver hjälp – inte alls.) Jag har svårt att gå och sitta.
Doktor O skriver ut narkotikaklassad medicin som inte hjälper mot smärtan.
Jag har inget hört från kardiologen om återbesök. Jag skulle få en tid för det – efter sommaren.
I år missar jag Allt ljus på Uppsala – ryggen och vädret sätter stopp för det.
Järnvägsövergångarna stängs av. Det blir ingen omväg för mig när jag ska till jobbet, men när jag ska till stan tar det längre tid.
Black Week gör mig galen!

Fyra klockor på amaryllisen från Birgitta o Gunilla

Det blev fyra klockor på amaryllisen från Birgitta och Gunilla!

December

Bra saker:

Adventsfika och kattgos hos Anna den första advent.
Jag går på författarträff och lyssnar till Ulrika Ewerman som pratar på Akademibokhandeln.
Min egenköpta julklapp från Brighton & Hove anländer.
Julbordet med jobbet.
Skumbad!
Julbordet hos Frans med Anna – och julklapparna från henne
Besöken hos Mia på Nya Björcks fortsätter och i december köper jag blå hyacinter, vit julstjärna och mistel, tulpaner till jul och rosor till nyår. Promenaderna dit ger mig ett mål.
Jag hamnar bland det främsta tio procenten läsare på Goodreads.
Julklapparna från vännen FEM.
Bästa TV-program i år: Förrädarna. Och Första hunddejten.
Bästa livsmedelsaffären i år: Korgtassen a k a ICA Supermarket Torgkassen.
Jag kämpar mig hårt genom julen och överlever.
Månadens bästa bok blir Änkorna av Pascal Engman.

Dåliga saker:

Julgalenskaperna.
Kyla och halka.
Ensamheten.
Kompisarna slutar höra av sig – eller hör av sig när de inte har nåt roligare för sig.
Mörkret.
De nya pyjamasbyxorna från ICA Maxi Gnista som gick sönder på flera ställen i sömmar efter en kort tids användning.
Missförstånd.
Min orkeslöshet.
Falsk marknadsföring av City Gross som påstår att de säljer kokt kalkon till jul – och sen har personalen ingen aaaning om vad det är. Mitt besök dit var i princip i onödan.
Dafgårds frysrätt ugnsrostad kyckling. Den smakar ingenting.
Julen, framför allt julafton. Den är tuff att genomlida när en är ensam.

Decembermorgon

Magnifik orange decembermorgon.

∼ ♦ ∼

Ett nytt år har just börjat. Jag har inga förhoppningar om att det ska bli bättre än 2024, året som var jävligt inte bara för mig utan även ute i världen. Jag har inga drömmar, inga mål och inga löften.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Mitt bokår 2024: Decemberdarlings

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om i december 2024.


Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

December månads böcker 2024:

Andreas Eks bok Han älskade dem allaPierre Lemaitres bok Irène

Katarina Wennstams bok Döda kvinnor förlåter inteCilla o Rolf Börjlinds bok Nattens öga

Isak Svenssons Desirée Nilssons o Mimmi Söderberg Kovacs bok Brain TrainJames Oswalds bok Flickoffret

Pascal Engmans bok ÄnkornaAnn Cleeves bok Albatross

Nita Prose bok The Mistletoe MysteryAndreas Eks bok Glaset mellan dem

Mattias Eks bok Lova mig tystnad

Påbörjad i december:

Lina Areklews bok I mörkret

 

Antal lästa böcker i december:
11 stycken

Omfång:
1 – 99: 1
100 – 199: 1
200 – 299: 0
300 – 399: 6
400 – 499: 2
500 – 599: 1
600 – ???: 0

Omdömen:
Fem tofflor: 6
Fyra tofflor: 4
Tre tofflor: 1
Två tofflor: 0
En toffla: 0

Ingår i serier
10

Genrer:
Skönlitteratur/novell: 1
Spänningsroman/kriminalroman/deckare/thriller: 9
Självbiografi: 0
Facklitteratur: 1

Författare:
Fransk: 1
Svensk: 10
Brittisk: 2
Kanadensisk: 1

Nya författarbekantskaper:
4

Språk (som jag läste på):
Svenska: 10
Engelska: 1

Format/utgåvor:
Pocketböcker: 5
Häftad: 1
Inbundna: 5

Hur hamnade de hos mig?
Fått: 2
Köpt ny: 4
Köpt second hand:
Lånat: 5
Recensionsexemplar: 0

Den bok jag läste i december och som jag anser vara den bästa av månadens böcker är…

Änkorna av Pascal Engman

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nyårsafton 2024: Den sista dagen

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Selfie i julklappshalsduken från vännen FEM

Tomten var hos mig också med bland annat den här halsduken från vännen FEM.

Häromdan när jag hade varit ute ett ärende mötte jag en förtjusande liten person. Jag var nästan hemma och noterade en mamma med två små barn. Det ena barnet sov i sin vagn och det andra, något större barnet, hade stannat sin mamma och kramade henne hårt. Viskade nåt som jag givetvis inte ville tjuvlyssna på när jag gick förbi. Sen visade det sig att den lilla familjen skulle in i samma port som jag. För att visa lite allmän artighet höll jag upp porten för dem. Mamman tackade, pappan, som var på väg att ansluta, nickade tacksamt, men det äldre barnet undrade varför jag gjorde så (höll upp dörren). Jag svarade:

”Jag skulle ju släppa in dig och mamma och vagnen – och nu pappa också.

Det äldre barnet nöjde sig med mitt svar, drog ner dragkedjan i sin jacka när vi stod och väntade på hissen och visade… en nyfådd stickad tröja. H*n var så stolt!

Jag kontrade med att visa den fina virkade (inte stickade!) halsduken jag fick av vännen FEM i julklapp.

”Tomten var hos mig också!

∼ ♦ ∼

I morse kunde jag sova lite längre. När jag vaknade hade det ljusnat, faktiskt. Den sista dagen…

Sista decembermorgonen 2024

Det ljusnar!


Jag fixade kaffe och hoppade sen ner i sängen igen.
Boken var ju så spännande och jag hade bara 75 sidor kvar! Givetvis blev det bokbyte. Jag bytte från en bok om sjuka familjer till en bok om försvunna familjemedlemmar. Det är den tredje och sista boken jag nätshoppade före jul. Tur att det snart kommer en laddning till och att jag har ytterligare en julklappsbok att läsa.


Sen blev det frukost och dusch.
Jag plockade fram en ren duk (med mycket katthår – Tisslingarnas favoritlöpare på Main Street) som skulle läggas på köksbordet till aftonen och la fram en ren linneservett. I kväll skulle här dukas fint och ätas skaldjur. Jag är lite trött på det julröda, faktiskt. Röd är en sån glad färg och den passar inte mig. Svart är mer min färg.

Sista frukosten 2024 med Hopptimisten och I mörkret

Sista frukosten i rött.

 

Lovikkavantarna från dotra V

Julklappsvantarna från Dotra passar perfekt!

Idag på nyårsafton hade jag inte tänkt gå ut utan bara häcka inomhus. Det har blivit kallt igen, fyra minusgrader och vitt på taken. Men som ett brev på posten (varför säger man så? Det kommer väl aldrig några brev direkt längre?) började ryggen bråka igår kväll. En oförsiktig rörelse och sen var det kört. Jag har gjort mina övningar, gnussat på rikligt med Linnex, använt massagekudden flitigt och så blev jag ju tvungen att ta en promenad för ryggens skull. Givetvis iförd min julklappshalsduk. Idag fick även Lovikkavantarna som Dotra stickat åt mig till julklapp sin premiärtur. De passar perfekt och var alldeles lagom varma denna kyliga sista dag i december 2024.

Promenaden gick till Nya Björck blomsterhandel. Där köpte jag mig en nyårsbukett – visserligen i rött och vitt, men den ställdes i en svart– och vitrandig vas. Jag petade i lite blåbärsris från julbuketten med tulpaner, men rosorna blev kvällens färgklick.

Nyårsbukett från Nya Björck blomsterhandel

Nyårsbuketten från Nya Björck blomsterhandel blir kvällens färgklick.

∼ ♦ ∼

Annars är det rätt stilla här i kväll. Anna ringde på seneftermiddagen. Det var gott att höra en mänsklig röst. När det blev dags och magen började knorra dukade jag och ställde fram skaldjur och sånt jag hade köpt igår på Korgtassen. Jag hade tänkt försöka ge mig på att öppna en av de tre flaskor bubbel jag har. Men det visade sig att inget av dem passade till skaldjur. Vilken tur att jag hade en flaska R Riesling Organic 2023 på kylning. En äldre årgång av vinet, 2021, (länken går till den!), gav jag högsta Toffelomdöme. Jag har tidigare i december druckit 2023:an och den var lika god. Det fick bli detta vin till nyårsmiddagen. Havskräftorna var härligt salta liksom laxcheesecaken. Laxpatén var däremot lite intetsägande, men räkorna finfina. Jag fick göra en paus förstås mellan skaldjuren och ostbrickan. Då funkade det bra att diska och att gå ut med skal till soprummet.

Nu är det bara resten av kvällen kvar… Jag ska öppna en flaska amarone från 2011, men gissar att jag bara hinner njuta av ett glas.

∼ ♦ ∼

I morgon är en annan dag, ett nytt år. Jag har tidsinställt en publicering av det tolfte inlägget om mitt bokår 2024 samt en årskrönika 2024.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lova mig tystnad

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den fjärde boken i Lundasviten.



Mattias Eks bok Lova mig tystnadRelativt sent upptäckte jag Mattias Edvardssons författarskap. 
Han skriver psykologiska thrillrar, många på temat familj, läs rätt sjuk familj. Nu har jag kommit till del fyra i Lundasviten, Lova mig tystnad, inköpt i pocket strax före jul. Det passade så bra med spänningsläsning under min vinterledighet.

Huvudpersonerna heter den här gången Jari och Maria. De befinner sig mitt i livet med lyckade karriärer och bor på Stavstensudde i Trelleborg med sina tonårsdöttrar. Isabella och Amanda är duktiga både i skolan och på idrott. På andra sidan stan bor Sasho och Linda. De hade väl inte tänkt vara så länge på ICA, men nu tycks de sitta fast. Det stora glädjeämnet är dock sonen Niko. Så träffas Amanda och Niko en sommarkväll och förälskelsen är ett faktum. Men alla är inte lika nöjda med den. Familjerna delar ett mörkt förflutet. Snart vänds livet upp och ner och katastrofen anas.

Kapitlen hoppar i såväl tid som perspektiv, men underligt nog stör det inte mig. Jag får i stället en bild av hur saker och ting hänger ihop och hur det har blivit som det har blivit. I den här boken tecknar författaren lysande personporträtt av alla – från tonårstjejer till medelålders kvinnor till äldre ändå och från tonårskillar till medelålders män. Flera personer är andragenerationsinvandrare (heter det så?). Småstaden skildras också, men inte detaljerat utseendemässigt utan bara sättet som den funkar på. Och även detta är på pricken.

När så den skyldige/a pekas ut är jag inte säker på att det är just en människa. Kanske är det småstaden i sig. Det här är en lysande psykologisk thriller, välskriven och med många bottnar. Skuld och tystnad av lojalitet är viktiga teman.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Lundasviten:

  1. En helt vanlig familj
  2. Goda grannar
  3. En familjetragedi 
  4. Lova mig tystnad (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 30 december 2024: En perfekt natt…

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Mörka decembermorgonmoln

En perfekt natt att dö.

Det var ett riktigt ruskväder i natt när jag gick och la mig. En perfekt natt att dö. Men tyvärr vaknade jag i morse igen. Jag fattar inte att min kropp orkar. Varför får jag inte bara somna in och aldrig vakna mer? Därför att livet är en gåva och du bör inte ge bort en gåva du själv har fått. Ibland är gåvan livet så obarmhärtigt tung att bära. Små glimtar av solig lättnad räcker inte.

Jag är tacksam för det jag har materiellt sett, men gråter flera gånger varje dag över det jag inte har. Ända sen jag var barn har jag försökt passa in i gemenskaper. Det har jag aldrig gjort. Nu har jag kommit dithän att jag har slutat försöka. Kan människor inte tycka om mig för den jag är, med mina fel och brister, och finns det ingen enda som tycker om mig så får det vara. Som jag skrev igår behöver jag ingen nu. 

Boken Lova mig tystnad o kaffe på sängen i Lilla Mymugg

Hur långt är man beredd att gå för att skydda delar av eller hela sin familj?

Till dess att det tar slut helt och hållet försöker jag ha en så god tillvaro som jag mäktar med. Om alkohol lindrar tar jag till det. Om godsaker får mig att njuta så njuter jag.

Reser och möter människor gör jag genom litteraturen. Igår kastade jag mig över nästa bok. Den ingår i en serie böcker, Lundasviten, som är mer fristående än vanliga serier men som består av mer eller mindre sjuka familjer, nya familjer för varje bok. Hur långt man är beredd att gå för att skydda hela eller delar av sin familj är ett genomgående tema. Det är intressant och lärorik läsning för mig som inte har nån familj.

I morse fick jag mejl från en författarbekantskap vars böcker jag har läst med förtjusning och även recenserat. Den här författaren har nämligen en ödmjukhet över hela sitt väsen – samtidigt som h*n är så begåvad. Jag tackade ja till en tidigare utgiven, nu reviderad bok, för recension. Nåt att se fram emot.

Framåt förmiddagen hade vädret svängt om rejält. Solen lyste och jag insåg att här är väldigt dammigt. Den här dan fick därför vikas åt att städa lite. Damma och dammsuga. Men jag behövde också gå och handla nåt ätbart till idag och till nyår. Jag grundade med en frukost i rött och en dusch.

Måndagsfrukost i rött med Hopptimisten Lilla My och Lova mig tystnad

Måndagsfrukost i rött med Hopptimisten, Lilla My och Lova mig tystnad.


Det var ganska mycket folk på Korgtassen.
Dessutom fick jag försöka gömma mig, men det var rätt enkelt på grund av folkmassorna. Jag orkade inte möta vissa personer. De har förbrukat sin rätt att kalla sig mina vänner och det fanns en viss risk att jag skulle explodera lite inne i affären. Det ville jag inte. Allt gick emellertid bra och jag kom hem med både basvaror och ett par middagar samt skaldjur och smaskens till nyår. Jag försökte verkligen tänka på att bara handla till en person, inte två. Nyårshelgen tillbringar jag lika ensam som julen. Jag tackade nej till en nyårsdagsfika, sämsta dan på året för mig att umgås.


På eftermiddagen skrev jag ett långt svar
på ett inläst meddelande och ett något kortare svar på ett mejl som var en uppföljning av en tidigare förfrågan. När människor bjuder på sig själva kan även jag göra det – när jag känner att det ligger omtanke och ärligt intresse bakom orden. Därefter fick jag energi till att både damma och dammsuga hela hemmet. Jag hann också med att softa och ligga på soffan och läsa innan det var dags för middag.

I kväll gjorde jag en enkel förrätt med gubbröra på knäcke, Brantevikssill och inlagd sill. Till det en sexa Östgöta sädes och en Staropramen. Huvudrätten stod Dafgårds för och idag smakade deras mat väl. Jag älskar deras kycklinglasagne!

∼ ♦ ∼

Igår såg jag första avsnittet av Dalgliesh säsong treTablåerna i appen jag använder är inte helt lättöverskådlig. Det var tur att jag kikade ordentligt, för filmen började redan klockan 21, inte 22.15 som jag trodde. I kväll kan det hända att jag ser ett avsnitt från en äldre säsong på TV4 Play. Jag kanske har sett dem tidigare, men jag är inte helt säker på det. Medan jag tittar blir det ryggmassage med massagekudden. Japp, jag gjorde en oförsiktig rörelse och nu känner jag av ryggen.

∼ ♦ ∼

Och i morrn är det nyårsafton. Även denna afton, ja, hela storhelgen, tillbringar jag ensam med skaldjur och god dryck. Det ska komma snö och då lockar utgång ännu mindre. Gråter jag på skaldjuren blir de bara saltare. Nyårsnatten kan bli bli perfekt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar