Ett inlägg om en bok.
Vissa böcker tänker en att en borde läsa. Men sen blir det liksom inte riktigt av. Tiden går och de tar slut i bokhandlarna på nätet och IRL. I mitten av april hade jag emellertid turen att komma över Åsne Seierstads bok Bokhandlaren i Kabul på Återbruket här i Uppsala. Fem kronor kostade pocketboken utgiven av Månpocket, numera Älska pocket. Nu har jag alldeles nyssens slagit ihop pärmarna efter att ha suttit och läst på ballen* i kvällssolen.
Talibanerna har fallit i Afghanistan när den norska journalisten Åsne Seierstad tillbringar en vår hos en bokhandlarfamilj i Kabul. Hon berättar i den här boken om såväl traditioner som moderna tider – och kampen mellan dessa tu. Familjemedlemmarna porträtteras i olika kapitel. Bokhandlaren själv får läsaren främst bilder av via författarens ögon och de händelser som sker kring söner, döttrar, fruar och släktingar. Bokhandlarfamiljen blir som en spegelbild av samhället. De unga vill så gärna revoltera mot traditionerna, men vågar inte fullt ut. Landet är fattigt och kapitlet om den fattige snickaren som stjäl vykort är mycket rörande. Den unga kvinnan som vill undervisa i engelska, men som tvingas böja sig och acceptera sitt öde som hustru till en släkting, gör mig tung till sinnet.
[…] Leila vänder sig om, tar de tre stegen fram mot dörren, stänger den tyst bakom sig och går. Det krossade hjärtat ligger kvar efter henne. Snart blandas det med dammet som drar in genom fönstret, dammet som bor i mattorna. Samma kväll är det hon själv som ska sopa upp det och kasta ut det på gården. […]
I vissa kapitel blir det väldigt tydligt att det är en journalist som skriver. Kapitlen blir som reportage som gärna avslutas med en ”knorr” likt den ovan. Men jag säger inte att det är fel i en sån här bok, tvärtom. Människorna blir väldigt levande och trots att de ofta inte får visa sina sanna känslor lyckas Åsne Seierstad troligen komma sanningen väldigt nära. Som utlänning kunde hon också röra sig fritt mellan både kvinnor och män i familjen. Familjen stämde emellertid Åsne Seierstad för förtal och hon dömdes bland annat att betala skadestånd till en av bokhandlarens fruar.
Toffelomdömet blir det högsta.
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Nu har jag hittat till din nya blogg! Jätteroligt eftersom jag befarat att du tänkte ”lägga ner”. Kul att du fortsätter med bloggandet. Livet hade blivit lite tråkigare om du slutat. Håll igång hälsar Ewa
GillaGilla
Bra, bra, men har du inga kommentarer om inlägget??? 😛
GillaGilla
Visst har jag det. Jag läste boken för flera år sedan och fann den intressant. Asne skriver medryckande och tydligt om sina iakttagelser. Mycket bättre än den bok jag tidigare lottade ut (som ingen kommenterade!). Jag har läst flera böcker om Afghanistan och Åsne Seierstads är den bästa hittills. En bok jag också tycker är bra men i en helt annan genre är ”Talibanerna” från år 2000. Den handlar om islam, oljan och det nya maktspelet i Centralasien. Den ger en annan dimension av de heta frågorna i området men också en inblick i afghaners vardag och vilka konsekvenser maktspelet får. Det går troligen inte att få tag i den boken efter 16 år, men bra är den!
GillaGilla
Den här boken var svår att få tag i också, men jag hade lite tur. Åsne Seierstad skriver verkligen bra – precis som hon borde eftersom hon är journalist! 😛 Det var verkligen intressant att få bilder inifrån, så att säga, alltså bakom burkorna etc.
GillaGilla
Jag läste den boken för några år sedan. Den var väldigt bra minns jag. Alltid intressant att få en inblick i andra kulturer.
GillaGilla
Jag blev glatt överraskad, för jag trodde att den skulle vara lite tradig, men icke! Välskriven och intressant är boken.
GillaGilla