Tofflan – the neverending story | Ur näbbstövelns mörker, upp i ljuset

Tack och hej, Telia!

Publicerat den 26 februari, 2017 av Tofflan

Ett inlägg om en kundupplevelse.

Lecille med flera på Telais kundtjänst – TACK! Ni får njuta lite av min mammas blommande orkidé.

Nä, kunden har inte alltid rätt. Men kunden har rätt till ett bra bemötande och ett tillgängligt företag där kunden är kund. Efter många turer med Telia, där jag hävdat att det finns ett och annat att göra med dess tillgänglighet, har jag äntligen fått både hjälp och ro. Hur det kan komma sig? Tja, det handlar om vanlig, mänsklig lyhördhet av en person på kundtjänst som jobbar på helt rätt plats. Tack Lecille!!! (Inte rödmarkerat, orangemarkerat, min älsklingsfärg!) Och ett par personer till. (Sen finns det också några på Telias kundtjänst som skulle behöva lite… utbildning.)

Jag hade i princip fyra frågor – och en jädra massa synpunkter på allt från bemanmning av kundtjänst till användarvänlighet och webbplatsen – av varierande art: två abonnemangsfrågor, en fakturafråga och en teknisk fråga. Frågorna rörde såväl fast telefoni som mobil. Följande fick jag svar på:

ja, e-faktura är aktiviterat sen i fredags på fasta telefonin (Mina sidor funkade inte, detta gjordes via chatten, vars personal har gjort fel i två andra ärenden som jag har dryftat där tidigare)
ja, äntligen står mobilen på mitt tilltalsnamn och mitt efternamn, inte på några förnamn som Telia har tyckt var mitt mellannamn
ja, bredbandet via telefonuttaget ska fungera även utan fast telefonabonnemang
ja, jag sa upp mitt fasta telefonabonnemang (fasta telefonen slutar fungera den 28 mars)

Eh, ja. Du läste den sista punkten rätt! Och kanske undrar du om det var tacken efter allt tjat från mig på Telia. Ja, det var pinsamt för mig att göra det där sista, men nu är det gjort. Fast vi är inte skilda för det – jag har kvar mitt mobilabonnemang hos Telia. Nu kan jag bara hoppas och önska att Telia tar till sig och har rätt storlek på sin bemanning när det gäller kunder som vill ringa in. För det är ju den vägen de där kunderna med långa och många frågor vill ta sig in. Kunder som inte vill vänta upp till en timme i nån telefonkö… Fungerar dessutom inte Mina sidor som det ska (dålig kapacitet?) sållas heller inte ringande kunder bort. Och alla kunder finns inte på Facebook, men Twitter är utmärkt som felanmälningskanal (jag har själv lyft fram Twitter i tjänsten som en av flera kanaler för felanmälan på den tiden jag jobbade inom en kommun).

Tack Telia! Keep up the good work! Med fler som svarar i telefonerna hos er kan ni förhoppningsvis förbättra ert rykte från telefonoperatören som INTE använder telefoni i sina kontakter med kunderna till telefonoperatören som BLAND ANNAT använder telefoni i sina kontakter med kunderna.

Sov gott, fasta telefonabonnamanget!

Livet är kort.

Publicerat i Diskutabelt, Personligt, Sociala medier | Märkt abonnemang, användarvänlighet, älsklingsfärg, bemanning, bredband, chatt, dålig kapacitet, e-faktura, efternamn, Facebook, faktura, fast telefoni, förbättra, företag, förnamn, felanmälningskanal, frågor, hjälp, keep up the good work, kommun, kontakt med kunder, kund, kunden har inte alltid rätt, Kundservice, långa och många frågor, lyhörd, mänsklig, mellannamn, mina sidor, mobilabonnemang, mobiltelefoni, namn, orange, pinsamt, rätt till bra bemötande, ro, rykte, säga upp, sålla bort, skilda, storlek, synpunkter, tack, teknik, telefoni, telefonkö, telefonuttag, Telia, tillgänglighet, tjat, Twitter, utbildning, vänta, webbplats | 4 kommentarer

Lördag kväll den 25 februari och söndag morgon den 26 februari 2017: Melankoli

Publicerat den 26 februari, 2017 av Tofflan

Kära dagbok…

Att inte ses gör också ont.

Att sitta på kanten till en brunn, nyss uppkommen därur, är ett vanskligt balansföretag. Det räcker med det lilla så puttas jag över kanten, tillbaka ner. Av erfarenhet men också av tillskott har jag emellertid verktyg att ta till. Verktyg, som efter envis användning ofta funkar på allt utom på sorg. Jag bara lamslås av sorgen understundom trots att jag verkligen inte känner efter eller letar efter nåt att må dåligt över! Vet inte hur jag ska klara av en påsk, en födelsedag, en sommar, ytterligare en födelsedag – för att därefter möta den mest älskade årstiden, hösten, sen förra året sorgens period. Det känns övermäktigt! Jag kan försöka ta mig i kragen, som så många tycker och gärna säger att jag ska göra. Tro mig, det gör jag varje dag för att kunna gå vidare. Men vissa dar faller jag ner i brunnen av ett obetänkt ord, en dömande blick eller kanske rentav ett uteblivet ord eller blick. Att inte ses gör också ont.

Så jag köpte mig själv blommor igår. Tulpaner till tröst när ingen annan fanns att få. Den här gången följde jag till punkt och pricka skötselråden på plasten för att tulpanerna inte genast skulle sloka. Jag såg också till att inte ta den bukett i hinken på ICA Kvantum som jag såg en gubbe sätta tillbaka utan att blomskaften nådde ner till vattnet (tack för tipset, Lisa Läsare!) – den lilla mängd vatten som nu fanns i hinken. Och jag gjorde rätt – tulpanerna är ännu raka och till stor tröst för ett melankoliskt sinne!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Renbäddat i sängen under ikonerna.

När jag är ledsen är städning ett sätt att komma tillbaka på banan. Jag städade som en galning igår, ändå känns det inte rent här. Dessutom innebär städning ju numera att jag dammar mammas små saker och försöker komma åt med dammasugaren under en del av hennes möbler. Sorgen gör sig påmind, ger melankolin en kick framåt.

Jag tvättade och bäddade rent också. Kanske kan jag idag bara mest få vara lite trött och vila mig? Det är bara en smärre strykhög som inte är omhändertagen än. Jag älskar känslan av att krypa ner mellan rena lakan. Självklart ska en vara nyduschad också!

På eftermiddagen hade jag handlat hem middagsmat. Jag står fortfarande på önskemat, men inte fan hjälper det? Av en halv grillad kyckling och potatisgratäng köpt över disk åt jag hälften, ungefär. Resten gick i komposthinken, skäms jag över att säga. Vi kastar ju inte mat i min familj… Och jag hade ändå ansträngt mig och dukat fint, försökt få till en mysig middagsstund. Det var bara vinet som slank ner finfint, lite för finfint. Tyvärr blev jag inte berusad. Jag petade i mig några kex med ost och mer vin. Inget hände. Jag petade i mig frukt- och mandelchoklad och mer vin. Nada. Nichts. Nothing. Och efter att ha pinat mig att sitta uppe – det var ju ändå lördagskväll! – kröp jag till sängs vid halv tolv och sov nästan hela natten (kors i taket!), ända fram till halv sju i morse.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kaffe och boken Störst av allt på sängen

Söndagsmorgon i renbäddad säng.

Den sista söndagen i februari är grå och trist. Det har snöat mer i natt och borta är gårdagens blå himmel och sol. Jag perkolerade kaffe och tog med mig in i sovrummet där jag läste min bok på gång. Den är jättebra, men dessvärre har några nygamla åkommor dykt upp som försvårar läsning: mitt ena öga kliar, svider och rinner (gör det svårt att se), vänster tumme domnar och höger tumme ömsom krampar, ömsom nervrycker (svårt att hålla boken). Ingen njutning av litteraturen heller, med andra ord, bara jävla melankoli…

Jag ska försöka få kontakt med Telias Kundtjänst idag, denna gång via Twitter, och se om jag inte kan bli uppringd. (Notera, för övrigt, om du klickar på länken till Telia, att deras telefonnummer inte finns bland kontaktuppgifterna. Men att ringa 90 200 är ju ganska lönlöst, en hamnar alltid i telefonkö. Rätt fantastiskt med tanke på att Telia också är en teleoperatör… ) Det är det senaste i det ärendet. Eller? Jag har tre helt skilda frågor, så vi får se hur det går. Jag försöker hålla mig milt positiv idag, melankolin till trots.

En livlina ryker nog senare under dan, för jag längtar efter att prata med nån som känner mig väl, en vän från länge sen. Jag måste också inse att det finns andra än jag som inte är superduperglada, andra som behöver lite omtanke och tröst, rentav..?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, Vänner, Vin | Märkt alkohol, åkomma, öga, önskemat, bädda rent, blick, blommor, bukett, Conero riserva 2014, damma, dammsuga, dömande, disk, domna, duka fint, envis användning, erfarenhet, födelsedag, februari, finfint, frågor, frukt- och mandelchoklad, göra ont, grillad kyckling, gubbe, höst, hink, ICA Kvantum, inte berusad, inte ses, kaffe, kant, kasta mat, känna efter, kex, kick, klia, komposthinken, kontakt, kontaktuppgifter, kramper, krypa till sängs, längta, lönlöst, litteratur, livlina, mamma, må dåligt, möbler, melankoli, middagsmat, milt positiv, mobiltelefoni, mysig middagsstund, nervryckningar, njutning, nyduschad, obetänkt, omtanke, ord, ost, påsk, pina mig, potatisgratäng, prata, puttas över kanten, rena lakan, rinna, söndag, skämmas, skötselråd, sloka, små saker, sommar, sorg, sorgens perid, sova, städa, städa som en galning, stryka, superduperglad, svida, tack, telefoni, telefonkö, telefonnummer, teleoperatör, Telia, Telias kundtjänst, tillskott, tips, tröst, trött, tulpaner, tumme, tvätta, Twitter, uteblivet, vanskligt, vatten, verktyg, vila | Lämna en kommentar

Ett rött vin: Conero Riserva 2014

Publicerat den 25 februari, 2017 av Tofflan

Ett inlägg om ett vin.

En italienare som funkar till grillad kyckling, gorgonzola och frukt- och mandelchoklad.

Förra helgen besökte jag Systembolaget på Stormarknaden för att inhandla en present och även fylla på mitt eget förråd. Men beståndet i vinskåpet måste ju även smakas av då och då. I kväll korkade jag upp en italienare, Conero Riserva 2014, för 100 kronor.

Jag tyckte att namnet lät bekant. Efterforskningar visade att jag för lite mer än ett år sen provade vinet, men i årgång 2012. Då fick det högsta omdöme av mig när det intogs med Västerbottenpaj, färska grönsaker och tzatziki.

I kväll drack jag vinet till grillad kyckling och potatisgratäng, gorgonzola och roué vitlök samt frukt- och mandelchoklad. Ja det låter mycket, men jag kunde inte äta mer än en kvarts kyckling och halva portionen gratäng, så det fick bli ett par kex med de smakrika ostarna på lite senare och ännu lite senare lördagsgodischokladen. Inget av detta rekommenderas av Systembolaget. Enligt bolaget passar lamm, nöt och vilt. Grillade rätter funkar fint och en grillad kyckling är ju trots allt grillad. Lite rätt, ändå.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats och vinets smak och doft:

”Kryddig smak med tydlig fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, korinter, pomerans, kakao och vanilj. […] Kryddig doft med tydlig fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, plommon, pomerans och vanilj.

Det blev lite av ett bakslag med maten idag. Aptiten är som den är fortfarande, det vill säga ibland på, ibland av. Jag var väldigt sugen på grillad kyckling när jag var och handlade. Tyvärr avtog lusten. Vinet smakade gott till kycklingen ändå. Gorgonzola var den ost som vinet passade bäst till. Vitlöksosten hade en alltför utmärkande smak, så den plastade jag snart in och la tillbaka i kylen. Chokladen och vinet var perfekta tillsammans.

Toffelomdömet för 2014 års tappning blir samma som för 2012:an, det vill säga det högsta.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt alkohol, aptit, bakslag, bestånd, choklad, Conero Riserva 2012, Conero riserva 2014, doft, fatkaraktär, färska grönsaker, frukt- och mandelchoklad, fylla på förråd, Gorgonzola, Gränby centrum, Gränby köpstad, Gränbystaden, grillad kyckling, grillade rätter, handla, helg, italienare, kakao, kex, korinter, korka upp, kryddig, kyl, lamm, lördagsgodis, lust, mörka körsbär, nöt, omdöme, perfekt, plasta in, plommon, pomerans, potatisgratäng, present, rödvin, Roué vitlök, smak, smaka av, sugen, Systembolaget, tzatziki, vanilj, Västerbottenpaj, vilt, vinskåp, webbplats | Lämna en kommentar

Lördag eftermiddag den 25 februari 2017: Nix promenix i februarisol, men inomhus på Minnenas allé

Publicerat den 25 februari, 2017 av Tofflan

Kära dagbok…

Mammas gula orkidé trivs uppenbarligen i mitt sovrum.

Det har varit fantastiskt fint väder idag. Kallt, men soligt och en ljusblå himmel. Massvis med folk har varit ute och promenixat. Själv sa jag nix till promenix eftersom det behövdes städas här. Och vad ska jag göra utomhus, utan mål och helt ensam? Hur kul är det? Inte kul alls idag. Förresten har jag det vackert och fint här inne. Mammas ena orkidé, den gula med lite vinrött i, trivs uppenbarligen alldeles förträffligt i mitt sovrum. Jag är så glad! Och ledsen, förstås. För idag har jag städat här hemma och att gå med dammvippa och dammtrasa samt släpa runt dammsugaren är numera nästan en enda lång inomhuspromenix på Minnenas allé. Ja, jag städar och gråter och städar lite till. Tänker på mamma och hur fort ett liv tar slut. Nej, jag vill inte gå ut, jag vill vara här hemma och gråta tills tårarna tar slut den här gången.

Fast jag har varit ute. Jag har gått med soppåsar till soprummet och jag åkte och hämtade Mamma Argbixa och skjutsade hem henne till sig så att hon skulle kunna slappa ordentligt när hon är ledig tre timmar och 45 minuter idag. Dessvärre var jag sju minuter sen, så jag är inte populär idag. För egen del fick jag snäppa med mitt mentala gummiband runt handleden ett antal gånger för att mana fram teflonet och för att orka slutföra städningen. Jag ska ut igen och skjutsa tillbaka Anna till jobbet. I samband med det tänkte jag försöka införskaffa nåt till middag – en chokladkaka finns kvar från förra helgen så det får bli mitt lördagsgodis – samt ta en tur till Akademibokhandeln på Stormarknaden för att kolla bokrean. Det är åtminstone en titel där jag är intresserad av. I morse blev det förresten bokbyte och inte 17 kunde jag låta bli att greppa en av bokreaböckerna som kom från Adlibris i onsdags, Malin Persson Giolitos kriminalroman Störst av allt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Medicinen jag började äta i onsdags ska lindra mina kramper. Har jag inte märkt nåt av – jag krampar minst ett par gånger om dygnet i fötter och ben och dessutom har det spridit sig till nerverna i höger tumme. Det sägs att när en har brist på magnesium är en chokladsugen. Kanske hjälper medicinen mot suget i alla fall. I skrivande stund är jag inte särskilt intresserad av chokladkakan, men sen kommer ju lördagskvällen och då vet jag hur det blir. Gissningsvis sitter jag i bästefåtöljen och läser med Melodifestivalens fjärde deltävling från Skellefteå på i bakgrunden. Kanske. Eller också får jag fortsätta lyssna på nån i husets tokspel av sin musik, som inte heller är min favoritgenre. Pest eller kolera. Alternativet? En promenix utomhus..? Snäpp, snäpp, snäpp.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Musik, Personligt, TV | Märkt Adlibris, Akademibokhandeln, alternativ, bästefåtölj, ben, bokrea, brist, chokladkaka, chokladsugen, dammsugare, dammtrasa, dammvippa, deckare, ensam, fötter, februarisol, glad, Gränby centrum, Gränby köpstad, Gränbystaden, gråta, gul, handled, höger tumme, ingen favoritgenre, inomhus, inte populär, krampa, kriminalroman, kyla, läsa, lördagsgodis, lördagskväll, ledsen, lindra kramper, litteratur, livet tar slut, ljusblå himmel, magnesium, Malin Persson Giolito, mamma, Mamma Argbixa, medicin, Melodifestivalen 2017, Melodifestivalen 2017 deltävling 4, mentalt gummiband, middag, Minnenas allé, nerv, NIX, Omgiven av idioter, orka, orkidé, pest eller kolera, promenad, promenix, sen, Skellefteå, skjutsa, snäppa, soppåse, städa, Störst av allt, tårar, teflon, tokspel, utan mål, utomhus, vacker, vinröd | 2 kommentarer

En omaka flicka

Publicerat den 25 februari, 2017 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

Lesbisk pocket är ett förlag som ger ut… lesbiska pocketböcker. Bland annat. Av en händelse snubblade jag över förlaget strax före jul förra året och passade då på att inhandla julklappar: var sitt exemplar till Fästmön och mig av Ann Bannons bok En omaka flicka. Författaren sägs vara den lesbiska kiosklitteraturens drottning. Odd girl out kom ut redan 1957 och är den första boken i Beebo Brinker-serien. År 2015 gav Lesbisk pocket ut boken översatt till svenska, med titeln En omaka flicka. I morse slog jag ihop pärmarna till den lilla boken.

Boken utspelar sig i universitetsmiljö. Den blyga och naiva flickan Laura anländer till universitets elevhem och får dela rum med Emily och Beth. Laura dras till Beth som hon ser upp till. Beth framstår som stark, smart, modig och retsam. Och snart inleder de en relation. Men det är 1957 och homosexualitet är kriminellt i USA. Dessutom är Beth också (?) kär i en kille. När Beth måste välja uppstår självklart ett dilemma.

Asså jag retar ihjäl mig på Beths velande mellan Laura och Charlie! Det bevisar att karaktärsteckningen är mycket välgjord – skildringen av Beth är realistisk. Det är även skildringen av Laura, men det är hon som utvecklas från barn till vuxen i den här romanen. Boken vimlar av intriger och läsaren får även exempel på tidens syn på frigjorda kvinnor i form av händelserna kring Beths och Lauras rumskompis Emily.

Det här är ingen Nobelprislitteratur, utan, som sagt, kioskdito. Läser en boken för det den är tycker jag att den är både lite söt och seriös eftersom den ger en inblick i lesbiskt leverne på 1950-talet.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, HBTQ, Personligt | Märkt 1950-talet, 1957, Ann Bannon, översätta, barn, Beebo Brinker-serien, blyg, dilemma, elevhem, En omaka flicka, förlag, frigjorda kvinnor, ingen Nobelprislitteratur, inleda en relation, intrig, jul, julklappar, karaktärsteckning, kärlek, kriminellt, lesbisk kiosklitteratur, Lesbisk pocket, lesbiskt leverne, litteratur, modig, naiv, Odd girl out, omdöme, pocketbok, realistisk, reta ihjäl mig, retsam, rumskompis, söt, seriös, smart, stark, svenska, syn, universitetsmiljö, utveckals, välgjord, vuxen | Lämna en kommentar

Fredagen den 24 februari 2017: Bullig negativismfredag

Publicerat den 24 februari, 2017 av Tofflan

Kära dagbok…

Idag fick jag träna mig i självbehärskning ett antal gånger. Det är inte alls roligt att bli arg, bekymrad och frustrerad på sånt jag inte kan göra nåt åt. Det tar bara en massa kraft och energi. Men att skriva ner och av sig oron och irritationen här i bloggen gör att bördan lättar. Dagens första negativism är ett orosmoment som rör Fästmöns och min kommande födelsedagssemester. Det finns sånt som kan ställa till saker och ting, till exempel fasta semesterperioder och en arbetsplats som flyttar mitt i sommaren.Utan att snäppa mig med nåt gummiband runt handleden tror jag emellertid att det ordnar sig på alla plan. Samtidigt är jag van vid att inget nånsin blir som en tror. Lite luttrad, så där… Men ibland blir faktiskt förändringar rätt bra också, ska tilläggas. Det gäller bara att se skogen för alla träd. Eller tvärtom.

Det gäller att se skogen för alla träden – eller tvärtom. Den här bilden tog jag på min friskvårdshalvtimme.

Dagens andra negativism, som skapade en viss frustration hos mig, var kommentaren från Isak vid Telias Kundservice på Sociala Medier (väldigt många versaler där) vid gårdagens inlägg. Jag tycker jag är tydlig i inlägget med att jag önskar telefonkontakt med min teleoperatör. Isak erbjuder mig kontakt via Facebook. Eh ja… Den som känner mig i verkliga livet och i sociala medier vet att jag inte finns på Facebook. Isak känner inte mig på nåt plan, så han kan ju inte veta. Men jag tycker att det framgår klart i inlägget att jag och 29 andra telefonköar för att PRATA med nån på Telia. Innan dess hade jag försökt utföra ett av ärendena via Telias webb, men Mina sidor funkade inte. Det blev chatten – och jag hoppas verkligen att det blev rätt. Detta var tredje gången jag använde den och de två första gångerna blev det fel… Så snälla Telia, ring mig, för jag har ett par frågor till att dryfta! Hur svårt kan det vara för en teleoperatör att ringa år 2017?

Hur svårt kan det vara för en teleoperatör att ringa år 2017?

Jag fick i alla fall credit i form av diplom för mitt intresse igår.

Dagens tredje negativism – och då var det fortfarande bara förmiddag – var min arbetsplats externa webbplats som dels led av driftstörningar, dels visade sig innehålla sidor som jag är ansvarig för men inte kan redigera. Logiskt? Nej, inte särskilt. Det är nåt jag får försöka rådda i under nästa vecka, för idag, på sportlovsveckans sista dag, var det ännu fler lediga än tidigare i veckan. Det gick inte att göra nåt åt idag, alltså.

Mitt nyhetsbrev kom däremot ut som det skulle på intranätet under förmiddagen. Alltid något! En fick sannerligen inte bara träna självbehärskning idag utan också positivt tänkande. Jag försöker – det måste du ändå ge mig credit för?! Igår fick jag för övrigt credit för mitt intresse för antikviteter. Nej, det var inte mer än lägsta omdöme, men jag är nöjd.

Efter lunch tog jag en friskvårdshalvtimme. Jag brukar aldrig utnyttja min rätt till en timmes friskvård i veckan, men idag behövde jag det efter den negativa förmiddagen. Dessutom ville jag känna efter hur hälsporrefoten mår. Tyvärr såg det skönare ut utomhus än det var. Det blåste ganska mycket och vinden var nordlig. Efter fem kliv gjorde varje steg med högerfoten ont. Det lustiga är bara att smärtan har flyttat sig från höger sida till vänster sida under hälen. Inte lustigt = roligt utan lustigt = konstigt. En positiv sak var att det i alla fall inte var snorhalt att promenera, en annan att jag kunde passa på att utföra ett påfyllnadsärende vid Shellmacken. Det blev en lagom promenad om ganska exakt 30 minuter. Nu kan jag göra bubblor i vattnet här hemma igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Helgen ligger framför mig och jag har nästan bara tråkiga saker som tvätt och städning inplanerat. Den första maskinen startade jag redan när jag kom hem. I morgon ska jag bädda rent, så då blir det mer tvättande. Jag börjar nog lite löst i kväll med dammtrasa och dammvippa, det är vad jag orkar. Visst lär jag läsa i helgen, men även boken jag läser just nu har fått mig i negativ sinnesstämning: jag är überfrustrerad över en av karaktärernas velande. Att jag blir überfrustrerad är för att karaktären, som är mycket skickligt tecknad, ger sken av att vara handlingskraftig men är i själva verket feg, vek och svag. Eller..? Jag kanske ska läsa hela boken först inte jag kommer med negativa omdömen. Mutter, mutter…

∼ ♦ ∼

Ja ja, jag vet – de röda markeringarna i texten är fler än de gröna. Men, som sagt, det är inte bara rött rakt igenom! Och fredagsbullen, som jag fick två av idag på jobbet tack vare Zeta, var god. Dagens allra mest positiva var kindpussen jag fick som tack för att jag hjälpte en kollega! Det var en helt vänskaplig och enbart tacksam kindpuss, ska tilläggas.)

Jag fick två såna här idag.

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier | Märkt arbetsplats, arg, überfrustrerad, bädda rent, bekymrad, bensinmack, blåsa, bubblor, chatt, dammtrasa, dammvippa, diplom, driftstörningar, En omaka flicka, energi, extern webbplats, Facebook, fasta semesterperioder, födelsedagssemester, förändring, försöka, feg, fel, flytt, fot, fredagsbulle, friskvård, frustrerad, ge credit, ge sken av, handled, handlingskraftig, hälsporre, hål, högerfot, helg, hjälpa, inte snorhalt, intranät, intresse, irritation, Isak, karaktär, kindpuss, kliv, kollega, konstigt, kraft, lägsta omdöme, läsa, ledig, litteratur, lustigt, luttrad, mina sidor, negativ sinnesstämning, negativism, nordlig vind, nyhetsbrev, ordna sig, orka, oro, orosmoment, påfyllnadsärende, plan, positivt tänkande, promenad, rädda, redigera, se skogen för alla träd, Shell, sidansvarig, självbehärskning, skickligt tecknad, skriva, smärta, snäppa mig med ett gummiband, sommar, sportlovsvecka, städa, steg, svag, tacksam, telefoni, telefonkö, telefonkontakt, teleoperatör, Telia, Telias Kundservice på Sociala Medier, träna mig i självbehärskning, tvätta, vatten, vänskaplig, vänster, vek, vela, versaler, webbplats, Zeta | 4 kommentarer

Torsdagen den 23 februari 2017: Kontaktförsök och icke-nyheter sånt som höjer blodtrycket

Publicerat den 23 februari, 2017 av Tofflan

Kära dagbok…

Blodtryckshöjande kontaktförsök.

Idag höjdes blodtrycket en aning. Jag bara undrar varför det är så svårt att få kontakt med företag. Ett av de företag det är svårast att komma i kontakt med är Telia. Jag råkar ha mina telefonabonnemang där, men gick i taket häromdan när specen för nästa faktura på fast telefoni kom. Jag har autogiro – och det tar varken jag eller banken betalt för. Men Telia tar 29 spänn i avgift för att skicka mig ett papper över ringda samtal och avgifter på ett abonnemang jag inte använder sen mamma gick bort… Jag loggade in på Mina sidor på Telias webbplats för att ändra till e-faktura. Nej, det gick inte idag heller. Funkar nånsin Mina sidor??? Jag har tidigare försökt ändra mitt namn också på mobilabonnemanget eftersom Telia av nån anledning använder två av mina förnamn. Varför två och inte alla tre? Eller ännu hellre, varför inte enbart tilltalsnamnet? Nåja, det där med namnen tycks vara olösbart. Idag försökte jag därför ringa i stället för att ändra till e-faktura, alltså, även för fasta telefonen. Efter en jädra massa frågor från en inspelad röst och svar av mig, ytterligare tjat om att samtalet spelas in, att jag kan bli uppringd efter samtalet (som kund kan en inte vägra detta!), varning för bluffmejl etc kom jag fram och blev placerad i telefonkö. Hur fan vore det om Telia svarade i telefonen i stället??? Vi var över 30 pers i denna kö och den beräknade väntetiden för mig var cirka (!) 20 minuter. Alltså, håll med om att det är ett skämt att ringa teleoperatören Telia?! (<== retorisk fråga). Till sist använde jag chatten. Den har jag använt två gånger tidigare i andra frågor. Båda gångerna har det blivit fel. Tredje gången gillt?

Jag väntade och väntade och väntade…

Nu vill jag fortfarande bli uppringd av Telia eftersom jag även överväger att säga upp mitt fasta abonnemang. Men det kunde jag alltså inte förmedla till min teleoperatör… Tillbaka till ruta ett. Då började jag i en annan ände och surfade in hos min bredbandsleverantör Bredbandsbolaget. Jag ville kolla om de hade nåt bättre abonnemang för bredband att erbjuda än dem – ja, jag har två! – jag har idag. Nä, jag hittade inget. Eftersom ett av bredbanden jag har går via telefonjacket ville jag också kolla om bredbandet plötsligt skulle sluta funka om jag sa upp fasta telefonabonnemanget hos Telia. Jag lämnade mitt mobilnummer hos bredbandsleverantören för att bli uppringd. Sen väntade jag… Och väntade och väntade och väntade…

Där jag jobbar har vi också kundtjänst och support. Om vi behandlade våra kontaktsökande kunder på det här viset skulle jag inte vilja jobba kvar. Och ja, vi jobbar med service kring såväl IT som telefoni. Hade jag inte tyckt så förbaskat bra om mina kollegor skulle jag ha skickat iväg dem på uppdrag att hjälpa både Telia och Bredbandsbolaget.

Blå himmel och sol idag!

Efter denna mörka inledning i cyberspace fortsätter jag strax med ytterligare mörker, men jag kan meddela att Verkliga Livet var betydligt ljusare. Ett par tre grader kallt, blå himmel och sol. Det var nästan så jag önskade mig en sportlovsdag. Men, ingen rast, ingen ro för somliga. På vissa håll ute i verksamheten har folk drabbats av cryptolocker-mejl och ransomware. Nog vet jag att folk är elaka mot varandra i cyberspace, men detta tar nästan priset. Så mycket tid och energi som måste läggas på att folk bara vill jävlas… Lustigast av allt är att busarna bland annat har låtsats vara Telia och skickat bluffakturor… Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta… Ironi, liksom…

Artikel i UppsalaTidningen om Robot av papp ville kramas

En robot av papp som ville kramas är en icke-nyhet, tycker jag. Roboten själv har gillat min bild på Instagram…

I morse skrattade jag defintivt ironiskt när jag drack kaffe hemma vid köksbordet. Det verkar vara en oerhörd nyhetstorka för tillfället. Inte nog med lokalblaskans märkliga nyheter förra helgen, nu har dess mindre version UppsalaTidningen (ja, det är samma ägare) tagit efter storebror. Jag kan bara undra vad det är för icke-nyheter som media sprider och vad 17 hände med de riktiga nyheterna? Har de också sportlov? Försvann de med alla utbildade journalister? Lokalblaskan tar betalt för sina utgåvor, UppsalaTidningen är en gratistidning. Det skulle aldrig falla mig in att betala för sånt här.

På vägen hem från jobbet stannade jag idag IGEN för att hämta ut en försändelse. Denna gång var den mycket för stor för min postbox hemma. Det var knappt så jag orkade hålla låda(n). Du fattar säkert vad den innehöll… Just det – mina förbeställda bokreaböcker från AdLibris Störst av allt, Före dig, Björnstad, Gurun i Pomonadalen, Dimma över Darjeeling (inte bokreabok!) och Simma med de drunknade. Äntligen höjdes blodtrycket i positiv bemärkelse.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men nä, i kväll får jag nog ta och lugna ner mig, först med en dusch och sen med Antikrundan. Möjligen höjs blodtrycket igen av Löftet, vars andra del visas i kväll direkt efter Antikrundan.

∼ ♦ ∼

Dagens fundering gäller Anna Kinberg Batras mardröm. Det kanske är lågt att fundera över detta, men omfattar den mardrömmen rosetten som hennes make skulle sätta på en viss kroppsdel på Alla Hjärtans Dag, nåt han avslöjade i radio? Eller har jag missat nåt STORT?

Rosa rosett

Nu tar vi en fika. En svensk fika.

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Film, Ironi, Jobb, Media, Personligt, Radio, Sociala medier, Trams, TV | Märkt abonnemang, Adlibris, Alla hjärtans dag, Anna Kinberg Batra, Antikrundan, autogiro, avgift, ändra, Björnstad, blå himmel, bli uppringd, bluffakturor, bluffmejl, bokrea, bokrea 2017, Bredbandsbolaget, bredbandsleverantör, chatt, cryptolocker-mejl, cyberspace, David Batra, Dimma över Darjeeling, dricka kaffe, dusch, e-faktura, elak, en jädra massa frågor, förbeställda böcker, Före dig, företag, förnamn, försvinna, fel, gratistidning, Gurun i Pomonadalen, höjt blodtryck, helg, hjälpa, icke-nyheter, ingen rast ingen ro, inspelad röst, IT, jävlas, kollega, kroppsdel, kund, kundtjänst, låtsas, Löftet, litteratur, ljus, logga in, lugna ner mig, mardröm, märkliga nyheter, Mårten Lärka, mörk, mina sidor, minusgrader, missa, mobilnummer, mobiltelefoni, namn, nyhetstorka, olösbart, papper, ransomware, riktiga nyheter, robot av papp, rosett, samtal, samtalet spelas in, säga upp, service, Simma med de drunknade, skratta eller gråta, sluta funka, sol, specifikation, sportlovsdag, stor, support, svar, Swedish fika, ta betalt, ta priset, telefoni, telefonjack, telefonkö, Telia, tid och energi, tjat, tycka förbaskat bra om, UNT, uppdrag, uppringd, UppsalaTidningen, Upsala Nya Tidning, utbildad journalist, varning, vägra, vänta, verkliga livet, webbplats | 4 kommentarer

Onsdagen den 22 februari 2017: Jägermeisterväder i jordnötssås

Publicerat den 22 februari, 2017 av Tofflan

Kära dagbok…

Idag blev det ännu mera vinter. Eller som en kollega sa:

”Jägermeisterväder.

Utomhus: Jägermeisterväder. Inomhus: Kontorsdjungel.

Det snöade hela förmiddagen. Framåt lunch blev det mera regn än snö. Särskilt kallt har det inte varit, men snorhalt, moddigt och lite blåsigt. Jag råkade inte ut för nån incident i bilen morse, med all säkerhet på grund av att jag inte tog den där genvägen som är så bra (men jävligt hal, alltså…) utan färdades längs spikraka Tusenlappens väg.

Det var ganska skönt att tillbringa första halvan av arbetsdagen i djungeln på kontoret. Jag fick en hel del gjort samtidigt som jag kände en viss frustration på grund av det den här veckan orsakar: lediga människor. Ja, det är ju sportlov och det är alltid lika fascinerade att notera hur många vuxna människor som tar sportlov trots att de varken går i skolan eller har barn i skolåldern. Sen kan ju den som är riktigt missunnsam fundera över hur mycket Ledighetskommittén ägnar sig åt att sporta under det här lovet. Om jag vore ledig och fick bestämma skulle jag sova, äta godis och läsa böcker. Jag har förresten kommit igenom förordet i min bok på gång, en lesbisk pocketbok från 1957 i universitetsmiljö, i genren kiosklitteratur. Visst låter det smalt och annorlunda?! (<== retorisk fråga)

Uppsalas bästa jordnötssås finns hos Ultuna Thai.

På lunchen halkade jag och Duktiga Annika iväg till thaikiosken på ett verkligt universitet, Systeruniversitetet (till skillnad från det i boken jag läser. Där jag arbetar är också ett verkligt universitet, förstås!). Vi åt kycklingspett med jordnötsås. Det finns inget ställe i Uppsala som gör en sån fantastisk jordnötssås! Killen i kassan kände förstås igen mig – det var min gamle favorit, inte den som lurade mig på en hundring i höstas – och gav mig extra sås, gullplutten. Vi hade en arbetslunch och även om Duktiga Annika och jag i början av året var överens om att hon inte längre skulle vara min teamledare har vi mycket och gott samarbete och många bra diskussioner. En grund för detta är vår stora kärlek för struktur. Jag måste tillägga i sammanhanget att jag känner mig privilegierad som får jobba nära så många kompetenta och smarta människor! Ett annat exempel på en sån människa är Zeta. Fast idag bokade vi in ett tvåtimmarsmöte om ett par veckor först – kalendrarna var inte så kompatibla förrän då.

Jag hämtade ett rekommenderat brev.

Mellan förmiddagsjobb, lunch och eftermiddagsjobb tog jag några minuter för att ringa Annas snälla mamma och gratta på födelsedagen. Fästmön, som har semester/ledigt mellan två jobb (hon börjar nytt på fredag), och yngsta bonussonen, som är sportlovsledig, skulle gå över idag på eftermiddagen för att fira mamma/mormor. Jag hoppas att de inte glömde presenten från mig och att den var intakt vid framkomsten. (Vid det här laget gör det inget att jag avslöjar innehållet!) Själv åkte jag och hämtade ut ett rekommenderat brev efter jobbet. Det är också en födelsedagspresent, men mottagaren är en annan person i familjen. Jag fick en signal om att mina förbeställda bokreaböcker från AdLibris är skickade. Det paketet kommer gissningsvis fram på fredag.

I kväll ska jag ägna mig åt ovan nämnda smala bok samt vattna mina 50+ krukväxter. Och så ska jag skratta åt Annika & Veras vedermödor i den tredje delen i serien Samtidigt som Höstkalaset i Hofors. Varsågod, klicka på pilen i bildrutan och titta!

∼ ♦ ∼

Lilla Tofflan vid pappas stora skrivmaskin

Joråsaaatte, här har vi haft presskort LÄNGE.

Dagens fundering handlar om kundbemötande och servicekänsla. Idag när jag hämtade mitt rekommenderade brev utspelade sig en ganska typisk scen vid kassan. Mitt könummer ropades upp och jag gick fram. Personen i kassan sa inte ett ord till mig (= kunden), utan vände sig till sin kollega och pratade om nåt helt annat. Jag stod och glodde och såg med all säkerhet ut som en fågelholk. Samtalet kollegorna emellan pågick en ganska lång stund. Till sist vände h*n sig till mig och jag uppgav ärende samt kollinummer på mitt rek. Legitimation krävdes och det visste jag om, så jag räckte fram mitt presskort från Svenska Journalistförbundet. Det är godkänd id-handling och fungerar som legitimation. Det har inte nån EAN-kod som går att skanna in utan siffror måste skrivas in för hand. Det tyckte uppenbarligen personen i kassan var jobbigt eller svårt och frågade om jag hade nån annan legitimation. Jag svarade nej och sa att det här är giltig id-handling, varpå h*n då fick börja skriva. Det här tycker jag var ett dåligt kundbemötande. Tyvärr är det ganska vanligt att kassapersonalen skiter totalt i kunden och hellre pratar med sina kollegor. För mig är det att likna med att nån kom till mig på kontoret och jag bjöd personen att stiga in. I stället för att prata med personen skulle jag fortsätta skajpa vid datorn med en kollega. Att dessutom be om annan legitimation för att det är jobbigt/svårt att skriva in siffror känns ungefär som att be nån som ringer mig mejla i stället. Om Nån har orkat läsa ända hit, får Nån gärna skriva en kommentar om SINA – inte MINA! – tankar om kundbemötande och servicekänsla! Som vanligt gäller att bloggens regler ska följas, tack.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, HBTQ, Jobb, Mat, Personligt, Vin | Märkt Annas snälla mamma, Annika & Vera, annorlunda, arbetsdag, arbetslunch, äta godis, barn, barn i skolåldern, bil, bjuda, blåsigt, bokrea, bokrea 2017, Dag Hammarskjölds väg, dator, dåligt kundbemötande, diskussion, djungel, Duktiga Annika, EAN-kod, En omaka flicka, extra sås, favorit, födelsedag, förbeställd, fira, fredag, fundering, genre, genväg, glömma, glo, godkänd id-handling, gratta, gullplutt, halka, höst, hundring, incident, intakt, Jägermeisterväder, jobbigt, kalender, kassa, kärlek, könummer, kiosklitteratur, klicka på pilen, kollega, kollinummer, kompatibel, kompetent, kontor, krukväxter, kundbemötande, kycklingspett med jordnötsås, läsa, lediga människor, Ledighetskommittén, ledigt mellan två jobb, legitimation, lesbisk, litteratur, lunch, lura, mamma, mejla, missunnsam, mobiltelefoni, moddigt, mormor, paket, pocketbok, prata, present, presskort, privilegierad, regn, rekommenderat brev, samarbete, samtal, Samtidigt som Höstkalaset i Hofors, se ut som en fågelholk, semester, service, servicekänsla, siffror, signal, skajpa, skita i kunden, skriva, SLU, smal, smart, sno, snorhalt, sova, sporta, sportlov, stiga in, struktur, svart, Svenska Journalistförbundet, Sveriges lantbruksuniversitet, teamledare, typisk scen, Ultuna Thai kök och kiosk, universitetsmiljö, vedermödor, vinter, vuxna, yngste bonussonen, Zeta | 4 kommentarer

Tisdagen den 21 februari 2017: Ofrivilligt glid gav träning i trygghet och lugn

Publicerat den 21 februari, 2017 av Tofflan

Kära dagbok…

De tre systemen i compassionfokuserad terapi: utforskande eller prestation, trygghet och hot/stress.

I morse hade det blivit vinter igen. Eller det snöade väl i natt. Utomhus var det vitt på marken, ganska mycket, faktiskt, men det snöade inte mer. Det var däremot väldigt halt, skulle det visa sig: jag råkade ut för en incident i bilen på väg till jobbet. Ingen skada skedd på nån, emellertid och jag fick träna trygghet och lugn, nåt som ingår i compassionfokuserad terapi som jag skrev lite om igår. (Den som vill läsa mer än det jag då skrev kan läsa Sofia Viottis Compassionportal.) I sista uppförsbacken till jobbet tornade en lastbil upp sig och backade åt sidan. Jag och ett antal cyklister fick stanna. Och sen när det var fritt fram för mig att köra bara slirade jag. Jag höll på en god stund, trampade ur, försökte styra, la i högre växel, backade. Cyklisterna höll sig tack och lov undan – alla utom en. Gissningsvis tyckte h*n att det var viktigare att försöka komma i tid än att riskera att bli påkörd av en ostyrslig bil. Det höll på att sluta i ett dike för min och Clark Kents* del, men till sist kom jag loss och fick rull framåt. Jag behöll mitt lugn, jag kände mig trygg bakom ratten, jag gjorde rätt – och jag klarade av situationen. Det blev lite morgonträning i trygghet och lugn, men jag var aningen skakis när jag klev in på jobbet, det medger jag.

Tack Zeta för min nya, lååånga kontorskompis!

Förmiddagen innebar ett par möten för min del. I ett av dem skulle jag både minnesanteckna och föredra ärenden. Det gick bra, tekniken var med mig och mötesdeltagarna välvilligt inställda. Mötet antog i princip mitt förslag till riktlinjer och jag blev utsedd som ansvarig för uppgiften. Resten av dagen innebar samma som igår, jobb med nyhetsbrevet och en del petande och påtande på såväl externwebb som intranät. Jag hann att fika idag, kors i taket! Och så fick jag en ny kompis på kontoret. En lååång kompis. Kanske inte det allra smartaste eftersom ryktet säger att inredarna i nya arbetshuset är… väldigt bestämda med vad som får finnas på våra kontor… Men jag tog emot den med öppen famn ändå från en av mina goaste kollegor, Zeta. Hur det blir med frakt hem eller till nya stället tar vi då. Sen. När det är dags.

Jag har börjat läsa en ny bok idag, en bok som jag köpte till såväl Fästmön som mig själv i julklapp. Anna var nog inte så förtjust i den. En omaka flicka är en pocketutgåva på svenska av en amerikansk roman som kom ut redan 1957. Boken torde hamna i klassen

”smal litteratur.

Sån bokutgivning ska emellertid gynnas, tycker jag – det är en tidig HBTQ-roman om universitetsstuderande tjejer. Förordet är emellertid långt och jag hann inte ens läsa hela detta på lunchen.

I kväll blir det inte så mycket mer läst, för jag har umgåtts och flamsat med delar av familjen över en bit mat och på Tokerian och nu är jag trött. Kanske blir det en titt på vad Leffe och Camilla har för sig klockan 21 på SvT 1.

Familjen Flams på Max.

Två såna här stora ska jag äta varje dag i två månader.

Jag tog mig i kragen ännu mer – jag inte bara åt middag, alltså, utan jag hämtade ut medicin som jag fick på recept igår. Två stora jävla tabletter ska jag ta om dan i två månader. Urrk…

Sen har jag skrivit lite här också. Somliga har sportlov respektive semester just nu, medan andra arbetar. Kan jag få lite av både och** blir jag både lugn och trygg.

∼ ♦ ∼

Igår funderade jag över hur självklart och enkelt allting var i min barndom. Hur trygg jag var, hur gott jag tänkte om människor, hur bra jag anpassade mig – i familjen. Nu när jag är ensam, föräldralös, är grunden ruckad på. Jag har ingen kvar i livet att… åberopa om jag skulle behöva. Detta gör att jag ibland känner en sån obeskrivlig ensamhet, men ger mig också tankar på att jag borde ha varit mer tacksam, där och då, för tryggheten jag kände som barn. Nån mer som känner och tänker i de här banorna? Kommentera gärna inlägget, men följ reglerna för den här bloggen så publiceras såväl kommentar som svar!

*Clark Kent = min lille bilman
**lite av både och = lite umgänge med familjen och lite jobb. Lägg även till skrivande så blir jag extra nöjd och glad!

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, HBTQ, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt amerikansk roman, anpassa mig, ansvar, åberopa, öppen famn, backa, bakom ratten, barn, barndom, bil, blogg, bokutgivning, Camilla Kvartoft, compassionfokuserad terapi, Compassionportalen, cyklist, dike, En omaka flicka, enkelt, ensam, externwebb, föräldralös, föredra ärenden, förord, försöka komma i tid, fika, flams, frakt, grund, gynna, halt, hålla sig undan, högre växel, incident, ingen kvar i livet, ingen skada skedd, inredare, intranät, julklapp, kollega, komma loss, kommentera, kontor, kors i taket, lastbil, läsa, lång, Leif GW Persson, lugn, lunch, möte, mötesdeltagare, medicin, minnesanteckna, morgonträning, ny kompis, nyhetsbrev, obeskrivlig ensamhet, ostyrslig bil, peta, pocketbok, publicera, recept, regler, riktlinjer, riskera att bli påkörd, ruckad, rull framåt, semester, självklart, skakis, skriva, slira, smal litteratur, sno, Sofia Viotti, sportlov, styra, svar, svenska, Sveriges Television, SvT, ta mig i kragen, tabletter, tack, tacksam, tanke, teknik, torna upp sig, trampa ur, träna, trött, trygg, trygghet, två månader, umgås, universitetsstuderande, uppförsbacke, Veckans brott, viktig, vinter, Willys, Zeta | 2 kommentarer

Midnattsflickor

Publicerat den 21 februari, 2017 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

En bok jag länge varit sugen på att kasta mig över var Jonas Moströms tredje i serien om Nathalie Svensson, Midnattsflickor. Ett skäl till det var förstås att jag läst de övriga två i serien. Ett annat att miljön varken är Stockholm eller Gotland, Sveriges motsvarighet till Midsomer, utan Uppsala. Men det var med darrande hand jag lyfte boken ur min TBR*-hylla och började läsa – det första mordoffret var lagt till beskådan i självaste Gustavianum, där jag var så sent som i förra veckan… Tack för julklappen, Fästmön!

Det är Valborg, eller Sista april, som vi säger i Uppsala. Studenternas firande slås emellertid i kras av två våldtäkter. Ett tredje offer hittas också, men hon lever inte längre. Hon ligger strypt till döds och är placerad i Anatomiska teatern i Gustavianum. Psykiatriöverläkaren Nathalie Svensson kallas åter igen in som den expert på psykopater hon är. Även polisen Johan Axberg från Sundsvall kallas ner till fallet i Uppsala som ledare för spaningsgruppen. Våldtäkterna och mordet verkar hänga ihop och jakten på gärningsmannen startar. Ganska snart hittas flera tänkbara gärningsmän, unga män som har ett och annat i bagaget. Ett spår leder till ett märkligt ordenssällskap som tycks hata kvinnor.

Jag gillar att miljön är Uppsala, men i början blir det lite väl mycket Uppsala. Kanske intresserar sig inte läsarna så mycket för såväl detaljer om stan som sevärdheter. Dessutom känner jag mig tveksam till alla snabba framfarter i stan och mellan stan och Stockholm. De på cykel känns realistiska, men de i bil är inte lika trovärdiga: det är fullt med vägarbeten och annat i centrala Uppsala och på E4:an mellan Uppsala och Stockholm är det ofta köer – och olyckor. På ett ställe hittar jag en annan märklighet: hur kan ett offer ringa när hon blivit fråntagen sin mobiltelefon av förövaren? Dessutom finner jag korrekturfel. MEN… Resten är fantastiskt spännande och bra! Den historiska miljön är en kuslig och passande scen för de otäcka händelserna i boken. De korta kapitlen tilltalar mig – dels är det lätt för mig att ta alla tänkbara tillfällen till att läsa, dels ger det en känsla av rafflande snabbhet i berättelsen. Det här är en riktig god deckare!

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla mini

Så här skrev jag om de första två delarna i serien om Nathalie Svensson:

Himlen är alltid högre
Dominodöden

*TBR = To Be Read, olästa böcker

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt Anatomiska teatern, bil, bilkö, cykel, darrande hand, deckare, detaljer, Dominodöden, E4, expert, fantastiskt spännande, Gärningsman, gilla, Gotland, Gustavianum, hata kvinnor, Himlen är alltid högre, historisk miljö, jakt, Johan Axberg, Jonas Moström, julklapp, korrekturfel, korta kapitel, kuslig och passande scen, läsa, läsare, lite väl mycket, litteratur, märklighet, Midnattsflickor, Midsomer, miljö, mobiltelefoni, mordoffer, Nathalie Svensson, olycka, omdöme, ordenssällskap, otäck händelse, polis, psykiatriöverläkare, psykopater, rafflande snabbhet, realistisk, sevärdheter, sista april, spaningsledare, Stockholm, strypt till döds, student, Sundsvall, ta tillvara, tack, TBR-hylla, trovärdig, Uppsala, Valborg, vägarbete, våldtäkt | Lämna en kommentar

Vem fan är Tofflan?

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.

Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.

Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!

Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
På den här bloggen…
- är det Toffelredaktionen som ger dig möjlighet att kommentera. Att kommentera är ingen automatisk rättighet du har. Din kommentar ska beröra inlägget den handlar om.
- får du vara anonym utåt sett, men redaktionen måste kunna verifiera att du är den du utger dig för att vara. Påhittade e-postadresser och URL:er innebär att din kommentar inte publiceras.
- din e-postadress syns inte utåt, men sparas backend för att du ska slippa fylla i ett formulär varje gång du kommenterar.
- genom att lämna en kommentar här godkänner du alltså att din e-postadress sparas i systemet.
Läs mer om vad som gäller på sidan Reglerna!
Sök efter:
Sociala medier
- Visa Tofflisens profil på Twitter
- Visa Tofflisens profil på Instagram
- Visa Tofflans profil på Pinterest
- Visa ulrika-hurtig-99063376s profil på LinkedIn
- Visa TofflansOscarss profil på YouTube
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 27 andra, prenumerera du med.
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Translate/översätt
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Tofflan på Goodreads
Ämnen
Antikt-retro-secondhand-loppis Böcker Dagbok Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film HBTQ Ironi Jobb Krämpor Mat Media Musik Okategoriserade Personligt Radio Sociala medier Trams TV Vin Vänner
Mest lästa inlägg
- Ligapojkarna
- Lördagen den 7 november 2026: Det funkar!
- Lindvalls kaffe Royal blandning för kungabröllopet 1976
- Recension: Kvinnorna vid världens ände
- Söndag kväll den 12 januari och måndagen den 13 januari 2020: Öppnade dörrar...

	Ewa om Lördagen den 7 november 2026:…
	Tofflan om Ligapojkarna
	Lottens Bokblogg om Ligapojkarna
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Berit om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Mördarens melodi
	Berit om Mördarens melodi
	ELIZA om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Måndagen den 2 november 2026:…
	Ewa om Måndagen den 2 november 2026:…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Tofflan om Alla helgons dag 2026: Vem kan…
	Berit om Alla helgons dag 2026: Vem kan…

Läsvärt hos andra!
- Döda vinkeln av Pernilla Erics… på Lottens Bokblogg
- De nominerade till årets krimi… på enligt O
- Oh no….katastrof på BokCissi
- Tisdagstrion v. 45: Sjukdom på Lottens Bokblogg
- Lästa böcker - Oktober 2026 på Lottens Bokblogg
Dagarna
november 2026

M T O T F L S

1

2 3 4 5 6 7 8

9 10 11 12 13 14 15

16 17 18 19 20 21 22

23 24 25 26 27 28 29

30

« Okt
Arkiv
- november 2026
- oktober 2026
- september 2026
- augusti 2026
- juli 2026
- juni 2026
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
Besökare
- 1 063 817 besök
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare
- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
Tjolahopp

Tjolahej
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 27 andra, prenumerera du med.
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Sök efter:
Mest lästa inlägg
- Ligapojkarna
- Lördagen den 7 november 2026: Det funkar!
- Lindvalls kaffe Royal blandning för kungabröllopet 1976
- Recension: Kvinnorna vid världens ände
- Söndag kväll den 12 januari och måndagen den 13 januari 2020: Öppnade dörrar...
Dagarna
november 2026

M T O T F L S

1

2 3 4 5 6 7 8

9 10 11 12 13 14 15

16 17 18 19 20 21 22

23 24 25 26 27 28 29

30

« Okt

november 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1
2	3	4	5	6	7	8
9	10	11	12	13	14	15
16	17	18	19	20	21	22
23	24	25	26	27	28	29
30

november 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1
2	3	4	5	6	7	8
9	10	11	12	13	14	15
16	17	18	19	20	21	22
23	24	25	26	27	28	29
30

	Ewa om Lördagen den 7 november 2026:…
	Tofflan om Ligapojkarna
	Lottens Bokblogg om Ligapojkarna
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Berit om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Mördarens melodi
	Berit om Mördarens melodi
	ELIZA om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Måndagen den 2 november 2026:…
	Ewa om Måndagen den 2 november 2026:…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Tofflan om Alla helgons dag 2026: Vem kan…
	Berit om Alla helgons dag 2026: Vem kan…

Besökare
- 1 063 817 besök
Arkiv
- november 2026
- oktober 2026
- september 2026
- augusti 2026
- juli 2026
- juni 2026
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

”Kryddig smak med tydlig fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, korinter, pomerans, kakao och vanilj. […] Kryddig doft med tydlig fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, plommon, pomerans och vanilj.

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

”Jägermeisterväder.

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

”smal litteratur.

∼ ♦ ∼

Vem fan är Tofflan?

På den här bloggen…

Sociala medier

Följ Tofflans blogg via E-post

Translate/översätt

Tofflan läser just nu

Tofflan på LinkedIn

Tofflan på Goodreads

Ämnen

Mest lästa inlägg

Senaste kommentarer

Läsvärt hos andra!

Dagarna

Arkiv

Besökare

RSS inlägg

RSS kommentarer

Tjolahopp

Följ Tofflans blogg via E-post

Tofflan på LinkedIn

Mest lästa inlägg

Dagarna

Senaste kommentarer

Besökare

Arkiv