Riksbyggen gjorde det: Erkände fel information och kommunicerade!

Ett inlägg om nåt som gick snett, men där avsändaren agerade.


 

HA! Jag trodde jag skulle skriva ett uppgivet, ilsket eller raljerande inlägg, men nu ska jag faktiskt berömma nån som gjorde fel. Kommunikation är svårt – det kan jag säga och skriva 100 miljoner gånger. Nåt som är ännu svårare är att erkänna att en har gjort fel och att berätta om det. Fallet är autentiskt och det handlar om Riksbyggen där jag har min bostadsrätt.

Igår var jag sen hem från jobbet, för min jobbdator tyckte att fredag kväll är en bra tid att jävlas. Jag var trött och lika slut som arbetsveckan. Inte blev jag piggare av att jag hittade ett vykort från Riksbyggen i min postbox. Informationen på kortet var minst sagt… märklig… Eller tycker du att nedanstående, som är ett utdrag, känns lättbegripligt och logiskt?

Information på vykort från Riksbyggen

Eh? Vad står det egentligen? Ska jag betala sånt jag redan har betalat en gång till och när ska jag betala för vad??? Snurrigt!


Nånting har uppenbarligen gått lite snett. 
Jag muttrade över informationen och tänkte att jag får försöka vila först och begripa sen. Men uppenbarligen #2  jobbar nån på Riksbyggen även fredag kväll. Klockan 17.45 kom följande sms:

Sms från Riksbyggen

Sms där Riksbyggen medger att det har blivit fel.


Klockan 19.28 fick jag mejl också, för säkerhets skull:

Mejl från Riksbyggen fre kl 19 o 28

Mejl för säkerhets skull också!


Sammanfattningsvis: Riksbyggen har gjort fel, men sen gör de alla rätt eftersom…

  • de kontaktar BRF-innehavare per sms, en snabb kanal för kommunikation eftersom de flesta av oss alltid har mobilen tillgänglig
  • de erkänner att de har gjort fel, de ber mig ignorera den felaktiga informationen och de ber om ursäkt
  • de skickar mejl med samma text som sms – för säkerhets skull.

Det är som ett skolboksexempel på hur en ska kommunicera när en har gått ut med felaktig information. Det blir högsta Toffelomdöme för ett bra kommunikationsarbete.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Diskutabelt, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 10 mars 2017: Nya utsikter

 



Kära dagbok…


Idag var det äntligen min tur att besöka huset
jag och mina kollegor ska jobba i efter sommaren. Jag har sett en planritning av huset liksom husbygget från utsidan när jag har varit i grannhuset på jobb och jag ser det från andra sidan på vägen hem från jobbet. Det var alltså hög tid att kolla insidan. Först grundade jag med en fredagsbulle i form av en giffel och en cappuccino. Jag var mycket spänd inför besöket och försökte föreställa mig interiören. En planritning är ju så oerhört… platt…

Giffel och cappuccino

Jag grundade med en giffel och en cappuccino. (Ja ursäkta, min mugg är INTE diskad på några dar…)


Sveriges fulaste byggnad… Den utmärkelsen fick Segerstedthuset enligt nätverket Arkitekturupproret i november förra året.
Intressant att dela ut en utmärkelse till nåt som var långt ifrån färdigbyggt. Men av 1 627 röster fick Segerstedthuset 494. Det är inget att sticka under stol med. Jag blir mest irriterad, för i november måste ju huset ha varit ännu mer byggarbetsplats än det var idag. Nej, jag ville bilda mig en egen uppfattning. Iförd hjälm med skyddsglasögon, gul väst och skor med stålhättor traskade jag runt tillsammans med ett gäng kollegor.

 R och jag i skyddshjälmar och gula västar

Snyggingarna R och jag iförda skyddsutrustning och redo för promenad på byggarbetsplatsen. Min frisyr blev sen förstörd för resten av dan. Bilden är oskarp för det var lite fnissigt.

 

Trappa

Inomhustrappan är jättehäftig!

Och sammanfattningsvis, efter dagens rundvandring på några av våningarna i huset, tycker jag att det mest är häftigt. Det blir stort, ljust och transparent. Närheten till närmaste kollegorna blir så mycket större, för nu ska min avdelning sitta på ett och samma våningsplan. Idag är vi utspridda på fem plan. Vidare ska även de flesta övriga avdelningarna inom förvaltningen flytta hit också. Vi slipper därmed en massa spill i form av förflyttandetid.

Det mest fascinerande med huset är att stå längst ner och titta upp. Då fattar man hur stort och luftigt där kommer att bli. Det finns ännu inga färdiginredda arbetsplatser, vilket kanske gör att huset känns större. Jag kikade på vad jag tror blir mitt kontor. Det blir betydligt mindre än det jag har nu, men jag är väldigt tacksam att jag får en dörr jag kan stänga. Och detta utan att jag ens bett om det! Men jag har en chef som är väldigt lyhörd, uppenbarligen.

Här kommer några fler bilder från dagens rundtur:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Under eftermiddagen 
jobbade jag med en del bildredigering samt med ett uppdrag som jag känner är lite svårt. Jag fick ta hjälp av en kollega med att utforma min idé. Korrektur ligger nu hos avdelningschefen och jag är liiite nervös för att det inte ska gå hem. Men min inställning i det här fallet är att folk inte orkar läsa mycket utan vill kunna se saker snabbt, en passant. Håll en tumme att mina tankar går hem!

Nu är det emellertid fredag kväll. Jag ska inte jobba på ett par dar. I kväll vilar jag, snaskar bågar, dricker öl, läser och glor på fredagsdeckaren på SvT 1. Min bok på gång har för resten sport som en röd tråd. Det är… inte riktigt jag… Men jag tänker att det Fredrik Backman skriver om hockeylaget och småstaden kan appliceras på andra saker i tillvaron. Så jag ger Björnstad, inköpt på bokrean, en chans.

 Böckerna Lycke och Björnstad

Igår blev det bokbyte! Nu läser jag boken till höger.


Igår blev det bokbyte.
Jag måste säga att upptäckten av Mikaela Bley gav mersmak och uppföljaren till Lycke, som heter Liv, står nu på inköpslistan. Jag hann också med att skaffa mig ett diplom som Antikkunnig i Västervik via Antikrundan och dess app. Inte för att jag tävlar med vare sig experterna på TV eller nån vän. Nä, jag amatörvärderar via appen för att det är kul, engagerande och lärorikt.

Diplom som Antikkunnig i Västervik

Jag var antikkunnig igår kväll.


I postboxen när jag kom hem 
låg information från Riksbyggen där jag har min bostadsrätt. Den var så rörig och obegriplig att jag måste läsa den flera gånger. När jag trodde att jag hade förstått tänkte jag skriva om det här. Sen kom ett sms att informationen var felaktig… Maj gadd…

Roligare saker att hitta i boxen var en kontrolluppgift från en före detta arbetsgivare med en Trisslott samt ett blått, litterärt paket från Göteborg… Tack till Blogvertiser och tack till författaren Jeanette Palmqvist!

Detta bildspel kräver JavaScript.


I helgen ska jag städa, tvätta och skjutsa. 
Men just nu är utsikten och intentionen en kväll i läsfåtöljen i arbetsrummet. (Nej, inte bästefåtöljen, den står ju i vardagsrummet. Läsfåtöljen är den som min farfar fick när han fyllde 40 år och som flyttade till Uppsala nu igen i november förra året – den stod här faktiskt ett tag när jag var barn och farmor och farfar bodde här – när jag fick avsluta lilla mammas hem.)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 14 kommentarer

Lycke

Ett inlägg om en bok.


 

Mikaela Bleys bok LyckeI lördags åkte Fästmön och jag in till stan och botaniserade bland reaböckerna på Akademibokhandeln. Nej, jag fann inte boken jag sökte, men en av böckerna som följde med hem var jag så nyfiken på att jag började läsa den, före alla andra olästa böcker på tur. I kväll stängde jag pärmarna för sista (?) gången till Mikaela Bleys debutroman Lycke, en deckare med TV4-journalisten Ellen Tamm i huvudrollen.

Det är en regnig och kall fredag i maj när Lycke försvinner. Åttaåringen har lämpats av vid Kungliga Tennishallen och sen dess har inget sett henne. Ellen Tamm är journalist på TV4 och får i uppdrag att bevaka försvinnandet. Fallet har en hel del beröringspunkter med Ellens eget liv – hennes tvillingsyster Elsa försvann som barn. Naturligtvis kan Ellen inte låta bli att gräva lite extra i försvinnandet. Det visar sig att Lycke är ett väldigt oälskat barn. Men det är nån som vill att Ellen slutar gräva. Är det ett ofarligt nättroll eller är det en mördare som förföljer henne?

Det blir extra ruggiga böcker när det inte bara handlar om människor som försvinner utan om barn som gör det. Jag grips också av författarens realistiska skildring av barnet Lyckes utsatthet och att hon är så oälskad. Det är först när hon försvinner som föräldrarna tycks börja bry sig, vilket får mig att fundera om flickan har försvunnit av egen fri vilja. Parallellerna till Ellens upplevelser ger berättelsen en puff. Men här är en debuterande författare som inte vill berätta alltför många saker – hon nöjer sig med en huvudhistoria (en försvunnen flicka) och två sidospår (Ellens tvillingsyster och Ellens kärleksliv). Det blir alldeles lagom och alldeles förträffligt bra.

Toffelomdömet blir det högsta. Jag sätter genast upp uppföljaren på min inköpslista.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Torsdagen den 9 mars 2017: Firanden och olika servicegrad

 



Kära dagbok…

 

Gul blommande orkidé

Den bara fortsätter att blomma…

Det är torsdag idag och passande nog har både Torbjörn och Torleif namnsdag. Men namnsdagar är det väl ingen som firar längre. I år blir det första året jag själv inte blir firad på nån av mina två namnsdagar. Det var nämligen nåt vi gjorde i min ursprungsfamilj. Av den finns bara jag i livet – och jag kan ju inte fira mig själv. Jag har kvar mammas kort på kylskåpet och jag får titta på det när det drar sig mot min första namnsdag i maj. Minnas hur roligt jag tyckte att kortet var med den text hon hade skrivit.

Lilla mamma, som fick fira sin sista födelsedag alldeles ensam… DET skär i mitt hjärta att veta, för mamma fyllde år på en vardag mitt i sommaren och då jobbade jag. Visserligen ringde jag på kvällen och paket hade jag skickat, men att inte få ett enda besök på sin födelsedag, det måste nog ha varit väldigt, väldigt ledsamt. Jag tänker ofta på det och jag tänker på allt som har hänt och som jag inte har kunnat berätta om för mamma. Jag skulle kunna ge vad som helst bara för att få säga mamma – eller visa! – hur fin hennes gula orkidé är, till exempel. Den slutar liksom inte att blomma…

I morse hade jag och min avdelning samlats för möte där vi bland annat skulle fira jubilarer. Dessvärre var båda jubilarerna sjuka, så vi fick fira nedläggningen av ett system i stället. Det vill säga, de andra firade medan jag minnesantecknade från mötet. Efteråt tog jag mig i alla fall en tårtbit så att jag fick en härlig sockerkick från den vita chokladen som tronade uppe på tårtan. Alldeles ljuvligt smakade den… För säkerhets skull fanns ytterligare en tårta för dem som har diverse överkänsligheter. Den såg också god ut, men jag la band på mig. I stället hade jag ett snabbmöte med avdelningschefen omkring en uppgift jag fick i tisdags. Jag gillar när avdelningschefen tar sig tid, bara så där.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Under arbetsdagen har jag även hunnit jobba
 med en del texter och textöversyner. Ett möte jag var kallad till på eftermiddagen blev inställt. Det passade mig perfekt, för då kunde jag jobba vidare med det underlag som jag lovade skicka i mer formulerad form i morgon, fredag. Om det nu går att skicka. Mejleriet har nämligen krånglat lite för mig – både jobbmejlen och min privata. För tre dar sen felanmälde jag min privata mejl och först idag kom svar från Spray.se – på mejlen! Hur dåligt är inte det? Jag menar, ska det ta tre dar innan de ens svarar och sen svarar de via e-post som i det här fallet inte funkade (inloggningen)?! Jobbmejlen felanmälde jag innan jag tog lunch vid 12.45-tiden idag (lite sen lunch, alltså). Efter en kvart fick jag och kollegan som hade samma problem besök. Ja, det är skillnad på service och service…

Huset på Polacksbacken beskuren bild 500

Här inne har vi en fungerande service när det gäller till exempel mejlkrångel.

 

Två tabletter i handlflata

Två feta piller om dan har jag ätit i över två veckor utan nåt vettigt resultat.

Arbetsveckan går mot sitt slut och det känns i min gamla kropp. Jag har sovit dåligt och är trött och jag plågades av kramper i natt igen. Låt oss säga att jag inte är imponerad av medicinen jag fick mot detta, två runda, feta piller som jag ska ta varje dag. Så när burken är tom ska jag inte be om fler. Vidare för jag sömndagbok, men som vanligt tycker jag att formuläret inte är tillräckligt bra för att passa mig. Har en som jag flera uppvaknanden där tiden för det vakna tillståndet skiljer sig från ett par minuter till en timme blir det missvisande att bara skriva antalet uppvaknanden per natt.

 

 


I kväll blir det amatörvärderingar
från bästefåtöljen i Antikrundan, för inte orkar jag börja städa. Det sparar jag till den kommande helgen, där den enda inplanerade aktiviteten är att skjutsa Fästmön och yngste bonussonen till tåget på lördag. Kanske hinner jag läsa lite mer i min bok på gång – det närmar sig upplösningen i handlingen och det är så spännande!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Säsongsstart: Rebecka Martinsson

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Det blev ytterligare en säsongspremiär på onsdagskvällen för min del. Klockan 21 gick det första avsnittet av åtta på TV4 av Rebecka Martinsson, en serie baserad på Åsa Larssons deckare. Åsa Larssons huvudperson Rebecka Martinsson är från norra Sverige, men jobbar som advokat i Stockholm. En dag tvingas hon tillbaka till barndomshemmet utanför Kiruna och där blir hon indragen i en mördarjakt.

Rebecka Martinsson i TV4


Det blir ingen lätt resa tillbaka för Rebecka Martinsson. 
Inte nog med att en vän har gått bort, hon tvingas ta itu med jobbiga händelser i det förflutna, anar en. (Det är väl ett av skälen till att en lämnar sin hemstad?) De första två delarna i serien är baserade på boken Det blod som spillts, men följer den inte slaviskt. Prästen Mildred Nilsson tas av daga och mördaren hänger upp henne i kyrkan. Inledningsvis avfärdas mordet som en olycka. Rebecka Martinsson hittar hatbrev hemma hos Mildred och går till polisen. Anna-Maria Mella vill ta upp utredningen – och hon tar inofficiellt sin gamla kompis Rebecka Martinsson till hjälp.

Jorå, det var en ganska bra inledning på serien. Och jag känner igen mig i den motvilliga längtan till Barndomsland som jag tycker mig se hos Rebecka Martinsson. Det hela är väl inte jättespännande hela tiden, men ett litet HBTQ-tema ger extra krydda. Den här serien ska jag fortsätta att följa, för givetvis slutade första delen med lite av en cliffhanger: nån hade gjort inbrott. Fast… boken är bättre!

Toffelomdömet blir högt efter första delen.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Säsongsstart: När livet vänder 2017

Ett inlägg om ett TV-program.


 

Jag tittar allt mer sällan på TV, men… Det finns en serie jag alltid följer därför att den är viktig för mig som person: Anja Kontors När livet vänder. I kväll var det säsongsstart på SvT2 klockan 20. Först ut att samtala med Anja Kontor var ryska Heidi som lämnades ensam av sin pappa i Sverige utan varken pengar eller bostad men som överlevde tack vare andra hemlösa, sin egen styrka och en fiol.

När livet vänder header

Säsongspremiär i kväll för åtta nya avsnitt av Livet vänder.


Det är alltid starka teman och otroliga, men vanliga människor 
som Anja Kontor möter i sina program. De kommande avsnitten får vi tittare möta sjukdomar, självmord och andra trauman och de människor som varit med om detta – som närstående eller som själv drabbad. Det ger en sannerligen perspektiv på tillvaron att se dessa otroligt starka människor överleva. Då går det liksom inte att klaga på att en är lite förkyld eller har fått punktering på cykeln/bilen.

Säsongsstarten var gripande – precis som väntat. Det var understundom svårt att ta in Heidis utsatthet och den fruktansvärda känslan av övergivenhet. Går jag till mig själv må jag vara föräldralös numera, men mina föräldrar lämnade mig inte i sticket – varken som barn eller frivilligt. Så ensam jag är är jag ändå lyckligt lottad – mina föräldrar behövde aldrig lämna mig i ett främmande land.

Tack Anja för ditt arbete med När livet vänder! Du gör program som behövs.

 


Livet är kort.

Publicerat i Diskutabelt, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Internationella kvinnodagen 2017: Livet vänder igen och igen

 



Kära dagbok…

Anja Kontor

Anja Kontor samtalar även i vår i SvT 2 med människor vars liv har vänt.


I kväll är det säsongsstart klockan 20 på SvT 2 för Anja Kontors
 (länken går till en artikel jag skrev om Anja Kontor 2013, uppdaterad 2014) serie När livet vänder. På min förra blogg skrev jag om varje program, men det tänker jag inte göra nu. (Möjligen skriver jag om säsongstarten i ett separat inlägg.) Däremot ska jag självklart se samtliga TV-program i serien och det rekommenderar jag även eventuella läsare av den här bloggen att göra. Som sist blir det åtta halvtimmeslånga program i vilka åtta människor berättar om hur just deras liv förändrades och tog andra riktningar. Det handlar om människor som har gått igenom ibland helt ofattbart svåra saker och som ändå har överlevt och kunnat gå vidare. Serien ger en verkligen perspektiv på det egna ”lidandet” och just därför ska jag följa den och rekommenderar andra, inte bara eventuella bloggläsare, att göra detsamma.

Mitt manus Det Som Hände

Manuset om Det Som Hände, det som orsakade De Sju Svåra Åren.

Mitt eget liv vände rejält förra året efter att delar av det hade varit på väg käpprätt åt skogen under De Sju Svåra Åren – och ytterligare tre år tidigare. Jag skrev ett manus om Det Som Hände, men inget förlag har hittills visat intresse för att ge mina strax över 200 A4-sidor i bokform. Och kanske behövs inte det. Kanske var själva skrivandet i sig målet, eftersom det delvis hjälpte mig att läka. Nu tar jag annan hjälp för att läka den del av såret som envisas med att fortsätta vara infekterat. Jag får också hjälp att gå vidare och acceptera förlusten av lilla mamma i höstas – för då vände Livet igen. Mina sorger och det jag har varit med om är inte alls i paritet med människorna i Anja Kontors program. Men genom att Livet består av både glädje och sorg och att det vänder, hela tiden, med dessa tu, det är nånting jag inte har insett förrän nu.

Kycklingspett i jordnötssås

Yummy-lunch idag!

Min arbetsdag har varit fullspäckad. Det stressar mig inte direkt längre, men jag känner att jag ibland blossar – av iver att ta itu även med sånt som är svårt eller mindre roligt. Som vanligt har jag emellertid mest gjort roliga saker idag. Förmiddagen bestod av en del diversesaker och underlagsjagande. Arbetsmötet över lunchen kring favvo-teamets kommunikationsplan som jag och Z reviderade i måndags blev inställd, men jag klämde i stället in två andra möten på eftermiddagen. Och såg tog jag med herr Fredag på en åktur i bilen till thaikiosken i utkanten av systeruniversitetets campus där vi käkade kycklingspett. På så vis kunde jag borsta bort lite snö från bilen – eller snarare ta bort smältvattnet med vindrutetorkarna. Snön blev liksom mera snöblandat regn mitt på dan.

Snöig stig

Vädret påverkar också huruvida jag går till studiebesöket på fredag eller inte…

Under morgondagen väntar nya, viktiga möten där jag har en aktiv roll, så jag hoppas att jag får sova i natt. Den gångna natten bjöd på max fyra timmars sömn och det är lite för lite. Fram på morgonen vaknade jag dessutom med kramp i högerbenet och i vänsterfoten – TROTS att jag knaprar medicin mot detta. Yrseln är lika påtaglig som tidigare och nu har den varit min följeslagare i snart sju dar. Arbetsveckan avslutas med ett studiebesök i nya huset på fredag morgon, alltså det hus i vilket jag och mina kollegor ska jobba från och med nån gång i juli i sommar. Jag hoppas såväl fot (hälsporre) som yrsel inte gör sig påminda då, för jag tänker promenera dit. Lite handlar det också om vädret.

Vintern har beslutat sig för att stanna kvar ett tag till. Jag fick skotta i morse, men jag hade tur att de flesta av gångarna inom området där jag bor var nyplogade av vaktis. Vid garagen och parkeringarna får vi skotta själva, men ibland tar vaktis en repa där också. Det hade han inte gjort i morse. Snön var tack och lov lätt och övergick senare, som jag nyss skrev, mer till vattuform.

I kväll softar jag. Eller… jag blir berörd av När livet vänder och road av första delen av Rebecka Martinsson i TV4 klockan 21. Om en nu kan använda ordet roa om ruskigheter. Det blir totalt åtta avsnitt baserade på Åsa Larssons deckare Det blod som spillts, Svart stig, Till dess din vrede upphör och Till offer åt Molok. Jag gillar böckerna och har läst dem alla, även Solstorm som är den första i serien om Rebecka Martinsson. Rekommenderas också! Solstorm gick på TV som film redan 2009 och var riktigt bra. Så jag har förväntningar… Och det är bara så här jag firar internationella kvinnodagen.

Rebecka Martinsson i TV4

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Tisdagen den 7 mars 2017: Uppskattning, uppfattning och… en kopp kaffe

 



Kära dagbok…


Och så blev det ÄNNU mer vinter idag. 
Snöandet smög igång redan i morse när jag skulle åka till jobbet. Under dan tilltog det, gjorde ett kort uppehåll under lunch och för att sen fortsätta med förnyad styrka av och till under eftermiddagen och kvällen. Nä, det är inte roligt det här med vinter, det tycker jag inte! Däremot var det roligt att få ett bevis på uppskattning i form av det meddelande min chef kom insmygande med i morse. Jag fick vara med i årets förhandlingar om lön och får en löneförhöjning retroaktivt från oktober förra året. Nu tycker jag själv att jag inte har hunnit prestera så vidare värst mycket eftersom jag började jobba här i maj och sen var borta större delen av hösten, typ tre månader. Dessutom har jag lön så att jag klarar mig, men jag blev glad ändå och tar tacksamt emot denna trevliga överraskning.

Meddelande om ny lön

Tack för uppskattningen, arbetsgivaren!

 

Snö utanför jobbfönstret

Det blev ännu mer vinter idag.

Medan vintern fullkomligt rasade utanför jobbfönstren deltog jag i möten, skrev diverse texter och ringde olika samtal lite hit och dit. Jag fick en uppgift som jag känner mig lite obekväm med (omfattar formgivning, nåt jag inte hållit på med sen 1990-talet), men jag tog reda på hur jag skulle komma vidare och blev även tipsad av min chef om en person som kunde veta mer. Den personen var jättetrevlig när jag ringde och det slutade med att jag blev lovad hjälp med ett förslag för det hela.

I ett annat jobb, av mer teoretisk-teknisk-komplicerad art, har det gått mindre bra. Jag pratade med jobbansvarig idag efter lunch. Vi kom fram till att lära av våra misstag och ta nya tag, nåt vi gör redan på torsdag. Icke desto mindre tycks nån tro att jag är nåt som jag inte riktigt är… Jag fick ett gott litet skratt när jag vittjade mitt fack för snigelpost på jobbet. Det är inte ofta det ligger post där och den jag fick idag var nog inte riktigt rätt sorterad…

Webbansvarig Uppsala universitet

Det här är nog inte riktigt jag, men…


Men allt i mitt liv är inte bara jobb. 
Jag har funderat över min semester och vilka tider jag ska ansöka om. Det blir lite svårt med synkningen med Livet när Fästmön har tidig semester och min arbetsplats flyttar mitt i sommaren. Det är inte helt lämpligt att jag tar för tidig semester, inser jag, och tänker ett varv till.

På den litterära fronten, som är en prominent del av Livet mitt, kan jag nu se fram emot ytterligare en spännande bok för recension, denna gång från författaren själv. Jag har googlat lite och tror att det här nog är en bok som jag själv hade kunnat välja ur bokhyllan. Då blir läsningen av recensionsexemplaren både lättare och roligare.

Cappuccino och mocca

Cappuccino och mocca, en kombo som funkar för min mage.

Några stordåd har jag inte utfört under dagen, men jag har i vart fall kommit på den bästa kombon kaffe från maskinen på jobbet. Jag tål nämligen dess vanliga kaffe väldigt dåligt och samtidigt har jag inte tid att pressobrygga kaffe mer än till lunchen. Det funkar att ta en dos cappuccino och en dos mocca, har det visat sig. För kaffe behövs. Jag har sovit dåligt de två senaste nätterna, så det blir inte kul att gå igenom sömndagboken på måndag morgon hos psykologen… Kanske Leffe och Camilla kan få mig lite lagom sömnig i kväll klockan 21? Men först ska jag faktiskt laga mat (färsk pasta) och ta en dusch. Mat kan en ju bli lite trött av.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Måndagen den 6 mars 2017: Påminnelser

 



Kära dagbok…

 

Orange rosor med regndroppar

Som Livet – taggigt, men också totalt vackert.

Ibland behöver jag påminnelser. Påminnelser till exempel om det som har varit, men också om det som är nu. Vi lär av våra erfarenheter. Är dessa tunga kan det emellertid kännas som om vi helst bara vill glömma. Allt. Igår fick jag ett påminnande samtal från en av mammas väninnor, tillika en före detta kollega till min pappa. Vi pratade som vanligt om allt möjligt, men jag bestämde mig för att delvis ta bladet från munnen och berätta om Det Som Hände, om än väldigt kortfattat. Det visade sig att det inom väninnans familj fanns liknande erfarenheter. Jag sörjer Det Som Hände. Fortfarande. Jag har varit ledsen, arg, förtvivlad och många gånger stått inför valet att avsluta mitt eget liv eller inte. Jag har valt det senare, nåt som det säkert finns en och annan som retar sig på. Men valet var mitt och jag valde Livet – hur tufft och taggigt det nu än kan vara. Det kan ju vara alldeles totalt vackert också… I ärlighetens namn finns det bara en enda person som jag önskar skulle få vara med om det jag var med om – för att lära sig. Ingen annan önskar jag detta helvete. Därför är det så sorgligt att notera att det jag var med om fortfarande händer, även om den som utsätts inte är jag själv och den som utsätter är nån annan.

Glada figurer

Tacksam och lyckligt lottad! (Bilden föreställer dock inte mig utan fina priser som vår växel har vunnit.)

Varje dag jag kommer till jobbet känner jag tacksamhet. Jag är så tacksam att inte bara ha ett jobb att gå åka till, jag har ett jobb jag gillar. Mitt jobb är meningsfullt och jag trivs i den stimulerande miljö som ett universitet kan vara. Jag är lyckligt lottad. Extra påmind om min lycka blev jag i morse när jag blev omkörd av en ambulans med blåljus och tvingad att köra åt sidan. Den ambulansen skulle hämta kunde nog inte ta sig till sitt jobb idag. Jag kom fram till mitt helskinnad. Det var bra för mig att bli påmind om att alla inte kör bil lika bra som jag en Gud, att oförutsägbara saker kan hända på vägarna i Livet.

Med tanke på blåljusambulansen borde jag inte klaga över min trötthet och min yrsel, men det gör jag. Yrseln är envis. Samtidigt är nu såväl blodsocker som blodtryck kollat. Gissningsvis beror yrseln på sömnstörningarna. I morse började jag föra sömndagbok igen inför psykologbesöket om en vecka. Vi sa aldrig hur lång tid jag skulle föra sömndagbok, så jag har bara gjort det för en vecka tidigare. Då stod jag mitt i en sorgekris. Nu har jag kommit framåt i Livet, men nåt lyckorus befinner jag mig väl inte i även om jag är tacksam. Fast jag mår rätt OK generellt sett, förutom yrseln, som får mig att ragla ibland. Irriterande!

Som vanligt har jag gjort roliga saker på jobbet. Roligast idag var att jobba med Z kring Z:s teams kommunikationsplan. Jag hade förberett och utgått från teamets förra plan. Vi skulle ha träffats, jag och Z, och jobbat med planen den där hemska fredagen i oktober. I stället fick jag kasta mig i bilen och åka ner till akutmottagningen i Motala där min lilla mamma hade legat sen mitt på dan. Jag tänkte på detta en stund, men sen, när Z landade på mitt kontor, tog vi itu med arbetet. Jag har verkligen inte glömt min mamma – däremot glömde jag bort att vara ledsen en stund. Det blev flera bra mini-diskussioner kring planen. Jag skrev in ändringarna och tilläggen och mejlade sen till Z för genomläsning. Under lunch på onsdag ska vi kika på planen igen en stund innan den presenteras för teamet direkt efter lunch samma dag.

Kommunikationsplanejobb med Zeta

Z och jag jobbar med Z-teamets kommunikationsplan.

 

Lunch med boken Någonstans brister himlen

Lunch i sällskap av boken som inte har kommit ut än, Någonstans brister himlen.

I kväll ska jag läsa ut boken jag fick från Historiska Media och skriva en recension av den. Jag tidsinställer det inlägget till den 1 april. Nej, det är inget skämt, det är bara ett rätt olyckligt val som första recensionsdag. Sånt ska emellertid respekteras även om jag bara är en bloggare. Preliminär utgivningsdag för boken är den 27 mars. Vilken bok jag ska välja ur TBR*-hyllorna sen har jag inte bestämt än. Det kan rentav bli nån av böckerna jag köpte så sent som i lördags.

Nu borde jag egentligen ha köpstopp vad gäller böcker. Men tänk den som har det såsom författaren Umberto Eco hade det… Njutningen i slutet när han plockar ut just den bok han sökte är sååå tydlig… Tack L för länken till en intressant artikel på nätet där även filmklippet nedan finns och för att jag blev påmind om hur härligt det är med böcker!


Det är kväll. Jag har fått brev från Försäkringskassan 
och ska nu roa mig med att besvara en enkät från dem. Tjolahopp!

Detta bildspel kräver JavaScript.

∼ ♦ ∼


*TBR-hylla = hyllplan som innehåller olästa böcker, To Be Read

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Film, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Vinterhelgen den 4 – 5 mars 2017: Kultiverat på stan och hemmaplan

 



Kära dagbok…

 

Anna kollar in konsten på Wayne's Coffee

Anna kollar in konstig konst alt. hängare för ytterkläder på Wayne’s Coffee.

En idé som jag hade med den här helgen var att gå och se en konstutställning. Och det kan en ju tro att vi gjorde med tanke på bilden. Fast det Fästmön glor på på fotot här intill faller nog inom kategorin konstig konst. Eller är det kanske hängare för ytterkläder? Dessutom hittade vi konsten/hängarna på Wayne’s Coffee mitt inne i Uppsala i lördags. Dit hade vi inte tänkt att gå, men där hamnade vi. Gågator, gator, torg och trottoarer var ganska öde när vi kom in till centrum. Men när klockan blev eftermiddagsfikatid visade det sig att alla människor lagt beslag på stolar och bord på samtliga kaféer i centrum. Det enda som återstod var Waynes coffee, så där hamnade vi. Det var först efteråt jag berättade för Anna att det var på just det stället som L och jag hade gjort slut. Men vadå… elva år sen och inte är jag ledsen för det, inte L eller. Vi var vuxna och avslutade vårt förhållande i samstämmighet. Jag fick må lite bra ett par månader, sen drunknade min pappa och ja… Det var då det blev riktigt tufft och tungt. Tiden går och den läker vissa sår – eller i vart fall delar av sår. Och nu har jag haft en skön, men alldeles för kort, som vanligt, helg med Anna. Vi struntade i konsten på väggarna och var kulturella på vårt eget sätt. Och det blev så bra så.

Men jag ska inte gå händelserna i förväg utan börjar med fredagskvällen. Jag for som en idiot mellan två affärer, eftersom ingen av dem hade allt av det jag skulle handla. Sen hämtade jag Anna hos Fänriken och vi åkte till ChopChop för att köpa mat med hem. Ingen av oss hade ork och lust att stå vid spisen. Det hade visst ingen annan i Uppsala heller. Märkligt… Alla fikar och äter just när vi ska fika och äta… Till sist kunde vi i alla fall slå oss ner och mumsa nudlar med kyckling, dricka öl och smula med lyckokakor. Inte konstigt att vi sen nästan somnade framför Banks, som från och med i fredags är den nye fredagsdeckaren. Det var för övrigt en bra och spännande säsongsstart av serien i sex delar på SvT1.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Snö på baksidan lördagsmorgon i mars

Vinter igen.

På lördagsmorgonen vaknade vi till… vinter igen. Jag är så jävla less på snö och kyla nu, så jag nästan grinade. Det snöade inte måttligt heller och tanken att åka buss in till stan var inte särskilt lockande. Vi kom i alla fall överens om att åka in om det hade slutat snöa mitt på dan. Och det hade det. Men först låg vi lääänge och läste. Jag läste ut en deckare och började på en bok jag har fått för recension från Historiska Media, lite halvt förtäckt som gåva till dan efter Alla hjärtans dag. Jag har läst ganska mycket under i helgen i recensionsexemplaret, men eftersom första recensionsdag inte är förrän den 1 april skriver jag den kanske snart och avvaktar publicering till nästa månad. Rätt ska vara rätt. Jag kan avslöja att det är en bok jag inte skulle ha valt att köpa själv, att det är en debutroman som utspelar sig i början av 1900-talet och att jag tycker att den vänder sig till lite yngre läsare än jag själv. Men… to be continued, alltså…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Tre bokreabökcer

Tre böcker till tröst fick följa med hem.

Vi klev i alla fall upp ur sängen, åt frukost, duschade och tog bussen in till stan. Vi hoppade av vid stadshuset och knatade upp till Akademibokhandeln. Jag var nämligen på jakt efter en bok som bara den kedjan rear ut i årets bokrea. Dessvärre verkade det åter igen som alla andra har samma smak som jag – boken var slut. Därför tröstade jag mig genom att köpa tre andra böcker. Det kändes nästan lika bra. Bäst kändes det att få en av de tre gratis eftersom jag är medlem i Akademibokhandelns Vänner.  Det blev deckarna Än skyddar natten av Anna Lihammer och Lycke av Mikaela Bley sam Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler. Anna Lihammers bok är den andra i en serie vars första bok utspelade sig delvis i Uppsala och som jag fick nöjet att recensera av förlaget. Än skyddar natten och Lycke är deckare, medan Vi är alla helt utom oss är en roman med en titel som fångade mig, helt enkelt.

Utsprungna från Akademibokhandeln med var sin påse kunde vi verkligen inte bara passera Augusta Janssons Karamellfabrik. Vi tittade in och sonderade terrängen, helt enkelt. Ljuvliga dofter, men en starrbligande tant gjorde att vi beslöt oss för att stärka oss med en fika före inköp. Vi försökte på tre ställen innan vi till sist alltså hamnade på Wayne’s Coffee. Vi tog var sin kaffe och fastnade för blåbärscheesecaken. Tyvärr blev den en rejäl besvikelse – den smakade ingenting. Men den såg i alla fall god ut.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter att ha handlat lördagsgodis för 130 spänn hos Augusta 
travade vi bort till Torgkassen för att köpa middagsmat. Vi köpte laxpaté och romsås till förrätt och Västerbottenpaj till huvudrätt. Grönsaker till huvudrätten blev chilifrukter av olika sort och färg fyllda med fetaost samt gröna queenoliver. Extra tillbehör blev en grönmögelost och en valnötsost. Kvällens vin blev min julklapp från yngsta bonusdottern, vinet Irony 2014. Allt var sagolikt gott och vi hann precis äta klart och röja undan innan vi bänkade oss framför Andra chansen. Anna tittade, jag lyssnade, läste och lärde mig att David Lindgren tycks älska sig själv. Men han är ju 20 år yngre än jag så han har väl ett och annat att lära. Efter melloeländet såg vi en film som i alla fall jag har sett ett par, tre gånger tidigare plust läst boken. Den var riktigt läskig och bra!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Idag var det soligt och kallt när vi vaknade. 
Jag tror att vi låg ända tills klockan var över elva och läste var sin roman i sängen. Efter frukost fortsatte läsningen. Vi sammanställde också var sin lista över vad vi vill se i London. Det ska bli spännande att försöka få ihop nån sorts program med aktiviteter som finns nära varandra på samma dag etc. Vi har sen länge insett att en vecka i London är alldeles för kort tid, så vi kanske stannar kvar…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter lite handling på Tokerian, 
där jag också träffade Annas systerdotter med familj på väg ut från parkeringen, skjutsade jag hem Anna. Jag sparkade igång en maskin med tvätt som börjar bli klar att hängas och sen ska jag, hör och häpna, laga mat. Jag har två sorters fylld, färsk pasta eller tomatsoppa att välja mellan till söndagsmiddag. Så ska jag göra lunchmacka till i morgon och avsluta veckan med att glo på Innan vi dör. Jag har inte heller sett senaste avsnittet av Gåsmamman, så kanske tittar jag på det också om jag hinner. Jobbväskan står redo på stolen i hallen och rena kläder är framtagna. I morgon är en ny arbetsvecka och jag är så tacksam för att jag har ett arbete att åka till – ett arbete som bland annat ger mig lön så jag kan köpa ännu fler böcker och kultivera mig ytterligare… Nån Trisslott har jag inte köpt till idag, jag tänker på mamma ändå. Och häromdan såg och hörde jag henne på en Youtubefilm. Lilla mamma…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Jobb, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer