Kära dagbok…
Fredagsbullen var lyxig med blåbärssylt idag.
Men hur 17 kunde det redan bli fredag? Dessutom har vi vänt almanacksblad i veckan. Jag trodde att det skulle bli sega dar, framför allt på jobbet, bara för att jag själv känner mig så seg. Understundom verkar det som om infektionen segrar. Igår kväll hade jag med all säkerhet feber. Idag blev näsan täppt under förmiddagen. Det fick bli inköp av nässprej på vägen hem, för säkerhets skull. Under eftermiddagen behagade näsan inte längre vara täppt – och inte heller rinnig – jag mår rätt bra i skrivande stund (tidig fredagskväll). En av mina kollegor har fått återfall i sin infektion (en annan än min) och fick gå hem igår. Det är som om folk på jobbet faller som käglor. Det märkte vi på fredagsbullarna. I min hörna är vi fem personer. Vi var två på plats i morse. Senare anslöt ytterligare en person. Då skulle en ju kunna tro att vi hade minst två bullar kvar. Men nej. En av dem gnagde Palle Kuling i sig och ytterligare en knep högsta chefen som hade ärende bort till oss. När jag lämnade byggnaden låg en ensam bulle kvar. Frågan är om herr Fredag hann rycka åt sig den eller om den sparas till andra råttor än kontorsråttor över helgen..? Lite lyxiga var de i alla fall idag, bullarna – ljuvligt fyllda av blåbär. När en äter blåbär eller nåt med blåbär i ska en enligt tradition av okänd härkomst inte le mot solen. Skälet är att solen blir oglad och går i moln när den ser alla blåbärsrester mellan och på tänderna. Nu behöver vi inte vara rädda för det – idag kan vädret sammanfattas med en enda färg: grått.
Hade jag inte haft den där jämrans infektionen i kroppen kunde jag ha knipit en massagetid idag. På grund av manfallet på jobbet fanns det plötsligt två lediga tider. Men en ska inte ta massage när en har virus i kroppen, sägs det. Och när jag funderade över det kom jag plötsligt att tänka på den hälsoundersökning jag ska göra på måndag eftermiddag. Undrar om min snabbsänka visar höjdarresultat… Jag kanske får blanda till shoten som min chef tipsade om vid enhetsmötet igår eftermiddag… Här för jag receptet vidare – ifall jag har råkat föra nån eventuell smitta vidare, eller bara för att tipsa om nåt nyttigt!
Ingefära- och citronshot -nyttigt och stärkande för immunförsvaret!
Två par jeans i rätt olika storlekar, men båda är mina.
Helg ja… Det innebär att jag får äta lite mer onyttigt – om jag vill. Förra fredagen köpte jag en godispåse. Den står fortfarande orörd i skåpet. Kanske får jag hjälp av Fästmön att äta upp den i helgen. Eller nej. Enligt henne köper jag ju bara äckligt godis – precis som hon gör, enligt mig. Blir jag ensam i kväll tar jag möjligen en skål ostringar blandade med flamin’ hot-bågar samt en öl. Förblir jag inte ensam dukar jag möjligen fram ostbricka, kex och rött italienskt. Även ostar och kex inhandlades förra helgen, men lämnades orörda. Ja… jag inser att jag faktiskt har gått ner i vikt och förstår samtidigt att jag inte går upp precis exakt alla kilon igen. Igår kväll blev insikten än mer konkret när jag la två nytvättade par jeans ovanpå varandra i nån sorts strykhög. Det översta paret är nytt och faktiskt tre storlekar mindre än det understa paret… Nu låter det jättemycket mindre och det handlar mest om modellen. Men en storlek har jag definitivt gått ner!
Innan jag tar helg nu kan jag summera arbetsdan och -veckan med att jag gjorde det jag skulle – och lite till. Nyhetsbrevet kom ut prick klockan tio idag och innan dess hade jag ett arbetsmöte som renderade i en nyhet som också kom ut på intranätet under förmiddagen. Vidare har jag jobbat med att uppdatera några andra sidor på intranätet och lite allmänt diversejobb, precis som vanligt. Jag kan med andra ord knipa helg och vara nöjd med arbetsinsatserna. Men det återstår ett par frågetecken som ännu inte är uträtade. Vem f*n är Marie* och har hon glömt även sina korvbröd vid kaffeautomaten på jobbet???
*Det finns ingen som heter Marie på mitt jobb, men uppenbarligen har en Marie glömt sin mugg hos oss. Kan det rentav vara den skrivande Marie som har smugit förbi mitt jobb på studiebesök???
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 