Kära dagbok…
Den ska ut på promenad i helgen.
Kylan hänger sig envist kvar. Solen, däremot, bleknade fram mot lunch. Men det bästa av allt är att det är ljusare såväl morgon som kväll när den skumögda Tofflan sitter bakom ratten till och från sitt arbete. Jag slipper med andra ord se damm- och smutseländet hemma. Till helgen måste jag emellertid göra ett litet ryck med trasa och dammsugare. Kanske sparar jag det till söndag, för på lördag ska vi fira en födelsedag i familjen med mera.
Städning och rensning pågår emellertid för fullt på jobbet. Därav adventsstakarna som plötsligt dök upp till allmänt utkast för den som vill ha. Idag på morgonen hade vi avdelningsmöte och det slog mig mer påtagligt att vi faktiskt snart flyttar på jobbet. Vi kommer lite närmare centrum och hamnar mellan Slottet och Blåsenhus. Huset vi flyttar till har vunnit nån larvig fulhetstävling. En kan undra om juryn inte har varit i mina hemmaenvironger, DÄR byggs det fult och alldeles för mycket och tätt om nåt! Min avdelning flyttar mitt i sommaren. För många blir det så att en går på semester från sitt gamla kontor och kommer tillbaka till sin nya arbetsplats. Jag tycker att det ska bli spännande, även om vissa praktiska frågor känns delvis olösta, delvis nog inte får nån lösning. Parkeringseländet är en sån fråga – det finns bara 45 parkeringsplatser till huset där 600 personer ska arbeta. Att åka buss är inget alternativ för mig av olika skäl, cykel har jag ingen och det är lite för långt att gå för att min hälsporre ska uppskatta det. Men… jag ser med spänd tillförsikt fram mot flytten, trots att jag får lämna ett väldigt vackert och fint kontorsrum. Och att ta mig till jobbet löser jag på nåt sätt, jag är inte orolig.
Nåt som däremot oroar mig en aning, jag som alltid ska måla fan på väggen, är att nånting pågår i kulisserna, nåt jag inte har nån aning om. Jag tänker inte säga var – i privatlivet eller i arbetslivet – men nåt händer. Med det jag har i bagaget byggs ett litet nystan av oro i magen. Men det får bara inte ske, det jag mest fruktar, det får bara inte ske! Ja, jag är rädd. Samtidigt måste jag lära mig att inte tolka in för mycket i andras ord och handlingar. Då är det bättre att fråga rakt ut, förslagsvis.
I kväll vattnar jag mina numera över 50 till antalet växter innan jag häller ner mig i bästefåtöljen. En stund hinner jag bläddra i plugga in Antiktidningen som kom igår innan det är dags att amatörvärdera i kvällens Antikrunda från Göteborg.
Och för att fira kärleken har Fästmön och jag planerat in en dejt på tisdag. Tisdagen blir en heldag utanför kontoret för min del, så det passar utmärkt.
∼ ♦ ∼
Tja du fattar va´? (Bilden har egentligen inget med texten här intill att göra.)
Ord- och läsförståelse handlar dagens fundering om. Kommunikation är svårt, det ska gudarna veta, sa hon som har jobbat med det i +25 år. Men när det står precis exakt vad som gäller i två meningar – varför kommer det ändå frågor???
Exempel:
Bild på Instagram
Bildtext: Jag fick en Marabou mjölkchoklad idag. Eftersom jag inte äter godis på vardagar sparar jag den till helgen.
#maraboumjölkchoklad
Fråga från läsare ett par timmar efter publiceringen: Vad är det för choklad?
Svar från mig: Kolla hashtaggen! [Tänker: Varför förstår du inte första meningen i bildtexten?]
Ny fråga från samma läsare: Smakade den gott?
Svar från mig: Läs bildtexten. [Tänker: Orka!]
Har DU som har pallat att läsa ända hit nån fundering om kommunikation, ord- och läsförståelse? Dela gärna med dig i en kommentar!
Livet är kort.
Äntligen har jag kommit igenom 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 