Kära dagbok…
Tänk, nu är mer än halva första arbetsveckan efter semestern avklarad! Det är onekligen skönt att det är lugnt på jobbet, för jag irrar gärna omkring om dagarna på jakt efter folk och rackare och ting som jag inte hittar. Men jag blir bättre och bättre på att finna det/dem jag söker! Dessutom hade jag sån tur idag för jag fann information om vilken för sorts ört mötesrummet jag bokade om till igår var. Min nya arbetsplats ligger nämligen granne med Botaniska trädgården. Det visade sig att tyskarna använder myskmadran till att krydda vin med. Ett mötesrum som passar mig alltså.
Nu vet jag vad en myskmadra är – och hur tyskarna använder örten!
S är en lika stor blommupp som jag. Se så hon pinnar på i Botaniska trädgården!
De stående morgonmötena fortsätter även på nya stället. Efter dagens möte ägnade jag en del tid åt att göra en del bokningar, korrigera kalendern etc.
Klockan elva knackade det på dörren – det var S som påminde mig om att vi skulle ta halva friskvårdstimmen idag och promenera i ovan nämnda trädgård. Jag jobbar alltså vägg i vägg med en lika stor blommupp som jag själv, ungefär.
Vi stannade och fotade varannan meter, ungefär. Och jag kände mig otroligt lyckligt lottad som har tillgång till detta paradis vid mitt jobb.
Här kan du se några av dagens bilder från vår promenad till och i Botan:
Efter lunch fortsatte jag att jobba med en del uppdateringar på externwebben. Jag tror att jag har kommit ihåg/hittat alla ställen ska korrigeras med nya uppgifter efter avdelningens flytt. Det är värre med intranätet. Där är antalet sidor oändligt.
Fördelarna överväger på min nya arbetsplats.
Nu när tre arbetsdagar har gått kan jag konstatera att antalet fördelar med nya arbetsplatsen är fler än nackdelarna. Nackdelarna just nu är tillfälliga, men lär tyvärr pågå ett par månader framöver – i vart fall hantverkarnas jobb. Veckan innan jag skulle börja jobba upptäcktes nämligen en vattenskada i en av de öppna arbetsytorna i min korridor. Där står nu fläktar påslagna då och då och hantverkarna river, sliter, slipar (?), borrar. Idag trodde jag att jag skulle bli tokig, för samtidigt som hantverkarna lät höll en person igång med en grästrimmer på utsidan. Sen kom städtjejerna och dammsög i korridoren som grädde på moset… Fast det var skönt att en av dem knackade på och erbjöd sig att ta en runda på min matta. Det blev lite skitigt på golvet eftersom jag torkade ur den enorma hyllan innan jag packade upp mina grejor. Där var en hel del skräp efter monteringen…
En annan nackdel är att kaffemaskinerna bara pajar hela tiden. Eller i fallet på vårt våningsplan handlar det om att säkringar går eftersom folk pluggar in och kör separata vattenkokare och annat i uttagen. Det innebär att vi får motion eftersom vi har fått hämta kaffe på andra våningsplan. Jag tycker att jag tål kaffet bättre nu än på gamla stället, men i eftermiddags fick jag springa akut på toa efter fikat. Det krävdes tre spolningar… Samtidigt vill jag inte släpa hit min pressobryggare förrän jag är helt säker på att jag inte tål kaffet.
Men fördelarna överväger. Den mest tydliga för min del är att jag beblandar mig mera med folk, framför allt människor jag tidigare knappt kände mer än till utseendet och möjligen namnet. Vidare är det ju inte bara min avdelning som ska jobba här utan resten av universitetsförvaltningen också. Då träffar en också på en och annan bra kontakt och kollega. Som idag när jag mötte M som ställde till en kaffescen i ett jobbsammanhang strax före semestern. Det är en kommunikatörskollega som jobbar på en annan avdelning, men nån som jag tror att jag lär få gott utbyte av.
∼ ♦ ∼
Gårdagskvällens läsning i bästefåtöljen omfattade bland annat Antiktidningen.
Jag sov bra i natt, trots att det var ganska varmt. Gårdagskvällen försvann i ett nafs och det är den enda nackdelen med att jobba igen – alltså att ha så lite tid för egen del. Efter veckohandling, bloggande och middag med tillhörande disk läste jag en stund, hällde ner mig i bästefåtöljen och njöt av ett rykande färskt nummer av Antik-tidningen. En liten stund ägnade jag åt min bok på gång också, men sen blev det Saknad, aldrig glömd på TV. Det är en brittisk kriminalserie i tre avsnitt. Varje avsnitt är en och en halv timme långt, så efteråt var det i princip läggdags. Serien utspelar sig delvis i Brighton och det är förstås ett extra plus! I kväll är det dags att se nästa deckare, det vill säga del två av På fel sida av lagen, även den brittisk, i tre delar och på SvT 1. Som tur är pågår den bara i 45 minuter, så då hinner jag läsa lite mer.
Fritiden i övrigt den här veckan lär vigas åt hushållsarbete som strykning och städning. Det senaste från väderappen visar en het fredag (= grannarna tänder rökmaskiner = jag kan inte vistas på ballen*) och en regnig lördag (= skönt att vara inomhus). Dessutom jobbar Fästmön, dubbla pass på lördag också, i helgen. Det finns alltså inget att skylla på för mig, utan det är bara att ta tag i sånt som måste göras. Vidare kan det bli läsning av en spännande barnbok som jag fick för recension idag. Tack till Vombat förlag! Men nu ska jag plocka ihop några krukväxter som jag ska smyga med mig in på kontoret i morgon…
∼ ♦ ∼
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Jorå, jag var på 
Till min födelsedag förra året fick jag en vidunderligt annorlunda bok av vännen FEM. Till födelsedagen i år sände hon mig uppföljaren, 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 