Kära dagbok…

Mia lärde sig äta med pinnar förra året när jag var på besök i samband med mammas urnnedsättning.

Idag är det min GAMLA vän Mias födelsedag. Den som känner mig vet att hon är MYCKET äldre än jag. Just idag är hon två år äldre, i morgon bara ett. Många varma grattis till vännen, som vet att hon får ett telefonsamtal från Gösta i kväll!

I vårt gamla kompisgäng var vi en hel drös som fyllde år på våren. Midsommarbarn, alltså. Det var nästan bara vännen FEM, min allra äldsta vän (det vill säga vi har känt varandra längst av vännerna), som inte fyller år då. Och Flen, om jag inte minns fel. Det skramlades med vecko- och månadspengar för att köpa presenter. Sen var vi hem till varandra och åt tårta och fikabröd. Inte konstigt att vissa av oss var lite trinda.

∼ ♦ ∼

Inte konstigt att trindheten sitter i när kvällsfikat en vanlig tisdag ser ut så här.

Trindheten sitter i hos mig, trots mina promenader till och från jobbet. Men jag erkänner, min karaktär är inte vad den borde vara – och då är det svårt när en bor nära ställen där det kan handlas godsaker. Igår skulle jag ”bara” köpa lingonsylt och TV-tidningen på vägen hem från frissan. Sen slank det med ett par bullar och var sin cookie också. Sån är jag. Och det är länge sen jag visade mig i badkläder. Jag visar mig helst inte i shorts heller, för jag har så fula ben efter alla tromboflebiter, den senaste i vintras.

I natt höll jag på att visa mig naken för världen utanför fönstret igen. Efter en helvetesnatt mellan måndag och tisdag när NÅN höll på med nån typ av högljutt arbete utanför mellan klockan 23 och 3.30, enligt min sambo, trodde vi i vår enfald att vi skulle få sova ostört. HA! Vad händer? Ett jävla billarm skar genom tystnaden mitt i natten så en nästan flög upp ur sängen av oljudet. Det skar länge, kan jag meddela. Sen lät det som om bilen fick hicka och så småningom avtog eländet. Jag tror inte att det berodde på att bilägaren var där och larmade av. H*n sov nog gott.

∼ ♦ ∼

På jobbet.

Efter det obehagliga mötet igår morse har inget hänt ytterligare kring detta. Jag har knappt tänkt på det heller, berättade bara för Anna och skrev lite om det här igår. Det hänger inte kvar. Onsdagen började ganska oansenligt, med grå himmel och kylig vind. Efterhand blev himlen blåare och temperaturen steg, men den riktiga värmen, den vi fick känna av slutet av förra veckan, håller sig borta.

På jobbet har jag skrivit ihop en text och lagt ut på en av de externa webbplatserna jag är ansvarig för. Jag har också skickat texten på översättning. Tekniken krånglade förstås, men jag fick snabb hjälp av Carolus. Vidare stod dataskyddsförordningen på schemat, med både en del skrivjobb och möte. Plötsligt dök Högsta Tjifen upp som gumman i lådan – och det var en historia i sig som jag lovat att inte föra vidare. Men jag blev lite… förvånad.

Sen skrattade jag högt åt ett mejl jag fått från Akademibokhandeln där jag är vän, det vill säga medlem i deras kundklubb. För inte 17 vill jag som vän betala ett högre pris på vissa böcker, i det här fallet Anna Fredrikssons bok Mellan himmel och hav, än vanliga kunder?! Ja ja, jag fattar att det är ett korrekturfel, men lite roligt var det allt.

Men som medlem vill jag inte betala ett högre vänpris än kunder som inte är medlemmar…

∼ ♦ ∼

I kväll åt vi hemlagat igen, denna gång Annas tonfisksås. Jag hoppas att jag överlever så att jag inte missar nåt spännande i morgon. I vart fall är godsaker beställda, att hämtas på lördag förmiddag hos Butiken på hörnet, till söndag för då blir det kaffekalas med familjen.  Det vill säga Annas. Det är ju ingen från min ursprungsfamilj kvar i livet.

Jag är så tacksam för att jag får låna delar avAnnas familj. Såna här dagar känns saknaden efter mina nära och kära blodsförvanter extra mycket. Då är det en sån förmån: att vara sambo, få umgås med Annas snälla mamma och hennes L  och ha tre gulliga katter att räkna in i den nya familjen.

Bortskämd! Idag blev det tonfisksås till kvällsmat.

Jag hoppas jag överlever för i morgon kommer Telia!

Lill-Cittran kommer också på kaffekalas på söndag – om hon orkar…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.