Tofflan – the neverending story | Ur näbbstövelns mörker, upp i ljuset

Änkan

Publicerat den 5 augusti, 2020 av Tofflan

Ett inlägg om ett thrillerfynd.

På semestern händer det att jag gräver i en och annan boklåda. Bland annat grävde jag hos Erikshjälpen trots att man hade släppt in betydligt fler människor än tillåtet – ”vadå pandemi? det vet jag ingenting om” (nästa besök dit dröjer). Jag hittade en pocket i kategorin thriller, Fiona Bartons debutbok Änkan, tillika första delen i Kate Waters-serien. Jag greppade boken och läste ut den väldigt snabbt – precis som jag gör med bra böcker.

Änkan i boken är Jean Taylor som har levt ett till synes vanligt liv med sin man Glen. Men så blev Glen anklagad för ett fruktansvärt brott. Och Jean då..? Vad var hennes roll? Visste hon något? Var hon medskyldig? Nu när Glen hastigt har dött är hon fri att avslöja det hela. Hon väljer journalisten Kate Waters.

Berättarperspektiven växlar i boken främst mellan Jean, Kate och en polis. Tiden växlar likaså mellan dåtid och nutid. Det är tydligt angett när saker och ting sker och vem som skildrar det hela, vilket gör att det aldrig blir rörigt. Det lyfter i stället berättelsen snabbt framåt, lika snabbt som jag läser, ungefär.

Änkan är en thriller som jag hastigt läser ut. Och när jag såg att det finns en uppföljare, Barnet, vill jag förstås ha den också. För slutet av Änkan ger inte alla svar. Journalisten Kate Waters är den som så att säga bär serien och är dess huvudperson.

Toffelomdömet om Änkan blir högt.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt aldrig rörigt, anklagad för ett fruktansvärt brott, Änkan, Barnet, berättarperspektiv, besök, boklåda, dåtid, dö hastigt, debutbok, dröja, Erikshjälpen, Fiona Barton, fri att avslöja, Glen, gräva, huvudperson, inte alla svar, Jean Taylor, journalist, Kate Waters, Kate Waters-serien, läsa, litteratur, lyfta, medskyldig, nutid, omdöme, pandemi, pocketbok, polis, roll, semester, släppa in betydligt fler människor än tillåtet, slut, snabbt, thriller, vanligt liv, växla, vet jag ingenting om | 14 kommentarer

Måndag kväll den 3 augusti och sjuttonde semesterdagen 2020: Ont i magen och sista (?) natten med bilen

Publicerat den 4 augusti, 2020 av Tofflan

Kära dagbok…

Det blev en trevlig och god middag på Churchill Arms igår kväll. Jag trivs verkligen där. Servicen är bra, personalen vänlig och menyn har blivit bättre än tidigare. När det gäller dryck är jag emellertid ganska konservativ och håller mig vanligen till Fullers London Pride, ett pale ale and bitter. Magen är fortfarande ond, så jag valde det skonsammaste jag kunde hitta på menyn – en vegetarisk bookmaker sandwich. Medan jag stannade kvar och betalade notan och åt upp alla tre chokladbitarna en får till detta gick mina sambor och köpte mer choklad till kvällen.

Pale ale i form av London Pride. Handspriten är endast till händerna.

Vegetarisk Bookmaker sandwich med tillbehör.

Choklaaaaad!

Det har blivit lite dåligt sista tiden med choklad för somliga. Igår passade det bra till senare på kvällen när Fästmön och jag glodde på en amerikansk dokumentär på Kanal 5 om en försvunnen småbarnsmamma, Susan Powell. Del två går i kväll och den missar vi nog inte. Upplösningen är långt ifrån klar, nämligen.

∼ ♦ ∼

Knappt 100 sidor kvar…

I natt hade jag ont i magen, men sov rätt hyfsat. Jag ligger ibland vaken och ältar saker, vilket förstås inte är bra varken för magen eller psyket. Men det är inget som går att göra nåt åt, jag får finna mig i att ligga som jag har bäddat även om jag får ångest av det. Jag blir bättre och bättre på att svälja vissa saker. Nu är det bland annat bilen jag ältar. Påminnelse-sms:et om verkstadstiden kom inte förrän i morse. Då hade jag redan hunnit bli jättenervös… I morrn bitti ska jag upp före klockan sex för att fixa mig i ordning och stoppa i mig nåt ätbart innan jag och Clark Kent* åker till hans doktor till klockan sju. Verkstan ligger utanför stan i Tjottaheiti och jag undrar hur jag ska ta mig hem igen. Men det löser sig väl på nåt sätt. Jag önskar jag hade nån kompis med körkort som kunde hjälpa mig och jag ge samma hjälp tillbaka vid behov. Några av mina kompisar här i Uppsala hörde av sig igår och ville att jag skulle följa med i eftermiddag och kväll och dricka drinkar. Tror inte det när vi måste storhandla eftersom det är sista dan vi har bilen plus att jag måste upp skittidigt i morrn och köra bilen till verkstan. Sen är det bara att hoppas att jag får hämta hem Clark senast på fredag så att han, Anna och jag kan göra den här semesterns enda resa.

Ja ja, semestern är inne på den fjärde och näst sista veckan. Jag försökte starta den här dan på vanligt sätt med läsning och kaffe på sängen efter en sovmorgon till nio. Det gick rätt bra. Knappt 100 sidor återstår att läsa i min bok på gång.

Kattpottorna tömde jag som vanligt medan morgonkaffet puttrade. Efter uppstigning och frukost tog jag itu med en strykhög. Det är dags att fundera över vad en ska ha med sig på resan söderut. Det ser ut att bli varmt väder…

Mina mänskliga sambor är ute i familjeangelägenheter, så jag tog ensamtiden i akt att skriva det här inlägget. Mor och dotter Katt har flugit omkring bakom min rygg och busat, en ser tendenserna hos dottern i de två bilder jag fångade dem på. Dottern, det är Citrus, katten till höger i bild.

Mamma Mini vill mest chilla, men kolla Citrus…

Mini och Citrus nära på mattan i Bokrummet

Nu börjar Citrus busa genom att sparka på morsan. Ingen respekt alls.

∼ ♦ ∼

Jag sitter och väntar på att det ska bli dags för storhandling. Det är inte nåt jag älskar, men det måste göras idag eftersom vi sen inte har bilen på ett tag. Ska vi dessutom resa behöver vi handla hem mat till såväl katter som Gymnasisten som stannar här och sköter om hem och djur.

På krämporfronten kan jag också meddela att jag fortsätter med de blodförtunnande sprutorna ett tag till, åtminstone över resan vi ska göra. Bilkörning = stillasittning = ökad risk för ny propp. Sen har jag ytterligare 30 sprutor på recept att hämta ut om jag skulle behöva. Anna sticker mig varje dag och det är jag förstås tacksam för eftersom jag är rädd för både nålar och blod.

Blodförtunnande spruta för över 40 spänn

Dessa fortsätter jag med ett tag till.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min sjuke lille bilman

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt alkohol, amerikansk dokumentär, Änkan, älta, ångest, öl, bättre meny, bättre på att svälja vissa saker, betala notan, bil, bilkörning, bilverkstad, bitter, blod, blodförtunnande sprutor, bra service, bus, choklad, Churchill Arms, citrus, Clark Kent, dricka drinkar, ensamtid, försvunnen småbarnsmamma, fixa mig iordning, flyga omkring bakom min rygg, fredag, Fuller's London Pride, hjälpa mig, ingen respekt, jättenervös, Kanal 5, katt, katter, kompis med körkort, konservativ, läsning och kaffe på sängen, lösa sig, ligga som jag har bäddat, ligga vaken, mänskliga sambor, middag, Mini, mor och dotter Katt, morgonkaffe, nål, ont i magen, pale ale, påminnelse-sms, propp, psyket, puttra, rädd, recept, resa, risk, söderut, semester, sköta om hem och djur, skriva, sticka mig, stillasittning, stoppa i mig nåt ätbart, storhandla, storhandling, strykhög, strykning, Susan Powell, tömma kattpottor, Tjottaheiti, trivas, upplösning, Uppsala, utanför stan, varmt, vänlig personal, vegetarisk Bookmaker sandwich | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 2 augusti och sextonde semesterdagen 2020: Reseplanerare och rastlöst

Publicerat den 3 augusti, 2020 av Tofflan

Kära dagbok…

Det blev faktiskt pizza för min del till middag igår kväll. En vegetarisk pizza med tzatziki. Jag åt halva. Halva andra halvan blev lunch idag, resten åkte i sopen. Det gjorde varken från eller till när det gäller magvärken. Magen var hyfsad igår kväll, men idag på förmiddagen var den ond igen understundom. Ja ja, det har väl med kosten att göra. Eller annat.

Söndagsmiddag.

Måndagslunch (halva denna, ungefär).

Söndagskvällen i övrigt var jag min Fästmö behjälplig med att ta ner saker från vinden som skulle hämtas vidare idag. Bland annat fick mammas sista köksbord och stolar ett nytt hem. Det kändes inte särskilt ledsamt. Tror jag. Vissa saker gör ont att skiljas ifrån, men det gör ondare att inte få träffa vissa människor igen. Andra ting och människor är det bara skönt att skiljas från. Skönast är att känna att en inget känner eller saknar.

Vi såg också den andra delen av Kungahuset Windsor igår kväll. Det är en riktigt bra dokumentärserie på Svt.

∼ ♦ ∼

Änkan och en mugg kaffe på sängen.

Min sextonde semesterdag hade jag planerat på ett sätt, men det blev väl inte riktigt som jag hade tänkt. Jag började i alla fall med att tömma kattpottor samt ta med mig Änkan och två muggar kaffe till sängen. Läsningen går framåt och jag är lite längre kommen än halvvägs. Efter dusch blev det frukost innan jag i tanken vinkade adjö till mammas köksbord.

Jag har kört och hängt två korta maskiner tvätt – vi ska ju förhoppningsvis göra en resa söderut nästa helg och då behövs det rena kläder. Lilla Citrus, nyfiken som vanligt, hjälpte mig att övervaka tvätthängningen när jag hade kört bort henne från skrivbordsstolen.

Citrus övervakar.

Det är jobbigt att övervaka.

∼ ♦ ∼

Vidare kollar vi på nätet vad vi vill göra på vår resa. Det kan bli besök på såväl herrgårdar som antikt och kuriosa och second hand-ställen samt ett dopp och sand mellan tårna. Nu känner jag att rastlösheten kryper lite i kroppen – och då har jag gjort typ ingenting (”bara varit hemma”) i en och en halv dag. Därför vill jag göra så mycket sånt och besöka så många ställen jag normalt inte gör eller besöker när vi är på årets enda sommarsemesterresa. Och så vill jag också träffa en och annan kompis. Här i Uppsala blir det inte så mycket av den varan.

Den vackraste stranden hoppas jag att vi kan besöka.

På eftermiddagen idag var jag ute en sväng till Korgtassen för att handla frukost till mig själv i morgon. Vi ska fylla på förråden då, men inte förrän senare på tisdagen. Det är liksom inte semester för mig, det är vardag.

∼ ♦ ∼

Jag fick ett sms med en bild från graven och då blev jag lite ledsen. Mammas kompis U hade varit dit. Tagetes var planterade, men bara gula och det såg lite hipp som happ ut. Fast å andra sidan var bilden inte så bra, så det kanske ser bättre ut i verkligheten.

Graven idag fotad av mammas kompis U.

∼ ♦ ∼

I kväll har Gymnasisten önskat ett besök på Churchill Arms. Det tyckte jag lät trevligt, så det backade jag upp till 100 procent. Passar förhoppningsvis även Anna som är iväg på familjeangelägenheter idag och kommer hem lite senare.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt antikt och kuriosa, Änkan, Återvinningen, Övralid, bara vara hemma, besök, Churchill Arms, citrus, Citrus. övervaka, dokumentärserie, dopp, dusch, Figurinen, foto, frukost, fylla på förråden, göra ingenting, grav, gul, halv, helg, herrgård, hipp som happ, ICA Supermarket Torgkassen, inte särskilt ledsamt, kaffe på sängen, katt, känner inget, köksbord, kolla på nätet, Korgtassen, kost, krypa, Kungahuset Windsor, läsa, låta bli att tömma kattpottor, litteratur, lunch, mamma, människor, middag, nyfiken, nytt hem, ont i magen, pizza, planera, rastlöshet, rean kläder, resa, sakna, sand mellan tårna, säker, skiljas ifrån, skrivbordsstol, sms, spara, stolar, SvT, tagetes, tömma kattpottor, Torgkassen, tvätt, tzatziki, vardag, värk, vegetarisk, verkligheten, vind, vinka adjö | Lämna en kommentar

Söndagen den 2 augusti 2020: Inte ett dugg, eller..?

Publicerat den 2 augusti, 2020 av Tofflan

Kära dagbok…

Den här söndagen har passerat utan att jag har gjort ett dugg, känns det som. Fast det har jag ju. Jag har till exempel läst väldigt mycket. I natt blev det bokbyte från en bok om normala människor till en bok om en änka. På förmiddagen läste jag många sidor i den senare. Boken visade sig vara ett riktigt fynd för 15 kronor på Erikshjälpen. Thrillern Änkan kom ut redan 2016 och var då författaren Fiona Bartons debutbok. En uppföljare har kommit i Kate Waters-serien, Barnet. Den vill jag nog också läsa så småningom.

Mini och böckerna Normala människor och Änkan

I natt blev det bokbyte från en bok om normala människor…

…till en bok om en änka.

Sen har jag inte gjort så mycket mer idag än att busa med katterna. Lucifer var mest söndagstrött, medan Citrus har varit ganska galentokig. Mini har jag knappt sett röken av sen familjen Katt fick mat av mig vid sextiden i morse.

Galentokig.

Söndagstrött.

På eftermiddagen åt jag bullar och kakor och hyfsade tårtan tillsammans med Fästmön och Gymnasisten.

Sista biten av Gymnasistens tårta.

Utöver detta har jag förstås ätit frukost och duschat, bäddat, tömt kattpottorna och samlat ihop ett sopberg som står i hallen och väntar på att bli nerburet till soprummet. Det kan låta som en trist dag och visst har det funnits roligare dar i min kalender. Men… en behöver de trista dagarna för att uppskatta de roliga. Tyvärr har jag haft väldigt ont i magen sen igår kväll. Det kommer som värkar av och till och vill inte riktigt ge med sig. Fast ont blod förgås inte så lätt, så jag lär överleva.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag se den andra delen av Kungahuset Windsor klockan 20 på SvT 1. Mat har jag inte tänkt så mycket på, för tårtan, bullen och kakorna gjorde ju inte precis magen bättre, snarare tvärtom.

∼ ♦ ∼

I morrn ska jag tvätta lite inför en resa jag hoppas kunna göra i slutet av nästa vecka. Sen måste jag gå ut och köpa yoghurt, för den börjar ta slut. Det blir lite av en egen dag för mig eftersom Anna är engagerad på andra håll i familjeangelägenheter. Jag tror att Mini och jag mest sitter och läser tillsammans i fåtöljen.

Mitt sällskap Mini och jag sitter nog mycket i fåtöljen i morrn och läser.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Personligt | Märkt Änkan, överleva, Barnet, bädda, bokbyte, bullar kakor, busa med katterna, citrus, debut, Erikshjälpen, familjeangelägenheter, familjen Katt, Fiona Barton, fynd, galentokig, hall, hyfsa, inte ett dugg, kalender, Kate Waters-serien, katt, läsa, litteratur, Lucifer, Mini, normala människor, ont blod förgås inte så lätt, passera, resa, rolig, Sally Rooney, söndag, söndagstrött, sopberg, soprummet, SvT 1, tårta, tömma kattpottor, thriller, trist dag, tvätta, uppföljare, uppskatta, värkar, yoghurt | 2 kommentarer

Normala människor

Publicerat den 2 augusti, 2020 av Tofflan

Ett inlägg om en rätt normal bok.

I mitten av juli shoppade jag några böcker. Läsandet är ju mycket det resande en kan göra just nu. För det mesta är det helt OK. Genom Sally Rooneys bok Normala människor har jag fått resa till Irland och träffa några unga människor och följa deras liv och leverne under några år.

Connell och Marianne bor i en irländsk småstad. De kommer från olika förhållanden och Connells mamma städar hos Mariannes föräldrar. Connell är duktig i skolan och populär, medan Marianne är ensam. Så småningom börjar de umgås och inleder en relation, men när gymnasietiden är slut väntar universitetsstudier i Dublin. Då förändrar rollerna och Marianne blir den populära, medan Connell är lite av en udda fågel. Connell och Marianne glider in och ut i varandras liv med olika nya partners vid sin sida.

Den här lilla romanen är förvånansvärt tung. Jag trodde att den skulle vara en lättare relationsroman, men den visar sig ha ett oväntat djup. Under läsningen kan jag bli smått galen på huvudpersonerna som liksom inte får till det riktigt. I stället för att visa och säga vad de vill glider de undan – och in och ut genom varandras liv. Det här är en annorlunda bok som kräver mer eftertanke än jag först tror.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt annorlunda, bli galen på, Connell, Dublin, duktig i skolan, ensam, föräldrar, glida in och ut i varandras liv, glida undan, gymnasiet, huvudpersoner, Irland, irländsk småstad, kräva eftertanke, läsa, litteratur, Marianne, normala människor, nya partners, oväntat djup, populär, relation, relationsroman, resa, rollerna förändras, Sally Rooney, shopping, städa, träffa, tung, udda fågel, unga människor, universitetet, visa och säga vad de vill | 6 kommentarer

Fredag kväll den 31 juli och den första dagen i augusti 2020: Firande i dagarna två

Publicerat den 1 augusti, 2020 av Tofflan

Kära dagbok…

Gårdagskvällen började fint. Vi var ett sällskap om sju personer som skulle äta tillsammans på Pinchos för att fira vår 18-åring. Det var inte det första önskmålet på restauranglistan, men det som det fick bli. I dessa tider var det svårt att få bord för många och dessutom intill varandra, men vi fick sitta fyra + tre vid två bord en bit ifrån. Jag hade Biografmaskinisten mitt emot mig och det var trevligt att få en pratstund – det har mest blivit sms under våren. Nu är han igång och jobbar igen, vilket förstås är kanonbra.

Biografmaskinisten mitt emot mig på Pinchos

Mittemot igår.

Mat och dryck kom snabbt in efter att vi var och en hade beställt via appen. Dessvärre har jag fått lida lite för maten idag. Magen tyckte inte den var helt OK.

Beställningen är gjord och mat och dryck är på gång på Pinchos.

Jag åt tre smårätter, varav två var nåt med kyckling och en med räkor samt en portion pommes och quesadilla med ost och guacamole. Ganska gott alltihop, men förvånansvärt smaklöst, faktiskt. Det som däremot inte var smaklöst var GT:n med gurka och peppar jag tog efter maten. Annorlunda…

Annorlunda GT med gurka och peppar.

Efter att ha gjort en kortfilm tillsammans gick vi åt skilda håll. Det kunde ha blivit en fin kväll om inte det kom ett surt eftermäle. Uppenbarligen tror nån att den vet ”allt”. Kanske tyckte personen att den rentav att den gjorde nån/några en tjänst när den skrev oförskämda kommentarer till födelsedagsbilder i sociala medier. Faktum är att det skapade både ilska och ledsenhet och en massa misstänksamhet, förstås. Det är inte OK alls och det är såna här elakingar som får en att fundera varför en finns i sociala medier.

Vi fäller omdömen om andra lite till mans – ingen är syndfri i det fallet. Visst har en rätt att tycka saker och att yttra sig, men en behöver inte alltid framföra sina åsikter om människor så att vem som helst kan läsa. Det har jag själv fått höra och faktiskt lärt mig av. Detta igår drabbade dessutom samtliga, både dem som nämndes och dem som inte nämndes.

Boken Ibland är jag arg av Calle Stenbäck

Ibland är jag arg. Det blev jag igår kväll.

Fredagskvällen slutade inte alls som det var tänkt, så vi fick försöka ta igen det på bästa sätt på lördagen i Slottsträdgården.

∼ ♦ ∼

Lördagen blev varm och skön. Clark Kent* tog oss till Slottet och vi tillbringade hela eftermiddagen och en bit in på kvällen i Slottsträdgården. Gymnasistens mormor, tillika Slottsfrun, och Slottsherrn ville också fira den myndige. Fästmöns hallontårta från igår räckte finfint.

Blommor på bordet.

Gymnasisten och hans mormor.

Slottsherrskapet.

Slottsherrn och Anna konverserar.

När Slottsherrskapet åkt hem hade jag en dejt med ~~dammsugaren~~ gräsklipparen. Jag är ju mannen i huset eftersom jag kör bilen. Jag tyckte att gräset hade blivit lite för långt. Men det var så varmt att kantklippte gjorde jag inte. Anna fixade mat – hon är ju kvinnan i huset. Det blev gott grillat till kvällen, hamburgare för den som så önskade och halloumiburgare till mig. Potatisen var vår egen och specialgjord med rosmarin från vår örtagård. Allting var mycket gott, så gott att magen gjorde sortin lite hastig.

Kanske ska dejta min kompis i Bo’n på söndag.

Grillmästarinnan.

Halloumiburgare med vår egen potatis och andra goda tillbehör.

∼ ♦ ∼

Nu är vi hemma på Main Street och familjen Katt har fått mat och vi har fått kvällskaffe. Månntro jag orkar klämma ner en liten, liten pralin..?

Orkar jag, tro?

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min sjuke lille bilman

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier | Märkt 18-åring, alkohol, annorlunda, äta tillsammans, åsikter, önskemål, örtagård, beställa via app, bil, bord, Clark Kent, den myndige, drabbar alla, elakingar, familjen Katt, fälla omdömen om andra, födelsdagsbilder, födelsedag, fira, firande, göra nån/några en tjänst, gin och tonic, gott grillat, gräs, gräsklippare, GT, guacamole, gurka, hallontårta, halloumiburgare, hamburgare, ilska, ingen är syndfri, inte nämnas, jag kör bilen, kanonbra, kantklippa, klippa gräs, kortfilm, kvinnan i huset, kyckling, lördag, ledsenhet, lida lite, mage, Main Street, mannen i huset, misstänksamhet, mormor, mycket gott, nämnas, oförskämda kommentarer, ost, peppar, Pinchos, pommes frites, potatis, pralin, quesadillas, räkor, rätt att tycka saker, rätt att yttra sig, restauranglista, rosmarin, sällskap, skilda håll, slottet, Slottsfrun, Slottsherrn, slottsherrskapet, Slottsträdgården, smårätter, sms, sorti, surt eftermäle, svartpeppar, varm och skön, vem som helst kan läsa | 2 kommentarer

Mitt bokår 2020: Juli igen med härligt bokbord

Publicerat den 1 augusti, 2020 av Tofflan

Ett inlägg om böckerna jag läste under årets andra sommarmånad.

Årets andra sommarmånad är nu förbi. Det är skönt att ha tid att kunna läsa mer än vanligt. Eller alltså ägna mer tid åt väsentligheter (läsa böcker) än åt dumheter (på jobbet och i privatlivet). Det blev ju inte så många fysiska resor den här sommarmånaden heller. Att resa i litteraturen är en underbar möjlighet.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare!

Juli månads böcker 2020:

Påbörjad i juli:

Sally Rooneys bok Normala människor

Juli inledde jag med en kriminalroman (Mytomanen). Det blev ytterligare fem böcker ur genren kriminal-/spänningsroman under månaden (Drönaren, Istvillingar, Spåren vi lämnar efter oss, The Mother-in-Law, Fruset guld). Jag tog tag i en autofiktiv tegelsten som stått oläst sen jag fick den julen 2016 (Min kamp 6) och jag läste ytterligare en bok som kan anses vara autofiktiv (Knutby) – eller kanske en så kallad nyckelroman, som Fästmön och jag nyss har lärt oss vad det är.

Fem böcker jag läste ingår i serier (Mytomanen, Drönaren, Min kamp 6, Spåren vi lämnar efter oss, Fruset guld). En bok läste jag på engelska (The Mother-in-Law).

Jag läste fyra böcker (Mytomanen, Knutby, Spåren vi lämnar efter oss, Fruset guld) av svenska författare (Sofie Sarenbrant, Jonas Bonnier, Pernilla Ericson, Cilla och Rolf Börjlind). Två böcker (Drönaren, Min kamp 6) hade skrivits av norska författare (Unni Lindell, Karl Ove Knausgård) och en bok (Istvillingar) av en brittisk författare (S K Tremayne). Jag läste en bok (The Mother-in-Law) av en australiensisk författare (Sally Hepworth). Det blev tre nya författarbekantskaper (S K Tremayne, Jonas Bonnier, Pernilla Ericson).

Av månadens lästa böcker hade jag köpt en ny inbunden (Drönaren). Tre böcker köpte jag nya i pocket (Knutby, Spåren vi lämnar efter oss, The Mother-in-Law). Jag fick två böcker (Mytomanen, Min kamp 6). En bok köpte jag second hand i pocket (Istvillingar). En bok lånade jag (Fruset guld).

Sammanlagt läste jag åtta böcker i juli. Av dessa fick fem högsta omdöme (Mytomanen, Drönaren, Min kamp 6, Knutby, The Mother-in-Law). Två böcker fick högt omdöme (Spåren vi lämnar efter oss, Fruset guld). En bok fick medelomdöme (Istvillingar).

Även juli månad omfattade i mitt tycke bra lästa böcker. Månadens bästa bok, enligt mitt tycke är

The Mother-in-Law av Sally Hepworth

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Jobb, Personligt | Märkt australiensisk författare, autofiktiv, brittisk författare, Cilla och Rolf Börjlind, Drönaren, dumheter, engelska, få, Fruset guld, genre, inbunden, Istvillingar, Jonas Bonnier, julen 2016, Karl Ove Knausgård, köpa, Knutby, kriminalroman, läsa böcker, låna, litteratur, Min kamp 6, mitt bokår 2020, mitt bokår 2020: juli, Mytomanen, normala människor, norsk författare, ny, ny författarbekantskap, nyckelroman, Pernilla Ericson, pocketbok, resa, resa i litteraturen, S K Tremayne, Sally Hepworth, Sally Rooney, serie, skriva, Sofie Sarenbrant, sommarmånad, spänningsroman, Spåren vi lämnar efter oss, svensk författare, tegelsten, The Mother-in-law, tid, underbar möjlighet, Unni Lindell, väsentligheter | 2 kommentarer

Femtonde semesterdagen 2020: Ingen vanlig dag…

Publicerat den 31 juli, 2020 av Tofflan

Kära dagbok…

Boken Normala människor och kaffemugg på sängen

Semesterdagsstart.

Idag är det min femtonde semesterdag. Det återstår tio stycken och tillsammans med några helger blir det lite mer än två veckor kvar av ledig tid. Jag ska göra mitt bästa för att förvalta den tiden väl nu när det har blivit lite annorlunda på hemmafronten igen. Pandemin rasar fortfarande utanför, men tack och lov har både Fästmön och jag klarat oss hittills. Men det klart att en undrar lite hur det ska bli i höst med eventuell återgång till arbetet i fysisk bemärkelse. Igår gick det visst ut rekommendationer om fortsatt arbete hemmavid. Nåja, nu ska jag sluta tänka på jobbet och fokusera på semester och ledighet. Dagen började precis som vanligt med läsning och kaffe på sängen.

Lilla kissan hoppade ner i min fotpall.

Men den här dan är ingen vanlig dag. Den började visserligen precis som vanligt, som sagt. Efter läsning och kaffe blev det tömning av kattpottor, dusch och frukost. Sen städade jag faktiskt eftersom det som sagt inte är nån vanlig dag idag. Jag hann i alla fall busa lite med Citrus efter dammsugningen. Det blev lite kompensation eftersom hon och de andra katterna inte gillar dammsugaren. Citrus hoppade ner i min fotpall. Först lekte vi titt-ut, sen lekte hon kurragömma med Lucifer som inte förstår att hans lilla storasyster inte vill leka riktigt lika hårt som han vill. Han hittade dock sin syster och försökte hoppa ner i pallen, men hon lappade till honom, hoppade ur och sprang iväg. Det är ett skådespel att se dem!

Men, jag kommer tillbaka till det faktum att det inte är nån vanlig dag. Idag blev nämligen Anna mamma till fyra vuxna barn. Borta är småbarnstiden. När jag träffade Gymnasisten första gången var han fem år gammal, en intensiv liten pojke som älskade att sopa (!) och att läsa om rosa elefanter. Ibland blev det så mycket lek att han somnade på väg i säng…

En trött femåring har somnat på väg i säng. Jag älskar den här bilden!

Partypyntat!

Nu idag blev han myndig, femåringen på bilden ovan. Det är svårt att tro att det har gått 13 år sen vi först sågs. På eftermiddagen kom han hem till Main Street när han nu stannar större delen av hösten eftersom det är mest praktiskt med tanke på var skolan ligger (fem minuter från där vi bor).

Anna och jag hade partypyntat Pojkrummet lite och Anna gjorde en finfin hallontårta av bären vi plockade igår. Vilken smak!

Presenterna hann precis bli inslagna innan födelsedagsbarnet anlände och fick slita upp dem. Det var inte så många paket och några var mjuka, men jag tror att han blev nöjd. Vem skulle inte bli det om en fick ett sånt här coolt tangentbord???

Coolt! Vill osså ha!

Nu har vi alla tre grundat med lite gott i magarna innan det blir middag på lokal för Gymnasisten och hans familj. Även jag får följa med. Jag smakade förstås tårtan och åt några kakor, men bullen var till den myndige som trots att han är vuxen fortfarande ju växer på längden.

Presenter.

Annas hallontårta.

Kakor och bulle.

Inte kan en tro att hon till vänster i bild numera bara har vuxna barn? Men kan en tro att han till höger på bilden är vuxen och myndig? Ibland vill en bra gärna hålla kvar det som en gång var. Det går förstås inte. Var sak har sin tid. Och en människa blir ju inte yngre…

Mor och son på sonens myndighetsdag.

Stort GRATTIS på 18-årsdagen!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Personligt | Märkt annorlunda på hemmafronten, återgång till arbetet i fysisk bemärkelse, bulle, busa, citrus, coolt tangentbord, corona, dammsuga, dammsugare, dusch, en människa blir inte yngre, födelsedag, fem år, fokusera, fotpall, frukost, fyra vuxna barn, grattis, hallontårta, hålla kvar det som en gång var, hårt, höst, hoppa ur, ingen vanlig dag, inslagna presenter, intensiv, kaffe på sängen, katt, klara oss, kompensation, kurragömma, lappa till, läsa om rosa elefanter, läsning, ledig tid, ledighet, lek, leka, lilla storasyster, Lucifer, Main Street, mest praktiskt, middag på lokal, mjuka paket, myndig, normala människor, paket, pandemi, Pinchos, semester, skådespel, skola, småbarnstiden, småkakor, somna på väg i säng, sopa, städa, tårta, tömma kattpottor, titt-ut, var sak har sin tid, växa på längden | Lämna en kommentar

Byblos – färgstark och rik upplevelse

Publicerat den 30 juli, 2020 av Tofflan

Ett inlägg om när vi provar det libanesiska köket.

Ägaren, en gammal bekant, bjöd på färsk frukt till dessert.

Tänk så många spännande upplevelser det finns bara runt hörnet, nästan! I vanliga fall blir en nog lite hemmablind, men i coronatider upptäcker en ett och annat. Härom kvällen såg vi en libanesisk restaurang, Byblos. Torsdagskvällen blev en perfekt kväll för att prova det libanesiska köket. Samtidigt återsåg vi både en och två gamla bekanta. Vi fick en måltid som var… både färgstark och rik på alla sätt och vis.

Lite sugna var vi att testa avsmakningsmeny, men eftersom vi äter lite olika saker bestämde vi oss för olika röror till förrätt och kyckling till huvudrätt. Till förrätten beställde vi var sin ljus öl, till huvudrätten ett italienskt vin. Vi hade knappt satt oss när en skål oliver ställdes fram på bordet. Strax därpå kom öl och våra röror in. Jag hade valt baba ghanoush och Fästmön Mhammara. Baba ghanoush har vi faktiskt gjort en gång tillsammans hemma. Det är en aubergineröra med vitlök. Mhammara är en paprikaröra med valnötter och granatäpplesirap. Till rörorna fick vi bröd. Och sallad… Så färgstarkt alltihop och så smakrikt!

Sen kom huvudrätten in, lite för snabbt, faktiskt. Vi hade inte hunnit sätta i oss förrätten. Men det var nog det enda jag inte var riktigt nöjd med. Huvudrätten, Shish Taouk, var en marinerad och grillad kyckling. Till den serverades bland annat varma små kvisttomater, svamp, en härlig vitlöksröra och pommes. Det gick att få vete i stället för pommes.

Shish Taouk, det vill säga marinerad och grillad kyckling med tillbehör.

Vi hade bara tänkt ta lite kaffe på maten – och ägaren bjöd på libanesiskt kardemummakaffe. Sen ville han dessutom bjuda på dessert i form av färsk frukt – se översta bilden i inlägget. Vi kunde liksom inte säga nej. Men asså magarna var fyrkantiga…

Här är några fler matbilder:

Anna häller upp öl.

Oliver, öl och vatten ur tjusig karaff i vackra glas.

Röror och sallad.

Bröd med baba ghanoush.

Salladen var färgstark.

Bröd med baba ghanoush och sallad.

Poggio Anima Belial hette vinet.

Kardemummakaffe.

Pluspoäng får restaurangen för de roliga fez-lampskärmarna och de fina produkterna på toaletten (inklusive tamponger för den som behöver!).

Roliga lampskärmar i form av fezar.

Fina produkter på toa.

En mycket färgstark, smakrik och framför allt riklig libanesisk måltid får högsta Toffelomdöme.

Rosa toffla mini

När vi kom hem kände vi oss nog lite grann som Lucifer och Mini, som bara la sig i var sin hög på mattan i Bokrummet.

Utslagna katter, Lucifer och Mini.

Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt | Märkt alkohol, augergine, avsmakningsmeny, ägare, öl, Baba Ghanoush, bjuda på, bokrummet, bröd, Byblos, coronatider, dessert, färgstark, färsk frukt, förrätt, fez-lampskärmar, fyrkantiga magar, gamla bekanta, granatäpplesirap, grillad, huvudrätt, italienskt, kardemummakaffe, kvisttomater, kyckling, libanesiskt kök, Lucifer, marinerad, matbilder, matta, måltid, Mhammara, Mini, oliver, omdöme, paprika, pluspoäng, Poggio Anima Belial, pommes frites, produkter, prova, röra, rik, riklig, runt hörnet, sallad, Shish Taouk, spännande upplevelser, svamp, tamponger, torsdagskväll, valnötter, vete, vitlök, vitlöksröra | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 29 juli och fjortonde semesterdagen 2020: Rangordning och var sak har sin plats

Publicerat den 30 juli, 2020 av Tofflan

Kära dagbok…

Det här med rangordning bland folk och fä som bor ihop är intressant, tycker jag. Själv har jag ingen som helst lust att stå högst i rang, men om jag skulle råka hamna där kan jag hantera det också, det vet jag. Det är mer så att jag inte är nån tävlingsmänniska som måste slåss och vinna fram till toppen. Med andra ord: ibland är jag så bra att jag bara når dit ändå eller också låter jag helt enkelt andra tro att de är på topp. Och vissa gånger når jag aldrig dit upp. (Viss ironi i detta stycke.)

Familjen Katt har en tydlig ranordning sinsemellan. Igår fångade jag den med mobilkameran. Drottning Mini låg i min skrivbordsstol med prinsessan Citrus på rosa mattan nedanför. Prinskorven Lucifer var förvisad till golvet på gästtoan…

Drottning Mini och prinsessan Citrus i Bokrummet.

Prinskorven Lucifer kröp in på gästtoan och la sig på golvet.

Fästmön hamnade ganska högt i rangordningen igår kväll när hon fixade till en osttallrik med jordgubbar, en liten skål chips och ett glas rött.

Chips ostar jordgubbar och boken Normala människor

Ett sätt att hamna högt i rangordningen.

∼ ♦ ∼

Idag är det Pocketbokens dag. Inget jag firar, direkt, men lämpligt nog läser jag en pocketbok just nu. Du vet, kära dagbok, den där boken med den passande titeln Normala människor. Med den och en mugg gott kaffe inledde jag min fjortonde semesterdag efter att ha tömt kattpottor och dragit ihop lite sopor för bortforsling.

Start på fjortonde semesterdagen tillika Pocketbokens dag.

Jag trodde att vi skulle till en lampaffär idag, men det visade sig att vi skulle till Slottet och Slottsträdgården. Och jag bryr mig inte, jag bara kör, jag. En maskin tvätt hann jag med att starta och Anna hängde tvätten innan vi stack. I Slottsträdgården plockade vi hallon till morgondagen och jag förundrades över en grön ~~snorrkas~~ squash och att en av mina tomatplantor bär klasar med tomater. Jag hann just Instagramma en bild när det började regna och vi fick hoppa in på verandan. Där satt vi tills den första skuren var över så att vi något så när torra kunde ta oss till bilen och hem. Bilen? Jajamens, han går så bra, Clark Kent*, och jag får ju köra utan åtgärd till den 10 augusti. Men några långresor blir det inte förrän efter reparationen. Den som vill ha semester från mig är hänvisad till sina fötter och ben, elsparkcykel eller kollektivtrafik.

En gröning.

Egenplockade hallon utan maskar och mögel.

KLASAR med tomater!

Hemma igen på Main Street satte jag upp gardinkappan med äpplen på som jag köpte second hand för ett tag sen. Den hade jag tvättat och strukit och den har hängt redo för upphängning i några dar. Idag var det dags. Den matchande löparen har jag emellertid inte lagt på än. Det känns nämligen ganska meningslöst eftersom familjen Katt tycks tro att en duk är nåt en rullar in sig i.

Köksfönstret har fått en ny second hand-kappa.

Nästa uppgift var att slå in ett paket. Det är jag givetvis världsbäst på, men jag låtsas inte om det så mycket. Slutresultatet blev godkänt – och det handlar säkert om det snygga kattpappret. En av de riktiga katterna i familjen såg ganska skeptisk ut…

Ett kattpaket.

Ett paket katt som ser skeptisk ut.

Eftermiddagsfikat idag blev sent. Det handlar till viss del om att vi stiger upp senare och senare. Men det blev också lite annorlunda. Var sak har inte alltid sin givna plats längre. Det verkar som om nån tycker att vi ska lägga om vissa kostvanor. Det blev en kombinerad fika och fruktstund med en stenhård frukt. Normala människor? Ja, det läser jag ju om också.

Normala människor och eftermiddagsfika med fruktstund.

∼ ♦ ∼

I kväll ska vi trotsa regnet och gå och äta libanesiskt. Ja, det ska liksom regna hela kvällen och vi måste ändå ut för att handla vissa saker till i morgon. Men det får bli efter middagen på Byblos som ligger nära Korgtassen där vi ska handla.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille ~~trasige~~ sjuke bilman

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Ironi, Mat, Personligt, Sociala medier, Vin | Märkt annorlunda, äta libanesiskt, bil, bo ihop, bra, Byblos, chips, citrus, Clark Kent, drottning, duk, eftermiddagsfika, elsparkcykel, ett glas rött, familjen Katt, fötter och ben, fira, folk och fä, foto, fruktstund, gardinkappa med äpplen på, gästtoalett, golv, grön, hallon, handla, hantera, ICA Supermarket Torgkassen, ingen tävlingsmänniska, Instagram, jordgubbar, katt, katter, köra utan åtgärd, klasar, kollektivtrafik, Korgtassen, lampaffär, lägga om vissa kostvanor, läsa, långresa, låta andra tro att de är på topp, litteratur, Lucifer, Main Street, mask, matchande löpare, mögel, middag, Mini, når aldrig upp, normala människor, osttallrik, passande titel, pocketbok, Pocketbokens dag, prinsessa, prinskorv, rangordning, redo för upphängning, regn, regnskur, reparation, riktig katt, rulla in sig i, semester från mig, skeptisk, skrivbordsstol. rosa matta, slå in paket, slåss, slottet, Slottsträdgården, snyggt kattpapper, sopor, squash, stå högst i rang, stenhård frukt, stryka, tömma kattpottor, tomater, tomatplanta, toppen, Torgkassen, tvätta, var sak har sin plats, världsbäst på, veranda, vinna | Lämna en kommentar

Vem fan är Tofflan?

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.

Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.

Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!

Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
På den här bloggen…
- är det Toffelredaktionen som ger dig möjlighet att kommentera. Att kommentera är ingen automatisk rättighet du har. Din kommentar ska beröra inlägget den handlar om.
- får du vara anonym utåt sett, men redaktionen måste kunna verifiera att du är den du utger dig för att vara. Påhittade e-postadresser och URL:er innebär att din kommentar inte publiceras.
- din e-postadress syns inte utåt, men sparas backend för att du ska slippa fylla i ett formulär varje gång du kommenterar.
- genom att lämna en kommentar här godkänner du alltså att din e-postadress sparas i systemet.
Läs mer om vad som gäller på sidan Reglerna!
Sök efter:
Sociala medier
- Visa Tofflisens profil på Twitter
- Visa Tofflisens profil på Instagram
- Visa Tofflans profil på Pinterest
- Visa ulrika-hurtig-99063376s profil på LinkedIn
- Visa TofflansOscarss profil på YouTube
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 26 andra, prenumerera du med.
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Translate/översätt
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Tofflan på Goodreads
Ämnen
Antikt-retro-secondhand-loppis Böcker Dagbok Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film HBTQ Ironi Jobb Krämpor Mat Media Musik Okategoriserade Personligt Radio Sociala medier Trams TV Vin Vänner
Mest lästa inlägg
- Fredagen den 30 oktober 2026: Nu är det tänt för nära och kära
- Släktfeber
- Torsdagen den 29 oktober 2026: Huvudlös herre, strömming i kistan och jävligt ont, bara
- Ett rödvin: Morellino di Scansano Roggiano 2022
- Portugisiskt vin till italiensk mat: GW:s röda 2019 och lasagne

	Ewa om Fredagen den 30 oktober 2026:…
	Tofflan om Grenar av gift
	Lottens Bokblogg om Grenar av gift
	Tofflan om Recension: Väv av lögner
	Lottens Bokblogg om Recension: Väv av lögner
	Tofflan om Fredagen den 23 oktober 2026:…
	ELIZA om Fredagen den 23 oktober 2026:…
	Tofflan om Fredagen den 23 oktober 2026:…
	Lottens Bokblogg om Fredagen den 23 oktober 2026:…
	Vidunder av Ulrika E… om Recension: Vidunder: En roman…
	Tofflan om Torsdagen den 22 oktober 2026:…
	Ewa om Torsdagen den 22 oktober 2026:…
	Tofflan om Fredagen den 16 oktober 2026:…
	Ewa om Fredagen den 16 oktober 2026:…
	Tofflan om Onsdag kväll den 14 oktober oc…

Läsvärt hos andra!
- Sverigefamiljen av Susanna Ala… på Mösstanten
- Ovännen av Moa Herngren på Lottens Bokblogg
- Väv av lögner av Jo Callaghan på Lottens Bokblogg
- Bokmärke på BokCissi
- Vidunder av Ulrika Ewerman på Lottens Bokblogg
Dagarna
oktober 2026

M T O T F L S

1 2 3 4

5 6 7 8 9 10 11

12 13 14 15 16 17 18

19 20 21 22 23 24 25

26 27 28 29 30 31

« Sep
Arkiv
- oktober 2026
- september 2026
- augusti 2026
- juli 2026
- juni 2026
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
Besökare
- 1 060 557 besök
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare
- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
Tjolahopp

Tjolahej
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 26 andra, prenumerera du med.
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Sök efter:
Mest lästa inlägg
- Fredagen den 30 oktober 2026: Nu är det tänt för nära och kära
- Släktfeber
- Torsdagen den 29 oktober 2026: Huvudlös herre, strömming i kistan och jävligt ont, bara
- Ett rödvin: Morellino di Scansano Roggiano 2022
- Portugisiskt vin till italiensk mat: GW:s röda 2019 och lasagne
Dagarna
oktober 2026

M T O T F L S

1 2 3 4

5 6 7 8 9 10 11

12 13 14 15 16 17 18

19 20 21 22 23 24 25

26 27 28 29 30 31

« Sep

oktober 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1	2	3	4
5	6	7	8	9	10	11
12	13	14	15	16	17	18
19	20	21	22	23	24	25
26	27	28	29	30	31

oktober 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1	2	3	4
5	6	7	8	9	10	11
12	13	14	15	16	17	18
19	20	21	22	23	24	25
26	27	28	29	30	31

	Ewa om Fredagen den 30 oktober 2026:…
	Tofflan om Grenar av gift
	Lottens Bokblogg om Grenar av gift
	Tofflan om Recension: Väv av lögner
	Lottens Bokblogg om Recension: Väv av lögner
	Tofflan om Fredagen den 23 oktober 2026:…
	ELIZA om Fredagen den 23 oktober 2026:…
	Tofflan om Fredagen den 23 oktober 2026:…
	Lottens Bokblogg om Fredagen den 23 oktober 2026:…
	Vidunder av Ulrika E… om Recension: Vidunder: En roman…
	Tofflan om Torsdagen den 22 oktober 2026:…
	Ewa om Torsdagen den 22 oktober 2026:…
	Tofflan om Fredagen den 16 oktober 2026:…
	Ewa om Fredagen den 16 oktober 2026:…
	Tofflan om Onsdag kväll den 14 oktober oc…

Besökare
- 1 060 557 besök
Arkiv
- oktober 2026
- september 2026
- augusti 2026
- juli 2026
- juni 2026
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Juli månads böcker 2020:

Kära dagbok…

Stort GRATTIS på 18-årsdagen!

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Vem fan är Tofflan?

På den här bloggen…

Sociala medier

Följ Tofflans blogg via E-post

Translate/översätt

Tofflan läser just nu

Tofflan på LinkedIn

Tofflan på Goodreads

Ämnen

Mest lästa inlägg

Senaste kommentarer

Läsvärt hos andra!

Dagarna

Arkiv

Besökare

RSS inlägg

RSS kommentarer

Tjolahopp

Följ Tofflans blogg via E-post

Tofflan på LinkedIn

Mest lästa inlägg

Dagarna

Senaste kommentarer

Besökare

Arkiv