Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Anna vid gårdagens middag.

Jag fixade middagen igår. Ja, jag veeet, det är helt otroligt! Men… lite hjälp fick jag av såväl Korgtassen som Fästmön. Helt självgående är jag inte. I vart fall hade jag köpt hem tio bitar kolgrillad kyckling. Till den hade jag tänkt tzatziki som vi hade hemma. Anna erbjöd sig att gör en repeat av fetaost- och paprikaröran från midsommardagen. Det tackade jag inte nej till. Utöver detta hackade jag samman en sallad bestående av blandsallad, småtomater i olika färger, spetspaprika, gurka, avocado och svarta oliver. Måltidsdryck blev var sin öl, perfekt när det var så varmt.

Vi diskuterade bland annat det senaste från bilverkstan. Båda känner vi att det är svårt att ta ställning så länge jag inte har fått nåt riktigt pris på hyrbil som passar. Jag tycker att det svider för mycket i min plånbok med både bilreparation på 13 000 spänn och en hyrbil för en till två veckor i sommar. Ska vi tänka oss en resa neråt landet tillkommer förutom kostnad för extra körda mil boendekostnad också. Så ja… det är en del att fundera över. Det braigaste som kom ut av samtalet med verkstan igår är i alla fall att jag faktiskt kan köra ner bilen den dan den får körförbud och att den kan stå inlåst på verkstan eftersom det enbart är skadeverkstan som semesterstänger – övriga delar av verksamheten har öppet. Skadeverkstan öppnar igen den 3 augusti och då hoppas jag verkligen att reservdelarna har kommit. To be continued…

Resten av gårdagskvällen ägnade jag mest åt att läsa fram till klockan 21 när det var dags för 22 juli på TV. Efter den tog vi några bitar ost och hyfsade två rödvinsflaskor med slattar samt kollade på söndagens avsnitt av Van der Valk. Klockan var närmare halv tolv när jag stapplade i säng, men jag kände mig ändå ganska pigg. Värmen gör mig trött under dan och det är först när solen har gått ner som jag känner mig lite mer alert.

∼ ♦ ∼

I morse var klockan över halv sju när jag vaknade. I vanliga fall vaknar jag nån kvart innan dess. Citrus krafsade på sovrumsdörren och ville ha mat. Hela familjen Katt kom springande ut i köket när jag serverade nån slafsig blötmat, men de åt i alla fall. Katterna äter mindre nu, men jag är glad att de äter blötmat eftersom de på så vis får i sig vätska. Vatten dissar de nämligen totalt. Efter kattfrukosten tog jag reda på kattskiten innan jag duschade. Efter duschen fick jag ta hand om två überäckliga soppåsar som var överfulla och stank. Citrus och Lucifer hade då redan somnat om på balkongen. Mini hade lagt sig i min skrivbordsstol, så henne fick jag köra bort när det blev dags att starta dator och arbetsdag. Hon var så trött att hon bara slängde sig raklång på mattan i Bokrummet.

Trött kattflicka.

Unge herrn sov som en stock.

Mini raklång på mattan i Bokrummet.

I söndags…

Tisdagen var lika varm som måndagen. Ärligt talat hade jag helst velat ligga i skuggan och läsa min bok på gång som i söndags, men jag försöker jobba hemifrån. Jag har i alla falla möjligheten att jobba i shorts och linne och slipper både klä upp mig i långt och klä in mig i skyddsutrustning som vissa andra yrkeskategorier.

Det går faktiskt förvånansvärt bra att jobba på distans och det handlar nog om att jag är ganska disciplinerad. Alltför disciplinerad, tycker somliga… Själv anser jag att en ska vara tillgänglig under arbetsdagen även när en jobbar på distans. Det är inte svårt att vara det när en jobbar 8-16.30 och har dator, telefon och en massa elektroniska verktyg. Det händer att jag svarar i jobbtelefonen eller läser och besvarar mejl även när jag har rast, för övrigt. Det gör liksom inte ont. En jobbar på ett annat sätt på distans. I vart fall gör jag det. Jag tycker att tillgängligheten är det absolut viktigaste nu eftersom en inte kan träffas IRL. Dessutom upplever jag en större vänlighet kollegor emellan. Jag blir till exempel flera gånger i veckan tackad för utfört arbete eller för att jag reagerar snabbt. Sånt hörde till undantagen tidigare.

Jag är inte längre grön, men träden utanför är nu åter i sin ungdom i värmen.

Men även jag är människa och jag tycker att det går trögare och trögare att jobba. Jag är trött och sliten dels efter en omorganisation som i mina och många andras ögon inte var särskilt lyckad, dels efter corona-våren. När det gäller helvetesviruset känns det så tröstlöst ibland för att en inte ser nåt slut. När det gäller jobbet ser jag mest undergång och försöker hitta nåt annat som känns mera meningsfullt att göra och som jag kan tjäna pengar på. Det är fler än en gång som jag förbannar mig själv för att jag inte följde mitt hjärta och min lust – att skriva. Nu är det försent, jag är inte längre grön utan för gammal och har redan börjat längta efter pension. Men nej, jag är inte bitter. Idag är jag till exempel tacksam att de löften som gavs dagens datum för många år sen bröts. Annars hade jag varit kvar i nåt som var väldigt destruktivt och inte alls bra för mig.

∼ ♦ ∼

Jag fick gå och handla och till apoteket idag igen på lunchen och trots att jag hade lapp glömde jag köpa en sak. Den här värmen tror jag gör sitt för min förvirring. Eller också är det att jag tvingats att laborera lite med mina mediciner eftersom en av dem är slut på typ alla apotek.

Till lunch köpte jag två plastade trekantsmackor med räkor och ägg. Till middag blev det varma mackor för att matcha vädret. Jag har ställt säsongspremiären av Morden i Midsomer på inspelning eftersom Anna jobbar. Kanske kan vi se det i morrn kväll.

Varma mackor till middag – för att matcha vädret.

Jag har säkerhetskopierat filer samt roat mig med att sätta sprätt på sommarpresenten från jobbet. Den var betydligt lättare att göra sig av med än julklappen från arbetsgivaren, för det var ett presentkort på Bokus. Följande tre böcker väntas hitta hit om några dar:

Den här är spännande och jag läser snabbt.

∼ ♦ ∼

Det är någon som har ägnat midsommarhelgen åt att sträckläsa mina dagboksinlägg. Är det nån som inte har ett eget liv och som vill ha mitt, tro? Katastrofberedskapen säger mig att det är nån som inte vill mig väl. Eller..?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.