OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Camilla Läckberg höll 2025 års Adam Helms-föreläsning.

Äntligen fick jag göra nåt stimulerande! Och det blev en blandning av jobb och fritidsaktivitet eftersom det är jobbet, eller Universitetsbiblioteket, som anordnar de årliga Adam Helms-föreläsningarna tillsammans med Svenska förläggareföreningen. Igår kväll höll Camilla Läckberg årets Adam Helms-föreläsning på Campus Engelska parken. Medverkande vid föreläsningen var också litteratursociologen Karl Berglund som höll i en frågestund med Camilla Läckberg efter föreläsningen. Överbibliotekarie Johanna Hansson introducerade författaren.

Rubriken för föreläsningen var Hur ful är fulkulturen? Men föreläsningen, med underlag framtaget delvis med AI:s hjälp (hon sa det själv!), handlade till 100 procent om författaren och hennes författarskap. Även om rubriken då var aningen missvisande berörde Camilla Läckberg givetvis fulkulturen eftersom hon har fått utstå en del negativ kritik med sådana anspelningar, märkligt nog från och med hon blev riktigt framgångsrik. Att hennes debutdeckare Isprinsessan hamnade på Times lista över världens 100 bästa deckare visar att även jag har smak – jag tycker den boken är bland författarens bästa böcker. Det blev en lång, men underhållande föreläsning. Camilla Läckberg var behaglig att lyssna på. Föreläsningen var intressant, stundtals gripande – framför allt när hon nämnde sin pappa – och inte ett dugg skrytig. Jag gillade tonen i hennes framförande – den var konstaterande, inte raljerande eller besserwissrig. Camilla Läckberg bjöd på sig själv. När vi lämnade salen passade jag på att tacka henne och att tala om för henne hur mycket jag uppskattade hennes föreläsning. Jag tror nämligen att även en liten röst kan göra en framgångsrik författare aningen glad. Glad blev även jag av att se ett antal bekanta ansikten i vimlet, bland annat (blogg)vännen Lotten.

Camilla Läckberg och Karl Berglund laddar inför föreläsningen.

Camilla Läckberg blev introducerad av överbibliotekarie Johanna Hansson.

Frågestund med Camilla Läckberg och Karl Berglund efter föreläsningen.

Middagen följde med hem i ryggan.

Kvällsmedicinen tog jag vid minglet efter föreläsningen till ett glas alkoholfritt bubbel och några salta pinnar. Den ”middag” jag hade köpt med i ryggan för att inta till tabletterna, en hallon-och-jordgubbs-smoothie och en kexchoklad, förblev orörd och följde med hem. Den fick bli eftermiddagsfika idag.

Det var en underbar, ljummen septemberkväll när Anna, som var mitt sällskap på föreläsningen, och jag gick nerför Carolinabacken mot stan efteråt. Vi bestämde oss för att stanna till på Vinbaren för toabesök och två glas vin. Och tänk att vi kunde sitta utomhus! Vinbaren rekommenderar jag varmt, vi fick bra vin presenterat av en kunnig sommelier. Men att Anna och jag har skilda smaker blev tydligt när hon tyckte att ett vin smakade bränt gummi och jag tyckte att samma vin smakade hö. Intressant… Vi skildes sen åt på Stora torget. Båda två kom vi helskinnade hem, Anna på elscooter, jag till fots. Det visade sig sen när jag låg i sängen att jag hade gått över 12 000 steg så att få sitta ner ett par timmar på Vinbaren och vila var helt rätt för min ork eftersom jag skulle ta mig hem sen.

Anna på vinbaren.

Vinet, som enligt Anna smakade bränt gummi och enligt mig hö.

Vi skildes åt på Stora torget, vid kandelabern.

Och när jag kom hem hann jag precis till toa. Magen har varit riktigt besvärlig det senaste dygnet trots att jag inte har ätit annat än fil med bär och flingor, en smörgås, ett kokt ägg, yoghurt med müsli, några salta pinnar och några salta mandlar. Jävla medicin! Men förhoppningsvis kan jag slippa en eller två mediciner efter Ingreppet. Om jag inte dör på sjukhuset. Igår fick jag veta att just precis det hade hänt en bekant som gjort ett liknande ingrepp. Känns ju… sisådär…

∼ ♦ ∼

I morse grundade jag precis som igår med… fil, bär och flingor. Jag försöker äta sånt som är snällt mot magen och som samtidigt ger näring och C-vitamin, framför allt. Detta eftersom jag ska undvika citrusfrukter, som krockar med mina mediciner. 

Onsdagsfrukost, snäll sådan, med Hopptisarna och Följeslagaren.

Under frukosten läste jag, som vanligt. Och plötsligt var boken om den försvunna kvinnan i Bromma slut. Bytet gick till en bok på engelska, The Neighbour’s secret. Vi vet ju alla att somliga grannar inte bara har hemligheter, de ljuger också.

Bokbyte från en bok om en försvunnen kvinna i Bromma till grannar med koll i en liten by i Cumberland.

Renbäddat i rutigt och Nallisen har redan krupit ner.

Jag rev ur sängen före frukost och dusch för att bädda rent, för idag jobbade jag hemifrån. Detta så att jag ska orka, dels efter en lång dag igår och dels med en kommande lång enhetsdag i morrn. Men perfekt att bädda rent idag och även hinna tvätta eftersom jag var hemma. I morrn ska jag hänga med enheten bort – eller snarare ut på äventyr till Salsta slott. Jag gissar att jag är alldeles för trött för att både bädda rent och tvätta när jag kommer hem på kvällen.

Klockan sju satt jag som vanligt vid datorn när jag jobbar på distans. Förmiddagen bestod mest av möten och på eftermiddagen förberedde jag mig inför en kommande intervju samt ägnade mig åt att besvara en enkät från facket inför lönerevisionen. Och mellan för- och eftermiddag åt jag förstås lunch. Idag blev det äggmackor med kaviar och sill. Innan jag satte mig till bords kom jag på att jag skulle ta fram en matlåda ur frysen till middag. Det behövdes varm mat i afton. På eftermiddagen intog jag det jag hade tänkt äta till middag igår, det vill säga den hyfsat nyttiga smoothien och den lite mindre nyttiga kexchokladen.

Dagens lunch: äggmackor med kaviar och sill.

Dagens eftermiddagsfika: middagen från igår (smoothie och kexchoklad) samt ny bok.

∼ ♦ ∼

Efter avslutad arbetsdag tog jag hissen – hurra! – ner till postboxen. Jäklar vilken hög det låg där – två facktidningar och tre bokpaket.

Det var länge sen jag fick en sån här hög i postboxen – två facktidningar och tre bokpaket.

Det ena paketet innehöll en bok som jag vann i en utlottning hos Helens boktips på Instagram. Författaren Johanna Sernelin hade slagit in sin psykologiska thriller Murarna mellan oss i grönt silkespapper. Inuti boken hade hon lämnat en hälsning. Sånt gillar jag mycket! Stort TACK till såväl Helen Larsson som Johanna Sernelin.

Inslagen i skirt, grönt silkespapper…

…låg boken Murarna mellan oss…

…med en hälsning från författaren Johanna Sernelin.

I nästa paket låg första delen i en ny, planerad trilogi om ett brottssyndikat i Malmö. Polisromanen Klanen är skriven av Tony Johansson och Armen Doslic och den här boken har jag fått för recension. Även den hade en hälsning för författarna inuti. Tusen tack båda två!

Klanen har jag fått för recension…

…av författarna Tony Johansson och Armen Doslic.

Slutligen levererade äntligen CityMail Janelle Browns deckare I’ll be you från Bokus. Notera att såväl paket som bok var både torra och hela. Det tackar jag för eftersom jag betalar för boken.

CityMail lyckades leverera en torr och hel bok från Bokus, I’ll be you av Janelle Brown.

Jag kan konstatera att jag nu har gott om böcker att läsa. Det känns tryggt.

∼ ♦ ∼

Och efter paketuppackningen – många glada utrop idag – blev det dags för middag. Inte lika många glada utrop, men spaghetti och kycklingfärs var OK att äta denna onsdag.

Spaghetti och kycklingfärs med familjen, men inte med jättemånga glada utrop.

I morrn ska vi få vegetariskt till lunch på Salsta. Det blir med all säkerhet finare mat än allt det jag har ätit idag. Men frågan är om den blir lika läcker..?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.