OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, det händer skumma saker hemmavé…

Mystiskt fordon dumpades på stora parkeringen igår kväll.

 …och en del missöden. Igår kväll ganska sent var det ett jämrans liv utanför. Visserligen bara en kort stund, men det klart att fläskberget fick resa sig från fåtöljen och glo ut genom fönstret. Ett arbetsfordon dumpade… ett annat arbetsfordon??? Mitt på stora parkeringen, dessutom. Jag försökte klura ut vad det var. Skulle parkeringen, som är full av hål, möjligen asfalteras? I morse rusade jag (nåja…) till fönstret bara för att finna att fordonet var borta och parkeringen ganska tom. När jag sen passerade på väg till jobbet fanns ingen skylt om att parkeringen skulle vara avstängd och ett antal bilar hade börjat parkera där precis som vanligt.

Missödena skedde i köket och var väl inte så stora att de behövde dokumenteras. Men först tappade jag kanelburken i filskålen. Burken var dock stängd och eventuella stänk landade inte på nån jobbtischa utan på en hemmadito. Sen skedde det som jag väntat på: plastknoppen till perkolatorn gick sönder. Den höll i alla fall två år, ungefär. Nåja, jag har varit med förr och en knopp i metall låg i en kökslåda, redo att skruvas på vilket jag gjorde genast. Jag var evigt tacksam att knoppen inte gick sönder under själva bryggningen. Föreställ dig… kaffe typ ”överallt” i köket… Så lugn och fin satte jag mig vid köksbordet och slevade i mig lite mindre fil och de sista bären och njöt av att den nya sorten Pro Viva färgmatcha matchade Allmänfarlig ödeläggelse, boken jag läser just nu.

Filfrukost med färgmatchande Pro Viva och bok.

∼ ♦ ∼

Mystiska gubbar i gult

Va fan mäter de???

Varje morron de senaste veckorna har jag på vägen till jobbet sett ett par gubbar på trottoaren på Vaksalagatan. De har haft nån sorts mätinstrument och stått på ett visst avstånd och gapat åt varandra. Mycket mystiskt, jag har inte fattat vad de har mätt. Och i morse var de inte där! Men så lyfte jag blicken och… HEPP! Plötsligt stod de uppe på viadukten, ganska nära järnvägsspåret, i sin gula mundering med sina mätinstrument. Hmmm… Va fan mäter de???

Även om jag inte fattar vad gula gubbarna mäter kände jag mig lite listig vad gäller annat. Jag tog bara jackan på mig när jag gick till jobbet. Regn hade visserligen aviserats och jackan har ingen luva, men luvatröjan på jobbet skulle tas hem och tvättas i helgen. Perfekt! Tröjan kunde därmed antingen användas mot regn eller stoppas ner i ryggan på hemvägen.

∼ ♦ ∼

Jobba, jobba och gå hem tidigare

Innan hemgång skulle jag givetvis jobba en dag. Endast ett möte stod på agendan. Jag jobbade parallellt med ett par artiklar och texter och försökte boka in intervjuer. En lyckades jag med plus att boka fotograf också. Lunch åt jag mitt på dan och på eftermiddagen gick jag hem lite tidigare för att hinna handla innan vinlådan skulle levereras. Dagens skrivbordslunch blev inte så frugal som vanligt. Förutom macka och ägg bestod den av kiwi och kexchoklad.

Titta! Både choklad och frukt till lunch.

∼ ♦ ∼

Missat regn, men inte smörgåstårtbit

Dagens lilla handling.

Efter en tidig eftermiddagsfika med Stora A där vi försökte vila örona lämnade jag jobbet vid 15-tiden. Det mulnade på, men jag gick hem i bara jobbtröjan, det vill säga ”tvätten”. Jackan låg i ryggan. 

Jag fick sällskap med G en bit av vägen och stannade för att prata med A en stund innan jag slank in på Korgtassen. Idag skulle jag inte handla så mycket. Det viktigaste var smörgåstårta till i morrn liksom bär och potatismjöl så att jag kan koka rabarberkräm i helgen. Visserligen ska jag gå dit igen efter jobbet i morrn och hämta min beställda helgkasse, men jag vågade inte chansa på att det skulle finnas nån smörgåstårta kvar. Sen kunde jag inte låta bli att köpa ugnsbakad kalkon och potatissallad till kvällsmat.

När jag kom ut regnade det lite grann, men jag hann hem innan störtskuren kom. En enda åskknall hörde jag. Jag la mig på soffan en stund och vilade och lyssnade på regnet. Men först plockade jag förstås in varorna och startade en maskin tvätt. En timme senare sken solen igen.

∼ ♦ ∼

Torsdagskväll

Middagen var bara att ställa fram. Innan jag åt hängde jag tvätten och laddade en ny maskin.

Ugnsbakad kalkon och potatissallad med Hopptisarna och Allmänfarlig ödeläggelse.

Jag åt lite tidigare än vanligt och det var tur. Strax efter klockan sex plingade budet från Airmee på dörren med en låda med tio flaskor rödvin. Härligt! Jag packade upp vinerna, samtliga appassimento, och noterade att två av de fem sorterna har jag inte smakat. De jag har druckit tidigare bland vinerna från lådan har alla fått högsta Toffelomdöme. Så nu ska jag njuta. En flaska ska jag emellertid ge bort som ett litet tack för hjälpen, resten åkte in i vinskåpet.

Tio flaskor rött i en låda.

Tio flaskor appassimento uppackade ur lådan.

I kväll ska jag läsa. I morrn ska jag distansjobba från morfars skrivbord. Jag har en podd att transkribera och det lär ta några timmar. Men det är skönt att slippa jäkta iväg i morron bitti och bara kunna sätta sig vid datorn klockan sju och jobba. Jag tror nog att jag loggar ut redan vid 15-tiden och går och hämtar helgkassen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Nån återbesökstid hos kardiologen har jag inte fått, men däremot har jag fått mina nya recept. Fast jag fick ingen utlovad signal om det, jag såg det av en tillfällighet eftersom jag loggade in på 1177 och kollade. Det är inte mycket som funkar i vården. Min lista över aktuella recept är lång. De är bra på att skriva ut medicin, doktorerna, mindre bra på att träffa patienter som vill prata om att sätta ut mediciner, starka mediciner som de kanske äter i onödan. Sverige, 2026. Jag är i alla fall glad att jag bara har lite ont i vänsterfoten – inget mer, inte ont nån annanstans idag.

Några aktuella recept…

…och några fler. Sidan tre skrev jag inte ut.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.