OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, idag bestämde jag mig för att lyfta…

Idag skulle jag lyfta.

På fredagskvällen var jag djupt nedsjunken i min trasiga fåtölj och såg senaste avsnitten av Förrädarna och Tyst vittne. Ett avsnitt av Misstänkt pallade jag också. Jag vaknade så tidigt på fredagsmorgonen att jag trodde att jag skulle krokna tidigt. Det gjorde jag inte. Klockan var runt halv tolv när jag gick till sängs.

Så efter en slapparkväll igår bestämde jag mig för att lyfta och göra nåt mer vettigt av den här lediga dan. Det är ju trots allt pingst, hänryckningens tid, och det fanns några saker som jag skulle ta tag i. Vissa roliga, andra mindre roliga och några… nödvändiga.

∼ ♦ ∼

Husmor slår till eller Kräm!

Ledigdagstart.

En ledig dag, som denna var, ska emellertid inledas på sedvanligt sätt och vis, det vill säga med läsning och kaffe på sängen. Det blev en dryg timme, en och en halv. Jag gillar verkligen The Sugar man, men eftersom jag har jobbat har jag inte haft tid att läsa så mycket och igår kväll blev det ju TV-serieafton. I kväll ska jag väl glo på ett eller par avsnitt av nån serie, fast också läsa lite mer.

Det blev varmt igår. Långt in på kvällen var det 20 grader. Samma temperatur blev det snabbt i morse. Senare kom blåsten. Vilken tur att det jag skulle göra på förmiddagen endast innebar en kort stund vid spisen. Idag slog nämligen husmor  till och gjorde nåt av de rabarber, som hon fått av sin arbetskamrat, innan de blev dåliga.

Under fredagskvällen kunde emellertid husmor konstatera att nån hushållsvåg äger hon inte längre. Jag vet att jag köpte en batteridriven sak, men den försvann i nån flytt eller skänktes bort. Lösningsfokuserad som jag är grävde jag snabbt fram en annan typ av våg, en manuell våg, som faktiskt fungerade: en brevvåg. Om eventuella småbarn läser här är en brevvåg en våg som man förr i tiden vägde sina brev på för att se hur många frimärken man behövde klistra på dem. Frimärken var för övrigt nåt som en del nördar, bland annat jag, samlade på. Visserligen går brevvågen bara till 100 gram, men rabarber är ju delbara. Jag skulle ha ungefär 300 gram till ett kok.

Få se nu… Det ska vara 300 gram rabarber, ungefär…

När jag hade läst och fikat klart på sängen i morse klev jag upp och tog fram redskap och rabarber. Jag hade kollat ett nedskrivet recept i min svarta bok och konstaterat att det skulle gå ganska snabbt. Det var korrekt. Det som tog längst tid var att skala och skiva rabarbern. Men det började jag med. En laddning gick ner i grytan, två påsar fryste jag in till annat tillfälle. I grytan kokade jag snabbt rabarber med vatten och socker innan jag rörde ner en redning. Äntligen fick jag användning av en generande mugg som stått oanvänd i köksskåpet i typ två år eller nåt. Den visade sig vara ganska greppvänlig för mina dåliga händer, så det kan hända att den i framtiden används för sitt egentliga syfte: kaffe.

Två påsar till frysen…

…och en laddning till grytan. I den generande muggen redning.

Det blev en skål rabarberkräm!

Och jorå, det blev en skål kräm som i skrivande stund står på svalning. Krämen blir perfekt kvällsmat den kommande veckan om det blir fortsatt varmt, men givetvis ska jag smaka den idag bara för att se om jag lyckades eller inte.

Till frukost idag serverade jag alltså inte rabarberkräm utan jordgubbar och flingor med mjölk och några droppar honung samt fröknäcke med kaviar. Jag var mycket sugen på krämen, men provsmakningen fick vänta.

Lördagsfrukost med Hopptisarna och The Sugar man.

∼ ♦ ∼

Tyngre grejor

Sen blev det dags att ta tag i ”tyngre” grejor. Jag inledde med att flytta ut olivträdet, som ser helt dött ut, och mina tre pelargoner på balkongen. Nu får de bo där över sommaren och hämta krafter så att de blir fina att ta in i höst. Pelargonerna står invid köksväggen där det är bästa lä. Eftersom balkongen är helt öppen är där ganska blåsigt och det är inte mycket som trivs där ute. Pelargonerna gjorde det dock förra året.

Pelargonerna på rad intill köksväggen på balkongen.

Med lite hjälp av den här skrev jag.

Men det var inte det ”tyngsta” jag skulle göra idag. På förekommen anledning (skälen är tunga) är det dags att skriva ett nytt testamente. I min värld är svek, osanningar och feghet inte OK. Därför vill jag att det jag lämnar efter mig ska komma till gagn för den/dem som har förtjänat det. Vissa har redan fått mer än tillräckligt. Eftersom jag varken har nån hushållsvåg eller några bröstarvingar måste jag skriva testamente om jag vill att det som finns kvar när jag inte finns kvar ska gå till rätt person(er)/ställe.

Det ovanstående var så jävla tufft att skriva att jag behövde ta en tur med bilen innan jag tog itu med det. Sen skrev jag… Och sen fikade jag inomhus och åt helgens första Noisette.

Lördagsfika med Sockermannen och Noisette till kaffet.

∼ ♦ ∼

Utmattad och trerätters

Timmarna flöt på. Jag ägnade en del av eftermiddagen åt att läsa – och sova… Jag somnade i soffan och sov nån timme, faktiskt. Men sen blev det ju kväll, som alltid, och dags för middag. Jag öppnade helgkassen från Korgtassen…

I kassen låg en trerättersmiddag bestående av svamptoast med syrad lök till förrätt, fisk- och skaldjursgryta med aioli till huvudrätt och brownie med bär och grädde till dessert. I mitt glas fanns samma grekiska vita vin som igår. Bifogat var också en instruktion, tack och och lov.

En instruktion låg i kassen, tack och lov!

Svamptoast till förrätt…

…fisk- och skaldjursgryta med aioli till huvudrätt…

…och en mycket chokladig brownie med bär och grädde till dessert.

Som du kanske har gissat, kära dagbok, blev jag ganska mätt. Jag tror inte att jag varken orka provsmaka krämen eller somnar igen. Eftermiddagens utmattning handlade nog om det jag skrev idag. Svek gör jävligt ont, jag vänjer mig aldrig. Och jag känner mig så otroligt dum – igen! – för allt jag har berättat om min familj, till exempel.

Nu ska jag rensa skallen med mer läsning, men kanske främst nån serieavsnitt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag har varit nere i källarförrådet och rivit efter den liksom i den enda tänkbara bokhyllan. Men tyvärr. Jag hittar inte Svantes avhandling. Samtidigt… det är 40 år sen jag fick den…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.