Fredag kväll den 15 september och lördagen den 16 september 2023: Bokbyte, blå himmel och bara för att det är lördag

 



Kära dagbok…

Ost kex vin Annas vinbärsmarmelad

Fredagskväll på Main Street.

Jag var mycket trött igår kväll efter första arbetsdagen, men jag kände att det ändå var rätt tänkt att jobba hemifrån. Inte hade jag orkat gå iväg till jobbet! Nu har jag helgen på mig att ytterligare hämta krafter och det ska jag göra genom att ta promenader. 

Det blev mest läsning för min del på fredagskvällen, men vännen FEM hörde av sig och vi hade en dialog per sms.

Tills Anna kom hem från jobbet hade jag luftat en flaska vin (den kommer ett inlägg vid ett senare tillfälle om vad jag tyckte om det vinet!) och lagt fram ostar som hon hade köpt tidigare på dan. Vi tände ljus, mumsade och såg på Frost. Båda två slocknade en stund i fåtölj respektive soffa, slut efter en arbetsdag… Men vi såg sista timmen av deckaren innan vi noga släckte ljuset och gick till sängs.

∼ ♦ ∼

Mot slutet av boken och kaffe på sängen

Jag läste ut den senaste boken jag fått för recension i morse.

I morse ville katterna ha mat klockan sex och för en gångs skull vaknade jag, inte Anna. De fick var sin påse blötmat och sen gick jag och la mig igen. Somnade om ordentligt, hörde inte när Anna klev upp för att gå till jobbet, utan vaknade först av larmet klockan åtta. Det är vid den tiden jag tar min medicin på morgonen. Och så tar jag kvällsmedicinen klockan 20. Men jag måste sätta mobillarmet, annars glömmer jag, fortfarande! Det var så enkelt när jag bara tog min magmedicin på morgonen, utan bestämt klockslag.

Det gick förstås inte att somna om en gång till, så jag fixade kaffe. Medan det bryggdes tömde jag kattpottorna och fyllde på sand. Så gick jag tillbaka till sovrummet och sängen och läste ut den senaste boken jag fått för recension, en svensk historisk roman. Lucifer hjälpte mig att välja nästa bok. Det blir en brittisk historisk roman som jag fick av vännen FEM när jag hälsade på i augusti.

Lucifer med böckerna Skörgossen och Bring up the bodies

Lucifer hjälpte till med bokbytet från en svensk historisk roman till en brittisk historisk roman.


Jag satt en stund vid datorn
och filade på min recension när Annas snälla mamma ringde. Efter det var det dags att äta nåt och sen hoppa in i duschen. Idag åt jag två mackor och ett kokt ägg.

Frukost med mackor ägg kaffe kaviar o boken Bring up the bodies

Dagens frukost bestod av två mackor och ett kokt ägg.

 

Gula hus på Storgatan mot blå septemberhimmel

Septemberhimlen var alldeles blå.

September visade sig från sin bästa sida. När jag kom ut fick jag stanna och hämta andan. Då passade jag på att fota himlen som var alldeles blå.

Jag gick till Korgtassen för att handla. Det tog tusen år för mig, men jag gjorde det. Vinkade till en arbetskamrat från en annan avdelning och h*n vinkade tilbaka, medan en före detta kollega ignorerade mig totalt. Men… detta märkliga beteende vägdes upp av mötet med G och hans barnbarn. Jaa, barnbarnet avslöjade att G är både morfar och farfar. G var med och anställde mig på mitt första jobb här i Uppsala och har förstås en väldigt speciell plats i mitt (yrkes)liv.

Resten av eftermiddagen försökte jag mest ta det lugnt. Jag tog reda på gårdagens tvätt, men annars blev det en stund vid datorn, fast mest läsning i soffan. Citrus höll mig sällskap där hon satt i Annas fåtölj.

Boksida och Citrus i bakgrunden i Annas fåtölj

Jag låg på soffan och läste och Citrus satt i Annas fåtölj.


Anna
jobbade till klockan 18
och vi hade bestämt att äta resterna från igår av hennes Coq au vin samt ost och kex. Sen hade jag köpt lite snarr och snacks – bara för att det är lördag. Och för att jag idag har mått ganska bra, i alla fall bättre än på flera veckor.

 

Nu ska jag ta medicin och se blir det Förrädarna på TV4.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Skörgossen

Ett recenserande inlägg om andra delen i en trilogi.



Ida Andersens bok Skörgossen

I juni 2019 gjorde jag min första bekantskap med Ida Andersen som författare. Jag recenserade då den första delen i hennes Glasbrukstrilogi. Cirka fyra år senare kom del två, Skörgossen. Även den har Bokförlaget Polaris skickat för recension. Stort TACK till såväl förlag som författare!

Tiden är mitten av 1700-talet och platsen Kosta glasbruk. Johan börjar som fjortonåring i hyttan och drömmer om att bli glasblåsare. Men han möter motstånd från flera håll. Elisabeth törstar efter kunskap. För henne är Kosta bara trist. Hon klarar inte av att vara dygdig familjeflicka utan flyr verkligheten till hemliga träffar med glasbrukets bokhållare. Hedvig kämpar för att återta gästgiveriet Kulla till familjen, men kommer mest i kläm på grund av faderns humörsvängningar. Dessa tre personer får läsaren följa i en berättelse om kärlek, synd, skam, sexualitet, sorg och lycka. Och om glaset, förstås.

Som i första delen dras jag raskt in i berättelsen, trots att jag till en början tycker att det blir lite rörigt med tre ingångar. Det är nåt med författarens språk som känns så äkta att jag ändå försvinner ner i 1700-talet och glashyttan. Miljöskildringarna av framför allt hettan är så realistiska liksom lukterna, men även karaktärsteckningarna känns trovärdiga. Dialogerna förs på en gammal småländska som jag, i min ensamhet, läser högt bitvis. Det grova språket gör också sitt till att karaktärerna blir… verkliga människor. Författaren har verkligen träffat rätt!

Men det är inte bara språkmässigt som författaren visar sina gedigna kunskaper. Det gäller också glasblåsningen, det tema kring vilket allt och alla cirkulerar i den här boken. Då handlar det inte bara om terminologi utan även om själva… konsten att blåsa glas. Jag är djupt imponerad!

Berättelserna om de tre huvudpersonerna växer fram genom åren. Så tydliga blir Johans drömmar, liksom Elisabeths – om en bättre framtid. Hedvig har det på sätt och vis svårast. Hon vill visa att hon är stark och kunnig hon också, trots att hon ”bara” är kvinna, men hon hålls tillbaka av de dubbla känslorna för fadern – och en hel del oskrivna regler. Skildringarna är mycket inkännande. Karaktärerna bygger för övrigt på verkliga personer.

Det här är en riktigt bra uppföljare, en gedigen berättad del av svensk historia och om glasblåsning. Jag kan bara hoppas på att författaren snart påbörjar den tredje delen i denna trilogi, men jag förstår också att hon efter avslutad andra del behöver en stunds återhämtning från detta mäktiga verk.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Glasbruksserien:

  1. I oxögat
  2. Skörgossen (läs recensionen ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 15 september 2023: Jobbstart och full fart (nåja…)

 



Kära dagbok…

Datorskärmen

Jobbstart idag.

Jahapp då var det full fart jobbmässigt igen. Harkel, inte riktigt så, men… jag jobbar heltid från och med denna dag. Chefen tyckte att jag skulle jobba hemifrån idag för att främst ägna mig åt att gå igenom mejl. Det lät vettigt. Det var några stycken som har kommit in. De flesta skulle bara läsas, en bråkdel besvaras. På två veckor blir det ändå en del. Sen skrev jag några till en del arbetskamrater också. Utöver det skulle jag förstås friskanmäla mig och skicka in ansökan om sjukpenning till Försäkringskassan, stänga av autosvar på jobbmejlen, kontakta växeln om att jag var i tjänst och så delta i Zoommöten på avdelningen. 

Det gick bra de första timmarna, men sen blev jag väldigt trött. Jag försökte ta korta pauser och vila lite på soffan.  Samtidigt kändes det knepigt, jag är ju i tjänst. Men jag har rätt till en kvarts rast på förmiddagen och en lika lång rast på eftermiddagen, så det tog jag.

Citrus höll koll på mig så att jag skötte mig i alla fall. Hon var nära mig en stor del av arbetsdagen. Utom när hon jagade en geting i köksfönstret – och fönstret var inte spärrat. Allt avlöpte dock lyckligt, även för getingen, som släpptes levande ut genom ett annat fönster. Jag vågade inte tänka på vad som hänt om det blivit Jurtjyrkogården 3…

Citrus under skrivbordet

Citrus höll sig nära mig. Här ligger hon under skrivbordet.


Jag bestämde mig först för att sluta tidigare och ta av flexen.
I stället blev det så att jag tog en sen lunch och åt Coq au vin som Anna lagat tillsammans med kokerskan. Hon behövde äta innan hon skulle börja jobba klockan 16. Själv åt jag för mycket för det var så gott, jag tog ett lår till förutom det som syns på bilden. Givetvis började magen prata.

Annas Coq au vin

Annas Coq au vin. Jag åt för mycket så magen började prata.


Ett kort arbetspass i kväll har Anna,
så vi får lite fredagskväll utan jobb. Medan hon jobbar har jag kört en maskin tvätt och gått till soprummet med två soppåsar. Att jobba hemifrån gick bra idag, men jag blev yr ett par gånger och fick lägga mig på soffan. Alla arbetskamrater utom en har varit snälla mot mig.

∼ ♦ ∼

Idag har det varit fredag och därmed vägning i morse. Jag har lyckats peta i mig fler ätbara ting med substans de senaste dagarna, vilket har fått magen att jobba mer. Veckans viktminskning var 200 gram. Fettprocenten i kroppen har minskat en tiondel, muskelmassan ökat lika mycket. Bentätheten är oförändrad. BMI har också minskat en tiondel och vattenprocenten var en tiondel högre än förra fredagen. Vissa siffror ska jag nog ta med en nypa salt. Det är bra att vikten har minskat, men att den inte har minskat så kraftigt som de senaste veckorna.

∼ ♦ ∼

Utöver detta hade jag tidsinställt en recension för publicering i morse. Sebastian Avindells bok Vedergällning har stor chans att bli månadens bästa bok av dem jag har läst. Men… det är ett par veckor kvar av september…

Sebastian Avindells bok Vedergällning

Blir detta månadens bästa bok i september?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Vedergällning

Ett recenserande inlägg.



Sebastian Avindells bok VedergällningDen allra sista dagen i augusti 2023 trillade den ner på dörrmattan, Sebastian Avindells spänningsroman Vedergällning, uppföljare till Dubbelexponering och andra delen i Östgötamorden-serien. Tack till Modernista för recensionsexemplar och tack till författaren för att jag fick läsa boken.

Det är sommar i Linköping. Ett blodigt och fruktansvärt dubbelmord sker i Skäggetorp och plötsligt rasar upplopp som gör att poliserna riskerar sina i liv i tjänsten. Mordutredningen blir Liv Larssons och Lars Fredrikssons. Så påträffas fler offer – alla kvinnor – och utredarna ser vissa mönster. Utöver detta kämpar både Liv och Lars med sina respektive privatliv.

Författaren tar upp heta och aktuella ämnen. Det handlar om rasism och droghandel, barn som far illa, åldringsvård, bland annat, inte bara mord. Ändå känns det inte som om det blir för många teman. Sebastian Avindell har en förmåga att få pusslet att kännas äkta, det blir aldrig krystat.

Huvudkaraktärerna har som alla problem i sina privatliv, men till skillnad från så många andra poliser i andra kriminalromaner har de inte alkoholproblem i Östgötamorden-serien. Jag uppskattar detta verkligen, eftersom det vimlar av trötta, alkoholiserade poliser. (Nu låter det som om jag gillar problem, men jag tror att du fattar vad jag menar.)

Karaktärsskildringarna i den här boken är trovärdiga och realistiska. Många av personerna i boken tvingas ha ett hårt yttre och dölja sitt mjuka inre. Det här är helt klart författarens styrka, alltså karaktärerna. Till och med skildringen av hur en knivhuggen person upplever det hela känns så jäkla… sann.

Linköping och Skäggetorp känner jag inte till så jättemycket, men det finns andra saker i bokens miljöskildringar som får mig att nicka igenkännande, som beskrivningen av en stenhård Klippansoffa. Små detaljer, kan tyckas. Men det är inte oviktigt för en läsare att kunna relatera till omgivningen. Och givetvis blir det pluspoäng för besöket i Motala i slutet av boken.

Omslaget är ganska OK. Det är murrigt och obehagligt, men lite intetsägande. Pappret i inlagan gillar jag mycket. Ett par små korrekturfel hittar jag. Den här gången är det betydligt bättre korrekturläst. Men nu är det det dags att ta ett professionellt författarfoto även om nuvarande bild är hyfsad! Jag vill gärna se författaren i ögonen.

Toffelomdömet blir det högsta. Uschaaan, Sebastian Avindell, vilken jäkla stark uppföljare du har skrivit!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Östgötamorden-serien:

  1. Dubbelexponering
  2. Vedergällning (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Torsdagen den 14 september 2023: Vilodag!

 



Kära dagbok…

Boken Skörgossen och Muminmugg på sängen

Muggen matchar boken. Och författaren har namnsdag idag.

Ojejoj! Idag hade jag bestämt mig för att vila hela dan, i princip, med tanke på jobbstarten i morrn. Det gick ju sisådär. Min sambo och jag vaknade om vartannat, jag av min dumma mage. Sen blev den bättre. Min tanke var att ligga och läsa i sängen en stund. Det enda som blev var en bild på boken jag läser och den matchande Muminmuggen. (Författaren har för övrigt namnsdag idag.)

Jag försökte göra lite nytta, men tog ändå förmiddagen långsamt. Sopade, tömde kattpottorna och tömde diskstället var vad jag klarade av.

Anna har varit ledig idag och ville till Slottet för att prova sin nyinköpta maskin, en skruvdragare. Hon håller på med ett litet projekt och vill gärna få det klart före stängning av trädgården. Men att skruva i virke kan vara hårt och även Anna har problem med sina händer. Den nya maskinen blev en god hjälp.

Torsdagsfrukost

Torsdagsfrukost med substans. Anna är på väg till bordet på bilden.

Vi åt frukost tillsammans först. Det vill säga Anna kokade äggen och tilldelade grönsaker, jag skar brödet till var sin macka. Medan äggen kokade fixade Anna tillbehör till förningen hon skulle ha med sig till Slottet och bjuda sin snälla mamma på. Idag hoppade jag filen, alltså. Magen var besvärlig, men jag tänkte att nu måste den förbereda sig för mer substans än flytande. Låt oss säga att det var tur att jag var ensam hemma, med katterna, visserligen.

Min chef ringde vid elvatiden. Han hade tänkt och tyckte inte att jag skulle ge mig på att bestiga uppförsbacken till jobbet i morrn utan jobba hemifrån med att främst gå igenom, läsa och besvara vissa av alla inkomna mejl (som i antal är typ förton miljoner) och vara med på ett och annat digitalt möte. Jag kände att det var nog rätt skönt, för jag är osäker på om jag verkligen orkar gå till jobbet. Jobba klarar jag kanske, men att gå… Tveksamt. Så nu blir det så här. På måndag ska jag försöka promenera till jobbet och då ska vi ha vårt möte IRL. Sen kom ett brev från Försäkringskassan som jag inte begrep. Tyvärr var det försent att ringa dem och fråga, för de stänger sin kundtelefon klockan 14. Jag gick in på nätet och fyllde i efter bästa förmåga. Jag måste visst söka sjukpenning hos dem trots allt. Jag får göra klart i morgon. På seneftermiddagen ringde min doktor och vi resonerade lite. Jag fick även tid för EKG på onsdag eftermiddag.

Lucifer och Citrus på matbordet

Övervakarna Lucifer och Citrus kollar ifall jag äter nåt.

Men vila var det som gällde idag. Det enda jag hade lovat var att åka och hämta Anna vid Slottet i bil, för jag hade bett henne att ta hem mina kläder därifrån för tvätt. På kvällen tvättade jag jeans och jeansshorts.

Jag ägnade mig åt att läsa och ligga på soffan mest. Tisslingarna höll sina vakande ögon på mig. Säkerligen främst för att se om jag åt nåt smaskens. Och det var rätt! Igår gjorde Anna nämligen nån sorts ostkaka på äpplen och mandel. Den fick jag prova med sylt och grädde idag. Magen ska härdas! Det var väldigt sött och jag tog inte nån jättebit, men smaka ville jag.

Eftermiddagsfika

Eftermiddagsfika med Citrus som övervakare.

∼ ♦ ∼

Till middag åt jag tomatsoppa idag igen. Och ostmacka. Men under osten låg… norsk makrill. Dessutom åt jag två mjuka mackor. Anna hade ätit soppa i Slottet och nöjde sig med makrillmackor.

∼ ♦ ∼

För övrigt… förra fredagen drack jag ett glas vitt vin som inte var så tokigt. Mer om vinet skrev jag i ett inlägg som var tidsinställt för publicering idag vid lunchtid!

Sander Silvaner 2022

Det här vinet drack jag ett glas av i fredags.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett vitt vin: Sander Silvaner 2022

Ett inlägg om inte bara ett vitt vin, ett tyskt vin, dessutom.



Sander Silvaner 2022

Torrt, men fruktigt.

Inte är jag bra på vita viner alls. Men härom fredagen skulle vi vara goda katoliker (?) och äta fisk, ugnsbakad lax. Till det krävs ett vitt vin. Jag ville ha en gott sådant med skruvkork eftersom jag nu inte ska hälla i mig för stora mängder. Mitt val föll på Sander Silvaner 2022. 

Det här tyska vinet är torrt och inte så fylligt, men med hög fruktsyra. Vinet är gjort på druvan silvaner, som jag inte alls känner till. Det är en grön druva som främst odlas i Tyskland och Frankrike, liksom även Schweiz. Druvan ger fruktiga viner med inslag av päron och honungsmelon.

Vinet har en alkoholhalt på 12 procent. Sockerhalten ligger under 0,3 gram per 100 milliliter. Priset för en flaska är 99 kronor, vilket känns väldigt billigt.

Systembolaget rekommenderar vinet till vegetariska rätter, fisk eller skaldjur. Vi åt alltså lax, så vi var med andra ord rätt lydiga.

Så här kan en läsa om vinets doft och smak på Systembolagets webbplats:

”Fruktig, ungdomlig doft med inslag av päron, honung, mineral, gröna äpplen, örter och lime. […] Fruktig, ungdomlig, mycket frisk smak med inslag av päron, honungsmelon, gröna äpplen, örter, mineral och lime.

Doft och smak av lime var tydlig, liksom den av päron. Sen smakade det nåt mer, lite åt det söta hållet. Det kan ha varit honungsmelon. Vinet var väldigt annorlunda, men passade finfint fruktigt som det är till laxen och såsen som är lite feta.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 13 september 2023: Försöker ta det lugnt, men…

 



Kära dagbok…

Mina jeansben och fötter i väntrummet

I väntrummet…

Idag på förmiddagen var det dags för läkarbesök igen. Jag har verkligen träffat på en fin och bra doktor i primärvården. Han bryr sig, han är noga, han antecknar i journalen direkt efter våra besök och han har vägar in på Sjukstugan i Backen.

Pulsen var något högre idag än sist, men inte alarmerande. Och nån tillbakagång till den andra betablockeraren – jag tog ju ursprungligen två sorter – blir det inte och inte heller nån höjning av dosen på den sort jag äter. En dosökning skulle innebära att ingenting fungerar för mig eftersom jag måste bosätta mig på en toalett.  Och vem vill bo på dass???

 

Tanken är att jag ska gå till jobbet på fredag. Nästa vecka ska jag få en tid för EKG igen, men eftersom jag inte hade jobbkalendern med var det svårt för mig att boka in. Därför lovade doktorn att en sköterska ska ringa upp mig när jag är på jobbet, det vill säga fredag eller måndag. Hemkommen startade jag således jobbdatorn för att kolla jobbkalendern. Då hade jag fått ett mejl från en av cheferna om min återgång i tjänst. Det är lite jobbigt att cheferna förutsätter att man går in och läser jobbmejl trots sjukskrivning, men nu skulle jag ju ändå kolla kalendern. Mitt svar till chefen blev att min intention är att komma till jobbet på fredag. Mer än så kan jag inte säga. Idag har jag varit ganska flåsig, jag blir stressad också för minsta lilla. Men jag ringde chefen i stället för att mejla – han ville vara omtänksam och inte ringa och störa – och vi kom överens om att försöka ha vårt möte på fredag. Kan jag inte ta mig till jobbet hör jag av mig genast. Sen fick jag dessutom meddelande om att jag har fått en ny läkartid den 27 september. Kanske blir det EKG då också, eller så blir det EKG separat nästa vecka.

Lucifer och Citrus i Annas kökssoffa

Jag får försöka ta det lugnt som våra busar Lucifer och Citrus som ordnar sandstormar i hallen…

I morse kom en kallelse till tandhygienist, men jag ringde upp och avbokade tiden. Det är för mycket nu med besök hit och det. Och det är naturligtvis inte bra att jag känner så. Men jag har i alla fall en tid för ultraljud av hjärtat och idag kunde doktorn se att jag står på väntelista för elkonvertering av hjärtat. Det är dock just väntetider, så en får försöka ta det lugnt så att hjärtat inte bankar alltför mycket i otakt. I natt drömde jag faktiskt om just konverteringen. Ärligt talat känns det läskigt…

Anna började sent idag och när jag kom hem från läkarbesöket dammsög hon! Ja våra busar hade lekt sandstorm i hallen, så min sugning igår var så gott som osynlig. Igår kväll kokade förresten min sambo in rödbetor och gjorde äpplemos, idag gjorde hon nånting mer på äpplen. Snacka om energi – sånt som jag inte har.

Kaffe och boken Skörgossen

En stunds läsning i min fåtölj.

Jag får försöka ta det lugnt de här sista dagarna före jobbstart. Sen har jag lördag och söndag på mig att vila. Nästa vecka har jag ett par viktiga möten på jobbet, möten som berör mig som medarbetare, och som jag behöver orka att närvara på.

På eftermiddagen läste jag lite i min fåtölj, men vilade mest på soffan. Jag har vattnat krukväxterna och plockade ur diskmaskinen, men försöker, försöker, försöker ta det lugnt.

Vid 15-tiden plingade Biografmaskinisten på dörren. Då hade jag somnat på soffan. Anna hade varit uppe ett ärende på stan och även hunnit äta middag. Jag satt uppe och pratade lite med Biografmaskinisten medan han lagade arbetskläder på en trilskande symaskin. Om det går ska vi försöka ses och äta tillsammans nästa vecka, antingen med hans mamma eller också bara vi två. Det beror lite på hur jag mår. Idag var jag ganska medtagen, tyvärr, annars hade jag gärna ätit nåt med honom.

Biografmaskinisten och symaskinen

Biografmaskinisten lagade arbetskläder på en trilskande symaskin.


När Anna skulle gå kom ett meddelande från bostadsrättsföreningen
att ytterligare fel och misstag på balkongerna efter renoveringen ska åtgärdas på torsdag och fredag nästa vecka. Jag tror jag blir galen, pulsen skenade upp över 100 säkert, för jag kan verkligen inte vara hemma och passa katterna då om jag klarar av att jobba. Och Anna åker till Göteborg på torsdagen. Det är väldigt svårt att ta det lugnt, väldigt svårt.

Anna var så gullig och köpte med sig både blåbärssoppa och tomatsoppa till mig. Även idag valde jag tomatsoppa, för den kan jag äta varm och då känns det lite mer som middag. Flytande slinker ner lättare, mackorna fick jag nästan tvinga i mig. Även idag har jag haft ont i magen. Men jag behövde äta, för till lunch blev det bara en liten burk passionsfruktsqwarj. Därför kompletterade jag valnötsbrödsmackan med ost med en knäckemacka med kaviar. Det tog sin lilla tid, men jag fick i mig allt.

Tomatsoppa en ostmacka en knäcke med kaviar boken Skörgossen

Tisdagsmiddag. Notera: två mackor.


I kväll jobbar Anna till klockan 21,
så vi ska se Maria Wern på TV 4 Play. Anna lyckades ju ladda ner den nya appen på TV:n igår. Medan jag väntar på att sambon slutar jobba… försöker jag ta det lugnt. På soffan.

∼ ♦ ∼

Jag passade på att besvara en enkät från mitt fack när jag ändå var in och kollade jobbkalendern och -mejlen. Enkäten handlade om distansarbete. Personligen tycker jag att facket borde fokusera på bättre löner och kortare arbetsdagar. När en jobbar bör en vara på jobbet i största möjliga mån. Sen är det bra att det finns möjlighet att jobba på distans när det behövs, men det ska inte vara distansarbete största delen av tiden utan vid behov. Eller… är jag… rigid och oflexibel???

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Tisdagen den 12 september 2023: Jurtjyrkogården 2, men trots djävulens påfund lever flera av oss än

 



Kära dagbok…

Böckerna Fråga aldrig om Marianne och Skörgossen

Bokbyte igår från en bok om en död flicka till en bok om en skör gosse.

Nä igår var det ingen bra dag. Då fick jag verkligen känna på att jag inte orkar. Eller att jag inte orkar så mycket, kan ju den som är optimistiskt lagd säga. Jag har lärt mig och fattar att jag måste vila när till exempel yrseln anfaller. Jag har lärt mig att tvinga i mig nåt ätbart trots att magen gör ont. Men det är inte roligt.

Roligare är det att jag som tur är orkar läsa. Böckerna är mina räddare i nöden. Jag orkar inte umgås med människor, mest bara med Anna. Men hon är rätt ofta på Slottet och dessutom jobbar hon. På TV är det också ganska mycket skräp, så det blir böckerna som främst håller mig sällskap. Igår blev det bokbyte igen. Boken om Mariannes korta liv läste jag snabbt – jag ville veta vad som hade hänt. Därefter grabbade jag tag i den bok brevbäraren levererade från Polaris för recension. Jag har också haft lite kontakt med författaren via Instagram, för vi tillbringade ett par terminer i samma klass på Biskops-Arnö. Men jag lovar att ge Ida Andersen ett ärligt omdöme och jag påverkas inte av att vi en gång var klasskamrater.

∼ ♦ ∼

Frukost på sängen och boken Skörgossen

Jag tvingade i mig frukost på sängen och magen höll sig ganska lugn.

I morse vaknade jag tidigt och hade bara lite ont i magen. Jag beslutade att tvinga i mig frukost på sängen direkt efter att jag tagit morgonmedicinen. Mutade mig själv med en halv mugg kaffe och läsning. Det gick bra och magen höll sig ganska lugn. Ett tag. Sen blev den bättre igen (utan att jag behöver gå in på några detaljer).

Jag mådde faktiskt bättre på alla sätt och vis. Därför låg jag inte kvar så länge utan gick först ett varv med dammvippan, därefter en promenad med dammsugaren. Totalt fick jag ihop över 1 400 steg! Svetten rann (svettningar är också en biverkning) trots att jag promenerade lugnt och gjorde många pauser när jag slängde mig på soffan. Men jag klarade det med! Dammsugningen, alltså. Det var dessutom extra skönt att duscha efteråt. Jag är mer än nöjd!

Lucifer i zebrafåtöljen Citrus under

Lucifer i fåtöljen, Citrus skymtar under.

Några som inte var nöjda med dammsugningen var Lucifer och Citrus. Just nu jagar de varandra och slåss ganska ofta, men när det gäller dammsugaren är de överens: den är ett djävulens påfund och ett helvetesmonster. De tog därför Zebrafåtöljen tidigare Farfarsfåtöljen i besittning och jag petade till dörren till Bokrummet och dammsög det rummet sist. Lucifer låg i fåtöljen, Citrus under. Citrus är fredad från sin bror när hon ligger under, för han är för stor för att komma åt henne där.

Jag brukar annars säga att undertråd är djävulens påfund, alltså undertråd i en symaskin. Därför är jag sjukt imponerad av Biografmaskinisten som syr som värsta textilfröken. I morgon eftermiddag kommer han hit för att gasa på och laga kläder. Roligt!

Eftermiddagsfika med kvarg ostmacka o Skörgossen

Eftermiddagskaffe.

Den här eftermiddagen har jag mest legat på sofflocket och läst. Jag är trött och jag försöker lyssna på kroppen. Brevbäraren kom med ett brev från mitt fadderbarn i Uganda. Tänk att han har blivit 15 år nu, Oscar! Sen har jag ätit en ostmacka och blåbärsqwarj till eftermiddagskaffet.

Anna hade glömt ett par saker som skulle till jobbet, så när hon slutade på seneftermiddagen tog jag med dem i bilen och åkte till Äldreboendet. På vägen hem handlade vi middagsmat. Det blev inget avancerat utan jag – ja, du läste rätt, jag grillade tre kycklingkorvar var och serverade med bröd, räksallad och bostongurka. Det var gott. Jag åt upp.

Tre kycklingkorvar med bröd räksallad o bostongurka

Kycklingkorv till tisdagsmiddag.


I kväll ser vi Maria Wern.
Det är inte många avsnitt kvar nu.

∼ ♦ ∼

Utöver det har Jurtjyrkogården 2 kommit till Main Street. Egentligen var den först, men den får bli en sequel till gårdagens Jurtjyrkogård. Den här fällan för bananflugor har Anna ordnat. Endast ett par döingar skymtar, men fällan är tömd en gång…

Annas bananflugefälla

Endast ett par döingar skymtar, men notera att fällan är tömd en gång.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fråga aldrig om Marianne

Ett inlägg om en biografisk roman.



Carolina Neuraths bok Fråga aldrig om MarianneUnder semesterdagarna i Stockholm sommaren 2023 var det ganska dåligt väder. Dessutom hade jag ont i ett ben. Vi kunde inte promenera lika mycket som vi brukar göra. Men en och annan bokhandel besökte vi och var sin bok inköptes. Nu har jag läst den jag köpte, Carolina Neuraths bok Fråga aldrig om Marianne. Det är en sorts biografi eller snarare en roman baserad på verkliga händelser och personer. Hur var det med farmors syster Ingrid och hennes dotter Marianne och vad hände egentligen?

Ingrid längtar efter ett mer spännande liv än det som finns i Sverige. Så småningom hamnar hon i Paris. Där träffar hon Pierre. De har en stormig relation, men får också dottern Marianne. Men Ingrid har ett hetsigt humör, även om hon samtidigt beskrivs som glamorös och drottninglik. Författaren inser snart att här finns en familjehemlighet. Ingrid återvänder till Sverige efter 30 år. Då har hon med sig en tragedi såväl som en fängelsevistelse i bagaget.

Carolina Neurath, som inte bara är författare utan också journalist, har försökt reda ut vad som hände Ingrid och Marianne. Källorna har varit dagböcker och anteckningar samt vissa muntliga berättelser via farfadern.

Ingrid är i mina ögon en rätt fruktansvärd människa. Hon har ingen som helst självkontroll. Hon är passionerad, men när hon blir arg nöjer hon sig inte med att skrika, hon kastar porslin och slår näven i dörrar etc. Dessutom tjuvläser hon tonårsdotterns dagbok. Får man inte göra!!! Jag tror att Carolina Neurath har kommit sanningen ganska nära, åtminstone när det gäller beskrivningen av Ingrid.

Den här boken slukar jag. Jag vill nämligen precis som författaren veta vad som hände Marianne. Och varför, förstås. Alla frågor jag har får jag inte svar på och det tror jag inte att författaren får heller. Men boken är välskriven och det är modigt att våga skildra svarta familjehemligheter.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 10 september och måndagen den 11 september 2023: Lax och litteratur och yrsel och magont på det

 



Kära dagbok…

Söndagen vilade jag nästan hela dan. Jag var så slut efter lördagens utflykter. Det blev mest läsning. Och bokbyte. Nu har jag läst ut alla tre böckerna jag lånade av vännerna FEM och Finske Pinnen. Det var tre sinsemellan väldigt olika böcker. Den jag läste ut igår handlade om ett lånat barn. Bytet gick till boken jag köpte i Stockholm, som handlar om ett dött barn. Den senare är baserad på verkliga händelser och på sätt och vis en biografi, om än samtidigt en roman.

Böckerna Fyren mellan haven och Fråga aldrig om Marianne

Bokbyte från en bok om ett lånat barn till en bok om ett dött barn.


Jag åkte och hämtade Anna vid Slottet framåt kvällningen.
Hon kokade vår egen potatis och grönsaker och värmde på det som var kvar av laxen vi åt i fredags. Mycket gott och med en knäckemacka med räkost till maten blev jag proppmätt.

Laxmiddag med grönsaker och potatis knäcke och vatten

Laxmiddag med vår egen potatis.


Trots att jag vilat hela dan blev det tidig sänggång. Anna
var också trött, men hon hade ju arbetat i Slottsträdgården större delen av söndagen.

∼ ♦ ∼

Boken Fråga aldrig om Marianne och kaffe på sängen

En berörande bok.

Idag är det måndag och jag vaknade inte först av oss på Main Street. Jag är fan trött hela tiden. Men jag mådde ganska OK när jag slog upp ögona. Min dag började med läsning och kaffe på sängen. Även den här boken som jag läser nu berör mig, för den handlar om känslor, relationer och dåligt mående. Kanske borde jag ha valt nån mer lättsam litteratur. Fast jag köpte ju boken förra månaden för att jag ville läsa den…

Frukosten intog jag med Lucifer. Och Anna, jag var artig nog att vänta in henne. Hon började sent idag och hade ett kort kvällspass. Jag hade lovat att skjutsa henne för att göra några inköp till sitt jobb. Även vi behövde fylla på med några grejor.

Lucifer o jag äter fil

Lucifer höll mig sällskap vid frukostbordet medan vi väntade på Anna.

 

Två ringar på mitt finger

Jag orkade bära hem Annas ring.

Som så ofta blev jag andfådd och yr i affären. Magen hade bråkat innan vi åkte, nu var det dags för resten av biverkningarna att hälsa på. Jag hängde som en trasa över varuvagnen och fick uppbåda alla krafter jag hade för att inte tuppa av vid ett tillfälle. Jag klarade mig!

Anna fick skjuts till Slottet när vi hade handlat klart. Först skulle jag ha stannat till vid hennes jobb för att hon skulle lämna lite grejor, men hon sa att hon fixade att bära i sin rygga sen när hon skulle jobba. I Slottsträdgården håller hon bland annat på med hallonlanden och hon vill gärna göra färdigt innan det blir sämre väder och området stänger för säsongen. Nästa helg jobbar hon och helgen efter det ska hon till Göteborg. Och jag orkar ju inget göra som läget är. Jag orkade i alla fall släpa hem hennes ring, för den får hon inte ha på sig när hon jobbar. Det kändes lustigt att ha två ringar på fingret. Min egen har blivit lite stor, så Annas bromsade den fint.

Hemkommen fick jag en trevlig överraskning. Nej, ingen katt hade spytt, jag var inte ironisk, utan det stod ett paket utanför ytterdörren. Brevbäraren hade levererat och lämnat Ida Andersens bok Skörgossen från Polaris som jag fått för recension. Tusen tack till såväl författare som förlag!


Efter allt detta behövde tant vila.
Hon slöt sina ögon och slumrade en stund i fåtöljen som hon numera får ont i ryggen av. Sen började magen göra ont också. För att inte tala om händerna, den ena som väntar på kortisonsprutor, den andra som inte ska opereras på ett tag. Dessa jävla krämpor! Gammeln… Tröttsamt!

Jag blundar selfie

En stunds vila.


Jag vilade mycket på eftermiddagen och kvällen,
för magen gjorde riktigt ont och jag kände mig ganska medtagen. Till middag värmde jag sen mild tomatsoppa och åt ett par mackor. Det gjorde inte magen vare sig sämre eller bättre.

Tomatsoppa mackor vatten och boken Fråga aldrig om Marianne

Mild tomatsoppa och ett par mackor för onda magen.


Det var nästan så jag joinade liken på Jurtjyrkogården.
Igår kväll mördade jag nämligen myggor som ville sulta på oss i sovrummet.

Jurtjyrkogården döda myggor på sovrumsgolvet

Jurtjyrkogården på Main Street.

∼ ♦ ∼

Inte blir det party party den här kvällen heller eller i morgon. På onsdag förmiddag ska jag till doktorn igen och på fredag ska jag börja jobba.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer