Tisdagen den 25 juli 2023: Solsken kan det inte vara jämt

 



Kära dagbok…

Det regnade i natt och det var väl bra. För det kan ju inte vara solsken jämt, då uppskattar en inte solen. Men sen fortsatte det att var skumt väder hela dan. Det var varmt, kvavt, och plötsligt öppnade sig molnen och det öste ner. Tio minuter senare var det sol igen.

Ulrika blev Katarina ur boken Solitär: en biografi om Annette Kullenberg

Ulrika blev Katarina. Hmpfffff….

Lucifer väckte mig tidigt i morse genom att ivrigt banka på sovrumsdörren. Till sist gav jag upp försöken att sova vidare och klev ur sängen för att utfodra djuren. I samband med detta upptäckte jag två spyor – senare ytterligare en. Det var bara att torka och se glad ut. Torkade gjorde jag, glad såg jag med all säkerhet inte ut. Inget solsken så långt ögat såg.

Sen blev det läsning och kaffe på sängen. Vilken människa som inte ville heta Ulrika! (Katarina… Vad är det för namn?) Nej sannerligen inget solsken.

Jag hade inte så mycket kvar i biografin om Ulrikas Katarinas mamma, så jag läste ut boken. Nu har jag bytt till en bok om över hundra historiska hjältar. En annan typ än Annette Kullenberg… Jag blev väldigt berörd av biografin.

 

Regntunga skyar över Uppsala

Regntunga skyar över Uppsala idag.

På förmiddagen gick jag till Korgtassen för att köpa middagsmat och lite annat. När jag gick slängde jag ett mindre sopberg i soprummet. Igår slängde jag glas. Det blir så mycket sopor! Jag tyckte att det var min tur att stå för maten idag. Kallskuret i form av kalkon och kyckling för mig och även rostbiff för de andra funkade eftersom det var kall mat. Måltiden kunde brytas snabbt om det behövdes. Kattsanden kom igår och den hjälptes vi åt att släpa in på katternas toa. I kväll skulle ett klätterträd till katterna levereras.

Men jag vill göra nåt roligt på semestern också, inte bara slänga sopor och handla mat. Jag gick ner på stan och drog runt i några affärer, men köpte faktiskt ingenting. Det jag ville ha fanns nämligen inte. Jag träffade på B i en galleria och han skulle skynda hem innan regnet. Regnet hann ifatt mig så jag blev genomsur. Inget solsken alls. Ett tag stod jag under ett träd, men sen gav jag upp och hamnade så småningom på Ofvandahls. Jag blev helt enkelt tvungen att fika. Det blev kaffe, ostfralla och jaa… en kaka, en russintopp.

Middag serverade jag runt 17.30, men i samma veva kom leveransen med katternas nya klätterträd. Vi hämtade upp lådan som med innehåll vägde 30 kilo. Därefter åt vi och jag körde igång diskmaskinen. Anna har plockat ut delarna ur lådan och monterar ihop trädet i detta nu. Jag har vikt ihop lådan och håller mig undan tills jag eventuellt påkallas. Molnen går över Uppsala, för det kan inte vara solsken jämt.

∼ ♦ ∼

I kväll klockan 21 ska jag se Vera på SvT. Det blir ju inga fler avsnitt av Morden i Midsomer, men Vera är en bra kriminalserie och de här avsnitten är nya.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Solitär: en biografi om Annette Kullenberg

Ett inlägg om en biografi om en väldigt annorlunda kvinna.



Anna Hedenmos bok Solitär en biografi om Annette KullenbergSommaren 2023 läste Anna en biografi som gjorde mig nyfiken. Jag hade köpt boken till Anna i present, men undrade ärligt talat om den var nåt att ha. Under läsningen av Anna Hedenmos bok Solitär: en biografi om Annette Kullenberg hördes varierande ljud från sambon. Så bestämde jag mig i alla fall för att låna och läsa den här biografin, skriven av en journalist och för mig ny författarbekantskap om en annan journalist, avliden för ett par år sen.

Journalisten Annette Kullenberg var ofta i rampljuset. Hon tog plats – hon både irriterade och imponerade. En bråkstake orädd för konflikter redan i unga år. Men skriva kunde hon, hitta vinklar som få andra. Den här boken handlar om hennes personlighet men också hennes yrkesliv. Orden var hennes vapen – i ljus och mörker.

Jag slås redan när jag börjar läsa hur ledsamt Annette Kullenbergs liv var. Hon kände sig oälskad, faderns yrkesliv gick åt skogen och han tog till alkohol. Själv fick hon barn tidigt med en man som tvingades gifta sig med henne. Sen träffade hon en ny man, fick nya barn – och blev förälskad i nån hon inte kunde få. Utöver detta slog hon sig fram som journalist, under de första åren som ensamstående mamma som klarade sig tack vare barnpassning och hjälp från snälla människor.

Annette Kullenberg var i mångt och mycket en förskräcklig människa. Så förskräcklig att inte bara vänner utan även vissa av hennes barn tog avstånd från henne. Men jag tror att mitt i det förskräckliga fanns en ensam, ledsen människa som bara längtade efter att bli omtyckt. Jag tror det. Jag vet inte. Det enda jag vet är att boken är välskriven och intressant, det senare även den person boken handlar om. Jag gissar att den här boken inte var lätt att skriva.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 24 juli 2023: Genom livet

 



Kära dagbok…

Såsom jag läste igår blev det förstås bokbyte. Nu har jag roffat åt mig Anna Hedenmos biografi om Annette Kullenberg, en bok jag köpte till Anna i våras. Jag gillar att både bredda och variera min läsning, så att byta från en historisk faktabok på engelska till en biografi om en rätt galen svensk journalist känns spännande. Citrus hjälpte till med valet.

Citrus med böckerna Pompeii The Life of a Roman Town och Solitär

Citrus hjälpte till med bokbytet från en historisk faktabok på engelska till en biografi om en rätt galen svensk journalist.

∼ ♦ ∼

Den här måndagen vaknade jag med ångest och oro i magen. Jag vet varför, det är flera saker som påverkar. Somligt kan jag göra nåt åt, annat inte. Eller också kan jag inte göra nåt och det är lika bra att ge upp – eller köra rätt in i kaklet tills jag stupar. På Insta lovade jag en selfie varje gång jag blir osynliggjord eller utesluten. Det blev jag med råge idag, flera gånger. Men böcker är mina vänner och boken om Annette Kullenberg knep om hjärtat redan från start. Så ledsamt!

 

Tomteluva på assiett

Inte är jag tomten, jag är bara elak, ondsint och hånfull.

Sen skulle jag iväg på eftermiddagen och träffa en mänsklig vän för att fika. Det såg jag fram emot. Förmiddagen försvann snabbt trots att jag vaknade tidigt. Jag hjälpte Anna med en leverans. Kände mig inte direkt som tomten, men fick en tomteluva till frukostmackan.

Ja ja, jag är tacksam att det finns några som tycker om mig trots att jag är elak, ondsint och hånfull. De kanske har tagit sig tid till att lära känna mig på andra sätt. Vad vet jag. De kanske ser bakom det yttre hur ledsen jag är och hur ont jag har. Vad vet jag? Jag vet inget om vad andra tänker, jag kan bara spekulera eftersom jag antingen inte får några svar på mina frågor eller inte vet vad jag ska fråga om.

Det blev ett par trevliga timmar på Storkens uteservering. Jag blev bjuden på fika av vännen E, som för egen del fick nöja sig med en Cola Zero. Liiite dåligt att det inte finns nåt fikabröd för diabetiker, men herr Stork sa att det är så låg efterfrågan. Tack till E för fika och ett bra samtal med spännande nyheter om samlingar till salu med mera. Oron i magen har jag kanske haft i magen genom livet. Stundtals kan den släppa när jag får intressanta och roliga saker att tänka på. Och när vi kom ut fullkomligt exploderade pelargonerna i varmrött. Underbart vackert (trots att det inte var orange…)!

Magen är orolig, som sagt, men jag tror att det mer är psykiskt än fysiskt. Jag har ätit mat – Anna lagade spaghetti och Dolmiosås med kycklingfärs. Det var jättelänge sen jag åt spaghetti. Salladen och dukningen fixade jag. Efter maten var jag nere med sopor för de jag delade matbord med satt med sina mobiler och jag kände mig rätt överflödig… Fast å andra sidan satt jag med min mobil medan Anna lagade mat. Mitt liv.

Spaghetti och dolmiosås med kycklingfärs

Spaghetti med Dolmiosås och kycklingfärs. Det var länge sen jag åt spaghetti!


Igår kväll kollade vi en svensk true crime-serie,
eller de två första delarna av. Extra intressant eftersom huvudpersonen är från Uppsala. Kanske ser vi del tre i kväll?

∼ ♦ ∼

Idag är det en sån där förbannad årsdag. Det är 17 år sen min pappa drunknade. Han hade varit en gammal gubbe idag, men då var han bara gubbe. Han var min pappa genom sitt liv och genom mitt i totalt 44 år. Han bar mig ofta under svårigheter och han fanns där alla gånger mamma inte gjorde det. Jag saknar honom alltid. Tack för att du var min pappa!

Pappa bär mig

Pappa bar mig ofta genom livet.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett rödvin: Piemonte Barbera 2021

Ett inlägg om ett italienskt rödvin.



Piemonte Barbera 2021

Ett passande vin till söndagsmiddagen?

Ett gott vin och god mat är som två bästa kompisar – de lutar sig mot varandra och lyfter varandra. Anna lagade en ny rätt med bland annat squash, halloumi och kyckling. Till maten valde jag en flaska Piemonte Barbera 2021.

Systembolaget rekommenderar vinet till vegetariska rätter, stekt fisk eller ljust kött. Lite senare drack jag vinet till blandade nötter. Vi följde alltså rekommendationen för en gångs skull!

Det här vinet är gjort i Piemonte, det vill säga nordvästra Italien. Druvan är barbera. Viner gjort på den kallas ofta ”il vino del popolo”, det vill säga ”folkets vin”.

Vinet anges vara knappt medelfylligt, inte särskilt strävt, men med hög fruktsyra.

Alkoholhalten ligger på 13,5 procent och sockerhalten på mindre än 0,3 gram per 100 milliliter. På prislappen står det 129 kronor.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets doft och smak:

”Bärig doft med inslag av blåbär, skogshallon, färska örter och viol. […] Bärig smak med inslag av blåbär, skogshallon, färska örter och viol.

Det här vinet doftade inte mycket alls, men det var väldigt fruktigt i smaken. Jag noterade ingen fyllighet, ingen strävhet och ingen eftersmak. Till maten fungerade vinet OK, men bäst var det till nötterna. Jag blev kanske aningen besviken. På vinet. Maten var betydligt bättre än vinet. Men… vinet funkar som sällskapsdryck och till snacks var det lättdrucket.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Pompeii: The Life of a Roman Town

Ett inlägg om Pompeii.



Mary Beards bok Pompeii The Life of a Roman TownDet är roligt när en delar intressen med arbetskamrater, särskilt om dessa intressen kan förstärkas av litteratur. Min arbetskamrat Åsa lånade vänligen ut Mary Beards bok Pompeii: The Life of a Roman Town, som hon läst i samband med sin utbildning. Pompeii och dess öde har intresserat mig ända sen jag läste latin på gymnasiet. Nu fick jag mitt lystmäte.

Lite orolig blev jag dock över att boken på runt 300 sidor har en bokstavsgrad i brödtexten som är minimal. Dessutom är boken på engelska. Men det var inga problem eftersom ämnet intresserade mig så mycket.

 

Staden Pompeii begravdes i aska efter vulkanen Vesuvius utbrott år 79. Genom askan bevarades staden och dess invånare, om än för evigt förstelnade. Denna tragedi gjorde det möjligt för eftervärlden att få en bild av vardagslivet i en stad i det antika romarriket. Den här boken behandlar dessa lämningar samtidigt som den slår hål på en del myter. Läsaren får en god inblick i allt från en typisk stad med såväl gator och bad som bordeller och konst.

Jag tycker att det här är en riktigt bra bok, för såväl ”nybörjare” på området som mer kunniga. Det är intressant, roligt och lärorikt att läsa om allt från Pompeiibornas fascination för fallosar, deras konst, gudar, vardagsliv etc. Boken är välskriven och jag har inga problem med engelskan. Inte stör det mig heller nämnvärt att boken har typ 15 år på nacken.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 22 juli och söndagen den 23 juli 2023: Vad GÖR folk en söndag i juli???

 



Kära dagbok…

Lördagskvällen avslutades inte på nåt ovanligt vis. Vi åt några bitar ost, några kex och fikonmarmelad samt hyfsade barolovinet vars flaska varit öppnad lite för länge. Var sin liten påse godis blev det också – det var ju ändå lördag och en har inte roligare då än en gör sig.

Lördagsgodis ostassiett godspåse barolovin Pompeiiboken

En har inte roligare än en gör sig, därför lite gott på lördagskvällen.


Det var skit på TV
och jag ville ha nåt lättsamt för mig, så vi valde att se ett avsnitt av Första dejten-serien. Det var verkligen en upplevelse att se folk bli förtjusta i varandra, att se främlingar vara nyfikna på varandra.

∼ ♦ ∼

Svartvitt bokuppslag solbrillor

Jag läser, läser och läser…

Sen blev det söndag i min första semestervecka. Det var en så där jääävla lååång, seeeg och tråååkig dag. Vad gör folk på söndagar??? Jag kan säga att jag läste, läste och läste, borstade och gosade med katterna och fikade. 

Boken jag läser är bra och intressant. Jag läser på engelska och trodde inte att jag skulle hinna läsa ut den i juli månad. Men när en inte gör så mycket annat… Ett och annat engelskt ord och uttryck tar jag mig tid att leta översättning på. Ändå går det snabbt att läsa. Jag är tacksam att jag kan läsa, att jag kan finna ro i böckerna, nöje och att jag lär mig nya saker. Visst fipplar jag med mobilen en hel del också, men jag spelar bara lite och har mest kontakt med vänner och arbetskamrater som jag inte ska träffa på ett tag. Så kommunikation med mobil torde också läggas till söndagens aktiviteter.

I morse fick Anna lämpligt nog med sig herrbesök till sovrummet när hon hämtade morgonkaffet. Lucifer trampade runt lite, men sen la han sig i sin blåa filt på Annas ben och spann medan jag… läste.

Lucifer på sin filt i sovrummet

Herr Lucifer på besök i sovrummet i morse.


Efter dusch och frukost satt Lucifer och jag på balkongen och… läste.
Men mitt knä dög också när kissen ville ha gos. Jag fick borsta honom lite. Några tovor vågar jag inte klippa, det är Anna bäst på. Det var flera stycken hon fick bort på eftermiddagen vid fikat.

Jag hade några idéer och förslag på aktiviteter utanför Main Street idag, men Anna hade ingen lust och jag hade ingen lust att göra saker på egen hand. I morrn eftermiddag ska jag i alla fall träffa en kompis och… fika. Anna gick i stället iväg med annat sällskap än mig för att handla. Hemkommen fikade vi på balkongen med både knäckcookie och glass till kaffet.

Syster Citrus såg under eftermiddagen sin chans att lägga beslag på Annas fåtölj. Hon har lite autistiska drag.

∼ ♦ ∼

Anna rumsterade om rätt bra i köket på eftermiddagen. Det visade sig att hon kokade tre sorters sylt/marmelad på de röda vinbären hon och hennes snälla mamma plockade igår. Det ska bli spännande att få provsmaka vid tillfälle.

Utöver detta fixade Anna en supergod söndagsmiddag, en kycklingrätt med bland annat halloumi och squash, den senare från Slottsträdgården. Jag ägnade en god stund åt att hitta ett passande vin i vinskåpet. Till sist valde jag en flaska Piemonte Barbera från 2o21. Ett separat inlägg om vinet kommer senare!

∼ ♦ ∼

I morrn börjar min andra semestervecka…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 21 juli och lördagen den 22 juli 2023: Läst, trädgårdsdag och jaa, jag finns!

 



Kära dagbok…

Jodå, det blev både bokbyte och dubbelkvällsfika igår. Bytet gick från en Gotlandsdeckare med grottmord till en bok om Pompeii. Den senare fick jag låna av en arbetskamrat innan vi skildes åt för semester. Hon hade läst den i samband med sin utbildning, jag läser den blot til lyst. Att boken har mikrograd på bokstäverna och är på engelska gör ingenting – den är intressant och bra.

Böckerna Det slutna rummet och Pompeii The Life of a Roman Town

Bokbyte från en deckare med gotländska grottmord till en bok om Pompeii.


Det dubbla kvällsfikat
kom sig av att jag hade fikat på egen hand efter maten. Sen kom Anna hem från sin middag ganska tidigt och ville ha kaffe. Och choklad. Och godis. Och snacks. Och en GT. Jag var förstås inte sen att nappa på nåt, men godis och blandade nötter fick jag köpa nya idag.

∼ ♦ ∼

Lördagen började… underligt. Anna vaknade tidigt och först och somnade om när jag vaknade ungefär. Jag tömde kattpottorna och fixade kaffe. Boken om Pompeii är lärorik. Även om jag har läst latin två år visste jag inte att begreppet familia var så… brett… Det omfattade även slavar och före detta slavar.

 

Solen bakom moln

Det var inte regn och inte kallt, men understundom mulet.

Det var sisådär väder idag, men inte regn och inte kallt. Vi drog till Slottet och Slottsträdgården där Annas snälla mamma redan var. Från sena förmiddagen och hela eftermiddagen var vi där. Anna körde trimmern och skördade, bland annat röda vinbär. Jag plockade lite hallon, rensade lite ogräs, åt knäckemackor med Västerbottenost till eftermiddagsfikat, beundrade liljor och klematis och läste (fast bara ett kapitel).

Jag skjutsade hem Annas snälla mamma och vi åkte hem med dagens skörd innan vi drog till Korgtassen för att handla mat, nötter och lördagsgodis (Anna) respektive goda ostar, nötter och lördagsgodis (jag). Jag hade mat kvar från igår och fick komplettera med lite bröd och sallad från Anna.

∼ ♦ ∼

Jag jobbar vidare på att försöka tycka om mig själv eftersom jag så ofta i olika sammanhang blir utesluten. Det finns de som tycker att jag har ett värde och jag själv försöker tänka så även om det är svårt och gör ont att bli osynliggjord. Det senare är ett effektivt sätt att trycka ner och mobba ut. På bilden nedan, från eftermiddagen idag, kan jag i alla fall konstatera att jag har lite färg och inte är helblek. Alltid något.

Selfie 22 juli 2023

Lite färg och inte blek, alltid något. Och någon.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Det slutna rummet

Ett inlägg om den sjuttonde delen i Anders Knutas-serien.



Mari Jungstedts bok Det slutna rummetTill namnsdagen i juli 2023 köpte jag mig en härlig hög med böcker. Böcker är de bästa presenter jag kan få och de bästa vänner likaså. Väljer jag dem själv – böcker och vänner – blir det för det mesta fullträffar. En i högen namnsdagsböcker var den senaste boken i serien om polisen Anders Knutas på Gotland, Mari Jungstedts bok Det slutna rummet. Boken är på strax över 300 sidor och gick snabbt att läsa.

En kvinna hittas mördad i Lummelundagrottan. Kvällen innan hade hon deltagit i en mörkertur i grottan. Hur kunde mördaren slå till under turen utan att bli upptäckt? Det var ju samma antal deltagare som gick ut ur grottan som gick in i den. Anders Knutas leder utredningen. Fallet visar sig ha kopplingar till ett grottmysterium i Norrland många år tidigare. Hans sjukskrivna och höggravida sambo Karin Jacobsson ger sig dit på eget bevåg. Det Karin upptäcker ger en del förklaringar och svar.

Huvudberättelsen hänger samman med ett annat mord. Som så ofta hänger nutid och dåtid ihop. Mördarens motiv har med det förflutna, gamla hemligheter och föräldrars tillkortakommanden att göra. Persongalleriet är ganska stort, men tecknat så att jag kan göra mig bilder av huvudkaraktärerna. Miljöskildringarna är sparsamma. Fast givetvis skildras grottor och då får jag akut klaustrofobi.

Det sker flera mord, ganska otäcka såna. Ändå blir jag inte särskilt uppskrämd. Boken är välskriven och det är lagom spännande. Men jag går inte igång till hundra procent.

Toffelomdömet blir dock högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna har jag läst i Knutas-serien (länkarna går antingen till förlagets sidor eller till mina inlägg om respektive bok):

  1. Den du inte ser
  2. I denna stilla natt
  3. Den inre kretsen
  4. Den döende dandyn
  5. I denna ljuva sommartid
  6. Den mörka ängeln
  7. Den dubbla tystnaden
  8. Den farliga leken
  9. Det fjärde offret
  10. Den sista akten
  11. Du går inte ensam
  12. Den man älskar
  13. Det andra ansiktet
  14. Ett mörker mitt ibland oss
  15. Jag ser dig
  16. Där den sista lampan lyser
  17. Det slutna rummet (se inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 21 juli 2023: Femte semesterdagen fredagsfräst förbi

 



Kära dagbok…

I slutet av Det slutna rummet o kaffe på sängen

Semestern ger mig mer tid för läsning, framför allt på morgnarna.

Fredag och den femte semesterdagen är redan passerad. Vad gör jag om dagarna? Tja inte så stor skillnad mot när jag jobbar förutom att jag inte jobbar, dårå. Och så simmar jag inte eller går så mycket heller. Men jag läser. Jag läser och det gillar jag att jag har mer tid för. I morse var det nästan så jag läste ut min bok på gång. Det blev inte tid då, men senare på eftermiddagen blev jag ensam med Tisslingarna och det blev tyst och lugnt. Inte för att Anna är så sprallig, hon pratar ganska tyst rent generellt utom när det gäller vissa samtalsämnen och hon svarar ofta enstavigt. Vi är väldigt olika. Jag säger inte att mitt sätt att vara är rätt sätt, men ibland vore det enklare om vi var mer lika i vissa sammanhang eftersom olikheter kan såra. 

Lakritsglass i bägare utanför Lakritsroten

Lakritsglass utanför Lakritsroten.

Fredag innebär fortfarande vägning. Nu är det emellertid inte lika roligt längre att skutta upp på vågen. Jag äter och dricker ganska dåligt och det sätter sina spår på siffrorna. I morse var det 300 gram upp i vikt. Fettprocenten i kroppen hade ökat med 1,4 procent och muskelmassan minskat med lika mycket. Bentätheten hade minskat en tiondel och BMI ökat lika mycket. Mängden vatten i kroppen var en procent lägre än förra fredagen. Ingen katastrof ännu, men det är inte bra om vissa siffror fortsätter uppåt. Samtidigt är det semester nu och jag unnar mig mer mat och dryck på lokal, sötsaker och glass på vardagar också, inte bara till helgen etc. Som idag. Vi gick ner på stan för några ärenden och det föll sig så att det var dags för årets lakritsglass från Lakritsroten. Kallt, salt och gott blev jag bjuden på av Anna.

Det blev alltså inget sedvanligt fika på stan, men idag var det helt rätt med glass. Jag såg i alla fall ett kaffe på Bohman & Wiberg jag hade kunnat tänka mig att köpa. En Muminburk med hallkonkakor köpte jag på Cervera till Anna för att hon skulle bli lite glad. Det var hon väl en halv sekund innan hon fräste iväg för att äta middag med delar av sin familj.

 

Cashew och kycklingwok på balkongen med boken Det slutna rummet o Lucifer

Fredagsmiddag och middagssällskap.

Jag fräste iväg till Kvarnen för att köpa fil, ägg, middagsmat och öl. Det fanns en tanke om att gå ut på lokal, men det kostar en del och sen är det inte jätteroligt att gå ut och äta ensam. Det är faktiskt ganska mysigt att äta på balkongen i litterärt sällskap. Katterna, en eller två, brukar också komma ut så ensam är jag verkligen inte. I eftermiddags blev det Lucifer som sov så gott i den andra balkongstolen medan jag åt.

Nu ska jag ägnat mig åt att se över mina finanser, men därefter blir det läsning och en kvällskaffe på balkongen. Jag har jobbat lite, med betoning på lite, i princip kollat om det inkommit några mejl av vikt. Det hade det inte, i alla fall inte i min mejlbox. Vem som bevakar redaktionens funktionsbrevlåda den här veckan är oklart. Jag noterade dock att där hade det trillat in några mejl. Men… jag har semester. Och av den återstår mer än fyra veckor.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… här en bild på Nya Filmstaden som öppnar nästa år. Tänk att Biografmaskinisten ska jobba här inne då. Han har varit på en förhandsvisning av lokalerna och jag fick se bilder och en film igår. Blir ju urhäftigt!

Nya Filmstaden

Nya Filmstaden – en del av exteriören.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Film, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 19 juli och torsdagen den 20 juli 2023: Skål för vågskålar och snigg-orange för glädje

 



Kära dagbok…

Nötter GT Kick och boken Det slutna rummet

Gott till kvällen.

En hel eftermiddag ute bland folk… sånt gör mig trött. På onsdagskvällen orkade jag inte göra särskilt mycket mer än lite smått. TV-kanalerna funkade fortfarande inte, så för min del blev det mest läsning. Anna diskade och packade porslin.

Vi kollade på de två sista avsnitten av Morden i Helsingör via TV4 Play. Nu har vi sett hela säsong fyra. Till detta fixade jag var sin GT. Jag tog blandade nötter i min lilla skål, Anna tog linsbågar.

Klockan hade passerat midnatt när jag gick och la mig för att läsa en stund innan jag släckte. Anna satt som vanligt uppe en stund till.

∼ ♦ ∼

Boken Det slutna rummet och kaffe på sängen

Torsdagsstart.

I morse vaknade jag vid sjutiden. Natten var orolig, jag vaknade flera gånger, en gång med kramp i vänsterfoten. Ryggen har tack och lov och ta i trä varit ganska OK. Jag gav katterna mat och tömde pottorna. Tanken var att snooza en stund till, men så blev jag kaffetörstig. När Anna hade vaknat blev det som vanligt läsning och kaffe på sängen för min del. 

I eftermiddags hade Anna bokat tvättstugan, men hon bokade om den till en dag längre fram och gick till Slottet i stället för att plocka hallon. Jag noterade att TV-kanalerna funkade och mejlade BRF-ordföranden om detta. Vid lunchtid hörde hon av sig till om att… TV-kanalerna funkar igen… Jo, jag hade ju mejlat om det.

Orange strykjärn

Ett strykjärn i snigg-orange, en färg som gjord för att skapa glädje.

Jag försökte föra en dialog som inte var nån monolog och fick en del input. Allt vägs samman i vågskålen. Magen är lika orolig som nattsömnen.

Att hålla mig sysselsatt kroppsligt medan jag väger för- och nackdelar i min våg är rätt sätt för mig. På eftermiddagen drog jag därför fram strykbrädan och strykjärnet och strök det som skulle strykas av gårdagens rena och torra tvätt. Mitt strykjärn är snigg-orange. Jag köpte medvetet den färgen för att jag ska bli lite glad när jag står och stryker. Strykning är en bra aktivitet för såväl ryggen som tankarna. Jag sorterar tankarna medan jag samtidigt gör en viss nytta.

Efter strykningen kunde jag med gott samvete sitta en stund på balkongen och läsa och softa i sällskap av Lucifer. Biografmaskinisten skulle jag inte träffa förrän klockan 17.

Det blev några riktigt bra timmar med Biografmaskinisten. Vi sågs på Tegel, började med var sin öl och gick sen på ”larre barre”. Avslutningsvis blev det tryffel för oss båda. Jag är väldigt glad att det har gått så bra för Biografmaskinisten. Han har kämpat i rätt mycket motvind, men visat att det kan gå bra om man inte ger upp. Att vi kan ha så fina möten och goda samtal nu är guld. Jag kan säga att jag var väldigt hård –  och hur ont det gjorde. Och han kan säga att det var vad han behövde för att kunna gå vidare och bli vuxen. Det är faktiskt så att om jag hade en son – vilket jag har haft en gång, men… – då önskar jag att han vore som Biografmaskinisten är idag. Han har vuxit otroligt de senaste fem åren från att ha varit en person som jag hade svårt att fördra och förstå till en ung man som är väldigt, väldigt fin.

Tack också till Martin på Tegel. Du är bäst på ditt vis.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar