Kära dagbok…

Gott till kvällen.

En hel eftermiddag ute bland folk… sånt gör mig trött. På onsdagskvällen orkade jag inte göra särskilt mycket mer än lite smått. TV-kanalerna funkade fortfarande inte, så för min del blev det mest läsning. Anna diskade och packade porslin.

Vi kollade på de två sista avsnitten av Morden i Helsingör via TV4 Play. Nu har vi sett hela säsong fyra. Till detta fixade jag var sin GT. Jag tog blandade nötter i min lilla skål, Anna tog linsbågar.

Klockan hade passerat midnatt när jag gick och la mig för att läsa en stund innan jag släckte. Anna satt som vanligt uppe en stund till.

∼ ♦ ∼

Torsdagsstart.

I morse vaknade jag vid sjutiden. Natten var orolig, jag vaknade flera gånger, en gång med kramp i vänsterfoten. Ryggen har tack och lov och ta i trä varit ganska OK. Jag gav katterna mat och tömde pottorna. Tanken var att snooza en stund till, men så blev jag kaffetörstig. När Anna hade vaknat blev det som vanligt läsning och kaffe på sängen för min del. 

I eftermiddags hade Anna bokat tvättstugan, men hon bokade om den till en dag längre fram och gick till Slottet i stället för att plocka hallon. Jag noterade att TV-kanalerna funkade och mejlade BRF-ordföranden om detta. Vid lunchtid hörde hon av sig till om att… TV-kanalerna funkar igen… Jo, jag hade ju mejlat om det.

Ett strykjärn i snigg-orange, en färg som gjord för att skapa glädje.

Jag försökte föra en dialog som inte var nån monolog och fick en del input. Allt vägs samman i vågskålen. Magen är lika orolig som nattsömnen.

Att hålla mig sysselsatt kroppsligt medan jag väger för- och nackdelar i min våg är rätt sätt för mig. På eftermiddagen drog jag därför fram strykbrädan och strykjärnet och strök det som skulle strykas av gårdagens rena och torra tvätt. Mitt strykjärn är snigg-orange. Jag köpte medvetet den färgen för att jag ska bli lite glad när jag står och stryker. Strykning är en bra aktivitet för såväl ryggen som tankarna. Jag sorterar tankarna medan jag samtidigt gör en viss nytta.

Efter strykningen kunde jag med gott samvete sitta en stund på balkongen och läsa och softa i sällskap av Lucifer. Biografmaskinisten skulle jag inte träffa förrän klockan 17.

Det blev några riktigt bra timmar med Biografmaskinisten. Vi sågs på Tegel, började med var sin öl och gick sen på ”larre barre”. Avslutningsvis blev det tryffel för oss båda. Jag är väldigt glad att det har gått så bra för Biografmaskinisten. Han har kämpat i rätt mycket motvind, men visat att det kan gå bra om man inte ger upp. Att vi kan ha så fina möten och goda samtal nu är guld. Jag kan säga att jag var väldigt hård –  och hur ont det gjorde. Och han kan säga att det var vad han behövde för att kunna gå vidare och bli vuxen. Det är faktiskt så att om jag hade en son – vilket jag har haft en gång, men… – då önskar jag att han vore som Biografmaskinisten är idag. Han har vuxit otroligt de senaste fem åren från att ha varit en person som jag hade svårt att fördra och förstå till en ung man som är väldigt, väldigt fin.

Var sin öl till att börja med.

Larre barre!

Tryffel till efter.

Tack också till Martin på Tegel. Du är bäst på ditt vis.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.